Igen, igen och igen för mig, för första gången för N.
Och så visade jag omslaget på Stolthet & Fördom (teveserien), som ett slags varsel om vad som eventuellt kan komma en regnig dag när jag bestämmer film utan att fråga vad han tycker.
(Det skulle inte hända men jag vet inte vad det är med mig idag, jag känner mig tuff som tusan. Det brukar dock vara långvarigt, jag skulle tro att jag pyser ihop vid fem.)
Sonen har kommit hem. Han hade sovit i en stuga, alltså var han torr, glad och nöjd med sitt livs sista skolutflykt.
På söndag är han inbokad som mammaassistent hela dagen. Nästa onsdag kommer hela släkten och det skulle kännas fint om de kunde komma in utan att snubbla på alla våra prylar.
Vi lider av svår platsbrist och och det ska bli spännande att se hur vi löser det.
Nu åter till roman.
En pralin, om jag får säga det själv (fram till fem.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar