Den här läsaren var inte så glad

när hon läst klart Sonjas sista vilja.

Besvikelse betyder att man hade förväntningar.

Jag kanske ska skicka henne en chokladask? 

Den där besvikelsen är ju liksom mitt fel.

"Började bra och löftesrikt, i mitten blev den fjantig och i slutet rent töntig! Besvikelse!"

Men hallå.

15.30 och det börjar mörkna i förorten.
Har vi verkligen pratat om det här? Har vi bestämt att nu så, nu är det dags?
Och har vi pratat om att det banne mig inte är okej att komma dragandes med lussebullar och julmust i slutet av oktober?

Naturligtvis kommer jag inte att dra reglerna nu, det gör jag först när advent närmar sig.
Men den som äter lussebullar nu begår ett gigantiskt regelbrott, jag vill gärna att ni har med er det när ni lockas av saffransdoften från de nyss uttagna bakplåtarna i Konsum.

Nu ska jag dricka ett glas vatten.
Det är ansträngande att författa.

Jag höll på att glömma ...

dagens stuga.

Igår såg jag att BTJ, Bibliotekstjänst,

hade recenserat Sonjas sista vilja. Jag blev jätteglad.

"Åsa Hellberg är bosatt i Stockholm och verksam som coach och föreläsare. Sonjas sista vilja är hennes skönlitterära debut. Sonja, Rebecka, Susanne och Maggan har varit bästa vänner hela livet och när Sonja plötsligt dör är saknaden stor. Det visar sig dock att Sonja i sitt testamente efterlämnat en mycket specifik plan för var och en av dem. Kravet är att de genast säger upp sig och därefter tar sig till varsin flygplats där ett brev med vidare instruktioner väntar. Det handlar om saknad och sorg men också om vänskap och om att våga bryta upp och följa sitt hjärta. Detta är klassisk chicklit men då huvudpersonerna befinner sig i övre medelåldern skiljer den sig något från andra böcker i genren. Berättarglädjen lyser igenom och Hellberg skriver flyhänt och med mycket humor. Karaktärsskildringarna är överlag bra. En feelgood-roman med mersmak. – Hanna Gunnarsson."

Min kompis från Damm,

Thomas Eriksson, beskriver bra hur det kan vara när ens älskade manus hamnar i händerna på en redaktör.

Min katt,

vi kan kalla honom Misse, tycker att balkongen är en trevlig plats att vara på. När det är varmt alltså. Vad han inte förstår är att balkongdörren är stängd för att det INTE är varmt, så fem gånger om dagen måste jag öppna den för att han själv ska kunna trippa ut och inspektera.
Det tar exakt fem sekunder.

Just nu sitter han här bredvid och tjurar för något, och inte är det balkongvädret för det är uppenbart hur snabbt han glömmer att vi har bytt årstid.
Nej, det är ett allmänt, ljudligt, missnöje och att roa sig själv är tydligen inte att tänka på.
Det är JAG som ska dingla med leksaker och klia under hakan, och detta precis när jag har öppnat mitt dokument.

Tjurig katt.

Ett vindstrippat träd.

Förgäves letar jag efter fågelboet som byggdes så ivrigt i våras innan trädet grönskade som mest och inget längre gick att se.

Kan det ha fallit till marken?
Demolerade fåglarna det innan de lämnade?

Och undrar ni vilka fina pippiar jag pratar om så vet jag fortfarande inte vad de heter. Ett tag trodde jag att det var duvor, men det var fel.
Nu tror jag på någon form av trast.

I vilket slags träd de satt?
Skojar ni?
Det hade löv innan gårdagens blåst, om det är någon ledtråd.

Fyra finaste just nu

www.karenmillen.com

Det händer att jag tycker att jag är rolig.

Fyndig, lite kvick sådär. "Där satt den."
Man ska inte läsa andras bloggar om man har en stund över för att njuta av sin egen lustighet.

Särskilt ska man inte läsa Fredrik Backmans blogg.

Så. Då tar vi oss lite tid att läsa det jag länkar till.

För att det är viktigt. För att det är så det ser ut.
Vi kan väl börja med Australiens premiärminister, Julia Gillard, som har fått nog av en oppositionspolitiker.
Se hela. Hör hur protesterna som kommer i början, mattas av ju längre hon pratar.
För att hon har rätt.

(Misogynist betyder kvinnohatare)

 Det var det ena. Sedan kan ni läsa den här; Katrine Kielos krönika i gårdagens Aftonbladet.

Och därefter det här blogginlägget av Camilla Wagner, som summerar det fantastiskt.
Som också levererar ett färdigt svar som vi kan använda oss av från och med nu:

”Ogillar den låga nivån på kommentarerna. Jag håller inte alltid med textförfattaren i sak, men tänker stå vid hennes sida mot alla troll som vill döda debatten och därmed hotar demokratin.”"

Lillasyster är här.

I alla fall hos mig.
Hon finns i butik från sjunde november.

Göteborg var förstås trevligt.
Bokhandlare och bibliotekspersonal vandrade runt bland förlagens utställningar. De allra flesta kände till Sonjaböckerna. Och de var positiva. Sådär jättepositiva. Log och kallade det en "riktig snackis." *Hellberg smackar förtjust*.

Nu kan det hända att det pratades om andra böcker när man hade pratat klart om mina.
Lasse Åberg, Anna Fredriksson, Sofi Sarenbrant, Cecilia Gyllenhammar, Christer i P3, Lena Ebervall, Per E Samuelson och annat fint folk var också där och pratade om sina alster.

Och så min första förläggare. Hans-Olov Öberg från Kalla Kulor.
Han hade bordet bredvid oss, vilket förstås var jättetrevligt eftersom vi inte har setts på evigheter.
Innan vi skildes åt hade han fått min "snackis" och jag hans två senaste:

Jag VET att hans språk glider som en räkmacka och därför ska jag med glädje sätta tänderna i den första, djävulens tonsteg, snarast möjligt.

Här är det höstlov. Sonen sover välförtjänt.
Jag ska skriva.
På lite ditt och datt.
Härifrån.

Nu drar vi igång

och är inte klara förrän halv sex.
Vi får hörs igen i morgon.

Hoppas ni alla får en härlig söndag.
Nu kör vi!

Tja, vi är Hellbergare. Vad mer kan jag säga?

Från min sons Youtube-kanal:

"Hellberg believes that music should make you feel good. Dark and emotional stuff can be great for a moment, but music has the power to change someone's day, it has the power to really express a feeling. So what could be better than to deliver happiness to a person, make them feel good, and make them want to dance"

Göteborg. Igen faktiskt.

Senaste halvåret har jag gjort några resor hit. Alla bokrelaterade.
Just nu har jag iklätt mig de här.

Överdelen går helt enkelt inte att visa så ni får nöja er med att veta att allt sitter löst och är mjukt.
Nu kanske ni tror att man en lördagskväll i Göteborg är ute och busar lite. Springer runt och charmar, och sådär.
Gud, vad ni känner mig dåligt efter tre år!!

HÄR ligger jag.

Och stirrar rakt in i det här.
























Det skåpet har man minsann ingen dörr på.
Jag låtsas som jag inte ser det.


Ps, min pocket (Sonjas sista vilja) har kommit. Jag får den i min hand i morgon.
Tjohej!

Nymålade naglar,

och jag har inte packat än.
Nu kanske ni tror att man inte behöver packa så mycket när man bara ska vara borta 30 timmar. Hahaha  hahahaha.
För det första har jag böcker med mig. Som ni minns är Sonjas sista vilja slutsåld igen, tjoho, (ni vet). Det finns inte ett ex kvar (möjligtvis hos bokhandeln, men inte hos förlaget), alltså tar jag med mig några av mina.
Nu ligger allt på min säng medan jag pratar med naglarna om att de ska "torka någon gång."

Spännande!

Det här var världens konstigaste inlägg.
Inte ens jag fattar vad jag vad ute efter.

Åh, vad roligt.

Tänk att vinna, som mannen på fyran just gjorde, 100 000 i månaden i tio år.
Alternativet är i mitt fall att tjäna lika mycket på mina böcker.
För ögonblicket tjänar jag inte ett öre trots att det mer eller mindre är det enda jag jobbar med. Utbetalningar för eventuella överskott kommer i september nästa år, så en trissvinst hade suttit fint, faktiskt.

Och på ta om jobb då, så åker jag till Göteborg om några timmar.
I morgon ska jag prata om mina böcker från morgon till kväll.
Och NU kom jag på att jag inte har målat naglarna.
Satan!

Sista höstlovet.

Det börjar mycket långsamt sjunka in att allt, precis allt, är det sista det här läsåret.
Sen är han stor.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det.
Det känns som om det blir ett vemodigt sista gymnasieår.
Jag är också tolv skolår äldre än när vi började i sexårs - tretton i juni när allt är klart.

Jag kan berätta att det märks.
Svettattacker, nya magar och sentimentalitet står numera på schemat.
Dessutom är jag en centimeter kortare.
Mellan er och mig, det är inte ett dugg lattjolajban att ta studenten.

Och nu har även Märta läst!

"Ni vet sådana där cupcakes? Söta små muffins, gärna med spännande fyllning och alltid, alltid dekorerade på ett vackert och frestande sätt? Sådan är boken Sonjas Hemlighet av Åsa Hellberg. "

Klicka här för att läsa resten medan jag lapar i mig berömmet.

Vad sägs om den här stugan?

Inte sjutton ser man någon snö i närheten?

Så här ser taket utanför mitt köksfönster ut i detta nu.

Jag hänger mig åt skrifter så slipper jag tänka på eländet.

Kati har läst Sonjas hemlighet.

Jag blir väldigt glad när någon tycker om min bok!

Tusen tack!

I början av november

ska jag till Karlskoga och vara med på Bokens Dag.
Mucho trevligt!
Igår ringde en journalist från lokaltidningen för att kolla lite vem Hellberg är, eftersom det mesta han hittat var om min första bok.

Bland annat hade han funnit ett debattinlägg som jag skrev för Newsmill i slutet av 2009; ett inlägg som var beställt av dem men som jag aldrig fick betalt för. Jag mailade två olika personer som står bakom sajten för att få veta vart jag skulle skicka fakturan men ingen av dem svarade.

Jag var värd de ynka 2000 kronor de skulle betala.
Kommentarerna var vedervärdiga.

Jag skriver ingenting om otrohet och medberoende längre.

Det betyder inte att jag har stängt hjärtat, bara att jag inte orkar vara talesperson.
Varje mediaförfrågan jag får säger jag nej till, och även om det naturligtvis inte är så många - det är trots allt tre år sedan jag släppte Casanovas Kvinna - så kommer fortfarande en och annan.
Tillräckligt många för att jag ska förstå att inga andra vill prata om det.
I alla fall inte med namn och bild.

Om du/ni kommer hit för att ni vill ha information, kan ni använda sökrutan till höger.
Jag har skrivit massor om det tidigare och allt finns kvar.

Jag var tvungen att hämta grejer från min gamla dator

och jösses vad slut den är.
Men här slängs ingenting.
Tre böcker skrev jag på den, alltså får den ligga i skåpet som en raritet att ge till barnbarnen när farmor är gammal och framgångsrik.

Men vad roligt med prinsessförlovning!

När Victoria gifte sig satt jag i min soffa hela dagen. 

HELA dagen. 

08.00 till 24.00.

Sonen var inte hemma vad jag kan komma ihåg, eller så struntade jag i honom för att jag var så upptagen av frasande siden, förfärliga frisyrer och det där alldeles underbart förälskade paret.

Det var väl det.

God morgon.

Min mail, info@hellbergcoaching.se bråkar inte längre!

men det gör min trötta kropp, alltså tänker jag duna in i exakt 90 minuter.
Jag kommer att ha en grym energi i kväll.

Fler förvillande lika

Jeffrey Dean Morgan och Javier Bardem.

Är för trött för att ägna mig åt annat än trams ...

Åsas skoblogg presenterar

Karen Millen. 

5.20

kräktes katten och då var det kört.
Istället satte sig min morgonrock och jag i soffan och drog en fleecefilt över oss.
Här sitter vi fortfarande och planen är att göra det några timmar till; jag har inte haft ett ordentligt skrivpass sedan förra veckan och det är inte bra för min deadline.

Här är dagens skrivstuga.

På tal om precis ingenting

så har jag svårt att se skillnad på de här två skådespelarna.

Isla Fischer och Amy Adams.

Ja, det var väl det jag tänkte på just nu.

Jag är så glad

för Simonas skull.
Och jätteavundsjuk på ett bra vis.

Shamrock har läst

Sonjas Hemlighet. Klicka här.

Tusen tack!

Herrejösses,

vad jag skulle vilja gå på den här visningen.

"Den underbara arkitektritade lyxvillan har ett enastående läge ovanför Puerto Andratx helt insynsskyddad och avskild med en vidsträckt havsutsikt. 
Egendomens markyta är ca 10.400 kvm stor med en boyta på ca 650 kvm, ett flertal öppna och överbyggda terrasser för både sol och skugga hela dagen, ett fantastiskt poolområde, en vidsträckt och mycket välvårdad trädgårdsanläggning. Det finns också ett sommarkök och ett flertal mysiga sittgrupper som är utplacerade i trädgården samt en gästvåning som ligger separat. 

Huvudbyggnadens stora ytor innehåller en generös utformad salong med öppen spis, matsal, ett komplett utrustad kök samt fyra sovrum och fyra badrum. Nästan alla rum på denna nivå har access mot terrassen med havsutsikt, poolen och trädgården. Också de sovrum som finns i övervåningen förfogar över en terrasstillgång. 
I omedelbar närhet finns den pittoreska fiskehamnen av Puerto Andratx med attraktiva butiker, utsökta restauranger och barer. Palma stad kan nås på 20 minuter med bil."

Vi låtsas att vi är där idag.
Okej?

Pugh Rogerfeldt.

Det var då,det

Nu, typ.

Det ska bli ett sant nöje att se honom i "Så mycket bättre." Tyvärr går hela programidén ut på att andra artister ska sjunga hans låter och det är onekligen lite synd. Jag vet inte riktigt om jag klarar att Sylvia Vrethammar gör Dingalingalena.


(För er födda senare än 1970 kan jag berätta att Pugh var en ungdomsidol och Sylvia. Tja. Hon sjöng lite nasalt. Bossa nova. Och låg på svensktoppen på den tiden man bara fick vara med om man sjöng på svenska så det gjorde hon. Och så blev hon bara snyggare och snyggare ju fler år hon fyllde.)

Då

Nu, i alla fall mer nyss.

Grey´s anatomy var fint idag.

Merediths sorg över George död hann ikapp henne och fick hon gråta ut i McDreamys famn utan annan tröst än så. 
Hon fick vara ledsen, det var okej.
Sådant gillar jag att se.

Ikväll ser jag "Sommarpratarna" och därefter sista avsnittet av "Torka inga tårar utan handskar."
Båda på ettan.
This little blogg har inte blivit särskilt omändertagen idag, jag återkommer med kraft, energi och annat trams i morgon.

Ska vi säga så?

Mina tröga fingrar är ett klart störningsmoment.

Tröga att böja alltså. Det blir bättre så fort jag har kommit ur sängen men det finns alltid, alltid ett litet böjmotstånd. Ingen värk, bara trögt.
Diagnos, någon?

Tack och lov märker jag inte det när jag skriver.
Det är bland annat det jag ska göra idag.
Såklart.

Vi åker hit och struntar i att det är omöblerat.

Idag ringde min brorsdotter mig för första gången.

Hon är två år och fyra månader och kallar mig "min Åsa."
Innan hon tyckte att det var färdigpratat hann hon säga att hon satt i soffan med mamma och lillebror, att han inte kan äta kakor och att storebror var ute.

Jag är väldigt betuttad i mina syskonbarn och tänker mig att de kan skeppas hit om några år så att faster får visa dem stan.
Det är sådant som "min Åsa" leder till.

Jag ser på ett miniserie från 1986ish,

"Crossings" av Danielle Steele.
30-tal. Krigsutbrott. Romanser och bedrägerier.
Och lämpliga regn varefter huvudrollsinnehavarna måste ta sig kläderna och hångla.

Om jag skäms för mina filmval?
Inte det minsta.

Klockan är 14.29

Det är mörkt ute.
Känns fint ändå, tycker jag.
Det vänder ju någon gång i mars.

Det här styrkekrameriet,

kan vi inte bara bestämma oss för att skita i det?

Jag tror att vi kan fastslå att jag, milt uttryckt, inte är särskilt förtjust i gullegull.
Tycker ni synd om mig för annat än en förkylning har jag mer lust att dela ut en snyting än att tacka för omtanken.
Ärligt talat, vill ni ha sådana nedlåtande fasoner hos er?

Nu vet ni  i alla fall vilken tuffing som sitter i den här soffan och skriver om kärlek.
Där ska det snart kramas.

För övrigt då, Hellberg

Tja, ingenting.
Medan ni betar av era listor, gör era gymnastikövningar och plockar upp era grönsaker från landet utanför köksfönstret eftersom er familj förtjänar en god och näringsriktig måltid skriver jag på min fjärde bok och struntar föraktfullt högaktingsfullt i allt annat.


Mitt skrivpass inleds strax och jag tänker inte klaga på vädret. Det passar utmärkt ihop med att jag förflyttar mig till den här sköna stugan på Ibiza.
Häng med.
Vi kommer att skriva fenomenalt bra där tror jag.

Inte ett ord blev skrivet idag.

Inte läst heller.
Det gör inte så mycket.
Jag har haft en trevlig eftermiddag i centrum där jag har fikat med kompisar.
Åh, vad det är trevligt att babbla och dricka kaffe.

Nu ska jag läsa, men inte roman.
Jag ska läsa om hur jag ska kunna gå ned, istället för upp, i vikt.
Spännande!

Kvällens filmer är två, varav jag personligen rekommenderar en.
På fyran går Bröderna Karlsson 21.00.
Varning för den om du har varit med om otrohet, jag tyckte att den var obehaglig trots att den är en komedi.
Om inte, så är det en rätt underhållande historia.

Kvällens pärla är annars den romantiska komedin "Hur man blir av med en kille på 10 dagar", med Matthew McConaughey och Kate Hudson på sjuan 20.00.

22.15 på samma kanal kommer nästa med Matthew: "Flickvänner från förr." Värd att se om man inte har sett den tidigare.
Jag tror dock inte att jag ser om den.

Det var väl det.

Jag funderade på att ta

en skrivledig dag, men ändrade mig.
Istället åker jag till Ibiza och det här fina huset, i alla fall en stund.
Sedan vill jag läsa.
Det här skvättandet med en snutt här och en där gör mig bara irriterad.
Så.
Först mina ord, sedan några timmar med Marian Keyes.
Det är en bra plan.

Mina fina skrivvänner Simona och Malin PG

släppte böcker ungefär samtidigt som jag och kan ses och lyssnas på både här och där.
Simona var lysande i P1 alldeles nyss och Malin är med på Skavlan ikväll och kommer naturligtvis att vara jättebra,

Åsa då, vad gör hon då när hon just har släppt sin tredje bok.
Ja, inte är hon efterfrågad av media i alla fall.
Men jag fick frågan om att vara med på "Fråga Olle". Jag tackade nej.

Men jag ska på bokdagar i Karlskoga och Motala, sjätte och sjunde november.
Och i slutet av november blir det ett nytt bokevent med Lotta Bromé i Halmstad, det som drog så många besökare i våras, och nästa helg ska jag prata om mina böcker med en massa trevliga bokhandlare som kommer till Göteborg.
I december ska jag tillbaka till Kungsbacka och signera eftersom det gick så rackarns bra där senast och så ska jag klämma in en signering hos min Bokia i Farsta centrum.

Nu ska jag lägga mig ned.
Vi hörs i morgon.

Nästa fråga.

Anneli undrar:

Min fråga är hur det gick till när du blev antagen av dina förlag?

Casanovas Kvinna skickade jag till två förlag, varar Kalla Kulor antog det relativt snabbt. Hans-Olov mailade mig och berättade att han var intresserad och bad om ett möte. Och efter det tog det kanske ett par veckor till innan jag fick besked någon gång i början av 2009. I september samma år kom boken ut. 
     Från det andra förlaget, Forum Förlag tror jag, fick jag en standardrefusering.

Jag skrev Sonjas sista vilja när en god vän till mig - som jobbar på Bra Böcker - frågade om de fick läsa manuset när det var klart. Jag hade inte pratat med några förlag utan hade tänkt göra som alla andra, skicka ut det till så många som möjligt och vänta och våndas.

    Min vän läste det inte då, utan lämnade det vidare till förläggaren som efter några veckor mailade och sa att han hade läst en tredjedel och var stormförtjust (just det ordet fastnade kan jag berätta) och ett par veckor senare ringde han och erbjöd mig ett avtal. 

    Medan jag väntade på svar från BBB skickade jag också manuset till Norstedts som jag strax efteråt fick en standardrefusering från.

Så; antagen på första försöket men också refuserad.

Och till sist Mia:

Eftersom jag själv ägnat mycket tid åt att fundera på den dramatiska frågan, så undrar jag hur du tänker kring sånt som struktur, skriver du från början till slut eller betar du av delar i taget?

Kronologiskt. Eftersom min berättelse kommer allt eftersom kan jag inte skriva på annat sätt. Har man ett detaljerat synops och vet vad som ska hända så kan jag tänka mig att det går att laborera på ett helt annat sätt.

    Till skillnad från många andra tänker jag inte så mycket på det som man kanske ska tänka på, som dramaturgi, disposition och på vilka olika sätt man kan beskriva en svamp.Jag skriver bara.

    Men jag har en tumregel: Inget onödigt. Varken onödiga ord, onödiga blommiga kaffekoppar eller onödiga händelser. Visst kan jag ägna mig åt blajkonversationer men då är personerna på väg någonstans eller så utmynnar snacket i något som är viktigt för fortsättningen = ibland måste A prata med B för att C ska kunna komma och knacka på axeln.

Tack för era frågor!

Och ett tips:

Blir ert manus antaget så kommer det att se ut som det gjorde när ni skickade in det.
    Jag trodde att det satt någon liten filur och gjorde indrag vid ny rad och vid konversationer. No, no, no. Det måste man göra själv.
    Om du inte vet hur det ska se ut, så slå upp en bok och då INTE Casanovas Kvinna där det inte finns några indrag alls.Men kolla gärna i Sonja hur det ska se ut och gör det redan i ditt manus. Jag brukar ha indrag på 0.5 cm (standardtabben är på 2,5 tror jag.)

   När du skickar in ska du också tänka på marginalerna. Breda,breda på sidor och uppe och nere rekommenderas.

Aldrig indrag på nytt stycke.

     Jag har gjort hela det här blogginlägget med indrag så att du ser vad jag menar.

Ni kan nog allt det där redan, jag var en total skrivnovis när jag blev antagen första gången.

Jag fick frågor på mina frågor igår.

(Klicka på namnen för att komma till de eminenta bloggarna ... när du har läst de braiga frågorna.)

Agneta:
När du redigerar, får du skriva om mycket då? Och många gånger? Eller är texten ganska bra redan från början?

Jag har inte skrivit om så mycket själv innan jag skickat iväg det till förlag/redaktör, jag försöker sätta så mycket som möjligt redan från början, men därefter är det förstås en hel del. 
Det är den där utifrån blicken som behövs eftersom det är omöjligt att se inifrån.

Jag tror att jag behöver stryka förhållandevis lite (mer än ord här och där), i Sonjas hemlighet fick jag däremot lägga till två kapitel.

Texten har jag jobbat mycket med för att få den så flytande som möjligt, jag vill helst inte att den ska inte märkas alls, och det var oerhört svårt i Sonjas sista vilja eftersom jag inte riktigt förstod hur omständligt jag skrev (det fick min redaktör tala om för mig.)
När jag fattade det blev det betydligt enklare.

Simona skrev ett lysande inlägg om redigering häromdagen, klicka här.

Kati:
Har du någon gång skrivit in dig själv som en karaktär i någon av sonja-böckerna? (då menar jag mest personlighetsmässigt, baserat en karaktär på dig själv)

Nej, men alla mina karaktärer jag drag av mig och har fått många av mina egna erfarenheter. Vilka säger jag inte, mer än det jag säger i tacket på sista sidan: jag har alltid varit/är ensamstående mamma som Maggan, jag har varit flygvärdinna som Susanne och rädd för kärlek som Rebecka.

Andra intryck:

Skriver du synopsis, har du några formuleringar och dialoger klara eller börjar du bara skriva utifrån en idé?

Jag skulle säga att jag börjar utifrån en karaktär. Men det är inte något kosmiskt som kommer till mig och som jag måste skriva ned (här himlar jag med ögonen eftersom det är trams för mig.) 
Jag bestämmer mig helt enkelt för att jag VILL skriva och så gör jag det.
I Sonjas sista vilja såg jag framför mig att två kvinnor gick i en tredje - död - väninnas fotspår. I London. 
I det korta första kapitlet lät jag Sonja dö och sedan rullade det på. 

I Sonjas hemlighet såg jag en man på ett hotellrum, och därifrån var den historien igång. Där hade jag dock ett tema, hemligheter, eftersom jag hade planterat det redan i första bokens sista kapitel. Vilka hemligheter hade jag inte en aning om när jag började.

Jag vet ingenting om varken berättelsen eller karaktärerna när jag börjar skriva, allt kommer under tiden. Inget synops alltså, däremot antecknar jag mycket under tiden för att komma ihåg trådar och karaktärer. Jag har också - efter ungefär en tredjedel - rätt klart för mig hur slutet ska se ut.
Jag försöker så lite som möjligt att gå tillbaka och läsa. Jag vill själv bli överraskad när jag är klar. 
Det är egentligen mitt enda mål när jag skriver, att till sist få läsa och förhoppningsvis bli förvånad över hur enastående bra det är:) 

Fler frågor och svar kommer i eftermiddag.
Nu manus och här är dagens härliga skrivstuga.

Jag som tycker att det är vansinnigt roligt att få

frågor om mitt skrivande får sällan det, alltså får jag hitta på egna eftersom ni inte hjälper till.

1. Människor har många fler problem än de du beskriver i dina två senaste böcker. Varför låter du dina karaktärer vara så besvärsfria?

Svar: Väldigt många andra skriver fullkomligt strålande om elände, jag får helt enkelt hänvisa till de böckerna om det är sådant man är ute efter. Eller rekommendera min första bok, Casanovas Kvinna. Det är inte direkt en muntergök.

2. Varför karaktärer som är 50 plus?

Svar: Varför inte? Min tro är att den värsta ängsligheten har gått över då. Jag vill skriva om tjejer som gillar sina kroppar, har makten över sig själva och som gillar schyssta män. Alltså kommer mina karaktärer i flera kroppsformer, har en egen ekonomi och träffar bara killar som är empatiska, hyggliga, känsliga ... och bredaxlade.

3. Vem av de manliga karaktärerna i Sonjas sista vilja skulle du falla för.

Svar: Michael, men han skulle inte bevärdiga mig med en blick.

4. Hur viktigt är det att läsarna tycker om dina karaktärer?

Svar: Jag önskar att alla älskar dem lika mycket som jag gör, att vi kan bilda en Sonjaklubb och ha ett eget stärkande kvinnoforum där det inte är tal om att klanka på sig själv utan bara tvärtom. Vi ska ha färgglada turbaner, rymliga hellånga klänningar, maffiga halsband och så ska vi äta praliner från RC-chocolat i Sigtuna medan vi pratar om hur fina vi är.

5. Blir det några fler böcker om Sonja?

Svar: Vet inte ... och då var det ju dumt att jag själv frågade, men just den frågan får jag faktiskt rätt ofta. Just nu skriver jag på något annat men med samma centrala ingredienser; se fråga två.

6. Slutar alltid dina böcker lyckligt.

Svar: Ja.

Malin Persson Giolito är i stan och ska vara med på Skavlan på fredag.

Jag har inte läst hennes senaste bok, men jag ska så fort jag är klar med Marian Keyes.

Så här ser Malins bok ut

och Adlibris är bara en av många butiker som säljer den.

Naturligtvis kommer den att vara jättebra. 

Alltså kan ni kila in och köpa utan att jag ger en fullödig men fullständigt onödig recension.

Simona

om redigering.
Läs om du skriver själv.
Äsch, läs ändå.
Hon är bra.

Jadå.

Det här funkar när jag ska in i nästa kapitel.

Haha,

i programmet kallade de just precis romantiskt litteratur, som i Amerika tydligen står för 80% av det kvinnor läser, för "Klitteratur".
Det är den litteraturen som gör det för kvinnor och därför är den så populär.
Häpp!

Oprah,

denna underbara kvinna, återfinns just nu på trean. Repriser, men det spelar ju ingen roll.
Idag handlar det om "kvinnligt uppvaknande."
Väldig Åsigt program.
"Din kropp försöker tala om någonting för dig. Lyssnar du?"

Jag kan nu meddela att min mamma

tycker att Sonjas hemlighet är bättre än Sonjas sista vilja.
Mycket bättre, tror jag till och med att hon sa.

Jag är övertygad om att hon ger den fem krabbor av fem möjliga!

Ingen Grey´s ikväll,

däremot två avsnitt av den nya serien Scandals.
Den verkar bra, jag har hittills sett två avsnitt och ser gärna fler.
Men.
Innan dess skulle jag behöva påbörja nästa kapitel i manuset.
Jag blir nöjd om jag får ned en halv sida.
Man kan väl säga att jag sänker ambitionsribban rejält så här dags.
Satan i gatan vad trött jag är.

Whoops.

En sådan här slirade just in i mitt manus så att gruset på gårdsplanen skvätte.

Där ser man.

Vi författare tycks vara en lidande grupp människor.
Så kanske det är.
Själv tror jag att det beror på att vi är alldeles för sällan i det här huset på Mallorca.

God morgon!

Enligt ett av dagens löp så har Gunde Svan

"brutit ihop."
Jag såg det så kallade brytet hos Malou.
I min värld kallas det att gråta.
Man kan tydligen se väldigt olika på det där med känslor.

Det måste vara fränt att vara Jonas Jonasson.

Och så måste det var oerhört pressande.
Hur skriver man en tvåa efter hans etta?
Hur skriver man en tvåa efter någon etta, kan man förstås fråga sig.

Är ettan framgångsrik så har tvåan något den måste leva upp till och är ettan gömd och glömd är lätt att tro att det berodde på att den var kass, och att ingen vill läsa det jag skriver.

Min egen Sonjatvåa skrev jag innan den första kom ut.
Det var bra.
Det fanns ingen som helst press, varken utifrån eller inifrån. Jag skrev i min egen takt och jag skrev om det jag ville.
Jag hoppas att det är så för Jonas Jonasson också, trots alla sålda exemplar av Hundraåringen.
Han behöver i alla fall inte tänka på hur han ska få råd att äta.
 Det gör en del för skrivron .... inbillar jag mig.

Jag fick en fråga (på bokmässan)

om jag kommer att ha mer sex i mina böcker nu när det är så på tapeten och det enkla svaret på det är att jag inte vet det.
Det är inte jag som har sex, det är mina karaktärer, och om de tänker rumla runt eller inte kan jag inte veta på förhand.
I min nya, den jag skriver på nu, är det inte mycket sådant alls.
Men det är rätt hotta 50-plusare, så jag förstår inte riktigt vad de väntar på.
Kärlek kanske?
Moahahahahahaha.

Hur går det för er

som signade upp er för att vara klara med manus sista november?
Sex veckor kvar.
Jag har i runda slängar 50 000 ord kvar. Det gör 8 300 ord per vecka och 1190 ord per dag.
Det är precis på håret men det är ju inte så att jag kan skriva varje dag. Alltså är det superviktigt att jag skriver mer än 1190 de dagar jag kan.
Som idag.

Låter det okonstnärligt?
Ja, det är det.
Skulle jag vänta på en kosmisk inspiration skulle jag aldrig bli klar.

Dagens skrivstuga.
Nu kör vi!

Kolossalt.

Underbart ord.
Bussig är ett annat.
Jag måste använda dem i det här manuset.

Jaha, det var den här dagen.

När reprisen av Grey´s är klar klockan sex ska jag skriva ett par timmar innan jag ser "Sommarpratarna" och Torka aldrig tårar utan handskar."

Jag jobbade i flygbranschen 86-88. Många av mina kollegor var homosexuella och många drabbades av aids. Jag kommer ihåg fläckar i ansikten, avmagrade kroppar och plötslig död.
Jerik var en av mina vänner.
Han försökte dölja sin sexualitet trots att han jobbade i en miljö som var oerhört tillåtande.
Före han började flyga var han kantor på svenska kyrkan i Las Palmas. Han och jag var klassföräldrar för vår grupp under utbildningen, men inte ens för oss som han var vän med berättade han sanningen för trots att vi frågade eftersom han faktiskt var rätt fjollig. Istället fick vi höra historier om flickvänner som ingen av oss egentligen trodde på. Vi var unga. Man ställer oerhört privata frågor då ...

Sedan började vi flyga och en dag ringde Janne och sa att Jerik var död, att han hade drabbats av lunginflammation och att hans liv inte gick att rädda.
Jag tror att det tog ett tag innan vi fick hela bilden klar för oss, jag minns inte riktigt.
Men jag vet att Jerik bara var några få år äldre än jag.
Alltså knappt trettio när han dog.

Jag tänker på honom när jag ser Gardells serie.

God morgon.

Äntligen har man skaffat en ny skrapa till trisslotten på tv 4.
Som jag har väntat.

Dagens skrivstuga är jättefin. Planen är att hänga där i två omgångar eftersom det fungerade finfint.
Mot kaklet och sista november.
Kämpa Åsa, kämpa!

Tja, jag skrev klart kapitlet i alla fall.

Möjligtvis provar jag att påbörja nästa när vi har ätit. Jag inbillar mig att jag inte kan skriva på kvällen, att det bara är redigering som funkar då.
Det känns som jag får mest gjort på morgonen ... om jag kommer igång. Drar jag på det för länge är det svårare.
Men jag tänker ofta att jag ska prova ett kvällspass.
Så. Kanske idag.
Kvällens film på fyran vet jag inte riktigt vad jag tycker om.
"All about Steve" med Sandra Bullock och Bradley Cooper.

Jag har sett den en gång och jag har för mig att den var okej men inte mer.

Svar på en underbar kommentar:

"Kommer det fler böcker om Sonja och hennes vänninor och i så fall när?
Den första var bra, men den senaste var makalös! Så jag hoppas verkligen på fler!"

Först. 

Tusen tack, anonym!

Så här är det.

Mitt förlag, Bra Böcker, lägger ned sin verksamhet så till vida att man inte kommer att ge ut fler titlar, annat än det man redan har avtalat. 

Det betyder för min del att jag inte kommer ut med fler böcker på det förlaget - utöver pocket/ljudbok/e-bok som tillhör Sonjas sista vilja/Sonjas hemlighet.

Alltså kommer jag att behöva ett nytt förlag och det är tveksamt om ett sådant vill ge ut en tredje del om Sonja, hur framgångsrika de två första än är/blir.

Därför skriver jag på en helt annan romantiskt komedi med nya, förhoppningsvis sköna, karaktärer, och så få vi se om något förlag vill ha den.

Igen. Tack!

Söndag.

I natt har jag drömt om djur som kom in i vår lägenhet. Det första kom tillsammans med en galen man så de åkte båda ut tillsammans. Det andra stod utanför balkongdörren och det tredje kan jag fortfarande känna i mina händer. Det var en sköldpadda utan sköld. Den hade en virkad hud och såg väldigt leksakig ut tills jag lyfte den och kände kroppen under virkningen.
Jag vaknade när jag höll den i mina händer.
Sedan gick jag jag och vägde mig.
All time high om jag räknar bort mina 18 extrakilon när jag var gravid.


Min ämnesomsättning har fortfarande inte fått någon fart efter nikontinstoppet i april och kanske aldrig kommer att få det heller.
För tillfället känns det som om jag skulle gå upp i vikt om jag så bara drack vatten.

Jaja, världsliga problem.
Människor dör av svält och här sitter jag och skriver trevliga böcker.
Jag är en lyckost och det glömmer jag ibland.

Idag fantiserar jag mig hit för att de sista bilderna till och med mig får att vilja bada.
Det är skrivläge i Farsta men efter det är det okej att simma lite.

Efter att ni har njutit av bilden

på dagens dessert, inlagda päron med after eight precis innan de ska in i ugnen, kan jag berätta att det finns flera hyggliga filmer att se idag.

Kvällens filmstjärna måste  vara Ryan Reynolds, eftersom han är med i två av de tre som jag rekommenderar.

På fyran ses han i "Just friends", 21.30 och på samma tid i Femman i "The proposal".

En annan skön film är "Sliding doors" med Gwyneth Paltrow, 21.00, TV11.

Där har ni det.

Bara att välja och vraka. 

Själv väljer jag pärlan The Proposal, trots att jag nyss sett den.

Det är en film helt i min smak.

Det här är vad som återstår

av sommarens balkongfägring. En knopp på en pelargon.
Det troliga slutet är att jag älskar ihjäl den.

Hurra!

Agneta älskar Sonjas Hemlighet. Se här själv.

Att kan man känna lycka av rena persienner

och fönster visste inte jag.
Det kan vara bra att komma ihåg.

Så mycket skrivstuga är det inte här idag. Jag fick lust att ta tag i hemmet och då är det bäst att göra det, för är det något som går över fort så är det just det.
Just nu väntar jag på lust att tvätta golv.
När det gäller att få lust till städning så är den här sidan suverän.
Allt är väldigt rent och fint där.

Så länge läser jag Marian Keys nya "Hemligheten på Mercy Close."
Jag är lite brydd över inledningen, kommer inte ihåg att hon skruvade varje mening i de tidigare böckerna jag läst (och älskat). För mycket skruverier - och med det menar jag lustigheter - är inte min grej, i alla fall inte längre.
Nu vill jag verkligen gilla den här och har bara läst lite än så länge, så jag fortsätter med stora förväntningar.

Lördag.
Vad säger vi?
Bra va?

Sonjas sista vilja är slutsåld (igen, I KNOW!)

Nya fina ex kommer snart.
I en vanlig bokhandel kan det säkert finnas exemplar kvar.
Min fina bok. Jag är så glad!

Lördag.

Om jag vill finns det en hel del att ta tag i. Som dynorna i balkongmöblerna. Mina golv. Mer rensning av garderober. Tvätta persienner och fönster.
Men jag hugger det som för stunden är nödvändigt.
Resten struntar jag i så länge.

För övrigt kan jag berätta att mina händer är i knastertorrt höstläge och att jag märkte det första gången igår.
Någon som har förslag på bra handkräm, gärna jättebillig?

En av de mest romantiska komedierna,

Notting Hill, börjar nu på trean (20.00.)
Den har allt som jag tycker att en film i den genren ska ha.
Och ja, att jag har placerat ett hotell i den stadsdelen (i Sonja ett och två) är förstås en flirt med filmen.

Jag tänker tjyvkika på den samtidigt som jag ser X-factor.
Tjohej.

Inte mycket bloggat idag,

jag har varit busy med annat. Lite manus och så.
Sedan hittade jag smutsigaste stället i hela lägenheten. Mina persienner. Herrejösses., vad bortglömda de har varit.
Nu kanske man inte ska erkänna sånt, men om jag inte gör det så har jag inget att blogga om.
Jo! Jag har ju fått lyssna på ljudboksrsösten som ska läsa in båda böckerna inför utgivningen i januari.
Och så kommer Sonjas sista vilja ut som följetong i Norge.
Det är lite fränt.

Så. Klar.
Hoppas att ni får en härligt fredagskväll!

Vaknade av en bedövande värk i svanskotsområdet.

Men så fort jag la mig på sidan gick det som vanlig över.
Min lilla rumpa. Jag undrar vad jag ska göra med den?
Utöver att faktiskt lägga upp den på ett läkarbord (hu) funderar jag på om någon kanske vill byta soffa med mig? Få en stor härlig, djup, 3.30 bred helafamiljensoffa,

och ge mig en vanlig Ikeasoffa som skulle passa mitt underreda betydligt bättre.

Just nu struntar jag i ont. Jag har ett manus att färdigställa.
Kan jag tänka mig hit kan jag också tänka bort svansen.

Och vi säger grattis till ...

Mo Yan.

Vi känner inte varandra, du och jag. Det troliga är att vi heller inte har läst varandra böcker, men du ska inte bli ledsen för det, för den ende Nobelpristagare som jag har läst något av är fjolårets.

Peter Englund säger att du är en bonnpojke som fick lämna skolan i tolvårsåldern, och då kan man ju fråga sig om du har samma bildningskomplex som jag. Jag menar, vi kan ju ha beröringspunkter trots att du skriver fint och jag ... något annat.
Och det där med bonderiet känner jag ju också till, även om jag slapp att jobba utan istället tjatade om en häst som jag aldrig fick eftersom det efter ett tag på bondgården verkade som jag var mer intresserad av pojkar och fester än hästskötsel.

När du nu kommer till Stockholm i november så hoppas jag att du får en riktigt trevlig bordsdam som kan konversera på ditt språk, eftersom du enbart talar det. Allt annat vore taskigt, tycker jag.

Tjing tjong och stort grattis!

Precis vad jag behövde!

"Jag har läst Åsas bok Sonjas hemlighet. Den går nästan inte att lägga ifrån sig. Den är bättre än Sonjas sista vilja tycker jag."

Agneta!!!'

Dagens lunch

2 ägg, en pytteskvätt mjölk, tomater och fetaost.
Hade min mage gillat lök hade jag slängt i det också.

PS. Jag börjar inse att det inte finns en enda karaktär med sunt förnuft i mitt nya manus och att det ändå kan funka.
Tjohej, tjohopp. 

Simona påminner om

att alla inte har det lika bra som vi.
Klick, klick och ett sms.

Jag kliver in

i skrivstugan och så får vi se vad det blir av det idag.
Jag behöver sätta lite fart om mitt mål om ett färdigt råmanus sista november ska hålla.
Rättare sagt hög fart. Det saknas två tredjedelar.
I´d better köra.

Hörs sen.

Möjligtvis gjorde gårdagens ap-program (se förra inlägget)

att jag mest har känt mig ledsen idag.
Det hjälpte lite att gulla med han som drog ut ännu en tand igår. Han tyckte att det var en bra dag att visa föräldrar som kommer hem från krig-gullegull och då tjöt jag lika mycket som igår, men av en annan anledning, och så åt vi pannbiff med gräddsås, lingonsylt och potatismos för han behövde något lättuggat och jag behövde bli mätt.

Nu ska jag se på ett reprisavsnitt av Greys (femman 17.05), ett av de sorgligare avsnitten.
Det passar mig perfekt.
Hej då.

(Ps. Jag vill inte ha några kramar, förslag på uppiggande aktiviteter eller något annat som ska ta bort det ledsna eftersom jag vill ha mina känslor precis som de är. Däremot kan du få ge tips på en bra dessert som jag kan servera i helgen.)

Jag skulle inte ha börjat titta i går kväll,

men schimpanser ... åh, schimpanser.
Nim blev övergiven. Såld till forskning. Sedan räddades han av en farm som gav honom en stor plats att bo på, men de förstod inte att han behövde vänner.
Jag klarar inte ensam och övergiven. Det gör så inåthelvete ont.
Att stänga av programmet var ett alternativ men det hade gjort mig också till en övergivare, så jag tittade och grät och önskade att jag aldrig hade slagit på ettan.

Igår skrev jag trots rejält motstånd,

hur det blir idag vet jag inte än.
Jag förbereder mig på samma sätt som alltid: en dusch, en superfin skrivstuga, därefter en harpa och en kung (dataspel) som helst måste gå ut.

För övrigt följde jag igår en bloggfajt.
I ena ringhörnan Ketchupmamman som tyckte att det var rätt bedrövligt (min tolkning) att Maggan Graf och Mona hade ordnat en bloggträff som skulle vara stärkande men som mycket handlade om att piffa till sitt utseende istället för att acceptera kvinnor som de är.
Maggan kontrade i kommentarsfältet med att Ketchupmamman inte hade en aning om vad hon pratade om och att de som var på bloggträffen (en hel helg) hade haft jättekul (min tolkning).

Två gigantiska bloggerskor, uppenbarligen med helt olika läsare.

Min personliga åsikt utan att känna någon av de inblandade?

Jag tycker att Maggan och Monas bloggträff verkade vara ett fantastisk arrangemang som hade fokus på vad deras läsare skulle uppskatta.
De flesta av oss är oftast "som vi är", i alla fall inbillar jag mig det när jag ser mina orakade ben som sticker fram under den noppiga morgonrocken.

Att någon gång få åka på lite lyx och flärd, eller att läsa en bok om det trots att det inte har den minsta likhet med min vardag, är väl okej?
Eller?
Cyklar jag?

Jag struntar helt i vem som har rätt,

men maktspråket med den vända ryggen?
Väldigt oartigt. Så gör man inte när man samtalar med någon, vare sig man är överens eller inte.
Skärpning, Guillou.

Foto Tv4

Nu orkar jag inte varken skälla eller kramas mer.
Vi hörs i morgon.

Idag ska han dra en tand till.

Sedan är den delen över. Återstår gör specialist och eventuell tandställning.
Snäll goda någon, kan du inte bara se till att tänderna växer ut rätt.
Snälla?

God morgon.

Den här natten har snön fallit över Farsta.
Och det är helt och hållet SMHIs fel.
Eller SVTs text-tv. "Snö eller regn" stod det på sid 406 där prognosen för Svealand finns, precis innan jag la mig i går kväll.

Jag tar prognoser på allvar och i min värld så skriver man inte fel på en text-tv sida. Nu känns det som om jag måste lära mig någonting nytt och det vill jag inte. Jag vill kunna lita på det som står på min tv.

Egentligen borde jag kanske vara tacksam. Jag vill inte ha snö.
Jag vill ha ett rosa hus vid Medelhavet.

Svt1 21.00

TORKA ALDRIG TÅRAR UTAN HANDSKAR

Svensk dramaserie. Del 1 av 3. 

Det är 1980-tal och de allra modigaste bögarna har börjat resa sig för ett liv i frihet. Rasmus flyr trångsyntheten i Koppom och flyttar till Stockholm där han möter kärleken i Benjamin. En tid av lycka tar sin början samtidigt som unga män börjar magra av, tyna bort och dö. Aids har drabbat Stockholm. HD. Sänds med 5.1 ljud. Även i SVT1 9/10, SVT24 10/10 och SVT1 13/10. Textat sid. 199.

(Från TV-planeten.)