måndag 15 oktober 2012

Jaha, det var den här dagen.

När reprisen av Grey´s är klar klockan sex ska jag skriva ett par timmar innan jag ser "Sommarpratarna" och Torka aldrig tårar utan handskar."

Jag jobbade i flygbranschen 86-88. Många av mina kollegor var homosexuella och många drabbades av aids. Jag kommer ihåg fläckar i ansikten, avmagrade kroppar och plötslig död.
Jerik var en av mina vänner.
Han försökte dölja sin sexualitet trots att han jobbade i en miljö som var oerhört tillåtande.
Före han började flyga var han kantor på svenska kyrkan i Las Palmas. Han och jag var klassföräldrar för vår grupp under utbildningen, men inte ens för oss som han var vän med berättade han sanningen för trots att vi frågade eftersom han faktiskt var rätt fjollig. Istället fick vi höra historier om flickvänner som ingen av oss egentligen trodde på. Vi var unga. Man ställer oerhört privata frågor då ...

Sedan började vi flyga och en dag ringde Janne och sa att Jerik var död, att han hade drabbats av lunginflammation och att hans liv inte gick att rädda.
Jag tror att det tog ett tag innan vi fick hela bilden klar för oss, jag minns inte riktigt.
Men jag vet att Jerik bara var några få år äldre än jag.
Alltså knappt trettio när han dog.

Jag tänker på honom när jag ser Gardells serie.

3 kommentarer:

Märta sa...

Så sorgligt.. Speciellt att Jerik levde sitt korta liv i skam över den han var. :(

Pernilla Alm sa...

Precis. Ingen ska behöva skämmas. Det är det här Gardell beskriver så otroligt bra, starkt. Hur alla dessa unga män skämdes och ... ja usch.

Joanna Björkqvist sa...

Så sorgligt och så många de var - de unga vackra livsbejakande männen som lämnade oss alltför tidigt. Jag var lite för ung för att personligen känna någon, men jag minns hur det talades om den nya fruktansvärda sjukdomen som var så otroligt smittsam och alltid, alltid med dödlig utgång. Och det dessutom snabbt.

En otroligt viktig och finstämd serie vi nu får ta del av...