Idag ringde min brorsdotter mig för första gången.

Hon är två år och fyra månader och kallar mig "min Åsa."
Innan hon tyckte att det var färdigpratat hann hon säga att hon satt i soffan med mamma och lillebror, att han inte kan äta kakor och att storebror var ute.

Jag är väldigt betuttad i mina syskonbarn och tänker mig att de kan skeppas hit om några år så att faster får visa dem stan.
Det är sådant som "min Åsa" leder till.