onsdag 3 oktober 2012

Jag läste och läste och läste.

Han likaså. För sig själv och för mig.

Idag suckar han när jag håller fram en bok och föreslår lite läsning.
Jag tror att det tog stopp vi ungefär fyllda tolv.
Efter det har han nödgats läsa det som skolan har sagt till om och har endast läst två av eget intresse; Andréas Carlssons biografi och boken om Google.

Han slukar annan kultur.
Mest musik, som han ju också studerar.

Jag kan bara dingla med böckerna framför honom och se till att de finns hemma när han väl får lust. Jag misstänker dock starkt att han har flyttat hemifrån innan han fattar hur kul det är att läsa, för att han kommer att fatta är jag övertygad om.
Han måste bara öppna precis den rätta boken.


8 kommentarer:

Spader Madame sa...

Läser ju själv i perioder, så han är väl inne i en längre period utan läsande. Kanske.

Åsa Hellberg sa...

Ja, kanske.
Jag tänker att det inte alltid är givet att barn fortsätter läsa bara för att vi föräldrar vill eller engagerar oss.
Det finns så mycket annat idag, inte minst med högre tempo, som jag tror lockar (med tanke på det faktum att pojkars läskunnighet har minskat. Jag skulle tro att samma sak kommer att hända med flickors)

Singelmamman sa...

Och ingen av mina tonåringar läser så mycket. Sonen läser i alla fall en bok om året.
Jag erkänner att det gör ont i mig att inte ha kunnat förmedla lusten till läsandet. Men jag tänker som du, en dag kommer den rätta boken och öppnar allt.

Annika sa...

Jag gjorde samma sak, läste och läste för barnen och de älskade det. Jag kunde inte tänka mig annat än att också de skulle bli bokmalar. Men det blev de inte. Dottern läser visserligen mycket men sonen läser bara när han måste. Däremot konsumerar han mängder med film. Jag tror att hans dyslexi spelar in där. Jag tycker det är synd men han verkar inte lida av det! :)

Åsa Hellberg sa...

Precis.

Åsa Hellberg sa...

Nej, precis, och om man inte har lust går det ju inte att tvinga fram det. Jag ser också gärna film så jag förstår honom!

Shamrock sa...

Mina barn läser inte heller. Dyslektikern förstår jag, men den andra...

Izabella sa...

Det var skönt att läsa att det finns andra som har samma funderingar som jag kring ungdomars läsande. Läste enormt mycket för 18 år och han tyckte om det tills han gick ut fyran sedan var det inte roligt tyckte han.
18 år har ett väldigt konstigt förhållningssätt till böcker och läsandet; han läser bara det han måste och det är han som bestämmer vad är just som "måste läsas" men han kan djupduka i olika ämnen, så som fiske, matlagning eller snowboard (och då läser han allt från historiken till tekniken till hur man undervisar i det och när intresset styr då läser han på engelska också!)
Ingen skönlitteratur!!!
Jag fick dock inte ge bort hans barnböcker (de är många, både på svenska och ungerska). Jag frågade vad ska jag ha kvar de för, han tycker ju inte det är viktigt med läsandet längre. Då tittade han konstigt på mig och sa att läsandet är visst viktigt och böckerna behövs för att han ska kunna läsa för sina barn.
Jag får inte ihop det men jag hoppas innerligen att den rätta boken dyker upp i hans liv också!