Anneli undrar:
Min fråga är hur det gick till när du blev antagen av dina förlag?
Casanovas Kvinna skickade jag till två förlag, varar Kalla Kulor antog det relativt snabbt. Hans-Olov mailade mig och berättade att han var intresserad och bad om ett möte. Och efter det tog det kanske ett par veckor till innan jag fick besked någon gång i början av 2009. I september samma år kom boken ut.
Från det andra förlaget, Forum Förlag tror jag, fick jag en standardrefusering.
Jag skrev Sonjas sista vilja när en god vän till mig - som jobbar på Bra Böcker - frågade om de fick läsa manuset när det var klart. Jag hade inte pratat med några förlag utan hade tänkt göra som alla andra, skicka ut det till så många som möjligt och vänta och våndas.
Min vän läste det inte då, utan lämnade det vidare till förläggaren som efter några veckor mailade och sa att han hade läst en tredjedel och var stormförtjust (just det ordet fastnade kan jag berätta) och ett par veckor senare ringde han och erbjöd mig ett avtal.
Medan jag väntade på svar från BBB skickade jag också manuset till Norstedts som jag strax efteråt fick en standardrefusering från.
Så; antagen på första försöket men också refuserad.
Och till sist Mia:
Eftersom jag själv ägnat mycket tid åt att fundera på den dramatiska frågan, så undrar jag hur du tänker kring sånt som struktur, skriver du från början till slut eller betar du av delar i taget?
Kronologiskt. Eftersom min berättelse kommer allt eftersom kan jag inte skriva på annat sätt. Har man ett detaljerat synops och vet vad som ska hända så kan jag tänka mig att det går att laborera på ett helt annat sätt.
Till skillnad från många andra tänker jag inte så mycket på det som man kanske ska tänka på, som dramaturgi, disposition och på vilka olika sätt man kan beskriva en svamp.Jag skriver bara.
Men jag har en tumregel: Inget onödigt. Varken onödiga ord, onödiga blommiga kaffekoppar eller onödiga händelser. Visst kan jag ägna mig åt blajkonversationer men då är personerna på väg någonstans eller så utmynnar snacket i något som är viktigt för fortsättningen = ibland måste A prata med B för att C ska kunna komma och knacka på axeln.
Tack för era frågor!
Och ett tips:
Blir ert manus antaget så kommer det att se ut som det gjorde när ni skickade in det.
Jag trodde att det satt någon liten filur och gjorde indrag vid ny rad och vid konversationer. No, no, no. Det måste man göra själv.
Om du inte vet hur det ska se ut, så slå upp en bok och då INTE Casanovas Kvinna där det inte finns några indrag alls.Men kolla gärna i Sonja hur det ska se ut och gör det redan i ditt manus. Jag brukar ha indrag på 0.5 cm (standardtabben är på 2,5 tror jag.)
När du skickar in ska du också tänka på marginalerna. Breda,breda på sidor och uppe och nere rekommenderas.
Aldrig indrag på nytt stycke.
Ni kan nog allt det där redan, jag var en total skrivnovis när jag blev antagen första gången.
16 kommentarer:
Vad du är rar som delar med dig, tack! :-)
Stort tack från mig också! Men, om det ser ut som när man skickade in det, då känns risken stor att man blir refuserad redan på det stilistiska och således kanske inte ens någon läst minsta lilla av ens manus ...?
Tack! Alltid lika spännande att höra hur andra gör. Om man skriver rakt av eller funderar på bitar, skriver om och skriver till.
Mycket intressant att det ena förlaget nappade direkt och det andra gav en standardrefus. Jag som läst Casanovas kvinna är ju helt klart på Kalla kulors linje. En mycket intressant och viktig bok som gav mig en lite större världsbild - det är fint och stort.
Vassego!
Jag tror inte man faller på det, men det kanske påverkar läslusten för dem som läser sådana mängder.
Tack Joanna!
Inga citattecken vid konversationer alltså?
Jo, men också indrag.
"Förstår du vad jag menar?" sluddrade hon med munnen full av godis.
Tröstrikt attt DU blivit refuserad!
Vassego!
Aha! Tack =)
Och då någon tänker?
"Jag är så trött", tänkte Sus
Eller?
Nej, när du tänker ska det inte var några citattecken. Vissa kursiverar, men det räcker att på ett eller annat tala om att det är en tanke.
Åsa tänkte att Sus nog borde lägga sig om hon är så trött men det sa hon hon inte. "Tack för frågan", sa hon istället.
"Det gjorde jag", svarade Sus och tänkte att i morgon skulle hon vara frisk. Vilket hon inte alls var.
"Åh, nej"
Skicka en kommentar