I vanliga fall,

läs senaste veckan, skulle jag sitta i frukostmatsalen och just nu peta i mig min fjärde mackamedmarmeladochost. Sedan skulle jag tänka på gifflar så mycket att jag alldeles nödvändigtvis skulle behöva äta två sådana också. Med mer marmelad och mer ost.

Ett par timmar senare är det troligt att jag skulle känna ett sådant obeskrivligt sug efter en Magnus med vit choklad utanpå och jordgubbsglass på insidan, att jag helt enkelt inte skulle stå ut om inte jag - eller för all del Nisse - genast såg till att en sådan levererades till solsängen.

Har ni ätit en spansk tostada? Det har jag. Varje lunch. Mm, vad gott. Det ska vara så mycket ost att den rinner ut på sidorna, så att pommesen ostkletarihopsig.
Och är det inte konstigt att så fort man har tagit en tupplur så är man sugen på salt? Och eftersom det sällan finns saltkar till hands så måste man äta chips istället? Före middagen.
Ännu konstigare är det ju att det går ned mer pommes den dagen. Och mer glass. Och ja just det. Räkor i olja. Bröd att doppa. Och extra aioli.
Sa jag glass?

































Nu är det inte längre i vanliga fall.
Jag har druckit två koppar kaffe.
Är jättehungrig.
Semestern är över.

All time high är inte riktigt sant, alltså skriver jag inte det.
Jag vägde ju mer när jag var gravid i nionde månaden.