och strax bakom - i köket - står sonen och steker pannkakor.
För någon som inte äter det just nu är doften olidlig, så jag tog fram mitt mandelmjöl och var på vippen att blanda det med keso och ägg (Susannas recept) och steka något ätbart även till mig, men så är det ju det där med att jag inte ska äta keso just nu. Och inte sylt. Och pannkakor, i vilken form de än serveras, är inte goda utan sylt.
Jag öppnade en burk makrill och tyckte (tycker fortfarande) fantastiskt synd om mig själv.
4 kommentarer:
Det är synd om dig. Jag drack kaffe och åt nötter och tittade länge på ballerina-kakorna.
Släng dem!!
Om det hjälper så tycker jag också synd om dig. Livet känns miserabelt när man inte får äta vad man vill.
Ja, det hjälper, Tack Helena! :)
Skicka en kommentar