måndag 1 februari 2010

Vi har sjukstuga


här och alla de glada ungdomar som var här i fredags har drabbats av samma åkomma; halsont, hosta och feber.

Själv minns jag inte när jag var sjuk sist. Jag tappade rösten för något år sedan men tror inte att jag mådde dålig på något annat sätt än att det var omöjligt att prata.
Man kan säga att jag har tur med bacillerna, de fäster liksom inte på mig.

Peppar, peppar, tvi, tvi och ta i trä, knack, knack.

5 kommentarer:

Ms NN sa...

Ajdå. Låter inget vidare. Men för säkerhets skull. Kasta lite salt över axeln också. :)

Anonym sa...

usch, krya på dina kära och håller en tumme för att du slipper! Kram! /Lizzie

Åsa Hellberg sa...

MsNN; just salt är inte min skrockgrej, däremot allt det andra:)

Lizzie; Tack

Unknown sa...

hej igen !
precis släppt barnen vid skolan
snöat imorse på västkusten, ungarna jublar.
förkylningar och kyla kommer ofta som brev på posten.
Ha en skön dag och fånga den i flykten för det tänker jag försöka med längdskidor och nysnö

Patrik

Åsa Hellberg sa...

Det låter härligt Patrik