halka in på en webbsida där de sökte säljare som skulle jobba på provisionsbasis och magen var nära att vända sig ut och in.
Jag vet inte om det var säljare eller provision som utlöste magkänslan, troligtvis en kombination.
Jag har testat båda och den uppsökande verksamheten är inte min grej, jag har oerhört svårt för att säga "hej, jag heter vill du köpa saker av mig".
Ställ mig däremot i en affär och jag kan säkerligen sälja till och med inredningen.
Det är skillnad på det frivilla och påtvingande, och jag är en stor beundrare av de som har ett uppsökande försäljningsarbete.
Som liten egenföretagare måste man sälja sig själv och det är nog min svåraste utmaning. Än så länge har jag klarat mig ändå, men ska jag in på ny mark krävs det säljinsatser.
Jag kanske borde ta tag i den där magen istället för att bestämma mig för att det inte är något för mig...
6 kommentarer:
Usch.
Även om jag är förbannad på mitt jobb just nu skulle jag aldrig, aldrig byta det mot ett säljarjobb.
Även om lönen var fantastisk.
Usch.
Näää, vet du va..
Jag håller med, i princip... det finns sälj och så finns det sälj.
Eller så kanske du bara helt enkelt ska fortsätta att lyssna på det där i magen, som försöker berätta att just den där vägen inte är något för dig? :)
kram
Tinto
Hej Tinto; nja, eftersom jag tror att illamåendet handlar mer om rädsla än något att är det läge att möta det snarare än att springa.
Kram till dig och familjen,
Åsa
Du känner ju din kropp (och själ) allra bäst själv, så du har alldeles säkert helt rätt.
Men kanske handlar det även om att hitta ditt eget sätt att sälja på, det behöver ju inte nödvändigtvis vara på det där traditionellt "gå-påiga" sättet utan det finns ju olika varianter av säljandet :)
Och kanske skulle det kunna vara så att det inte är säljandet i sig som skrämmer...utan rädslan för att avvisas? Åtminstone är det vad som skrämmer mig mest när jag tänker på det!
Kramar igen
Japp, det finns sälj och så finns det sälj:)
kram
Skicka en kommentar