är spännande, och något som jag jobbar mycket med som coach.
Den allra vanligaste sanningen och dess slutsats är att om jag säger nej så betyder det att du inte tycker om mig.
Om du inte tycker om mig blir jag ledsen.
Om jag blir ledsen blir jag sårbar.
Om jag blir sårbar så kan du se det.
Om du ser det kan du skada mig.
Om du skadar mig så går jag under.
Så; säger jag nej går jag under.
Vi har många valda sanningar och vi lever upp till dem, vare sig de är bra för oss eller inte.
En av mina var att jag inte var omtyckt.
Den var rätt behaglig eftersom jag då inte behövde ha nära relationer, det kan man nämligen inte ha om man inte tror sig vara möjlig att tycka om.
Smart på pappret; inga nära relationer = osårbar.
Så dumt, för att citera en annan coach.
Och så ensamt.
För konsekvensen av min valda sanning var just att jag blev ensam.
En inre ensamhet snarare än en yttre, där det fanns både vänner och familj.
Jag visste att jag gav bort mig själv i relationer, och istället för att jobba med att behålla mig själv och vara i en relation, stängde jag ute andra - och in mig själv.
Min sanning, den att ingen tyckte om mig och ville ha mig, var fel.
Sanningen var att jag var rädd och därför inte ville ha andra.
Det är skillnad på de två.
5 kommentarer:
Sant som det är skrivet...det svåra är att hitta hålet in till sig själv :/
Jag hittade in och oj vad jag önskar andra det samma !
(Historien om huset och sälja eller inte är lång..och rörig berättar en annan gång)
Kram ♥
ja, stor skillnad. Och tänk vad häftigt det är när klienten ser den skillnaden och kan göra ändringar i sitt liv. Ett halleluja-moment varje gång.
det där kräver att jag läser det flera gånger och grunnar på det, för att det ska sjunka in helt, trot jag.. Jag övar väl just nu på just det, att både vara i en relation och samtidigt vara mig själv.
Har alltid förut trott att jag helt enkelt inte gick att älska, eller att andra alltid var bättre. Aldrig tänkt på att det faktiskt gav mig någon form av "vinst".. men det gjorde det ju. (behövde väl kanske inte ta ansvar då, tänkte jag, inte ta risker på riktigt heller) Fast den är inte värd sitt pris. Att ta sunda risker, känns som om det är värt sitt pris alla gånger! :-)
Tack för att du delar med dig! Kram! /Lizzie
Fy vad bra sagt..De gånger jag har sagt nej och stått för min sak ,kan räknas på handens alla fingrar. Skrämmande.Nu får det vara slut med det, jag får inte vara rädd för att öppna mig och visa min sårbarhet. kram Lena
Lizzie; vi gör det mesta i "vinstsyfte", även om det är till synes destruktivt...
Lena; ut med det bara:)
Kram Åsa
Skicka en kommentar