Åsa

Känner ni någon som heter Åsa?

Låt mig gissa; hon är rödblond, lite rundhyltad och har fräknar?

Så där ja, tänk att jag visste det!
Alla åsor ser ut ungefär på samma sätt, och det var särskilt tydligt när jag var barn.

Jag har aldrig tyckt om mitt namn.
Inte för att jag vet vad jag skulle ha hetat för att trivas, men Åsa var det inte.
Nu tror jag ju inte trivseln egentligen har med namnet att göra, men så här i backspegeln kan jag se att jag gav mitt namn skulden för många bekymmer när jag var yngre.
Det var till exempel namnets fel att jag såg ut som jag gjorde (se ovan).
Hade jag hetat Charlotte, eller något sådant fint, hade jag varit både mörk och hade kunnat få ett smeknamn.
Åsor får inga smeknamn. Jo Åsa-Nisse fick jag heta ett tag men det var ju inte särskilt roligt.
Tvärtom.

Idag har jag vuxit i namnet, även om det fortfarande är lite, lite främmande.
Men om jag fundrar om att byta namn känns det lite konstigt, så jag behåller nog det gamla vanliga ändå.

Åsa Birgitta Hellberg, that´s me trots allt.