Just hemkommen från en fantastisk arbetsdag. Men jag är trött, och tänker hänga i soffan resten av den här dagen.
Just nu tittar jag på sjukhuset på trean. Det är ambulanser, barnläkare och akutintag.
Igår fick man se ett litet pyre som var född i vecka 23.
Bebisen hade den minsta hand jag någonsin har sett.
Vilket raskt drog mig tillbaka till 1994, BB och Sös.
Min son blev lite sjuk andra dagen i sitt liv och fick komma till neonatalavdelningen i två dygn.
I vaggan bredvid hans låg tvillingar, en pojke och en flicka vilket man såg på den lilla blå- och den lilla rosa- mössan. De var alldeles förfärligt pyttesmå.
I min sons vagga fick bara han plats, han vägde nästan fem kilo när han kom ut.
Dessutom hade han en kalufs som en tvååring...så någon mössa var inte att tänka på.
Att han och tvillingarna var på dagen lika gamla var oerhört svårt att tro.
Jag hoppas att det gick lika bra för dem som det gick för min kille. Efter 8 dagar fick vi åka hem, och det var liksom då livet började.
Ni som är föräldrar vet precis vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar