Fingerknäpp

Hokus pokus och lite sving med trollspöet är vad jag känner att jag vill göra när jag läser bloggar, forum och andra communities där erhört många kvinnor (i det här fallet) uttrycker sin låga självkänsla; en quick fix som genast ger egenvärde, sunda gränser mot andra och en massa självälsk.
Ändå vet jag att det inte funkar, man måste göra den - emellanåt mödosamma - resan själv.

Att vända år av sjävförakt, otillräcklighet och ovärdighet är inte gjort på en pisskvart, ändå är det "bara" tankar det handlar om.

Tankar som vi själva konstruerar och kanske gjorde redan som knoddar.
Tankar, inte sanningar.

För sanningen är ofta en långt annan.
Och jag har den.
Bra va?

Here goes:
Jag är duger precis som jag är. Jag behöver inte föreställa mig, vara snällare, duktigare, gulligare, trevligare, sötare, smalare, tjockare, längre, kortare, snyggare, vänligare...
Jag behöver inte prestera, vara till lags, anpassa mig, nedvärdera mig, sälja mig.
Mina känslor är precis lika mycket värda som någon annans.
Jag är jag, och av mig finns bara en i hela världen.

Affirmationer fungerar, och om du känner en gnutta tvekan om att du duger så varsågod...bra saker att säga till dig själv när du nästa gång ser dig i spegeln.

• Vad fin jag är idag.
• Jag tycker om mig.
• Vilka glittriga ögon jag har.
• Jag är värd allt gott.
• Jag duger precis som jag är.
• God morgon snygging.
• God natt min allra bästa vän.

Är det svårt?

"Ljug" då till att börja med. Det är helt ofarligt, det är nämligen ingen lögn.

Det är sanningen som du bara inte har sett än.