Dagen lunch bestod av sill, allehanda tillbehör och färsk potatis. 1/3 av oss åt köttbullar, och vägrade att ens provsmaka fisken.
Jag tror "bläh" var svaret jag fick när jag ville bjuda på lökvarianten.
Efteråt var vi (läs fäsmannen och jag) så trötta att vi var tvungna att sova en timma. Nattens discohämtning tog uppenbarligen på krafterna.
I bilen hem från discot fick jag beskåda de skor som sonens två 14 åriga tjejkompisar hade på sig, och jag ljuger inte om jag säger att de hade 1 decimeter stilettklackar.
Om jag var trött idag, kan jag bara tänka mig hur de ska känna det...i alla fall i fötterna. När jag får på mig ett par sådana, numera max två gånger per år, måste jag planera in liggläge dagen efter.
Sill , tupplur och platta skor säger väl en hel del om mig antar jag.
6 kommentarer:
Jag har också svårt för klackar. Jag föredrar sköna skor och tycker faktiskt att man kan vara riktigt snygg på lägre höjder också.
Våga vägra klackar ;D.
Kram Frida
Jag älskar klackar passionerat...det är mina fötter som ha dem längre:)
Jag skulle aldrig sätta på mig ett par. Men det har mest att göra med att jag är nästan 1,80 lång...
Så jag tittar redan ner på folk i min omgivning :)
/Karina
Hej Karina.
Jag har alltid drömt om att vara lång, men har gett upp.
Det där långa benen kommer jag aldrig att få hur mycket jag än hoppas:)
Tro mig, långa ben är väääldigt opraktiskt. Speciellt när man ska åka buss. Eller - inte minst - köpa byxor. Man kan liksom inte i första hand välja byxor efter de som är snyggast utan efter de med rätt benlängd :)
Karina; ja praktiskt kanske det inte är, men snyggt. Skitsnyggt! :)
/TaxbensÅsa
Skicka en kommentar