onsdag 13 maj 2009

Jag är ledsen, men det ser inte du.
Du ser inte de tårar som går inåt och som hotar att dränka mig.
Hur kunde du göra så mot mig vill jag säga men det gör jag inte.
Man kan göra så mot mig.

Jag är inte några andra känslor än ofantligt ledsen.
Min sorg påverkar inte dig. Du ser inte mig. Vi ser båda på dig och vi är så ledsna för din skull.

Men jag då, ville jag säga om jag vore någon annan. Jag då?
Jag är tillintetgjord, förkrossad, dömd, dödad.

Äntligen har jag tänkt, äntligen är det min tur.
Du älskar mig, så har jag tänkt.
Du älskar mig och vill mig väl.
Så dumt.

Visst borde jag ha förstått.
Jag är bra på att tolka tecken.
Men jag trodde mig vara älskad och tecknen blev till oväsentliga skuggor.

Jag vill vara glad. Jag är bäst på glad.
Ledsen är ohyggligt smärtsamt.
Jag kommer inte härifrån.
Hjälp mig. Någon, hjälp mig.

Inga kommentarer: