Vi fick

en stund på sängkanten igår där vi avhandlade allt från betygsoro till att inte ha så många kompisar hemma i sommar.
Lättnaden är tydlig när vi har pratat klart och det som har känts så bekymmersamt under kvällen ensam hemma lättade som dimma när det jobbiga väl var uttalat.

Att prata om det som bekymrar är välgörande och jag är av den bestämda uppfattningen att det är en av anledningarna till att vi har fått förmågan att samtala.
Adderar man med en kram på slutet kan man säga att tanke, känsla och kropp har fått sitt just den kvällen, och att det är en rysligt bra början på nästa dag.

Denna morgon kvittras det som om gårdagens tunga bekymmer inte fanns.