Jag haver mig en dag av lugn och ro.

Det är så lugnt och skönt i förorten att inte ens spisen ska behöva arbeta idag, istället efterfestar vi på pizza.

Veckan fram till midsommar är fylld med arbete för min del och även om det är tungt emellanåt så ger det så ofantligt mer än det tar.

I mitt uppdrag som "någons" coach ingår att jag finns tillgänglig emellan de träffar (live eller per telefon) som vi har; och ibland sitter det hårt inne för klienterna att ringa... de (som jag var) är inga mästare på att be om hjälp.
Därför är det bra träning att ringa mig när det gör ont eller dyker upp nya situationer som man behöver hjälp att hantera.

Att lita på den egna förmågan att be om hjälp är ett av de första stegen till frihet, ett annat att ta emot den hjälp som erbjuds.
Man är inte svag när man gör det, tvärtom är det vist och ödmjukt att förstå att ensam faktiskt inte är särskilt stark, vad än världens sämsta klyscha säger.