tisdag 1 juni 2010

Jag såg en dokumentär på 4:an igår

som handlade om en kvinna som blev kidnappad och som sedan var fånge i 7 år; och utan någon egentlig jämförelse så går det ändå att dra en parallell med medberoendet till en missbrukare och den djupa känsla av fångenskap som de flesta av oss upplever.

Skillnaden är att vi kan bryta oss loss, men precis som kvinnan i dokumentären lyssnar vi på det som sägs snarare än det som verkligen sker framför ögonen på oss; och kidnapparens taktik att växla mellan snäll och jävlig (korrektion;han var en grotesk psykopat) fångade kvinnan och det växelbruket (hopp och förtvivlan) är också det som fångar oss och som sedan håller oss fast.

När kvinnan kom på att hon var lurad att stanna kvar, det fanns inget "företag" som skulle döda henne om hon kom på idén att smita, tog hon helt enkelt bussen därifrån; trots rädslan, trots att hon fortfarande inte var säker.
Hennes önskan om frihet var till sist det som vann.

Frihet från kontroll.
Frihet från lögner.
Frihet från att vara underkastad en annan människas sjukdom.

2 kommentarer:

Mia S sa...

På pricken !

:) ♥

Åsa Hellberg sa...

Eller hur? Man känner igen sig både här och där, även om hennes berättelse var alltigenom förfärlig.