Sidorna är trasiga, sönderlästa.
Och möjligtvis tuggade på av en valp.
1972. Joppie. Långhårig dvärgtax.
Betydligt mer kärleksfull än vad man kunde tro när han jagade förbipasserande utmed staketet hos mormor och morfar.
Jag måste nog läsa den igen, se om jag kan minnas vad det var som berörde mig så djupt.
4 kommentarer:
Åh - den läste jag också! Plus en massa fler med hästar och stall och allt annat, och det måste ha varit något mycket speciellt för jag tror än idag att jag skulle kunna skilja på vilka hästar som fanns i vilka böcker...
Jag gillade fem-böckerna. När jag läste en av dem för barnen blev jag irriterad över hur dåligt skriven den var.
Funderar på att läsa Kulla-Gulla igen, den serien älskade jag.
Älskade älskade hästböcker :-)
Ja. Vilken stämning det var. Något speciellt som stannade kvar i hjärtat. Jag lånade dom flesta på biblioteket. Finns dom kvar tro? Måste kolla :-)
Marina; visst är det märkligt hur mycket man kommer ihåg?:)
Angeta; åh, Kulla-Gulla läste jag också.
Cyndi; jag vet inte, kolla!
Skicka en kommentar