hade jag tänkt att sjunga en trudelutt för er denna morgon, men jag kommer inte riktigt på vilken jag ska ta.
Det skulle kunna bli en gammal dänga av Siw Malmkvist, en snutt på "Sitt helt lugnt där bak i bilen".
Eller kanske Lill Lindfors "En karl i byrån"? Loa Falkmans "Serenad"?
Min reportoar är bred som ni märker, och ärligt talat sjunger jag jämt. Det är inte lika glatt som det låter, för mig är det ett tics.
Jag nynnar och nynnar, och ju mer komplicerad uppgift jag ska lösa desto mer tilltar mitt sångmumlande.
"Jag mötte hunden" med Ainbusk har jag levt med i många år, och av någon anledning dyker den upp när jag är i tvättstugan. Den och "Älska mig för det är sån här jag är".
Tics tar ingen hänsyn till att det finns andra i rummet, och mången kamrat har fått sig en sång till livs utan att det var min avsikt.
Om jag är ledsen eller glad spelar ingen roll, jag sjunger ändå.
Bedrägligt, för hur uttrycker man att man är förtvivlad när man samtidigt -tvångsmässigt- måste gnola på "Teddybjörnen Jacobsson".
Hur mycket gnolar du istället för att säga som det är?
3 kommentarer:
Jag gör det inte men min sambo gnolar när han är arg eller irriterad över ngt och endast då gnolar han.
Väldigt jobbigt när han gör så, känns som en tickande bomb.
En galning som går omkring och gnolar ngn konstig melodi!
Ja men det är ju det att man döljer saker under gnolet.
Hälsa din sambo att han ska berätta istället för att gnola!
Teddybjörnen Jacobsson, en ny variant?? Det är skönt att gnola, gör endast det när jag är glad, så det verkar bli mer och mer gnolande denna vår...... känns det som..... jämfört med förra våren.....skönt!!
Skicka en kommentar