onsdag 30 juni 2010
Den här låten gör mig fortfarande knottrig
När jag har lyssnat klart på den ska jag se Miss Marple på fyran och sedan krypa i säng.
Jag ser allra mest fram emot det senare.
Tröttare coach får man leta efter.
Jag vet inte riktigt om det är tisdag eller onsdag idag.
Det är heller ingen stor fråga annat än när det kommer till mina klienter och bokade tider.
I morse ringde jag till exempel fel person.
Nu svarade hon inte och det verkar inte som jag väckte henne på semestern, men ändå...
Om jag skulle tappa min kalender skulle jag stå mig helt slätt.
Från den tar jag alla faktureringsunderlag, tider jag ska passa samt sonens skolaktiviteter.
På fredag kommer beskedet som talar om vilken skola som ska anpassas till från och med höstterminen.
Spännande som tusan.
Gymnasium.
Jag tror jag svimmar.
I morse ringde jag till exempel fel person.
Nu svarade hon inte och det verkar inte som jag väckte henne på semestern, men ändå...
Om jag skulle tappa min kalender skulle jag stå mig helt slätt.
Från den tar jag alla faktureringsunderlag, tider jag ska passa samt sonens skolaktiviteter.
På fredag kommer beskedet som talar om vilken skola som ska anpassas till från och med höstterminen.
Spännande som tusan.
Gymnasium.
Jag tror jag svimmar.
Jobb hela dagen
men det är ett rätt underbart slit och släp.
Jag har som ni vet världens bästa jobb.
Inte semesterstängt.
tisdag 29 juni 2010
De är tydligt att jag får leva med
felstavningen även idag. Sonen är på dejt, och av någon anledning är det viktigare än att ändra rubriken.
Smällar man får ta som tonårsmor.
Stockholm slog något slags värmerekord idag kändes det som, det fanns nämligen ingen behaglig sjöbris vid min lilla strand.
Till det krävs ett mäktigt hav.
Ett sånt som bara finns på västkusten.
Nordsjön, där det svallar och brusar under vindarnas växlande gång som det heter i visan.
Vi ska snart åka dit.
Både sonen och jag saknar barnen som finns där.
De andra i familjen kan man prata med i telefon, men de små är helt enkelt... för små.
På tal om smått: Idag kunde jag skåda två stycken flickor i treårsåldern som struttade runt med rumpan bar på stranden. I duschen tordes de bara sticka in en tå och sedan skrattade de tillsammans så där som bara småfolk kan.
Jag kan sakna den där lilla skrattande blöta kroppen som kryper upp i knät och vill bli värmd och torr.
Lyckost er som har det kvar, skynda att uppskatta det.
Vips (och jag menar verkligen vips) är de ute ur knät och på dejt.
Smällar man får ta som tonårsmor.
Stockholm slog något slags värmerekord idag kändes det som, det fanns nämligen ingen behaglig sjöbris vid min lilla strand.
Till det krävs ett mäktigt hav.
Ett sånt som bara finns på västkusten.
Nordsjön, där det svallar och brusar under vindarnas växlande gång som det heter i visan.
Vi ska snart åka dit.
Både sonen och jag saknar barnen som finns där.
De andra i familjen kan man prata med i telefon, men de små är helt enkelt... för små.
På tal om smått: Idag kunde jag skåda två stycken flickor i treårsåldern som struttade runt med rumpan bar på stranden. I duschen tordes de bara sticka in en tå och sedan skrattade de tillsammans så där som bara småfolk kan.
Jag kan sakna den där lilla skrattande blöta kroppen som kryper upp i knät och vill bli värmd och torr.
Lyckost er som har det kvar, skynda att uppskatta det.
Vips (och jag menar verkligen vips) är de ute ur knät och på dejt.
Jag blev ledig idag,
bara så där.
Skulle egentligen ha haft ett planeringsmöte, men vi tar det en annan dag.
Den här ägnas istället åt utomhusaktiviteter.
Det är redan 123 grader på min balkong och på stranden om ett par timmar kommer det att vara stekhett.
Härligt.
I två timmar.
Får jag sällskap, eller någon rolig unge att studera, kan jag stå ut i tre.
Men jag börjar dagen med att besvara mail.
Skulle egentligen ha haft ett planeringsmöte, men vi tar det en annan dag.
Den här ägnas istället åt utomhusaktiviteter.
Det är redan 123 grader på min balkong och på stranden om ett par timmar kommer det att vara stekhett.
Härligt.
I två timmar.
Får jag sällskap, eller någon rolig unge att studera, kan jag stå ut i tre.
Men jag börjar dagen med att besvara mail.
måndag 28 juni 2010
Harkel
Jag ser just att sonen har stavat fel.
-Hallå, ändra.
- Spelar. Sen.
-Vaddå spelar och sen, jag kan väl inte ha en blogg där det står inspEration. Jag har ju för bövelen skrivit en bok, vad ska folk tro?
-Hallå, ändra.
- Spelar. Sen.
-Vaddå spelar och sen, jag kan väl inte ha en blogg där det står inspEration. Jag har ju för bövelen skrivit en bok, vad ska folk tro?
Under tiden jag leker grillmästare
ska min son photoshoppa fram en ny header till bloggen.
Den kan ju bli hur spännande som helst.
Den kan ju bli hur spännande som helst.
Årets första balkonggrillning
och det är lika spännande varje år.
Kommer grillen att fungera?
Kommer marinaden att ha gjort sitt?
Kommer de små färspotatisarna att bli genomstekta i ugnen?
Kommer Åh och Ah-ropen att ljuda över bakgården när tänderna sätts i den förhoppningsvis goda filén?
Allt är höljt i dunkel ännu så länge, men svaret har vi inom den närmaste timmen.
Under tiden kan väl ni ge mig tips på sommarens smarrigaste dessert?
Kommer grillen att fungera?
Kommer marinaden att ha gjort sitt?
Kommer de små färspotatisarna att bli genomstekta i ugnen?
Kommer Åh och Ah-ropen att ljuda över bakgården när tänderna sätts i den förhoppningsvis goda filén?
Allt är höljt i dunkel ännu så länge, men svaret har vi inom den närmaste timmen.
Under tiden kan väl ni ge mig tips på sommarens smarrigaste dessert?
Mina tre morgonsamtal
är avklarade och nu bär det av till stranden eftersom ryggen förtjänar att få anta samma kulör som framsidan.
Jag ber därför att få återkomma, det är totalt omöjligt att kreera något smartare än det här just nu.
Inte för att jag är säker på att jag är klokare senare, men har jag tur kan jag plocka upp andras snack från stranden och göra om till mitt eget.
Sno från de som vet bättre helt enkelt.
Det i sig är en bra idé som borde användas oftare.
Jag ber därför att få återkomma, det är totalt omöjligt att kreera något smartare än det här just nu.
Inte för att jag är säker på att jag är klokare senare, men har jag tur kan jag plocka upp andras snack från stranden och göra om till mitt eget.
Sno från de som vet bättre helt enkelt.
Det i sig är en bra idé som borde användas oftare.
söndag 27 juni 2010
Mitt ansikte påminner skrämmande mycket
om en tomat.
Eva Dahlgren pratade på i sitt sommarprogram och jag glömde helt bort tiden.
Sånt straffar sig om man är en blondin som jag.
Jag har just sett "Har du hört ryktet om Morgans" med Hugh Grant och Jessica Parker.
Den kan du låta bli att se blir mitt betyg.
Någon som lät bli att se idag var domaren i matchen Tyskland-England.
Till och med jag såg att England gjorde mål, och jag använde ändå bara ett halvt öga.
Varför har man inte målkameror i fotboll, det funkar ju alldeles utmärkt i hockey?
Strunt samma.
Nu ska jag gå och svalka min tomatfejja.
Vad gör ni, är ni bortresta eller kanske just hemkomna?
Eva Dahlgren pratade på i sitt sommarprogram och jag glömde helt bort tiden.
Sånt straffar sig om man är en blondin som jag.
Jag har just sett "Har du hört ryktet om Morgans" med Hugh Grant och Jessica Parker.
Den kan du låta bli att se blir mitt betyg.
Någon som lät bli att se idag var domaren i matchen Tyskland-England.
Till och med jag såg att England gjorde mål, och jag använde ändå bara ett halvt öga.
Varför har man inte målkameror i fotboll, det funkar ju alldeles utmärkt i hockey?
Strunt samma.
Nu ska jag gå och svalka min tomatfejja.
Vad gör ni, är ni bortresta eller kanske just hemkomna?
Sommar med Eva Dahlgren
var bra och årets första för mig.
Jag glömde helt Sörenstam igår.
Jag har överhuvudtaget glömt vad jag gjorde igår, inte särskilt mycket troligtvis.
Jo, jag släpade med mig sonen till tvättstugan vid 22-tiden eftersom det är läskigt att gå dit själv så sent.
Ni vet att jag är en fegis, va?
Mentalt mod har jag så det räcker och emellanåt blir över, men så fort det börjar blir fysiskt så är jag livrädd.
Mörker, höjder och fart skräms; för att inte tala om inbrottstjyvar, våldtäktsmän och fysisk aggressiva personer.
Hu.
Asplövet Hellberg använder helt enkelt den som finns närmast som sköld... något sonen inte är ett dugg medveten om när han kliver med till tvättstugan.
Det troliga är att han är lika rädd som jag och fortfarande räknar med mitt beskydd.
Ha.
Jag glömde helt Sörenstam igår.
Jag har överhuvudtaget glömt vad jag gjorde igår, inte särskilt mycket troligtvis.
Jo, jag släpade med mig sonen till tvättstugan vid 22-tiden eftersom det är läskigt att gå dit själv så sent.
Ni vet att jag är en fegis, va?
Mentalt mod har jag så det räcker och emellanåt blir över, men så fort det börjar blir fysiskt så är jag livrädd.
Mörker, höjder och fart skräms; för att inte tala om inbrottstjyvar, våldtäktsmän och fysisk aggressiva personer.
Hu.
Asplövet Hellberg använder helt enkelt den som finns närmast som sköld... något sonen inte är ett dugg medveten om när han kliver med till tvättstugan.
Det troliga är att han är lika rädd som jag och fortfarande räknar med mitt beskydd.
Ha.
God morgon
Av någon anledning tänkte jag på Barry Manilow häromdagen, och igår dök han upp i en tv-show.
Den gode Barry var oigenkännlig och hade han inte sjungit en snutt "Mandy" och "Can´t live without you" så vet i tusan om jag hade känt igenom honom.
Och för er som bara har hört den här låten med ett pojkband av något slag... det här är orginalet.
Här gör han en duett med sig själv.
Den gode Barry var oigenkännlig och hade han inte sjungit en snutt "Mandy" och "Can´t live without you" så vet i tusan om jag hade känt igenom honom.
Och för er som bara har hört den här låten med ett pojkband av något slag... det här är orginalet.
Här gör han en duett med sig själv.
lördag 26 juni 2010
Jag har nackspärr
och det roliga med det - det ser i alla fall roligt ut - är den nerv som av någon anledning hoppar i underläppens enda sida.
Det började igår på väg hem från Kolmården och har fortsatt idag.
Att jag kopplar ihop det med nackspärren är för att efter mina värktabletter kickar in så går läpphoppet över.
Nackspärr och läppnerver till trots är det en härlig dag i förorten.
Av det svarta på himlen blev det absolut ingenting och nu skiner solen vilket den tydligen ska göra i flera dagar till.
Perfekt.
I morgon ska jag tvinga med mig sonen till stranden.
Det ska nog funka om jag lovar att vi - på min lilla radio - bara rattar in kanaler han gillar.
Det började igår på väg hem från Kolmården och har fortsatt idag.
Att jag kopplar ihop det med nackspärren är för att efter mina värktabletter kickar in så går läpphoppet över.
Nackspärr och läppnerver till trots är det en härlig dag i förorten.
Av det svarta på himlen blev det absolut ingenting och nu skiner solen vilket den tydligen ska göra i flera dagar till.
Perfekt.
I morgon ska jag tvinga med mig sonen till stranden.
Det ska nog funka om jag lovar att vi - på min lilla radio - bara rattar in kanaler han gillar.
Jag har inte satt min fot
i ett annat land på två år men tänker skrapa mina trisslotter nu så att jag kan göra en långresa.
Ps, långresa för mig är långt bort. Max två veckor, sedan vill jag hem hur regnigt och bedrövligt det än är här.
Ps, långresa för mig är långt bort. Max två veckor, sedan vill jag hem hur regnigt och bedrövligt det än är här.
Lasse fick välja, alkoholen eller familjen.
De som överlevde berättar här sin historia som berörde mig mycket.
Från tv 4 igår morse, klicka här.
Från tv 4 igår morse, klicka här.
Aftonbladet
listar här midsommaraftonens polisingripanden.
Man behöver inte ens vara nykter för att förstå att det är alkohol med i bilden i de flesta fall.
Man behöver inte ens vara nykter för att förstå att det är alkohol med i bilden i de flesta fall.
För oss anhöriga
är det rätt tydligt när Diffe är på besök.
Vi känner ofta igen rastlösheten, stingsligheten, självömkan, orden, sticken, föraktet och den tomma blicken.
Det spelar sällan någon roll att vi vet det, eftersom en aktiv missbrukare oftast är totalt omedveten om sin uppladdning innan ett utagerande och inte vill att vi påpekar att vi märker att någonting är på gång.
Diffes uppladdning brukar vi ofta göra om till vårt problem och på ett eller annat sätt agerar vi eftersom Diffe triggar oss.
Många försöker vända missbrukarens humör, andra blir som mammor, en tredje pratar och pratar och pratar för döva öron.
Jag har gjort alltihop.
Diffes närvaro gjorde mig till en fiolsträng och den enda strategi jag kände till var att försöka förändra min partner.
Att gå därifrån, eller att be honom göra det, var inget alternativ.
Jag visste ju precis vad han skulle göra då.
Det tog ett tag att förstå att det gjorde han ändå, det där som jag gjorde allt för att avstyra.
Det tog lika lång tid att förstå att det var Diffe som hade varit där.
Skillnaden mellan den underbare Jonas och Diffe (jag valde till sist att separera de två) blev - allt eftersom mitt eget medberoende avtog - tydligare och tydligare, och jag kunde till sist säga nej tack till Diffe men ja tack till Jonas.
Diffe blev förstås skitförbannad när jag inte orkade lyssna.
Jag förstod inte, jag var svart eller vit, jag kunde dra åt... (inte fanders).
Jag undrar ibland hur det hade gått för mitt barn (och mig) om vi hade bott tillsammans och jag är idag djupt tacksam att vi inte gjorde det eftersom mitt medberoende (och hans beroende) på många sätt var så extremt.
Med den distans vi hade kunde vi bibehålla en ömsesidig respekt.
Diffe var oftast verksam på annat håll och det var Jonas som umgicks med mig.
Vi känner ofta igen rastlösheten, stingsligheten, självömkan, orden, sticken, föraktet och den tomma blicken.
Det spelar sällan någon roll att vi vet det, eftersom en aktiv missbrukare oftast är totalt omedveten om sin uppladdning innan ett utagerande och inte vill att vi påpekar att vi märker att någonting är på gång.
Diffes uppladdning brukar vi ofta göra om till vårt problem och på ett eller annat sätt agerar vi eftersom Diffe triggar oss.
Många försöker vända missbrukarens humör, andra blir som mammor, en tredje pratar och pratar och pratar för döva öron.
Jag har gjort alltihop.
Diffes närvaro gjorde mig till en fiolsträng och den enda strategi jag kände till var att försöka förändra min partner.
Att gå därifrån, eller att be honom göra det, var inget alternativ.
Jag visste ju precis vad han skulle göra då.
Det tog ett tag att förstå att det gjorde han ändå, det där som jag gjorde allt för att avstyra.
Det tog lika lång tid att förstå att det var Diffe som hade varit där.
Skillnaden mellan den underbare Jonas och Diffe (jag valde till sist att separera de två) blev - allt eftersom mitt eget medberoende avtog - tydligare och tydligare, och jag kunde till sist säga nej tack till Diffe men ja tack till Jonas.
Diffe blev förstås skitförbannad när jag inte orkade lyssna.
Jag förstod inte, jag var svart eller vit, jag kunde dra åt... (inte fanders).
Jag undrar ibland hur det hade gått för mitt barn (och mig) om vi hade bott tillsammans och jag är idag djupt tacksam att vi inte gjorde det eftersom mitt medberoende (och hans beroende) på många sätt var så extremt.
Med den distans vi hade kunde vi bibehålla en ömsesidig respekt.
Diffe var oftast verksam på annat håll och det var Jonas som umgicks med mig.
Halv tio
somnade jag igår, efter att natten till midsommarafton kanske ha sovit tre timmar.
Eftersom jag var den som framförde fordonet igår så kunde inte jag - så som vissa passagerare -sitta och sova i bilen.
Men jösses vad gott jag har sovit i natt.
Att vakna helt utvilad är baske mig den bästa humörskur jag kan tänka mig.
Nu får jag vissla inombords eftersom sonen sover, men ändå...
Jag tänker på dem som vaknar bakfulla idag, som kanske söp bort hela midsommar och familjen med det.
Gotlandspolisen uttalar sig just om att "ungdomarna skötte sig bra igår", men polisen har nog ingen större kontakt med de vuxna som inte skötte sig.
Dem får andra vuxna - eller i värsta fall deras barn - ta hand om...
Eftersom jag var den som framförde fordonet igår så kunde inte jag - så som vissa passagerare -sitta och sova i bilen.
Men jösses vad gott jag har sovit i natt.
Att vakna helt utvilad är baske mig den bästa humörskur jag kan tänka mig.
Nu får jag vissla inombords eftersom sonen sover, men ändå...
Jag tänker på dem som vaknar bakfulla idag, som kanske söp bort hela midsommar och familjen med det.
Gotlandspolisen uttalar sig just om att "ungdomarna skötte sig bra igår", men polisen har nog ingen större kontakt med de vuxna som inte skötte sig.
Dem får andra vuxna - eller i värsta fall deras barn - ta hand om...
fredag 25 juni 2010
Jag hörde den här i bilen på väg hem
och har aldrig tänkt på texten förut. Den vet var den tar, eller hur?
torsdag 24 juni 2010
Planen för i morgon är klar
och jag kommer inte att kunna blogga, alltså önskar jag er en trevlig midsommar.
Ps, det är ikväll ni ska plocka blommorna.
Ps, det är ikväll ni ska plocka blommorna.
Nu tar Hellberg coaching
midsommarledigt.
Vad det innebär kan jag inte berätta... mest för att jag inte vet det än.
De närmaste tre dagarna är höljda i ett skönt dunkel, det enda jag vet med säkerhet är just att jag inte kommer att arbeta.
I matväg kommer jag att vägra matjessill, midsommar eller inte så är det lika äckligt, däremot klämmer jag gärna en och annan dillkokt färskpotatis.
Till det kan jag tänka mig lite... smör.
Och jordgubbar.
Ni hör att det här midsommarbordet är lättdukat...
Har du några måste eller aldrig i livet vill jag gärna att du berättar om det i kommentarsfältet.
onsdag 23 juni 2010
Kommer ni ihåg att sonens musikal vann 25 000?
Nu har de enats om att de där pengarna ska användas till att åka till Gotland i slutet av augusti.
Om det fanns utrymme i den budgeten för att ta med en vuxen var inte riktigt klarlagt vid detta blogginlägg.
Nu vet jag inte varför jag är så fördomsfull att jag tänker att 20 tjejer och en kille inte kan göra särskilt mycket väsen av sig och att de nog kanske klarar sig utan en vuxen supervisor, men precis så tänker jag.
Vad tycker ni, ska jag tänka om?
Om det fanns utrymme i den budgeten för att ta med en vuxen var inte riktigt klarlagt vid detta blogginlägg.
Nu vet jag inte varför jag är så fördomsfull att jag tänker att 20 tjejer och en kille inte kan göra särskilt mycket väsen av sig och att de nog kanske klarar sig utan en vuxen supervisor, men precis så tänker jag.
Vad tycker ni, ska jag tänka om?
Spännande
Jag fick just ett mail från en kvinna i Ryssland som gärna vill dejta mig, hon har tydligen till och med funderat på det ett tag...
Där ser man.
Det tog ungefär 13 mail att få en annan kvinna - som sökte samma slags kontakt för några år sedan - att begripa att hennes idé var helt uppåt väggarna.
När nakenfotona kom hade jag liksom fått nog.
Var de får min mailadress ifrån vet jag faktiskt inte, har ni varit med om samma sak?
Där ser man.
Det tog ungefär 13 mail att få en annan kvinna - som sökte samma slags kontakt för några år sedan - att begripa att hennes idé var helt uppåt väggarna.
När nakenfotona kom hade jag liksom fått nog.
Var de får min mailadress ifrån vet jag faktiskt inte, har ni varit med om samma sak?
Medan ni ligger där i solen
ska jag ägna mig åt arbete.
Just idag handlar det om coaching.
Nästa vecka ska jag, tillsammans med en eventuell samarbetspartner, planera föreläsningar. Den personen är en organisatör av rang, en egenskap jag saknar, vilket gör att det bäddar för ett bra samarbete.
Hon fixar, jag pratar.
Bra kombination om det går i lås.
Jag pratade med en vän om det häromdagen; hur man oftast i arbetssammanhang söker sig till likasinnade när det bästa samarbetena egentligen sker när vi kompletterar varandra och kan fylla i varandras kunskapsluckor.
Jag håller tummarna för att detta är just ett sådant samarbete.
Just idag handlar det om coaching.
Nästa vecka ska jag, tillsammans med en eventuell samarbetspartner, planera föreläsningar. Den personen är en organisatör av rang, en egenskap jag saknar, vilket gör att det bäddar för ett bra samarbete.
Hon fixar, jag pratar.
Bra kombination om det går i lås.
Jag pratade med en vän om det häromdagen; hur man oftast i arbetssammanhang söker sig till likasinnade när det bästa samarbetena egentligen sker när vi kompletterar varandra och kan fylla i varandras kunskapsluckor.
Jag håller tummarna för att detta är just ett sådant samarbete.
tisdag 22 juni 2010
Min katt, kapitel 83,
är mer kissenödig är alla andra katter i hela landet.
Särskilt nödig är han när jag i exakt tre minuter ska göra hans toalett ren och fin.
Då är den en jäkla tur att matte precis har packat ur en papperskasse i köket, och att den därmed är tom när Misse bestämmer sig för att kliva in i den och kissa.
Tre minuter.
Jag tog tiden... och hörde hans prasslande. Det räddade golvet den här gången.
Behöver jag säga att han nu kommer att klara sig tre timmar. Om nu inte jag ska på toa innan dess förstås.
Det var några år sedan jag fick ha den lilla stunden ifred.
Särskilt nödig är han när jag i exakt tre minuter ska göra hans toalett ren och fin.
Då är den en jäkla tur att matte precis har packat ur en papperskasse i köket, och att den därmed är tom när Misse bestämmer sig för att kliva in i den och kissa.
Tre minuter.
Jag tog tiden... och hörde hans prasslande. Det räddade golvet den här gången.
Behöver jag säga att han nu kommer att klara sig tre timmar. Om nu inte jag ska på toa innan dess förstås.
Det var några år sedan jag fick ha den lilla stunden ifred.
Jag ska på dejt...
med en av mina bästa vänner när hon kommer tillbaka till stan efter sin tur till västkusten.
Vi har inte varit ute i Stockholm tillsammans på kanske 8-9 år.
Eftersom det inte är riktigt klokt så ska vi nu göra slag i saken med en helkväll.
På det glada 80-talet så var det inte så att vi planerade vår utgång, det var mer av "var ses vi?" än "ska vi?"... minst fyra kvällar i veckan.
Var vi inte ute här så var vi det på Kanarieöarna som vi flög mycket till då.
Jag vägde 6-7 kilo mer när jag slutade på flygbolaget än när jag började. Vi kan nog tillskriva alkohol den viktuppgången, eftersom jag gick ner det mesta när jag började jobba (och dricka) normalt...
Skulle jag önskeplacera ett par extra kilon nu så skulle jag sätta dem på baken.
Min deformerade svanskota behöver något att sitta på.
Jag vet dock att de istället skulle landa mitt på magen, på varsin sida om det operationsärr som jag har, och där gör de faktiskt ingen större nytta.
Vi har inte varit ute i Stockholm tillsammans på kanske 8-9 år.
Eftersom det inte är riktigt klokt så ska vi nu göra slag i saken med en helkväll.
På det glada 80-talet så var det inte så att vi planerade vår utgång, det var mer av "var ses vi?" än "ska vi?"... minst fyra kvällar i veckan.
Var vi inte ute här så var vi det på Kanarieöarna som vi flög mycket till då.
Jag vägde 6-7 kilo mer när jag slutade på flygbolaget än när jag började. Vi kan nog tillskriva alkohol den viktuppgången, eftersom jag gick ner det mesta när jag började jobba (och dricka) normalt...
Skulle jag önskeplacera ett par extra kilon nu så skulle jag sätta dem på baken.
Min deformerade svanskota behöver något att sitta på.
Jag vet dock att de istället skulle landa mitt på magen, på varsin sida om det operationsärr som jag har, och där gör de faktiskt ingen större nytta.
Det är dåligt
med blogginlägg denna tisdag som mest handlar om coaching, skjutsande och diverse planering av sommaren.
Idag är det en helt perfekt sommardag i Stockholm.
Uppskattningsvis 22-23 grader, en gnutta moln och lätt bris.
Kan det bli bättre?
När sonen var i Turkiet på en dagsutflykt från Grekland förra året var det 50 grader.
Aningens för varmt om ni frågar mig...
Idag är det en helt perfekt sommardag i Stockholm.
Uppskattningsvis 22-23 grader, en gnutta moln och lätt bris.
Kan det bli bättre?
När sonen var i Turkiet på en dagsutflykt från Grekland förra året var det 50 grader.
Aningens för varmt om ni frågar mig...
måndag 21 juni 2010
Jag tittar inte på hemmafruarna i Hollywood,
men råkar komma förbi emellanåt.
Just nu är det norskor som visar upp sig.
Tja, vad ska man säga... jag tror att jag zappar vidare.
På 6:an är det också LA, men i form av 2 1/2 män. Jag stannar där.
Galenskap blir så mycket roligare när den är dramatiserad...
Just nu är det norskor som visar upp sig.
Tja, vad ska man säga... jag tror att jag zappar vidare.
På 6:an är det också LA, men i form av 2 1/2 män. Jag stannar där.
Galenskap blir så mycket roligare när den är dramatiserad...
Fullt upp idag
och efter alla sovmornar den här helgen är jag trött efter en tidig måndagsmorgon.
Jag hade en pyttelucka mitt på dagen och min tanke var att jag skulle ta en en blundstund i min soffa vilket Misse inte gillade över huvudtaget.
Han börjar oftas lågt, nästan som en litet morrande, för att sedan öka volymen sakta men säkert.
Under tiden pumpar mitt adrenalin igång som om någon sprutade en liter av det direkt i mina vener.
För dig som inte har ett skrikande monster hemma kanske det är svårt att förstå att man bli så komplett vansinnig på något som emellanåt förefaller så gulligt, men jag lovar... det är inte bara möjligt. Hos oss är det sedan elva år ett faktum.
Den som skriker högst till sist är alltid jag, och jag måste troligtvis se helt galen ut med ögon som har fladdrat ur ögonhålorna.
Det har effekt.
Dubbel.
Han håller tyst och jag är klarvaken.
För övrigt såg jag min film "Up in the air" igår.
Bra som tusan, och slutet var ett nämen?
Mer än så säger jag inte.
Vad gör ni, har ni semester kanske?
Jag hade en pyttelucka mitt på dagen och min tanke var att jag skulle ta en en blundstund i min soffa vilket Misse inte gillade över huvudtaget.
Han börjar oftas lågt, nästan som en litet morrande, för att sedan öka volymen sakta men säkert.
Under tiden pumpar mitt adrenalin igång som om någon sprutade en liter av det direkt i mina vener.
För dig som inte har ett skrikande monster hemma kanske det är svårt att förstå att man bli så komplett vansinnig på något som emellanåt förefaller så gulligt, men jag lovar... det är inte bara möjligt. Hos oss är det sedan elva år ett faktum.
Den som skriker högst till sist är alltid jag, och jag måste troligtvis se helt galen ut med ögon som har fladdrat ur ögonhålorna.
Det har effekt.
Dubbel.
Han håller tyst och jag är klarvaken.
För övrigt såg jag min film "Up in the air" igår.
Bra som tusan, och slutet var ett nämen?
Mer än så säger jag inte.
Vad gör ni, har ni semester kanske?
Jag fryser
vill jag gärna meddela er som befinner er någonstans där det är varmt, och så här i mellantid tänker jag se till att få upp värmen.
Hur det ska gå till vet jag inte riktigt eftersom just den här låten är en (f)rysare. Jag hörde honom göra den live i Halmstad, så fantastiskt vackert. Svårt märkt av sin sjukdom vid sidan av scenen, men när han väl spelade var det som om tiden hade stått still.
Hur det ska gå till vet jag inte riktigt eftersom just den här låten är en (f)rysare. Jag hörde honom göra den live i Halmstad, så fantastiskt vackert. Svårt märkt av sin sjukdom vid sidan av scenen, men när han väl spelade var det som om tiden hade stått still.
söndag 20 juni 2010
Det är när han säger
"Jag ska göra allt jag kan för att du ska förbli så lycklig som du är idag" som jag krakelerar... idag också.
När jag ser sammandraget från bröllopet idag
inser jag att jag inte kan ha varit på toa på hela dagen igår.
Läser
Camilla Läckberg blogg och under ett inlägg som hon har döpt till "Längtan" beskriver hon sin och Martins relation.
Jag känner igen allt, vartenda ord, för det var så jag upplevde vår relation innan jag upptäckte missbruket.
Det finns ett tydligt före och efter, och min upplevelse av total förälskelse tänker jag inte förmörka med det som visade sig vara sanningen... efter.
Min upplevelse före är min.
Punkt.
Jag känner igen allt, vartenda ord, för det var så jag upplevde vår relation innan jag upptäckte missbruket.
Det finns ett tydligt före och efter, och min upplevelse av total förälskelse tänker jag inte förmörka med det som visade sig vara sanningen... efter.
Min upplevelse före är min.
Punkt.
Jag haver mig en dag av lugn och ro.
Det är så lugnt och skönt i förorten att inte ens spisen ska behöva arbeta idag, istället efterfestar vi på pizza.
Veckan fram till midsommar är fylld med arbete för min del och även om det är tungt emellanåt så ger det så ofantligt mer än det tar.
I mitt uppdrag som "någons" coach ingår att jag finns tillgänglig emellan de träffar (live eller per telefon) som vi har; och ibland sitter det hårt inne för klienterna att ringa... de (som jag var) är inga mästare på att be om hjälp.
Därför är det bra träning att ringa mig när det gör ont eller dyker upp nya situationer som man behöver hjälp att hantera.
Att lita på den egna förmågan att be om hjälp är ett av de första stegen till frihet, ett annat att ta emot den hjälp som erbjuds.
Man är inte svag när man gör det, tvärtom är det vist och ödmjukt att förstå att ensam faktiskt inte är särskilt stark, vad än världens sämsta klyscha säger.
Veckan fram till midsommar är fylld med arbete för min del och även om det är tungt emellanåt så ger det så ofantligt mer än det tar.
I mitt uppdrag som "någons" coach ingår att jag finns tillgänglig emellan de träffar (live eller per telefon) som vi har; och ibland sitter det hårt inne för klienterna att ringa... de (som jag var) är inga mästare på att be om hjälp.
Därför är det bra träning att ringa mig när det gör ont eller dyker upp nya situationer som man behöver hjälp att hantera.
Att lita på den egna förmågan att be om hjälp är ett av de första stegen till frihet, ett annat att ta emot den hjälp som erbjuds.
Man är inte svag när man gör det, tvärtom är det vist och ödmjukt att förstå att ensam faktiskt inte är särskilt stark, vad än världens sämsta klyscha säger.
Coach Hellberg
skulle behöva åka på bröllopsresa idag och har lite olika alternativ på vart resan skulle kunna tänkas gå.
Goudaloupe låter väldigt långt bort. Det är bra. Efter en sådan här fest är det en lysande hide away.
New York har jag alltid längtat till och när energin har återvänt kanske det inte skulle vara så dumt.
Men egentligen, varför åka över hav efter vatten.
50 mil relativt rakt västerut finns det här...
Goudaloupe låter väldigt långt bort. Det är bra. Efter en sådan här fest är det en lysande hide away.
New York har jag alltid längtat till och när energin har återvänt kanske det inte skulle vara så dumt.
Men egentligen, varför åka över hav efter vatten.
50 mil relativt rakt västerut finns det här...
lördag 19 juni 2010
Men, vilken kille.
Jag trodde ingen kunde slå Haakons tal till Mette-Marit, men Daniel visade var det svenska skåpet står.
Skål.
Skål.
Det är sällan folkomt här i juni
Jag tror att även Fjällbacka är inne och ser på båtslupar, hästvagnar, prinsar och prinsessor.
Vilken underbar vigsel
och när Daniel var rörd grät jag, och när Victoria var rörd grät jag.
Ni hajjar va?
När den här familjen ska få mat idag har jag inte räknat ut än.
Kan man kanske hoppas på att någon annan tar ansvaret för det när jag sitter fast med blöta näsdukar i tv-soffan?
Om någon av er ska/ är i stan kan ni väl berätta om det sen; det verkar vara hur mycket folk som helts längs kortegevägen.
Ni hajjar va?
När den här familjen ska få mat idag har jag inte räknat ut än.
Kan man kanske hoppas på att någon annan tar ansvaret för det när jag sitter fast med blöta näsdukar i tv-soffan?
Om någon av er ska/ är i stan kan ni väl berätta om det sen; det verkar vara hur mycket folk som helts längs kortegevägen.
Jag hade faktiskt inte en aning om
att jag skulle tycka att det var så oerhört berörande med ett kungligt bröllop.
Det finns en generositet och ömsesidighet mellan de här gemålerna som faktiskt lyser genom rutan, en genuin omtanke som det finns något för alla att lära av.
I alla fall för dem som förmår.
Alltför många gör inte det, i alla fall inte i den bransch jag har valt att verka i.
Alla vi anhöriga har sett Diffe in action, och det är allt utom omtänksamhet i den beroendes utageranden.
För oss är det viktigt att förstå att det handlar just om en oförmåga.
Vi kan gapa oss blå och gröna om empatilöshet, egoism, elakheter och viljelöshet; det spelar ingen roll.
För oss är det enkelt, men en aktiv missbrukare förmår faktiskt inte mer än så.
Varje gräns du sätter kommer att ifrågasättas.
Varje gång du säger stopp till att vara en soptunna för diverse självömkan kommer du att få höra att du inte är snäll, inte är stöttande eller inte "förstår".
Varje gång du säger Nej till att vara terapeut, mamma och huvudkudde kommer din missbrukare att protestera; vissa milt ("du är dum"), andra aggressivt ("dra åt helvete").
Det är också oftast då vi backar tillbaka in i vårt vårdande och tillåter missbruket att återigen kontrollera det som är vårt liv och vårt ansvar.
Att agera med "Tuff kärlek" är svårt, men det finns ingen genväg om vi vill ut ur det grepp som missbruket har tagit även om oss.
Missbrukaren kommer att protestera eftersom hans/hennes partner medberoendet är den bästa sängkamraten man kan ha.
Jag önskar att dagens bröllop ska ge oss en känsla och en längtan efter något äkta; långt bortom lögner, bortförklaringar, älskarinnor och andra droger - även om det idag kanske känns mest som en saga...
Det finns en generositet och ömsesidighet mellan de här gemålerna som faktiskt lyser genom rutan, en genuin omtanke som det finns något för alla att lära av.
I alla fall för dem som förmår.
Alltför många gör inte det, i alla fall inte i den bransch jag har valt att verka i.
Alla vi anhöriga har sett Diffe in action, och det är allt utom omtänksamhet i den beroendes utageranden.
För oss är det viktigt att förstå att det handlar just om en oförmåga.
Vi kan gapa oss blå och gröna om empatilöshet, egoism, elakheter och viljelöshet; det spelar ingen roll.
För oss är det enkelt, men en aktiv missbrukare förmår faktiskt inte mer än så.
Varje gräns du sätter kommer att ifrågasättas.
Varje gång du säger stopp till att vara en soptunna för diverse självömkan kommer du att få höra att du inte är snäll, inte är stöttande eller inte "förstår".
Varje gång du säger Nej till att vara terapeut, mamma och huvudkudde kommer din missbrukare att protestera; vissa milt ("du är dum"), andra aggressivt ("dra åt helvete").
Det är också oftast då vi backar tillbaka in i vårt vårdande och tillåter missbruket att återigen kontrollera det som är vårt liv och vårt ansvar.
Att agera med "Tuff kärlek" är svårt, men det finns ingen genväg om vi vill ut ur det grepp som missbruket har tagit även om oss.
Missbrukaren kommer att protestera eftersom hans/hennes partner medberoendet är den bästa sängkamraten man kan ha.
Jag önskar att dagens bröllop ska ge oss en känsla och en längtan efter något äkta; långt bortom lögner, bortförklaringar, älskarinnor och andra droger - även om det idag kanske känns mest som en saga...
fredag 18 juni 2010
Vi är många som önskar
att vi kunde bli sedda av någon på detta vis...
Peter Jöback sjöng denna underbara sång av Charles Aznavour för brudparet på konserten idag.
Peter Jöback sjöng denna underbara sång av Charles Aznavour för brudparet på konserten idag.
Tyvärr kan jag återigen konstatera
att många av våra politiker helt och hållet litar på sin egen smak.
Det borde de inte göra.
Blixtrar och dunder
på ena sidan huset och på den andra klarnar det upp.
Förhoppningsvis blir det till sist en fin kväll för alla som ska vistas utomhus.
Det ska inte jag.
Trött som tusan tänker jag hänga i min soffa hela kvällen, och om jag har tur kollapsar inte ögonen eftersom jag vill använda dem till att läsa.
Tyvärr läste jag Simonas bok förra helgen (ni fattade att det tyvärret var positivt, va?), vilket gör att jag måste påbörja något i min hög.
Vad tror ni om Alex Schulmans biografi?
Den har legat framme tidigare men har fått läggas åt sidan när annat har dykt upp.
Här dyks ingenting just nu, alltså kan det vara dags.
Men som sagt, det är ögonen det hänger på.
Pocketböcker envisas med att ha så fördömt små bokstäver.
Förhoppningsvis blir det till sist en fin kväll för alla som ska vistas utomhus.
Det ska inte jag.
Trött som tusan tänker jag hänga i min soffa hela kvällen, och om jag har tur kollapsar inte ögonen eftersom jag vill använda dem till att läsa.
Tyvärr läste jag Simonas bok förra helgen (ni fattade att det tyvärret var positivt, va?), vilket gör att jag måste påbörja något i min hög.
Vad tror ni om Alex Schulmans biografi?
Den har legat framme tidigare men har fått läggas åt sidan när annat har dykt upp.
Här dyks ingenting just nu, alltså kan det vara dags.
Men som sagt, det är ögonen det hänger på.
Pocketböcker envisas med att ha så fördömt små bokstäver.
Hur orkar de
med alla fester, repetitioner och allt annat innan bröllopet? Det är ju inte så att de kan vara slappa, fula och lite hängiga dagen efter partyt, utan tvärtom så ska det strålas igen.
Jag blir helt slut bara av att läsa om alla deras aktiviteter.
Nu är det inte jag som ska gifta mig och det ska vi nog vara glada för.
Hade jag varit brud hade jag nöjt mig med själva bröllopsdagen och sagt nej tack till resten.
Det var längesedan jag utbrast "Hurra, det är fest idag igen..."
Om jag tänker tillbaka så var det runt 1987.
1988 var jag närmare bröllop än någonsin tidigare - och senare - men lyckades krångla mig ur det två månader innan.
Jag vill påstå att det numera är preskriberat och lagt på hyllan Erfarenheter som ej längre ger ångest. Sektion två.
Jag blir helt slut bara av att läsa om alla deras aktiviteter.
Nu är det inte jag som ska gifta mig och det ska vi nog vara glada för.
Hade jag varit brud hade jag nöjt mig med själva bröllopsdagen och sagt nej tack till resten.
Det var längesedan jag utbrast "Hurra, det är fest idag igen..."
Om jag tänker tillbaka så var det runt 1987.
1988 var jag närmare bröllop än någonsin tidigare - och senare - men lyckades krångla mig ur det två månader innan.
Jag vill påstå att det numera är preskriberat och lagt på hyllan Erfarenheter som ej längre ger ångest. Sektion två.
Min semester är över
och jag kliver in i den här dagen med påfylld energi.
Ibland behövs bara en dag, eller hur?
Det är trots allt fredag i dag... och bröllop i morgon.
Nu verkar det finnas sådana som inte vill höra ett enda ord till om detta spektakel, men jag tillhör inte den skaran.
Ge mig bara.
På Rapport såg jag en väldigt arg farbror sa att "de kan väl ta taxi från Arlanda som alla andra, så jävla märkvärdiga är de väl inte ändå", med tanke på de avstängningar som finns lite här och där i stan.
Jag säger bara; välkomna till Farsta!
Här är lugnt och skönt och inte en enda avstängning för annat än asfaltsläggning.
Ibland behövs bara en dag, eller hur?
Det är trots allt fredag i dag... och bröllop i morgon.
Nu verkar det finnas sådana som inte vill höra ett enda ord till om detta spektakel, men jag tillhör inte den skaran.
Ge mig bara.
På Rapport såg jag en väldigt arg farbror sa att "de kan väl ta taxi från Arlanda som alla andra, så jävla märkvärdiga är de väl inte ändå", med tanke på de avstängningar som finns lite här och där i stan.
Jag säger bara; välkomna till Farsta!
Här är lugnt och skönt och inte en enda avstängning för annat än asfaltsläggning.
torsdag 17 juni 2010
Jag fick frågan av någon
om varför jag solar när jag inte tycker att det är speciellt skönt, och den har ett mycket enkelt svar: Jag vill bli brun. Punkt.
Den fåfängan kan man ju tycka som man vill om, men för mig är den perfekt.
Jämförelsen med andra slutade jag med för många år sedan, eftersom de flesta blir betydligt brunare än jag.
Istället ser jag mig själv i spegeln och ser en kvinna som ser lite piggare ut än vanligt, och det gör mig faktiskt på ett rätt gott humör.
Att se mig i spegeln när jag har glömt bort tiden i solen är inte lika roligt.
Aj då.
Som styrelseorförande för en gigantkoncern är det nog viktigt att man behärskar engelskan mer eller mindre till fullo.
Det förvånar mig att herr Svanberg inte pratar bättre; hans gamla företag Ericsson är ju inte direkt småpotatis.
En kurs kanske?
Intensiv?
Jag menar ingenting illa med det, är inte ens ironisk.
Kurser är snorbra.
Hans fästmö, gammal styrelseordförande för EF språkresor, kan säkert vara behjälplig.
Eller ABF.
Det är en smakfråga.
Det förvånar mig att herr Svanberg inte pratar bättre; hans gamla företag Ericsson är ju inte direkt småpotatis.
En kurs kanske?
Intensiv?
Jag menar ingenting illa med det, är inte ens ironisk.
Kurser är snorbra.
Hans fästmö, gammal styrelseordförande för EF språkresor, kan säkert vara behjälplig.
Eller ABF.
Det är en smakfråga.
Solen är vaken
Bikinin redo.
Liggunderlaget packat, solskyddstift till läpparna likaså (efter Lypsylfadäs med gigantiska Hollywoodläppar till följd så är detta stift alldeles nödvändigt).
Lite vatten och radio på det så är jag redo.
Men först ska jag dricka klart mitt morgonkaffe.
Så värst bråttom tänker jag inte ha på min semesterdag.
Jag vill veta vad ni gör!
Liggunderlaget packat, solskyddstift till läpparna likaså (efter Lypsylfadäs med gigantiska Hollywoodläppar till följd så är detta stift alldeles nödvändigt).
Lite vatten och radio på det så är jag redo.
Men först ska jag dricka klart mitt morgonkaffe.
Så värst bråttom tänker jag inte ha på min semesterdag.
Jag vill veta vad ni gör!
onsdag 16 juni 2010
I morgon har jag semester
i exakt en dag.
Jag undrar vad jag ska hitta på då?
Är det badstrandsväder så är den passiva aktiviteten självklar. Tyvärr drar inte P1´s sommarprogram igång förrän den 26/6 (Annika Sörenstam) men min lilla radio får hänga med ändå eftersom den är obligatoriskt badstrandstillbehör.
Den och en flaska vatten så är jag rätt nöjd eftersom mer än tre timmar i solen inte är att tänka på för min del.
Detta av flera anledningar:
1. Det är långtråkigt att sola.
2. Min hud gillar inte att bli bränd.
3. Hunger.
Och nej, jag kommer inte att bada den här sommaren heller.
Det skulle i så fall vara från den här stranden och den ligger inte i Farsta där jag ska tillbringa sommaren.
Jag undrar vad jag ska hitta på då?
Är det badstrandsväder så är den passiva aktiviteten självklar. Tyvärr drar inte P1´s sommarprogram igång förrän den 26/6 (Annika Sörenstam) men min lilla radio får hänga med ändå eftersom den är obligatoriskt badstrandstillbehör.
Den och en flaska vatten så är jag rätt nöjd eftersom mer än tre timmar i solen inte är att tänka på för min del.
Detta av flera anledningar:
1. Det är långtråkigt att sola.
2. Min hud gillar inte att bli bränd.
3. Hunger.
Och nej, jag kommer inte att bada den här sommaren heller.
Det skulle i så fall vara från den här stranden och den ligger inte i Farsta där jag ska tillbringa sommaren.
Jag köpte en film häromdagen,
vilket inte tillhör vanligheterna eftersom jag sällan ser en film mer än en gång om den inte heter "Love Actually" eller " Stolthet & Fördom" (tv-serie, men ändå).
Den här slank ner för att den var lägligt placerad där jag promenerade.
"Up in the air"
På SF´s hemsida kan man läsa följande:
Ryan har länge varit helnöjd med sin sorgfria tillvaro, till stor del spenderad på flygplatser och hotell samt i hyrbilar över hela USA. Han kan bära med sig allt han behöver i en kabinväska, han är högstatusmedlem i varje existerande lojalitetsprogram för affärsresenärer och han är ytterst nära att nå sitt livs mål på 10 miljoner flygbonuspoäng – men trots allt detta har Ryan inte riktigt något att hålla fast vid.
När han faller för en sympatisk medresenär hotar Ryans chef, inspirerad av en ung effektivitetsexpert, med att kalla hem honom för gott. Ställd inför den skrämmande, men samtidigt rätt lockande, tanken på att permanent markplaceras börjar Ryan fundera över vad det skulle innebära att faktiskt ha ett hem.
Om det är en film man ser mer än en gång återstår att se.
Ikväll kan jag inte fokusera på några andra doktorer än de i säsongsavslutningen av Grey´s Anatomy.
Det finns de som sägar
att de "inte tycker om sig själva" och det är inget konstaterande som jag släpper utan dissikering.
Jag tror nämligen inte att det är sant.
Möjligvis begår vi handlingar som vi inte gillar, tänker tankar som är tjatiga som tusan, önskar att delar av vår kropp vore annorlunda eller att vi hade ett annat jobb.
Det har dock ingenting med självet att göra.
Det har med handlingar, tankar, utseende och arbete att göra.
I min värld går det inte att inte tycka om sig själv.
Att säga att man inte tycker om på vilket sätt man handlar är en helt annan femma; det tyder på en insikt om att man utför en handling, och att den kan vara bra eller dålig.
De flesta förstår att det går att handla annorlunda.
Bromsklossen är oftast våra känslor.
Känslor förändras också över tid och har ingenting med självet att göra och även om vi inte agerar medvetet aktivt för att förändra det vi känner så kommer vi till sist alltid att göra det ändå.
Jag är livrädd för ormar kan vi bara säga till den dagen vi står och klappar en, och vad är vi då?
En helt annan människa?
Vi kan ha identifierat oss med våra rädslor ett helt liv, och vad händer då med identiteten den dagen vi inser att det "bara" var en känsla?
Slarvigt säger vi om andra och oss själva att "sådan är jag, sådan är han", som om det vore en sanning att en människa är på ett visst sätt, när det i själva verket har handlat om att någon bara har utfört en handling (inte bäddat, missbrukat, snokat, klätt sig snyggt, spenderat pengar, kramats...)
Om du säger "jag tycker inte om mig själv", så bena ut vad det betyder i form av känslor och handlingar.
Dig går det nämligen inte att tycka illa om.
Jag tror nämligen inte att det är sant.
Möjligvis begår vi handlingar som vi inte gillar, tänker tankar som är tjatiga som tusan, önskar att delar av vår kropp vore annorlunda eller att vi hade ett annat jobb.
Det har dock ingenting med självet att göra.
Det har med handlingar, tankar, utseende och arbete att göra.
I min värld går det inte att inte tycka om sig själv.
Att säga att man inte tycker om på vilket sätt man handlar är en helt annan femma; det tyder på en insikt om att man utför en handling, och att den kan vara bra eller dålig.
De flesta förstår att det går att handla annorlunda.
Bromsklossen är oftast våra känslor.
Känslor förändras också över tid och har ingenting med självet att göra och även om vi inte agerar medvetet aktivt för att förändra det vi känner så kommer vi till sist alltid att göra det ändå.
Jag är livrädd för ormar kan vi bara säga till den dagen vi står och klappar en, och vad är vi då?
En helt annan människa?
Vi kan ha identifierat oss med våra rädslor ett helt liv, och vad händer då med identiteten den dagen vi inser att det "bara" var en känsla?
Slarvigt säger vi om andra och oss själva att "sådan är jag, sådan är han", som om det vore en sanning att en människa är på ett visst sätt, när det i själva verket har handlat om att någon bara har utfört en handling (inte bäddat, missbrukat, snokat, klätt sig snyggt, spenderat pengar, kramats...)
Om du säger "jag tycker inte om mig själv", så bena ut vad det betyder i form av känslor och handlingar.
Dig går det nämligen inte att tycka illa om.
tisdag 15 juni 2010
Treochenhalv mil
tog exakt en timma och tjugofem minuter att köra.
Det är samma tid som det tar att ta sig de 15 milen från Fjällbacka till Göteborg.
På stora skyltar varnar man nu för trafikkaos i innerstan 18-20 juni.
Innerstan?
Vad sägs om kringlederna den 15;e?
Ingenting sägs om det, eftersom det på radio Stockholm sänds fotboll istället för meddelanden till mig om trafikläget.
Det där spektaklet kommer man inte ifrån ens i bilen...
Behöver jag säga att jag är tacksam för att jag inte längre behöver sitta i köer varje dag?
Det är samma tid som det tar att ta sig de 15 milen från Fjällbacka till Göteborg.
På stora skyltar varnar man nu för trafikkaos i innerstan 18-20 juni.
Innerstan?
Vad sägs om kringlederna den 15;e?
Ingenting sägs om det, eftersom det på radio Stockholm sänds fotboll istället för meddelanden till mig om trafikläget.
Det där spektaklet kommer man inte ifrån ens i bilen...
Behöver jag säga att jag är tacksam för att jag inte längre behöver sitta i köer varje dag?
Familjens senaste tillskott,
fröken Klara, en månad gammal, har vi inte sett live än.
Däremot skickar min lillebror kort emellanåt, och vad jag kan se är hon en liten trollunge med mycket hår.
Min egen unge hade långt och tjockt hår och var hos frissan för att klippa luggen första gången när han var tre månader.
På BVC rekommenderade de att jag skulle klippa av honom hårmassorna för att få bukt med all skorv, men det var det naturligtvis inte tal om för min del.
När han var 8 månader hade han långt hår ner på ryggen... om man drog ut lockarna vill säga.
15 år senare är lockarna fortfarande kvar och han hatar dem med en intensitet som får plattången hos Hellbergs att gå varm.
Själv var jag flintis som bebis och som lite äldre längtade jag så mycket efter lockar att jag var tvungen att permanenta mig.
Det blev aldrig bra.
Aldrig någonsin.
Det händer däremot fortfarande att jag använder en locktång när jag vill vara fin.
Behöver jag säga att sonen inte fattar vad jag håller på med...
Däremot skickar min lillebror kort emellanåt, och vad jag kan se är hon en liten trollunge med mycket hår.
Min egen unge hade långt och tjockt hår och var hos frissan för att klippa luggen första gången när han var tre månader.
På BVC rekommenderade de att jag skulle klippa av honom hårmassorna för att få bukt med all skorv, men det var det naturligtvis inte tal om för min del.
När han var 8 månader hade han långt hår ner på ryggen... om man drog ut lockarna vill säga.
15 år senare är lockarna fortfarande kvar och han hatar dem med en intensitet som får plattången hos Hellbergs att gå varm.
Själv var jag flintis som bebis och som lite äldre längtade jag så mycket efter lockar att jag var tvungen att permanenta mig.
Det blev aldrig bra.
Aldrig någonsin.
Det händer däremot fortfarande att jag använder en locktång när jag vill vara fin.
Behöver jag säga att sonen inte fattar vad jag håller på med...
måndag 14 juni 2010
Jag läser Stefan Einhorns
"Vägar till visdom" och nickar instämmande som jag oftast gör när jag läser något han har skrivit.
Jag borde naturligtvis läsa mer böcker som istället ifrågasätter mina egna tankar; det som faktiskt leder till uveckling och blir utmanande, men icke denna gång.
Här ska istället ledas till visdom.
Jag borde naturligtvis läsa mer böcker som istället ifrågasätter mina egna tankar; det som faktiskt leder till uveckling och blir utmanande, men icke denna gång.
Här ska istället ledas till visdom.
Moments
Vi åkte till Heron city idag för att sonen skulle handla något på Media Markt, och hittade en av dessa underbara stunder där han är full av berättarlust, och jag bara kan luta mig tillbaka och njuta av det han har att säga.
Jag kan inte påminna mig att vi hade de tankar och funderingar som dessa kloka härliga 16-åringar har och jag blir så glad när jag återigen får bevis på den goda självkänslan som min son och hans närmaste vänner har.
Jag är just nu alldeles varm i hjärtat och oerhört tacksam.
Jag kan inte påminna mig att vi hade de tankar och funderingar som dessa kloka härliga 16-åringar har och jag blir så glad när jag återigen får bevis på den goda självkänslan som min son och hans närmaste vänner har.
Jag är just nu alldeles varm i hjärtat och oerhört tacksam.
Kommer ni ihåg att sonen var med i en skolmusikal?
Inte nog med det, samtidigt anmälde sig gänget till en projekttävling mellan friskolor , där förstapriset var 25 000 kronor.
Idag fick de besked om att de vann.
Tänk vad roligt för dem, med det oerhörda jobb de la ner på musikalen "Den fula ankungen".
Det är nästan så att jag måste baka en tårta till!
Idag fick de besked om att de vann.
Tänk vad roligt för dem, med det oerhörda jobb de la ner på musikalen "Den fula ankungen".
Det är nästan så att jag måste baka en tårta till!
Full måndagsfart hos coachen
och samtalen per telefon växer.
Jag har idag klienter per telefon från norr till söder, och det känns bra att jag valde att ägna mig även åt telefoncoaching.
Behovet är betydligt större än vad vi kanske kan tro.
Just nu står det lunchpromenad i min kalender.
Tur, annars hade jag lätt kunnat missa den...
Jag har idag klienter per telefon från norr till söder, och det känns bra att jag valde att ägna mig även åt telefoncoaching.
Behovet är betydligt större än vad vi kanske kan tro.
Just nu står det lunchpromenad i min kalender.
Tur, annars hade jag lätt kunnat missa den...
söndag 13 juni 2010
Helt ospännande.
11 juli går finalen.
Det är en hel månad dit.
Ärligt talat?
Det är inte ett dugg roligt när inte Sverige är med.
Annat var det sommaren 1994.
Jag var höggravid, svettig, hade förvärkar och var gigantiskt stor när Ravelli & Co tog sitt brons.
Där kan vi snacka om en spännande sommar.
Jag tänker ändå betta på Tyskland.
Har ni bättre koll kan ni väl hojta till?
Det är en hel månad dit.
Ärligt talat?
Det är inte ett dugg roligt när inte Sverige är med.
Annat var det sommaren 1994.
Jag var höggravid, svettig, hade förvärkar och var gigantiskt stor när Ravelli & Co tog sitt brons.
Där kan vi snacka om en spännande sommar.
Jag tänker ändå betta på Tyskland.
Har ni bättre koll kan ni väl hojta till?
Om ni tror att ni ska få en ny design
på den här bloggen så glöm det genast.
Här ändras inte ett endaste dugg.
Jag funderar på hur ofta jag byter åsikter med tanke på hur ogärna jag själv ändrar på det runt om mig, och det högst troliga är att jag inte gör det speciellt ofta, i alla fall inte medvetet.
Omedvetet händer det säkerligen grejer, som med den egentligen helt oväsentliga smaken som tycks ändra sig utan att jag har en aning om det.
Jag plockade fram en blus ur garderoben idag, men se det gick inte.
Jag kommer precis ihåg hur oerhört nöjd jag var när jag köpte den och idag förstod jag inte alls hur jag tänkte då.
På ett litet år (en fyrtionåttondel av mitt liv...) har jag tydligen helt och hållet bytt smak.
Där ser man.
Det var ett stort blusår, 2009.
Jag vågar knappt titta på resten.
Här ändras inte ett endaste dugg.
Jag funderar på hur ofta jag byter åsikter med tanke på hur ogärna jag själv ändrar på det runt om mig, och det högst troliga är att jag inte gör det speciellt ofta, i alla fall inte medvetet.
Omedvetet händer det säkerligen grejer, som med den egentligen helt oväsentliga smaken som tycks ändra sig utan att jag har en aning om det.
Jag plockade fram en blus ur garderoben idag, men se det gick inte.
Jag kommer precis ihåg hur oerhört nöjd jag var när jag köpte den och idag förstod jag inte alls hur jag tänkte då.
På ett litet år (en fyrtionåttondel av mitt liv...) har jag tydligen helt och hållet bytt smak.
Där ser man.
Det var ett stort blusår, 2009.
Jag vågar knappt titta på resten.
Hurra
För första gången bland de 15 bäst säljande pocketbiografierna på Bokus.
Just plats 15 är min idag.
Fler än 485 st bakom mig...
Just plats 15 är min idag.
Fler än 485 st bakom mig...
Och på tal om romantik,
för det får man väl ändå säga att ett bröllop bör innehålla, så har jag kommit på att jag är frutansvärt bra på att njuta av det men egentligen rätt värdelös på att skapa den stämningen själv.
Alltså behöver jag hjälp.
Vad gör du och vad kan någon annan göra för att få dig ombord på romanståget?
Den här bloggen handlar så mycket om kärlekskatastrofer att faktiskt är dags att berätta om hur vi vill ha det... egentligen.
Alltså behöver jag hjälp.
Vad gör du och vad kan någon annan göra för att få dig ombord på romanståget?
Den här bloggen handlar så mycket om kärlekskatastrofer att faktiskt är dags att berätta om hur vi vill ha det... egentligen.
Jag och en vän pratar bröllop,
och vi har lite olika åsikter om hur och var det ska stå om vi nu någon gång skulle gifta oss.
Min vän skulle glatt kliva in i en kyrka och ha en fest som heter duga, medan jag tror att jag skulle gilla att åka bort och inte festa mer än på tumanhand.
Jag läste just om ett par som åkte till New York och det tyckte jag lät som en utmärkt bröllopsidé.
Låt mig höra hur du vill ha det (och är du gift ges du nu en möjlighet att göra om spektaklet även om det är med samma man/kvinna. Vill du byta ut din partner så glöm inte att skriva anonymt...)?
Min vän skulle glatt kliva in i en kyrka och ha en fest som heter duga, medan jag tror att jag skulle gilla att åka bort och inte festa mer än på tumanhand.
Jag läste just om ett par som åkte till New York och det tyckte jag lät som en utmärkt bröllopsidé.
Låt mig höra hur du vill ha det (och är du gift ges du nu en möjlighet att göra om spektaklet även om det är med samma man/kvinna. Vill du byta ut din partner så glöm inte att skriva anonymt...)?
lördag 12 juni 2010
Och på tal om korta män
så var jag för många år sedan på kurs i England, i Stratford-upon-Avon, Shakespears hemort.
Efter avslutningen den fjärde kursdagen var det dags för kultur.
I den lilla staden kan man besöka både hans hem (bilden) och familjens grav i kyrkan, vilket vi förstås gjorde innan vi satte oss på puben vid kanalen.
Familjens litenhet blev tydlig i hans hem där till och med jag fick ducka. Min 2.05 långe vän tror jag inte ens gick in...
Mul och klövsjuka (tror jag att det var) härjade då som värst i Storbritannien, och vi som kom resande därifrån fick på inga villkor besöka svenska lantgårdar. Detta resulterade i att jag inte fick hämta sonen hos mormor och morfar där han hade varit när jag var borta, utan att de istället fick leverera honom till Göteborg - 15 mil söderut - där jag stod med bilen och väntade.
Har jag sagt att det kan vara omständigt att vara ensamstående med barn?
Roligt och bäst, men emellanåt omständigt.
Jag har alltid älskat alla de kurser och möten som har varit förlagda utomlands, och på något sätt fick jag ihop det ändå.
Inte utan hjälp dock.
Tur, för Stratford är en pärla att minnas nu när jag håller mig helt och hållet i förorten.
Jag gluttar på VM-fotbollen
utan att vara särskilt intresserad. Noterbart är dock att de båda landslagstränarna, Maradona och Lars Lagerbäck, har två helt skilda uttryckssätt från sidolinjen.
Nigerias Lagerbäck gnuggar sin haka, funderar och ruskar möjligtvis på huvudet emellanåt, medan Maradona signalerar med hela sin lilla kropp vad han anser om både domare och spel.
Dessutom kysser han sina spelare på kinden vid byten, och det gör inte coach Lagerbäck.
Visst skulle det sett kul ut om han kysste Zlatan, på den tiden han var svensk landslagscoach?
När Argentinaren gör detsamma ser det alldeles naturligt ut, nästan lite gulligt eftersom han får stå på tå.
Anyway.
Argentina leder med 1-0 och om det har med kyssandet att göra låter jag vara osagt.
Jag håller förstås på Lagerbäck, det vimlar ju inte av svenskar i den här turneringen.
Nigerias Lagerbäck gnuggar sin haka, funderar och ruskar möjligtvis på huvudet emellanåt, medan Maradona signalerar med hela sin lilla kropp vad han anser om både domare och spel.
Dessutom kysser han sina spelare på kinden vid byten, och det gör inte coach Lagerbäck.
Visst skulle det sett kul ut om han kysste Zlatan, på den tiden han var svensk landslagscoach?
När Argentinaren gör detsamma ser det alldeles naturligt ut, nästan lite gulligt eftersom han får stå på tå.
Anyway.
Argentina leder med 1-0 och om det har med kyssandet att göra låter jag vara osagt.
Jag håller förstås på Lagerbäck, det vimlar ju inte av svenskar i den här turneringen.
Nu är nog ni helt ointresserade
av huvuvida jag har lyckats få av mig morgonrocken eller inte, alltså lämnar vi det ämnet direkt.
Från min balkong ser jag att syrenerna blommar och detta på så kallad allmän mark.
Om ett par kvistar kommer hem till mig skulle min lägenhet dofta så gott som det gör utomhus just nu.
Om alltså.
För övrigt kan jag berätta att jag har huvudvärk, alldeles säkert på grund det tunga skyarna.
I natt åt jag och sonen tårta, och den huvudvärk jag hade då släppte direkt.
Med den erfarenheten i bagaget är det lätt att välja bort alvedon till fördel för resterna från igår.
Från min balkong ser jag att syrenerna blommar och detta på så kallad allmän mark.
Om ett par kvistar kommer hem till mig skulle min lägenhet dofta så gott som det gör utomhus just nu.
Om alltså.
För övrigt kan jag berätta att jag har huvudvärk, alldeles säkert på grund det tunga skyarna.
I natt åt jag och sonen tårta, och den huvudvärk jag hade då släppte direkt.
Med den erfarenheten i bagaget är det lätt att välja bort alvedon till fördel för resterna från igår.
Jag har tagit en rejäl sovmorgon
och det är den här ljuvliga bokens fel.
Jag är helt såld och tycker att Simona Ahrnstedt lyckas med precis allt. Det är en historia berättad med värme, allvar, humor och förstås historia eftersom vi befinner oss i ett stockholmskt, göteborgskt, värmländskt och franskt 1800-tal.
Har ni ett romantiskt ben i er kropp är det den här ni ska läsa i sommar.
Jag är helt såld och tycker att Simona Ahrnstedt lyckas med precis allt. Det är en historia berättad med värme, allvar, humor och förstås historia eftersom vi befinner oss i ett stockholmskt, göteborgskt, värmländskt och franskt 1800-tal.
Har ni ett romantiskt ben i er kropp är det den här ni ska läsa i sommar.
fredag 11 juni 2010
Fredag
Idag bjuds det på pastasallad och jordgubbstårta hos Hellbergs.
Här äter vi det vi är sugna på, om det sedan passar ihop eller inte är inte så noga... som ni förstår.
Efter tårtkalaset ska jag frossa i Simonas bok.
Allt eller inget är min melodi.
Läsa "lite varje kväll" fungerar inte, jag vill ha allt i ett svep.
Det finns de som läser romaner i veckotidningar och det är jag totalt ointresserad av, jag tappar känslan då; det som är den stora grejen för mig när jag läser.
Får jag bara den - gärna redan efter de tre första sidorna - så är jag såld och kan läsa en hel natt.
Bloggar jag ingenting i morgon bitti så förstår ni hur oerhört bra boken är.
Här äter vi det vi är sugna på, om det sedan passar ihop eller inte är inte så noga... som ni förstår.
Efter tårtkalaset ska jag frossa i Simonas bok.
Allt eller inget är min melodi.
Läsa "lite varje kväll" fungerar inte, jag vill ha allt i ett svep.
Det finns de som läser romaner i veckotidningar och det är jag totalt ointresserad av, jag tappar känslan då; det som är den stora grejen för mig när jag läser.
Får jag bara den - gärna redan efter de tre första sidorna - så är jag såld och kan läsa en hel natt.
Bloggar jag ingenting i morgon bitti så förstår ni hur oerhört bra boken är.
Oj, oj, oj
vad jag ska blogga... sen.
Just nu ska jag jobba.
Så länge kan väl ni berätta om vad ni gör just precis nu?
Just nu ska jag jobba.
Så länge kan väl ni berätta om vad ni gör just precis nu?
torsdag 10 juni 2010
Efter förmiddagens humordipp
visade det sig att jag bara var hungrig.
Jag har förmånen att få mat varje dag, men idag åt jag som om det var första gången -ungefär som om jag hade varit med i Robinson och blivit utröstad och sedan ivägskickad till ett hotell med en dingnande buffé.
Efteråt började jag tänka på min mammas jordgubbstårta och då krullade sig nästa tårna. Fy sjutton vad det hade varit gott.
Jag är helt värdelös på att baka tårtbottnar, tyvärr, för det är vad som krävs för att ens komma i närheten av hennes mästerverk.
Det kan dock hända att jag gör en fuskvariant i helgen.
Ica sålde svenska jordgubbar idag.
Fattar ni vad gott!?
Totalt humorbefriad
När jag läser gamla inlägg och fnissar förtjust inser jag att något har hänt med min förmåga att roa mig själv.
Kvickt Åsa, kvickt, tänker jag och undrar vad som har hänt sedan dess.
Jag tänker inte ta en bloggpaus för att hämta inspiration, jag tror mer på att gno vidare trots att det emellanåt känns som om förrådet är tomt.
I värsta fall kan jag slänga in grejer från förra året.
Det året jag var rolig.
2009.
Eller så kan jag skriva en rolig bok 2010.
Inte för att jag vet hur det ska gå till när jag är helt humorbefriad, å andra sidan kan det ju hända att min huvudkaraktär tar över och uttrycker sig som hon - inte jag - vill.
Den tanten är det nämligen drag i ...
Kvickt Åsa, kvickt, tänker jag och undrar vad som har hänt sedan dess.
Jag tänker inte ta en bloggpaus för att hämta inspiration, jag tror mer på att gno vidare trots att det emellanåt känns som om förrådet är tomt.
I värsta fall kan jag slänga in grejer från förra året.
Det året jag var rolig.
2009.
Eller så kan jag skriva en rolig bok 2010.
Inte för att jag vet hur det ska gå till när jag är helt humorbefriad, å andra sidan kan det ju hända att min huvudkaraktär tar över och uttrycker sig som hon - inte jag - vill.
Den tanten är det nämligen drag i ...
Sonens pluggande gick hem,
och han höjde sina betyg med 45 poäng (man räknar om G, VG och MVG i poäng, där max är 320).
Jag struntar egentligen i hans betyg, men att det hårda jobbet under vårterminen gav resultat är oerhört roligt för honom.
13 stycken niondeklassare (av 120) gick ut med full pott och de var alla flickor.
Jag vet inte varför pojkarna inte lyckas med det, men å andra sidan har det väl alltid varit så?
Flickorna pluggar och får bra betyg medan pojkarna får den högre lönen?
Om min son någon gång får barn hoppas jag att man har lagstiftat om delad föräldraledighet, inte minst för jämställdhetens skull.
Och har man inte det, hoppas jag att han ändå vill vara med sitt barn halva föräldraledigheten.
Det finns ju faktiskt ingen lag mot det.
Jag struntar egentligen i hans betyg, men att det hårda jobbet under vårterminen gav resultat är oerhört roligt för honom.
13 stycken niondeklassare (av 120) gick ut med full pott och de var alla flickor.
Jag vet inte varför pojkarna inte lyckas med det, men å andra sidan har det väl alltid varit så?
Flickorna pluggar och får bra betyg medan pojkarna får den högre lönen?
Om min son någon gång får barn hoppas jag att man har lagstiftat om delad föräldraledighet, inte minst för jämställdhetens skull.
Och har man inte det, hoppas jag att han ändå vill vara med sitt barn halva föräldraledigheten.
Det finns ju faktiskt ingen lag mot det.
Fredagsfeeling
Men det är att gå händelserna i förväg.
Inte för att jag har några större problem med att klara av den här torsdagen; det är behagligt arbetsväder i Stockholm.
Egentligen hade jag velat börja läsa Simonas bok igår när jag kom hem, men det kom annat i vägen som att hämta tonåringar som hade varit på fest.
Jag har nu tio böcker av blandad kompott i min hög men den här kommer att slukas först.
Enligt de på festen som redan hade läst den blir man kär i huvudrollsinnehavaren Seth, och lite romantik i helgen tycker jag låter som en strålande idé.
Inte för att jag har några större problem med att klara av den här torsdagen; det är behagligt arbetsväder i Stockholm.
Egentligen hade jag velat börja läsa Simonas bok igår när jag kom hem, men det kom annat i vägen som att hämta tonåringar som hade varit på fest.
Jag har nu tio böcker av blandad kompott i min hög men den här kommer att slukas först.
Enligt de på festen som redan hade läst den blir man kär i huvudrollsinnehavaren Seth, och lite romantik i helgen tycker jag låter som en strålande idé.
onsdag 9 juni 2010
Simona Ahrnstedt
har nu releasat sin bok Överenskommelser med en härlig tillställning i stan.
Väldigt mycket folk, gott småtilltugg och hur mycket rosa champagne som helst.
Väldigt mycket folk, gott småtilltugg och hur mycket rosa champagne som helst.
Tror ni inte att Frida, från Fridas författardrömmar, var på plats.... henne känner många av oss igen som en av de författaraspiranter som snart kommer att lyckas. Jag följde hennes blogg slaviskt när hon bloggade aktivt.
Det gör hon inte så mycket nu för tiden, men skriver desto mer på sina manus... Tro mig, hon är snart utgiven.
Marcus Priftis från mitt eget förlag, Kalla Kulor, var också där och hans debut Gå på Djupet har just lanserats. Kolla in hans roliga författarpresentation här. Jag och namn, jag tror hon heter Carina, är en av Simonas bästa vänner och var behjälplig med allt som författaren behövde under kvällen. Det var en hel del, inte minst vaser till alla buketter.
En annan kollega från Kalla Kulor är Lars Rambe (i mitten).
Han andra bok, Skuggans spel, är just utkommen och det ryktas om utlandslansering(ar).
De andra två glada är vänner till Simona.
Malin Persson Giolioto, Denise Rudberg och Skrivarmamman var också på plats, men jag fick inte med dem på bild; säkerligen hittar ni mer från Simonas fest på deras bloggar.
Jag fick med mig två signerade böcker hem, jag tycker att min mamma också ska ha en dos av härlig kärlek i romanform.
Grattis Simona, och tusen tack.
Det gräts floder
och alla i Enskede kyrka var berörda av den fina skolavslutningen.
Jag fick kuvertet med betyget instucket i handen med ett "hej då, vi ses sen" och så drog gänget till stan.
Vad de ska göra där vet jag inte.
Jag vet i alla fall vad jag ska göra när jag ska dit klockan 17.00.
Min GPS saknar en sladd, alltså använder jag mig av Eniro och kartor när jag ska till en ny adress.
Höger, vänster är ingen idé för mig som inte har en aning om vad som är vad, jag måste se det framför mig.
Idag ska jag köra själv; problem får jag först om någon sitter i passagerarsätet och skriker "höger".
I de allra flesta fall svänger jag då vänster.
Tror jag i alla fall.
"NEJ!", brukar vara ett tecken på det.
Peka är min grej, gärna med hela handen.
Kan det bli tydligare än så?
Jag fick kuvertet med betyget instucket i handen med ett "hej då, vi ses sen" och så drog gänget till stan.
Vad de ska göra där vet jag inte.
Jag vet i alla fall vad jag ska göra när jag ska dit klockan 17.00.
Min GPS saknar en sladd, alltså använder jag mig av Eniro och kartor när jag ska till en ny adress.
Höger, vänster är ingen idé för mig som inte har en aning om vad som är vad, jag måste se det framför mig.
Idag ska jag köra själv; problem får jag först om någon sitter i passagerarsätet och skriker "höger".
I de allra flesta fall svänger jag då vänster.
Tror jag i alla fall.
"NEJ!", brukar vara ett tecken på det.
Peka är min grej, gärna med hela handen.
Kan det bli tydligare än så?
Jag laddar mina kameror.
Det kommer att bli både stillbilder och film, något av det borde jag ju lyckas med kan man tycka...
Sonen är helt oberörd av dagens hjärtknipande tillställning och sover som en stock. Inte ens betygen verkar bekymra honom.
Å andra sidan verkar han redan veta var de landar, i alla fall i 9 fall av 10.
Det tionde kan vara rätt avgörande, så låt oss hoppas på att det faller väl ut.
Det finns ett enda användningsområde för de betyg niorna får nu, och det är för att komma in på den linje de vill på gymnasiet; efter andra juli är två års betygshets helt betydelslöst. I augusti börjar tre nya år av jagande, då för att nå intagningspoängen till eventuell högskola...
Strunt samma. Då är då.
Grundskolan är klar.
Hurra!
tisdag 8 juni 2010
Det är extremt dumt att
gå in på fritidsresors hemsida och titta på bilder från Cypern.
Extremt dumt.
Särskilt om man sedan börjar titta på de som man själv har tagit.
Jag ser på The Good Wife istället...
Cypern finns kvar ett annat år.
Det är minsann inte alla som gillar min bok
Ellie tyckte att den vara rätt bedrövlig och hade förväntat sig en bok om sexmissbruk (som ju faktiskt framsidan av pocketen signalerar).
Läs mer här.
Läs mer här.
Det händer att mitt medberoende
kommer upp i samtalen med min coach, men jösses vad snabbt vi passerar det.
Jag vet vad jag behöver vara vaksam på och hur jag ska agera, och är trygg med det idag.
Dagens samtal handlade istället om framtid, och de många vägar som finns att gå.
Härligt.
Jag är som vanligt fylld av kraft när jag lämnar hennes mottagning.
På hemmaplan dejtas det minsann.
Dörren till rummet är stängd, och emellanåt hörs ett svagt skratt in till mitt rum. Det är väldigt olyhört hos oss tack och lov, och de unga tu kan nog känna att de är ifred trots att lägenheten är liten.
Själv håller jag på att avsluta dagens arbete.
Så här dags ringer jag ofta de nya klienter som har hört av sig och som vill ha stöd i sitt förändringsarbete, svarar på mail och gör de sista förberedelserna inför nästa dag.
I morgon slutar vi nian, alltså blir det inte mycket arbete.
Istället ska jag ska gråta en skvätt i kyrkbänken.
Jag vet vad jag behöver vara vaksam på och hur jag ska agera, och är trygg med det idag.
Dagens samtal handlade istället om framtid, och de många vägar som finns att gå.
Härligt.
Jag är som vanligt fylld av kraft när jag lämnar hennes mottagning.
På hemmaplan dejtas det minsann.
Dörren till rummet är stängd, och emellanåt hörs ett svagt skratt in till mitt rum. Det är väldigt olyhört hos oss tack och lov, och de unga tu kan nog känna att de är ifred trots att lägenheten är liten.
Själv håller jag på att avsluta dagens arbete.
Så här dags ringer jag ofta de nya klienter som har hört av sig och som vill ha stöd i sitt förändringsarbete, svarar på mail och gör de sista förberedelserna inför nästa dag.
I morgon slutar vi nian, alltså blir det inte mycket arbete.
Istället ska jag ska gråta en skvätt i kyrkbänken.
Idag
ska jag träffa min coach vilket jag som vanligt ser fram emot. Har jag någon oreda i huvudet är hon suverän på att hjälpa mig med att sortera ut vad som är vad.
Just idag är det mest reda.
Jag funkar som allra bäst med rutiner, och när jag följer dem så är mitt liv bra.
Arbetsuppgifterna får gärna variera men mitt privatliv behöver gå i ungefär samma spår.
Privatlivskickar är inte min grej alls, tvärtom.
Lugn och ro är det som jag strävar efter.
Jag har en vän som en gång kallade mig för en social ensamvarg, och det är nog en väldigt bra beskrivning. När jag har socialiserat ett tag behöver jag umgås lika länge med mig själv.
Andra vill alltid ha sällskap, och trivs allra bäst när det är livat runt dem.
Hur vill du ha det?
Just idag är det mest reda.
Jag funkar som allra bäst med rutiner, och när jag följer dem så är mitt liv bra.
Arbetsuppgifterna får gärna variera men mitt privatliv behöver gå i ungefär samma spår.
Privatlivskickar är inte min grej alls, tvärtom.
Lugn och ro är det som jag strävar efter.
Jag har en vän som en gång kallade mig för en social ensamvarg, och det är nog en väldigt bra beskrivning. När jag har socialiserat ett tag behöver jag umgås lika länge med mig själv.
Andra vill alltid ha sällskap, och trivs allra bäst när det är livat runt dem.
Hur vill du ha det?
måndag 7 juni 2010
Stilig som tusan
levererades han till skolbalen av mig.
Limousinen fick han hoppa över eftersom han tillhör kvällens underhållning och var tvungen att komma tidigt för ljudrep.
Jag stannade utanför skolan en stund för att se på de fina ungdomarna när de anlände med nyputsade skor och blommor i håret redo för en helkväll med trerätters middag och dans.
Balen inleds tydligen sedvanligt med vals, vilket visst har repeterats i smyg på rasterna.
Jag bjöd upp till en sådan häromkvällen, men det var inte aktuellt att ta en svängom med mig.
Hans blick sa att jag var både halt och lytt, och det kan han i och för sig ha rätt i.
Det är i alla fall så jag känner denna måndag och därför är det tur att det är först på onsdag jag ska på releasefest.
Simonas bok har äntligen kommit ut!
Ni kan köpa den bland annt på BOKUS.
Limousinen fick han hoppa över eftersom han tillhör kvällens underhållning och var tvungen att komma tidigt för ljudrep.
Jag stannade utanför skolan en stund för att se på de fina ungdomarna när de anlände med nyputsade skor och blommor i håret redo för en helkväll med trerätters middag och dans.
Balen inleds tydligen sedvanligt med vals, vilket visst har repeterats i smyg på rasterna.
Jag bjöd upp till en sådan häromkvällen, men det var inte aktuellt att ta en svängom med mig.
Hans blick sa att jag var både halt och lytt, och det kan han i och för sig ha rätt i.
Det är i alla fall så jag känner denna måndag och därför är det tur att det är först på onsdag jag ska på releasefest.
Simonas bok har äntligen kommit ut!
Ni kan köpa den bland annt på BOKUS.
Hej och hå, idag viner det runt öronen.
Späckat schema helt enkelt.
En av de små deltaljerna som ska till är rosen till knapphålet.
Den ska vara rosa för att matcha baldejtens klänning, och det står på min to do lista att fixa.
Jag tar det mellan mina klienter, den här dagen ska nog fixa sig som de flesta andra gör.
Här fixas dock inte ett endaste dugg om jag inte få mat.
Morgonens entimmas försovning innebar skjutsande till skolan istället för att äta ordentligt, vilket straffar sig nu när händerna skakakakakar eftersom blodosockret är nere på en vansinnigt låg nivå.
Jag tror att det är bäst att jag återkommer...
En av de små deltaljerna som ska till är rosen till knapphålet.
Den ska vara rosa för att matcha baldejtens klänning, och det står på min to do lista att fixa.
Jag tar det mellan mina klienter, den här dagen ska nog fixa sig som de flesta andra gör.
Här fixas dock inte ett endaste dugg om jag inte få mat.
Morgonens entimmas försovning innebar skjutsande till skolan istället för att äta ordentligt, vilket straffar sig nu när händerna skakakakakar eftersom blodosockret är nere på en vansinnigt låg nivå.
Jag tror att det är bäst att jag återkommer...
söndag 6 juni 2010
Det är lätt att självkänslan
rinner ut med badvattnet, och hur sjutton hittar vi tillbaka till den kan man undra.
De bästa tricket är fortfarande att varje dag arbeta med:
Tacksamhet, Förlåtelse och Självskryt.
För att träna på att gå raka i ryggen kan vi en dag i veckan bestämma oss för att vi helt enkelt är bäst, och har vi svårt för det kan vi kliva in i rollen av en annan, och uppföra oss som vi tror att den andra känner sig (måste vara någon med god självkänsla och hållning).
Är ni med.
Exempel:
Jag gillar trygga människor och den utstrålningen de har. I min värld (eftersom jag inte har en aning om hur det är i hennes verkliga) har Meryl Streep den tryggheten som jag eftersträvar, alltså ser jag till att jag är hon... bara för en dag, ibland bara för en stund.
När jag blir osäker på hur jag göra med något så tänker jag:
Hur skulle Meryl agera?
Hur skulle Meryl känna?
Hur högt huvud skulle Meryl ha?
Skulle Meryl ta skit?
Är ni fortfarande med?
Att gå i någon annans fotspår, om än uppdiktade, är inte fel; du är ändå du. Men kan du sno godbitar från någon annan är det smart.
När jag promenerar är jag för övrigt Angelina Jolie.
Hon är just så himla rak i ryggen.
De bästa tricket är fortfarande att varje dag arbeta med:
Tacksamhet, Förlåtelse och Självskryt.
För att träna på att gå raka i ryggen kan vi en dag i veckan bestämma oss för att vi helt enkelt är bäst, och har vi svårt för det kan vi kliva in i rollen av en annan, och uppföra oss som vi tror att den andra känner sig (måste vara någon med god självkänsla och hållning).
Är ni med.
Exempel:
Jag gillar trygga människor och den utstrålningen de har. I min värld (eftersom jag inte har en aning om hur det är i hennes verkliga) har Meryl Streep den tryggheten som jag eftersträvar, alltså ser jag till att jag är hon... bara för en dag, ibland bara för en stund.
När jag blir osäker på hur jag göra med något så tänker jag:
Hur skulle Meryl agera?
Hur skulle Meryl känna?
Hur högt huvud skulle Meryl ha?
Skulle Meryl ta skit?
Är ni fortfarande med?
Att gå i någon annans fotspår, om än uppdiktade, är inte fel; du är ändå du. Men kan du sno godbitar från någon annan är det smart.
När jag promenerar är jag för övrigt Angelina Jolie.
Hon är just så himla rak i ryggen.
Vi är roliga vi.
Man tillfrågade svenska folket i en kvällstidning om vi tyckte att Daniel Westling skulle få titeln Ers kungliga höghet, men si det var inte så populärt hos oss.
Jag vet inte riktigt hur vi tänkte där faktiskt.
Har han fått nog med finhet när han gifter sig med prinsessan?
Ap, ap, ap, nu räcker det?
Jag vet inte varför, bara att jag tyckte att det var lite lustigt.
Att jag ens kom att tänka på det var för att jag just såg det fina paret på tv.
De är betuttade, och det tycker jag om att se.
Hoppas att de är rädda om just det.
Betuttning kan betyda allt den dagen det viner på slottet.
Jag vet inte riktigt hur vi tänkte där faktiskt.
Har han fått nog med finhet när han gifter sig med prinsessan?
Ap, ap, ap, nu räcker det?
Jag vet inte varför, bara att jag tyckte att det var lite lustigt.
Att jag ens kom att tänka på det var för att jag just såg det fina paret på tv.
De är betuttade, och det tycker jag om att se.
Hoppas att de är rädda om just det.
Betuttning kan betyda allt den dagen det viner på slottet.
Som anhörig
till en missbrukare känner man sig väldigt utbytbar, och det kanske är det som är den största sorgen för oss.
Finns inte vi där så finns någon annan.
Det är att ha "nån" som gäller, inte att det är just vi, och vår kamp handlar mycket om att äntligen få bli viktigast.
Om vi lägger bort hur det var, eller hur vi hoppas att det ska bli, och bara utgår från här och nu (något annat kan vi inte utgå från):
Vill vi bara vara "nån", eller har vi andra önskemål för oss själva?
Hur ser vår önskan ut?
Får vi det vi behöver i relationen idag?
Om inte:
På vilket sätt kan vi påverka vårt eget liv?
Vad skulle vi kunna förändra just idag?
En liten förändring för oss själva varje dag innebär 365 stycken på ett år.
Att börja skriva en dagbok kan vara det första steget.
En dagbok om oss, inte om missbrukaren.
Finns inte vi där så finns någon annan.
Det är att ha "nån" som gäller, inte att det är just vi, och vår kamp handlar mycket om att äntligen få bli viktigast.
Om vi lägger bort hur det var, eller hur vi hoppas att det ska bli, och bara utgår från här och nu (något annat kan vi inte utgå från):
Vill vi bara vara "nån", eller har vi andra önskemål för oss själva?
Hur ser vår önskan ut?
Får vi det vi behöver i relationen idag?
Om inte:
På vilket sätt kan vi påverka vårt eget liv?
Vad skulle vi kunna förändra just idag?
En liten förändring för oss själva varje dag innebär 365 stycken på ett år.
Att börja skriva en dagbok kan vara det första steget.
En dagbok om oss, inte om missbrukaren.
6 Juni
betyder ungefär lika mycket för mig som den femte.
Jag är rätt dålig på sådana här dagar, till och med midsommar går mig rätt spårlöst förbi.
Förra året fick jag ryggskott när jag var hemma hos en bekant, det var bara att pallra sig till bilen och åka hem.
Resten av helgen låg jag ner och åt praliner, det gick bra det också.
Ett par år har vi varit på Kolmården.
En lysande idé eftersom det den dagen är folktomt där och mina kära apor och andra trevliga djur kan avnjutas utan trängsel framför inhängningarna.
Så, vad gör ni idag. Är ni på Skansen och viftar med flaggor?
Jag tänker vifta med min framför tennisen istället.
Heja Robin Söderling.
Jag är rätt dålig på sådana här dagar, till och med midsommar går mig rätt spårlöst förbi.
Förra året fick jag ryggskott när jag var hemma hos en bekant, det var bara att pallra sig till bilen och åka hem.
Resten av helgen låg jag ner och åt praliner, det gick bra det också.
Ett par år har vi varit på Kolmården.
En lysande idé eftersom det den dagen är folktomt där och mina kära apor och andra trevliga djur kan avnjutas utan trängsel framför inhängningarna.
Så, vad gör ni idag. Är ni på Skansen och viftar med flaggor?
Jag tänker vifta med min framför tennisen istället.
Heja Robin Söderling.
lördag 5 juni 2010
Heja Jan Johansen
som berättar om sin alkoholism, och heja hans fru som tordes ställa ett ultimatum; alkoholen eller familjen. Jag läste någon annanstans att hon hade varit säker på att han skulle välja alkoholen och att det därför var oerhört tufft att be honom välja.
Klicka här.
Klicka här.
Balkläderna
är nu inköpta, och varenda plagg satt som en smäck direkt, vilket gjorde att fanns tid för son och mor att fika tillsammans.
Det är inte ofta det sker numera.
Vi mumsade på kanelbullar och pratade om viktiga saker, som till exempel om halvsmutsiga vita gympadojjor passar till svart kavaj och vita byxor.
Efter ett unisont nej ilade vi till skoaffären och köpte att par svarta.
Jag har haft en riktig balklänning på mig vid ett tillfälle, på ett frackbröllop jag var på för över 20 år sedan.
Det var ingen rolig historia.
Klänningen alltså.
Den var blå, satt särdeles illa och boleron jag hade över hade groteska axelvaddar som alla kvinnokläder hade på 80-talet. Jag tyckte inte ens att jag var fin då, men klänningen var hyrd och inte så mycket att göra åt...
När hade du på dig en långklänning senast, och varför?
Det är inte ofta det sker numera.
Vi mumsade på kanelbullar och pratade om viktiga saker, som till exempel om halvsmutsiga vita gympadojjor passar till svart kavaj och vita byxor.
Efter ett unisont nej ilade vi till skoaffären och köpte att par svarta.
Jag har haft en riktig balklänning på mig vid ett tillfälle, på ett frackbröllop jag var på för över 20 år sedan.
Det var ingen rolig historia.
Klänningen alltså.
Den var blå, satt särdeles illa och boleron jag hade över hade groteska axelvaddar som alla kvinnokläder hade på 80-talet. Jag tyckte inte ens att jag var fin då, men klänningen var hyrd och inte så mycket att göra åt...
När hade du på dig en långklänning senast, och varför?
Tio timmars sömn
och jag är med i matchen igen.
Den här lördagen har ingen agenda utan får komma som den vill.
För några år sedan tog jag bilen in till stan just en marathonlördag och blev instängd i alla avspärrningar, det misstaget gör jag inte om.
Inte för att jag ska till stan idag vad jag vet, men tipset till er som ska är väl att kolla var ni parkerar...
Om två veckor är det ett annat stort arrangemang i stan som ni vet, och jag minns min besvikelse när kungen och drottningen gifte sig 1976.
Jag var 14 år och hyperromantisk.
När Silvia gled in i kyrkan utan minsta lilla fluff och volanger blev jag så besviken.
Vad var det hon hade på sig?
Hon var inte ett dugg prinsesslik, och dessutom var klänningen inte kritvit.
Några år senare, 1981, gifte sig Charles och Diana, och vad var det hon hade på sig? Bara lager av fluff och volanger, det såg förfärligt ut enligt den då 19-åriga, mer desillusionerade, Åsa.
Idag tycker jag att enkelheten i Silvias klänning är oerhört vacker.
Vad tycker ni?
fredag 4 juni 2010
Min hjärna har lagt av
Har ni varit med om det någon gång?
Fredag eftermiddag, och pang, så är det slut på tankeverksamheten.
Nu är det ingen större fara, varken ni eller någon annan är i behov av min hjärna just nu och själv saknar jag den inte alls.
Så länge jag vet att den sitter kvar inne i mig och inte är utlånad till någon annan är jag nöjd.
Mitt jobb som studierektor/vägledare/guide/förhörare/entusiast/pushare/hurraropare är över för den här terminen, och det är möjligt att jag har gått på ett aningens för tidigt sommarlov, eller rättare sagt inte förstått att det inte är jag som kommer att ha något lov.
En och annan sovmorgon tänker jag dock sno till mig.
Semester får jag ha när jag blir gammal.
Om nu hjärnan återvänder vill säga.
Fredag eftermiddag, och pang, så är det slut på tankeverksamheten.
Nu är det ingen större fara, varken ni eller någon annan är i behov av min hjärna just nu och själv saknar jag den inte alls.
Så länge jag vet att den sitter kvar inne i mig och inte är utlånad till någon annan är jag nöjd.
Mitt jobb som studierektor/vägledare/guide/förhörare/entusiast/pushare/hurraropare är över för den här terminen, och det är möjligt att jag har gått på ett aningens för tidigt sommarlov, eller rättare sagt inte förstått att det inte är jag som kommer att ha något lov.
En och annan sovmorgon tänker jag dock sno till mig.
Semester får jag ha när jag blir gammal.
Om nu hjärnan återvänder vill säga.
Hur förhåller vi oss till förändring?
Mitt medberoende betydde för min del att jag var oerhört anpassningsbar; långt mer än vad som var bra för mig naturligtvis.
Dock har den den förmågan även en uppsida, vilket gör att jag inte blir särskilt handlingsförlamad i nya situationer utan kan stället snabbt slå över till "möjligheter och utmaningar".
Det är inte min grej att fundera någon längre stund på spilld mjölk eftersom ny förutsättning är lika med nytt förhållningssätt.
När en dörr stängs kan man faktiskt öppna en annan.
Hur tänker du?
Dock har den den förmågan även en uppsida, vilket gör att jag inte blir särskilt handlingsförlamad i nya situationer utan kan stället snabbt slå över till "möjligheter och utmaningar".
Det är inte min grej att fundera någon längre stund på spilld mjölk eftersom ny förutsättning är lika med nytt förhållningssätt.
När en dörr stängs kan man faktiskt öppna en annan.
Hur tänker du?
torsdag 3 juni 2010
Om jag skulle samla 1000 personer
som har blivit bedragna, medberoende eller ej, så skulle samtliga dessa tusen skriva likadana listor på de konsekvenser som otroheten har gett.
- Kontrollbehov
- Oro
- Sömnproblem
- Svårt att äta alternativt överäter
- Sekundsnabba humörsvängningar från hoppfull till förtvivlad
- Lättretlighet som kan gå ut över andra anhöriga
- Varförfrågor
- Minskad självkänsla
- Rädsla
- Otrygghet
- Ilska
- Isolering och ensamhet
- Skuld
När vi drabbas känner vi - och beter oss - på samma sätt, så ensamma är vi i alla fall inte...
Egentligen skulle jag vilja ha ett summer camp för "bedragna", vilken styrka alla skulle kunna ge varandra.
Nästa sommar kanske?
Att bli lyssnad på.
När vet du att du blir det?
Vad är det som den som lyssnar på dig gör när du känner att den har hört - och förstått - vad du har sagt?
Kjell Enhager ställde den frågan till publiken torsdags, och nu frågar jag dig.
Vad är det som den som lyssnar på dig gör när du känner att den har hört - och förstått - vad du har sagt?
Kjell Enhager ställde den frågan till publiken torsdags, och nu frågar jag dig.
Torsdag
Men jösses, jag har ju inte meddelat min recension: "Helt strålande, vilken ensembleinsats", efter musikalpremiären häromdagen.
De har gjort allt själva; musik, texter, koreografi och regi.
Idag visas den för åttonde gången och nu börjar stjärnorna bli varma i kläderna. Tur, för de andra niorna är nog den tuffaste publiken...
På måndag är det skolbal och på onsdag är grundskolan slut.
Jösses.
De har gjort allt själva; musik, texter, koreografi och regi.
Idag visas den för åttonde gången och nu börjar stjärnorna bli varma i kläderna. Tur, för de andra niorna är nog den tuffaste publiken...
På måndag är det skolbal och på onsdag är grundskolan slut.
Jösses.
onsdag 2 juni 2010
Möte med en eventuell samarbetspartner
på ett underbart litet takcafé i Sickla köpcentrum.
Spännande som tusan.
Mer om det om det blir av.
Än så länge har jag inte stängt min inglasning på balkongen, vilket betyder att detta nog är den varmaste och skönaste kvällen hittills i år.
I Stockholm blir det ännu varmare i morgon, för att sedan få lägre temperatur igen på torsdag och framåt helgen.
Det finns en hel del tokmånsar som springer marathon, och på lördag är det dags för Stockholms.
Jag kan nu meddela att ni som tänker springa får göra det i sisådär 17 graders värme, vilket väl låter som en rätt behaglig temperatur, eller?
Själv springer jag aldrig så jag vet inte när det är skönt, i min värld är det aldrig det.
Min egen coach, Mari, coachade sig själv att springa New York marathon.
Behöver du en coach för det ändamålet har jag alltså tips på den bästa av de bästa.
Spännande som tusan.
Mer om det om det blir av.
Än så länge har jag inte stängt min inglasning på balkongen, vilket betyder att detta nog är den varmaste och skönaste kvällen hittills i år.
I Stockholm blir det ännu varmare i morgon, för att sedan få lägre temperatur igen på torsdag och framåt helgen.
Det finns en hel del tokmånsar som springer marathon, och på lördag är det dags för Stockholms.
Jag kan nu meddela att ni som tänker springa får göra det i sisådär 17 graders värme, vilket väl låter som en rätt behaglig temperatur, eller?
Själv springer jag aldrig så jag vet inte när det är skönt, i min värld är det aldrig det.
Min egen coach, Mari, coachade sig själv att springa New York marathon.
Behöver du en coach för det ändamålet har jag alltså tips på den bästa av de bästa.
Det är så kul
Det här inlägget skrev jag i juli förra året och Liz och Simona kommenterade det.
Båda debuterar den här sommaren, vilket ingen av dem hade en susning om då.
Båda debuterar den här sommaren, vilket ingen av dem hade en susning om då.
Det ska gå fort.
De flesta tror att bara missbrukaren kommer i behandling som kommer hon/han att tillfriskna i ett nafs.
Över en natt ska allt ändras; lögnerna försvinna, drogerna åka ut genom fönstret och som via ett mirakel ska vi kunna gå vidare tillsammans med en ny tillit, förtröstan och samhörighet.
Jag har hittills inte upplevt ett enda mirakel, varken i min egen relation eller i andras.
Tillfrisknadekurvan går snarare upp och ned, och det är i nedgången som vi anhöriga verkligen sätts på prov.
Klarar vi att fokusera på oss själva när missbrukaren inte verkar vara med på tåget?
I början är det svårt.
Vi dras med in i missbrukarens värld via vårt medberoende, och när missbruk och medberoende försöker kommunicera med varandra händer inte mycket, i alla fall inte gott...
Det goda händer oftast när de vanliga människorna möter varandra; de delar av oss som faktiskt är fullt fungerande.
Att se att vi också är helt vanliga människor är viktigt, vi är inte vårt missbruk eller vårt medberoende.
Det är överlevnadstekniker som vi tar till när tillvaron blir för svår, alltsom oftast för att vi inte vet något annat sätt att hantera tillvaron på.
Om vi i hela vårt liv har flytt våra känslor så går det inte fort att lära om.
Vi måste träna och träna och träna.
Att ärlighet är det bästa redskapet kommer vi på så småningom när vi inte är så himla rädda längre, när sanningen börjar göra gott istället för ont.
Då, men först då, har vi tagit ett stort steg mot tillfrisknande.
Över en natt ska allt ändras; lögnerna försvinna, drogerna åka ut genom fönstret och som via ett mirakel ska vi kunna gå vidare tillsammans med en ny tillit, förtröstan och samhörighet.
Jag har hittills inte upplevt ett enda mirakel, varken i min egen relation eller i andras.
Tillfrisknadekurvan går snarare upp och ned, och det är i nedgången som vi anhöriga verkligen sätts på prov.
Klarar vi att fokusera på oss själva när missbrukaren inte verkar vara med på tåget?
I början är det svårt.
Vi dras med in i missbrukarens värld via vårt medberoende, och när missbruk och medberoende försöker kommunicera med varandra händer inte mycket, i alla fall inte gott...
Det goda händer oftast när de vanliga människorna möter varandra; de delar av oss som faktiskt är fullt fungerande.
Att se att vi också är helt vanliga människor är viktigt, vi är inte vårt missbruk eller vårt medberoende.
Det är överlevnadstekniker som vi tar till när tillvaron blir för svår, alltsom oftast för att vi inte vet något annat sätt att hantera tillvaron på.
Om vi i hela vårt liv har flytt våra känslor så går det inte fort att lära om.
Vi måste träna och träna och träna.
Att ärlighet är det bästa redskapet kommer vi på så småningom när vi inte är så himla rädda längre, när sanningen börjar göra gott istället för ont.
Då, men först då, har vi tagit ett stort steg mot tillfrisknande.
tisdag 1 juni 2010
Vilket underbar vändning.
Han har fått stryk 12 gånger på raken, men idag vann Robin Söderling över Federer.
Hur laddar man för att gå in i Franska öppna när man vet att man har förlorat så många gånger?
Var ligger fokuset; då, nu eller sen?
Är det det fokuset som är skillnaden mellan vinst och förlust?
Jag tror inte att det handlar om att han spelar bättre.
Det skulle vara kul att träffa hans mentala coach, för att han har en kan ni vara rätt säkra på...
Klicka här.
Hur laddar man för att gå in i Franska öppna när man vet att man har förlorat så många gånger?
Var ligger fokuset; då, nu eller sen?
Är det det fokuset som är skillnaden mellan vinst och förlust?
Jag tror inte att det handlar om att han spelar bättre.
Det skulle vara kul att träffa hans mentala coach, för att han har en kan ni vara rätt säkra på...
Klicka här.
Jag fick oerhört mycket däng
av en chef på mitt förra jobb för att jag inte kunde skriva.
Det var första gången jag skulle skriva en text av det slaget och efter första utkastet fick jag höra precis hur dåligt det var.
Jag kan ärligt säga att det inte var med några glada steg jag gick tillbaka till mitt skrivbord för att skriva om.... och skriva om... och skriva om till hon sa "det är lika bra att jag gör det här själv".
Kommunikation är så oerhört viktigt; i just det här fallet skulle hon med mycket enkla medel kunnat få mig att förstå vad hon menade, utan att dissa min skrivförmåga.
Jag trodde resten av tiden på det företaget att jag inte förmådde skriva, och det var en smärre katastrof eftersom jag jobbade med marknadsföring.
Det självförtroendet smittade snabbt av sig på mina andra arbetsuppgifter och till sist gjorde jag verkligen ett dåligt jobb.
Jag tror att jag ska fokusera en del av min verksamhet som coach på mellanchefer och kommunikation.
Hur vi får medarbetare att höja sin förmåga istället för att sänka den?
Själv gick jag vidare i livet och skrev en bok, så något gott kom väl ändå ur den där historien...
Det var första gången jag skulle skriva en text av det slaget och efter första utkastet fick jag höra precis hur dåligt det var.
Jag kan ärligt säga att det inte var med några glada steg jag gick tillbaka till mitt skrivbord för att skriva om.... och skriva om... och skriva om till hon sa "det är lika bra att jag gör det här själv".
Kommunikation är så oerhört viktigt; i just det här fallet skulle hon med mycket enkla medel kunnat få mig att förstå vad hon menade, utan att dissa min skrivförmåga.
Jag trodde resten av tiden på det företaget att jag inte förmådde skriva, och det var en smärre katastrof eftersom jag jobbade med marknadsföring.
Det självförtroendet smittade snabbt av sig på mina andra arbetsuppgifter och till sist gjorde jag verkligen ett dåligt jobb.
Jag tror att jag ska fokusera en del av min verksamhet som coach på mellanchefer och kommunikation.
Hur vi får medarbetare att höja sin förmåga istället för att sänka den?
Själv gick jag vidare i livet och skrev en bok, så något gott kom väl ändå ur den där historien...
United Minds
har gjort en undersökning om status och författare (vilket jag per definition inte är med mitt enda alster, det krävs visst två... men ändå)
Mest status för en författare
1. Positiva recensioner i morgontidningarna 27,6%
2. Att hamna på DN:s kritikerlista 22,6%
3. Medverka i Bokmässans seminarieprogram 18,0%
4. Att bli intervjuad i Babel 12,1%
5. Positiva recensioner på SVT:s kulturnyheterna 9,6%
6. Sitta i morgonsoffan (och berätta om sin bok) 9,0%
7. Bli intervjuad i kvällstidningarna 1,2%
Vi kan här konstatera att jag ligger hyfsat till eftersom jag kan ticka av trean, sexan och sjuan.
Jag vet inte varför inte radio fanns med på listan, de har väl helt enkelt missat det.
Förhoppningsvis missar inte ni Karlavagnen ikväll. Programmet startar 21.40 och handlar om det modigaste vi har gjort för kärleken.
Klicka här.
Mest status för en författare
1. Positiva recensioner i morgontidningarna 27,6%
2. Att hamna på DN:s kritikerlista 22,6%
3. Medverka i Bokmässans seminarieprogram 18,0%
4. Att bli intervjuad i Babel 12,1%
5. Positiva recensioner på SVT:s kulturnyheterna 9,6%
6. Sitta i morgonsoffan (och berätta om sin bok) 9,0%
7. Bli intervjuad i kvällstidningarna 1,2%
Vi kan här konstatera att jag ligger hyfsat till eftersom jag kan ticka av trean, sexan och sjuan.
Jag vet inte varför inte radio fanns med på listan, de har väl helt enkelt missat det.
Förhoppningsvis missar inte ni Karlavagnen ikväll. Programmet startar 21.40 och handlar om det modigaste vi har gjort för kärleken.
Klicka här.
Jag såg en dokumentär på 4:an igår
som handlade om en kvinna som blev kidnappad och som sedan var fånge i 7 år; och utan någon egentlig jämförelse så går det ändå att dra en parallell med medberoendet till en missbrukare och den djupa känsla av fångenskap som de flesta av oss upplever.
Skillnaden är att vi kan bryta oss loss, men precis som kvinnan i dokumentären lyssnar vi på det som sägs snarare än det som verkligen sker framför ögonen på oss; och kidnapparens taktik att växla mellan snäll och jävlig (korrektion;han var en grotesk psykopat) fångade kvinnan och det växelbruket (hopp och förtvivlan) är också det som fångar oss och som sedan håller oss fast.
När kvinnan kom på att hon var lurad att stanna kvar, det fanns inget "företag" som skulle döda henne om hon kom på idén att smita, tog hon helt enkelt bussen därifrån; trots rädslan, trots att hon fortfarande inte var säker.
Hennes önskan om frihet var till sist det som vann.
Frihet från kontroll.
Frihet från lögner.
Frihet från att vara underkastad en annan människas sjukdom.
Skillnaden är att vi kan bryta oss loss, men precis som kvinnan i dokumentären lyssnar vi på det som sägs snarare än det som verkligen sker framför ögonen på oss; och kidnapparens taktik att växla mellan snäll och jävlig (korrektion;han var en grotesk psykopat) fångade kvinnan och det växelbruket (hopp och förtvivlan) är också det som fångar oss och som sedan håller oss fast.
När kvinnan kom på att hon var lurad att stanna kvar, det fanns inget "företag" som skulle döda henne om hon kom på idén att smita, tog hon helt enkelt bussen därifrån; trots rädslan, trots att hon fortfarande inte var säker.
Hennes önskan om frihet var till sist det som vann.
Frihet från kontroll.
Frihet från lögner.
Frihet från att vara underkastad en annan människas sjukdom.
En blanddag.
Coaching, musikalen Den fula Ankungen (skrev Askungen förut, men det var ju helt fel) och Karlavagnen i P4.
Musikalen ingår i sonens MVG-projekt och som vanligt är han den enda killen i ensemblen.
Så har det alltid varit och det stör inte honom ett dugg tack och lov.
Sonen och en av tjejerna har gått i samma klass sedan 6-års och på den tiden var hon mycket hemma hos oss.
De uppsättningar de satte upp på sonens rum var orepeterade, fnissiga och fyllda av gräl.
Hennes mamma och jag var publik; vi satt i det lilla rummet på sängen, och hade vi inte sagt stopp hade föreställningen kunnat pågå i timtal.
Nåväl, i kvällens föreställning ska hon tydligen vara briljant med en tajming som får de andra att vrida sig av skratt.
Som den erfarna teatermamma jag är tar jag med blommor till båda två, det är ju premiär för tusan.
En repeterad.
Sexåringarnas improvisationsteater är för länge sedan utbytt mot manus, regi och höga ambitioner.
Musikalen ingår i sonens MVG-projekt och som vanligt är han den enda killen i ensemblen.
Så har det alltid varit och det stör inte honom ett dugg tack och lov.
Sonen och en av tjejerna har gått i samma klass sedan 6-års och på den tiden var hon mycket hemma hos oss.
De uppsättningar de satte upp på sonens rum var orepeterade, fnissiga och fyllda av gräl.
Hennes mamma och jag var publik; vi satt i det lilla rummet på sängen, och hade vi inte sagt stopp hade föreställningen kunnat pågå i timtal.
Nåväl, i kvällens föreställning ska hon tydligen vara briljant med en tajming som får de andra att vrida sig av skratt.
Som den erfarna teatermamma jag är tar jag med blommor till båda två, det är ju premiär för tusan.
En repeterad.
Sexåringarnas improvisationsteater är för länge sedan utbytt mot manus, regi och höga ambitioner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)