När jag läser gamla inlägg och fnissar förtjust inser jag att något har hänt med min förmåga att roa mig själv.
Kvickt Åsa, kvickt, tänker jag och undrar vad som har hänt sedan dess.
Jag tänker inte ta en bloggpaus för att hämta inspiration, jag tror mer på att gno vidare trots att det emellanåt känns som om förrådet är tomt.
I värsta fall kan jag slänga in grejer från förra året.
Det året jag var rolig.
2009.
Eller så kan jag skriva en rolig bok 2010.
Inte för att jag vet hur det ska gå till när jag är helt humorbefriad, å andra sidan kan det ju hända att min huvudkaraktär tar över och uttrycker sig som hon - inte jag - vill.
Den tanten är det nämligen drag i ...
4 kommentarer:
Kan det inte vara så att du hamnat i en "andningspaus"?
DEt var mycket som hände innan boken kom ut; allt det som du beskrivit i boken, byte av jobb, skrivandet och arbetet med publiceringen, intervjuer, studier och uppstartning av en egen firma. Du hade varit nere och började komma upp och var till slut uppe på toppen (där är kappasitetet som bäst men man orkar inte vara där alltid).
Du kanske helt enkelt har kommit ner på en nivå som är ganska behaglig och behöver vila lite samt ta reda på om du ska ner ytterligare lite eller upp en bit igen?
När du har hämtat andan (enligt denna teori) kommer nog både humor och allt annat som du känner är lite lågt just nu att komma i/ lagom (för dig) dos/plats.
kram Sanna
Haha, det är nog inte så farligt med mig Sanna; jag löste humorproblemet med mat.
Ibland är det bara det som behövs:)
Kram Åsa
Det var ju mycket enklare - då är det bara att se till att ha mat tillgänglig då :)
Men annars är väl inte tanken konstig - efter allt som hänt dig de senaster åren - att du behövt en "andningspaus"?
kram Sanna
Jag tror helt ärligt att jag vilade klart under mitt lediga år, något jag önskar att alla hade möjlighet till...
däremot är jag noga med pauser nu för tiden; de behöver inte vara långa men däremot vilsamma:)
Kram till dig Sanna.
Skicka en kommentar