onsdag 25 augusti 2010

Den här dagen

varvas av telefonklienter och något slags skrivande, och efter att ha läst igenom de 6 sidor jag plitade ihop igår inser jag hur oerhört svårt jag har för miljöer.
Jag glömmer helt enkelt bort att beskriva dem och ni som har läst Casanovas Kvinna fick helt och hållet själva hitta på hur det såg ut runt om Lotta & Jonas. Det finns inte en enda blommig kaffekopp i hela boken.
Min fråga går då till er som har läst den; var det något ni tänkte på? Är det något ni tänker på när ni läser andra böcker?

Är tallar, kottar och blommiga kaffekoppar verkligen viktiga för att få en känsla?

10 kommentarer:

Unknown sa...

Nu har jag ju inte läst din bok ännu...men, ja, miljöer mer eller mindre, är för mig viktiga i en bok. Miljöbeskrivning hjälper mig att se handlingen framför mig.

faith sa...

Det beror på vad boken vill förmedla. I casanovas kvinna gjorde jag mina egna bilder av miljöerna och det var en väldigt bra bok tycker jag. Det är nog viktigt att inte krysta fram något när man skriver tror jag. Att använda och hitta sin egen stil är nog mycket bättre. Så om du känner dig obekväm med blommiga kaffekoppar så utelämna dem helt enkelt, tycker jag
kram och lycka till med skrivandet!

Sus sa...

Var det så? Jag vet ju exakt hur lägenheten såg ut, grannfrun och dom på kliniken =)

Jag håller med faith här. Det spelar roll då jag läst Rosmund Pilchers kletig böcker om den engelska överklassen och stora gods. Då är miljön viktig.
I din bok räckte det.

Men visst, som lärare tjatar jag alltid om adjektiven och adverben =)

nillas liv på pinnen sa...

Nej, jag tänkte inte alls på det när jag läste din bok.
Jag tror inte man ska pressa in miljöbeskrivningar bara för att.
Just nu håller jag på och läser noveller av Jonas Karlsson som jag tycker om. Jag gick tillbaka och skummade det jag redan läst för att se om där fanns några miljöskilsdringar, men nej. Man bildar sig ju själv en uppfattning av miljön när det t ex står att de sätter sig på ett fik. Därmed inte sagt att man ska undvika miljöbeskrivningar men de måste inte finnas.

Åsa Hellberg sa...

Tack, mina vänner!

Kram Åsa

Anonym sa...

Nej jag tänkte inte på att du inte skrev om miljöer - jag vet hur de såg ut (i mitt huvud) ändå.
Men jag har läst andra böcker som inte hade varit så tilltalande utan miljöer och klädbeskriviningar.
Jag tror det beror mycket på vad det handlar om - något som "kryper in i mig" för att det berör mig personligen behöver inte miljöer men något som ligger utanför mig kan vara mer levande med miljöbeskrivningar.
Däremot måste den beskrivningen vara personlig - inte konstlad - om du förstår hur jag menar?
lycka till
kram Sanna

Nicolina sa...

Hej!

Måste bara säga att det är modigt att skriva en sån bok. En bok där man öppnar sig och vänder ut och in på sitt liv innför hela världen!Jag är mycket imponerad. Sen är det ju alltid kul när man kan se och få en känsla för vad det handlar om och den känslan förmedlade du utan blommiga kaffekoppar eller färg på tapeter osv... Lilla stugan i Fjällbacka kunde jag så klart se framför mig då min mamma kommer därifrån.

Tinto sa...

Med färre miljöbeskrivningar ges läsaren större frihet i sin läsupplevelse, vilket jag personligen föredrar. Om du bara förmedlar tillräckligt med känsla så har ju läsaren alltid sina egna referensramar att använda sig av och kan bygga sin egen värld. Det är ju det som är tjusningen med litteraturen :)
Fast du kan ju alltid kolla med Liz, hon verkar ju vara inne i ett rejält författar-stim i år! :))

Kram

JCMAS sa...

Hade inte en tanke på det alls när jag läste boken! Men jag har klara miljöbilder i huvudet ändå..? Det viktiga för mig är alltid personbeskrivningar, jag vill lära känna personerna jag läser om. Det andra hittar mitt huvud så glatt på under tiden ändå.

Tack för en bra bok....

Åsa Hellberg sa...

Sanna; jag förstår precis!

Nicolina; jag undrar om jag känner din mamma? Tack!

Tinto, välkommen tillbaka:)

JCMAS; tusen tack och välkommen hit!