att mina armar är 48 år.
Jag vill inte säga att det kom som en chock, men med dagens t-shirt med en kortare ärm var det i alla fall inte särskilt vackert .
Min fåfänga begränsar sig till att jag inte sätter på mig det som jag själv inte tycker klär mig, och sommarens matvraksfasoner har satt sig lite här och där i form av ökad vikt vilket gör att jag fortsättningsvis kommer att undvika vissa kläder.
Dagens T-shirt är till exempel glömd och gömd och istället plockar jag fram mina tunikor, ett otroligt bra val för medelålders armar.
Annars började den här dagen fantastisk med obetydlig trafik mot stan, bra parkeringsplats och ett härligt och utvecklande samtal med min coach.
Nu hoppar jag ur privatÅsa och in i mitt yrke ett tag.
Tjingeling.
4 kommentarer:
Hm, det där hoppandet är jobbigt tycker jag. Men det verkar inte du tycka.
Det är nog för att hoppet inte är särskilt stort tror jag, skifte av fokus men ingen ändring på mig som person:)
Äsch, vad är väl lite gäddhäng?! Vi måste våga vara de vi är.
Fast å andra sidan, tunikor är helt ok... ;)
Anna; men måste vi skylta med det menar du?
Skicka en kommentar