tack och lov.
Lilla plutten, jag såg när en polisman kom bärande på honom och överlämnade honom till mamman, så liten och med blöjrumpa...
Jag grät förstås, är inne i en lättrördperiod just nu tror jag.
Godhet, kärlek, barn, gamla, filmkyssar och musik, allt får tårarna att rinna.
Robert Gustavsson berörde mig häromdagen. Håll med om att just den är lite oväntad?
Nu har jag i alla fall snytit mig och ska måla lite naglar och förhoppningsvis klarar jag mig till lacket har torkat.
Pappersnäsdukar och nymålade naglar är en sådan himla dum kombination.
2 kommentarer:
Å fy vad hemskt...detta har jag missat helt. Vilka människor det finns, är de helt utan hjärta? Skönt att det gick så bra! Nej, Åsa...inte nagellack och pappersnäsdukar!;D;D
Kram och alla tummar hålls för dig och din undersökning...det går bra!
Adela
Tack!
Skicka en kommentar