Jag

vaknar av att en solestråle lägger sig på kudden precis bredvid mitt öga.
Det är Misse som har bestämt sig för att jag har sovit klart.
Hade han kunnat vifta på svansen hade han gjort det, istället lägger han en av sina tassar i mitt ansikte och puttar till.
När det väl är liv i tanten skuttar han ur sängen och sätter av det allra snabbaste han kan för att komma först till toaletten.

Jag har hittills aldrig gjort ett toabesök utan att han har varit med. Oftast hinner jag släppa honom in och ut tre gånger innan jag är klar med mina bestyr eftersom han varken gillar att vara inne- eller utestängd, och jag föredrar att ha dörren stängd.
The same procedure every day.
Vi kan varandra efter 11 år.

Det känns rätt tryggt faktiskt.