Nu har nog de flesta tårar på sätt och vis med mig själv att göra; i någon slags igenkänning, empati eller längtan, men vad jag vill komma fram till är att vi människor kan vara i djup sorg utan att vi för den skull gråter.
Jag tänker på det när jag hör titeln på Emma Jangestigs/Magnus Wennerholms bok "Varför gråter inte Emma".
Sorg följer inga mönster, den är djupt personlig, och hur den visar sig är oerhört olika.
Jag själv visade/dolde min med ett leende och en mager kropp, det är bara en av många varianter.
Hur Emmas sorg visade sig efter att ha förlorat sina två barn vet jag inte, jag vet mer när jag har läst boken.
8 kommentarer:
Så är det! Sorg är personlig och finns i lika många skepnader som det finns personligheter och människor. I mångas ögon ses man som kall när man inte har sorg med tårar. När vår änglagosse dog, 5dgr gammal, genomled jag hela spektrat från vaninnig vrede och tårar till att skratta hysteriskt. Därtill kom ångest, tvångstankar, skuldkänslor. Alla är vi olika och tar olika tid på oss i sorgearbetet.
Kram.
Har man en gång lärt sig att min sorg blir hånad så slutar man gråta till slut. Ibland kan sorgen vara så ofattbar att tårarna bara fryser - kanske de sen tinar upp flera år senare.
Tårar kan vara förlösande men också skrämmande.
Alla kulturer verkar ha sin förväntan/krav på hur man ska handtera sin sorg - men det är bara människan själv som kan sörja på sitt eget sätt för att kunna bli hel igen.
Kram Sanna
Oj, jag gråter för allt och ingenting - och det blir bara värre med åren
Gafflan; vad oerhört sorgligt att höra om din son, jag såg i din presentation att du hade ett änglabarn. Kram till dig också.
Sanna; ja, visst kan det ha en orsak till att man inte gråter.
Shamrock; eller så blir det bättre med åren:)
Tänk att jag vete att jag inte skull orka läsa den där boken!? Vissa grejer vet jag bara att jag inte skulle må bra av?!
Ligger säkert orsaker och skvalpar)
Kram Eva
Jag gråter också lätt. Sorg kan man inte bedömma utifrån. Ingen vet vad som rör sig inuti en annan människa.
Eva; det är nog inte alla som slänger sig över sorgliga böcker, jag är nog lite yrkesskadad eftersom jag jobbar med sorg:)
Anneli; precis.
Vågar inte läsa...har smygkollat tidningsartiklarna, men har precis vågat se Underbara älskade, till exempel.
I dag var jag inne hos Junior och såg att han hade flyttat in det stora proträttet av Henrik till alldeles bredvid datorn. Men visst hanterar man sorg olika - och underbart att läsa om hur Emma går vidare... ändå.
Vi som lever måste leva.
Skicka en kommentar