torsdag 5 augusti 2010

Torsdag

och exakt en vecka kvar till jag kan förvänta mig ett samtal från Kollo.

Jag har beställt ett sådant eftersom det kan vara trevligt att få gratulera min enda avkomma på hans 16-års dag.
Dessutom ska jag skicka ett grattiskort. Förhoppningsvis innehåller det information om en utlandsresa, men om det vet jag ingenting förrän jag får besked om när sonen är välkommen till det andra landet.

Jag gillar att planera överraskningar.
För många år sedan monterade jag ett litet fränt tält och ställde in i sonens rum natten till hans födelesdag. Det fyllde jag sedan med massor av små presenter. Kul som tusan eftersom det var på den tiden han allra mest önskade sig nya tuschpennor, ritblock och möjligtvis en och annan liten gitarr.

Idag kostar en önskad present närmare en miljon och bör definitivt inte inkludera ett indiantält.

3 kommentarer:

Anonym sa...

också kommit till den där åldern, med de äldsta barnen.. Att priserna på de flesta önskade presenterna överstiger vad jag har i matkostnader på en månad. Haft lite diskussioner om det i somras. :-) Ha en fin dag!

/Lizzie

t sa...

tycker också att det är jättekul att ordna med överraskningar!

Kanske en sådan där sak man får öva sig i att göra i lagom dos när man kliver ur medberoendet.

Jag har tyckt det varit så roligt, att jag nog gjort det i större utsträckning än dom jag öst sånt över förtjänat eller mått bra av.. eller om det handlar om att jag kanske ska göra det för mig själv.. fast det är svårt att överraska sig själv! :-)

Åsa Hellberg sa...

Lizzie; om det ändå bara var matkostnaden:)

t; jag är så ego att jag blir precis lika glad som den som blir överraskad och jag har nog haft tur för jag får det tillbaka i mångfald.
Men jag förstår EXAKT vad du menar, och i andra sammanhang måste jag tänka mig för fortfarande:)