är en vanlig fråga till mig själv, och sedan jag upptäckte min klump i bröstet är det det svaret på den frågan som jag tänker på, snarare än på om det är något farlig eller inte.
All har olika sätt att tackla problem och det kan vara bra att känna till hur just du gör.
Jag är inte särkilt bra på att gräva ner mig i mina problem, jag drivs istället av att lösa dem.
Ibland är lösningarna naturligtvis helt uppåt väggarna, som när jag befann mig djupt i mitt medberoende, men det är lättare att hitta en lösning om man letar efter den än om man stannar kvar i problemet.
Är ni med?
Så när jag tänker på min klump har jag klivit in i det värsta scenariet och sett att jag kan lösa mitt problem, hur jobbigt det än skulle vara.
Hur jag ska lösa det vet jag inte än, inte heller när.
Att jag kan är just nu det viktigaste.
Hur och när blir en fråga först om något är galet.
13 kommentarer:
Jag håller på och läser boken Eat, pray and love just nu. Och jag tänker citera ett stycke därifrån (som jag fastnade för innan jag kikade in på din blogg).
"Det finns bara två frågor som människorna har slagits om genom tiderna; Hur mycket älskar du mig? och Vem bestämmer? Allt annat kan vi handskas med på något vis. Men frågorna om kärlek och makt sätter krokben för oss och orsakar krig, sorg och lidande."
Är inte ditt ATT det samma som makt?
Autonomi skulle man också kunna kalla det. Makten att kunna styra över sitt eget liv. Hur det än blir. Jag har precis återvunnit en del av min autonomi genom att avbryta en sjukskrivning och vara tjänstledig istället. För att jag kan. För att jag vill bli frisk på mina egna villkor och inte på någon annans. Att vara autonom är också att ha ett visst kontrollbehov. Eller att fortfarande vara en obstinat 3-åring. Kan själv :o)
Ha en bra dag!
Eva
Visst är den underbar, det finns ett stycke i början där hon pratar om sig själv som en kameleont som talade direkt till mig.
Javisst kan det vara makt, det kan också vara en känsla av att där jag kan påverka kommer jag att göra det(mina egna känslor, t ex). Resten överlåter jag till andra.
Om jag skulle vara sjuk, nu eller någon annan gång, så kan jag inte påverka hur och när i någon större grad, däremot alltid att...
Kan själv är för mig att inte kunna be om hjälp, det är jag tack och lov en fena på... nuförtiden.
Tack för ett inspirerande inlägg.
Ps, se filmen, den är bra som tusan.
När får du reda på om nåt är galet?
Jag vet hur jag reagerar...inte är det som du kan jag säga.
Du är stark och duktig och allt kommer att gå så bra...övertygad om det.
Kramen
Anna; på tisdag hoppas jag.
Jag tror inte att jag är varken mer eller mindre stark än någon annan, däremot har jag ett förhållningssätt till det som landar i mitt knä som kanske hjälper mig en hel del när det blåser:)
Usch vad jobbigt. När får du veta? Det värsta är att inte veta
Shamrock; tisdag.
Hmm, jag var tvungen att fundera en stund...
Om jag tänker utifrån min egen situation med sjukskrivningen, så har jag återtagit kontroll genom att avvisa något jag inte kan styra över (dvs försäkringskassans krav och regler). Men det har samtidigt inneburit att jag har fått be om hjälp med att klara av det rent ekonomiskt. Så gentemot FK är jag den där obstinata 3-åringen som kan själv, men gentemot mina nära har jag istället fått be om hjälp för att kunna genomföra det.
Jag skapar makt och kontroll över mitt liv samtidigt som jag avvisar trygghetssystemet och kastar mig ut i någon slags ovisshet.
Som alltid handlar det nog om att hitta någon slags balans. Vissa saker kan man inte styra över, men det behöver inte betyda att man gör sig till något slags offer. Det går att få en viss "kontroll" även över det okontrollebara.
Nu skall jag läsa vidare i boken. Har precis anlänt till Bali... Sedan måste jag nog se filmen också :o)
Ha det skönt!
Eva
Själv sa jag upp mig när jag skulle återgå efter att ha varit sjukskriven, det var ett bra sätt för mig att återta mitt liv.
Jag trodde för en sekund att DU var på Bali och drömde mig iväg till stränder och gurus:)
Gud.
Ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan
och
förstånd att inse skillnaden.
AMEN.
(Befinner mig bara på Bali i tanken, rent kroppsligt i soffan)
Eva
Jag håller tummarna för att allt är ok
Min klump i bröstet var en ofarlig cysta. Dödsångesten var enorm. Det fina med poesin; Jag kan skriva hur mycket skit om döden som helst för jag håller i pennan och har makten. Det har en helande effekt.
Hoppas det går bra för dig vännen!
(Din poesibok kommer så fort jag får rätt på alla papper och frågor från förlaget.)
Att hantera sorg, sjukdom och motgångar genom att försöka hitta lösningar är en stragtegi som ofta fungerat för mig. Men det är oerhört viktigt att faktiskt också kunna känna mig liten och hjälplös också och att be om att få hålla någon i handen när rädslorna kommer. Jag har inte alltid varit så bra på det. Men jag har blivit bättre. Jag hoppas förstås att din klump är helt ofarlig. Men om den inte är det så hoppas jag att du har någon som faktiskt tröstar och håller dig i handen när det känns som värst.
kram
Liz; någon sådan ångest har jag inte, tack och lov:)
Faith; jag skulle bli en pytteliten plutt med stort behov av mitt nätverk, det ena utesluter inte LÄNGRE det andra tack och lov:)
Skicka en kommentar