söndag 19 december 2010

Jag får fortfarande, nästan varje dag,

mail från kvinnor som har läst min bok och som befinner sig i den situation jag gjorde, och själv påminns jag - tack vare att de är modiga och skriver till mig - om hur det var.

Det är bra att påminnas om det ibland; om hur jag fullständigt utplånade mig själv för att vinna missbrukarens kärlek och ta bort allt som gjorde ont hos honom.
Så dumt.

Men vilken tur att jag kom på det så att jag aldrig behöver göra det igen.
De allra flesta gör det; kommer på att utplåning inte är kärlek.
De allra flesta hittar egna blomknoppar att vårda.
Knoppar som är fyllda av känslor som aldrig har visats, knappt känts.

Jag vet att de som kontaktar mig inte tror att det är möjligt, och det är det kanske inte just nu. Men det finns alltid ett sen.
Alltid.

Mina egna blommor är helt öppna och jag har nog aldrig varit friare, starkare och mer sårbar.
Det krävs mod, sunt förnuft och väldig mycket känslor.
Sen blommar det.
Jag lovar.

11 kommentarer:

HOUSE of ADELA sa...

Ja att läsa din bok är ett uppvaknande. Skönt samtidigt som det gör ont, när man får fakta.
Här är en till, jag är säkert sårbar, men känner mig starkare än någonsin;)
Kram till dig
Adela

Åsa sa...

Åh som vackra blommor! Jag längtar tills din bok dimper ner här i brevlådan så skall jag läsa dina ord med stor nyfikenhet!

Anonym sa...

Jag är också starkare än tidigare - inte därför att jag är helt utblommad (eller inte kan "gå igång" på något som jag borde släppa innan jag hunnit tagit i det) men för att jag tillåter mig att vara sårbar och inte alls lika rädd för att gör "fel".
Förr skulle jag ju gör allt "rätt" så att allt flöt på smidigt - på min egen bekostnad.
Sanna
Kram Sanna

Mimmi sa...

Efter arton år av destruktiva förhållanden vågade ja stå själv och har hittat lyckan... Att läsa om andras liknande situationer har gett mig styrkan att stå mig själv o min lilla dotter närmst. Tack!
God Jul! / Mimmi

Anonym sa...

åh, vilket träffsäkert och fint inlägg! Vackra liknelser, och jag kan skriva under på det du säger. Om än inte riktigt fullt utblommad än.. (nån försökte trampa på den här blomman förra veckan; men vederbörande är polisanmäld, och exet är märkligt nog den som stöttar allra mest, nu när jag älskar mindre, så bryr han sig mer, skumt).

orden: "ta bort allt som gjorde ont hos honom"; ja.. det gjorde jag.. försökte.. nu idag förstår jag att jag egentligen försökte ta bort min egen inre smärta, hos någon annan, för att jag trodde jag skulle bli hel då. (rörigt förklarat.. men så det var)

men om man tar bort missbrukarens smärta, så behöver han ju inte heller ta tag i sina problem. Så man HJÄLPER ju faktiskt INTE då, när man agerar så vansinnigt.

Varm kram och tack för ditt stöd.

Lizzie

Anonym sa...

haft svårt förresten med det där att våga vara sårbar.. nu när jag vågade det, så försökte någon trampa på mig, och utnyttja det. Så impulsen blev nu igen, att stänga till, men jag har bestämt mig för att INTE låta något få hindra mig från att våga blomma och vara sårbar ändå. Ber om hjälp höger till vänster just nu.. för att jag behöver det. DET är NYTT och annorlunda för mig. Men känns faktiskt bra. :-)

Din bok betydde väldigt, väldigt mycket för mig också btw. Men det har jag ju redan sagt.. *tjatar* ;-)

Kram!!

/Lizzie

Åsa Hellberg sa...

Heja, vad ni är bra!!!

JCMAS sa...

Ja, jag ser mig själv just i detta nu återigen glida neråt i förminskande, anpassande, hjälpande, utplånande. Grabbar tag i kanterna och häver mig upp.

Jag ska INTE dit igen. Fan, mannen jag lever med nu är inte ens missbrukare! Vad pysslar jag med?

Tror jag ska läsa om din bok över jul.

Martina sa...

Japp det är som att leva utan näring...när man kommer ur det är det som blomman får näring och kan växa i all sin prakt :)även om det ingår lång tid och växtvärk .

Millan sa...

Ja så är det..men det är en otrolig kamp... när jag la ner mina bloggar fick jag 350 sidor på ett dokument..tanken är att det ska bli en bok en gång..som skapar mod i de som inte kommit iväg..som inte vågat...kan jag hjälpa gör jag det..

Kramar om o tackar för din bok...missbruk som missbruk...vi är medberoende oavsett..

Kram Millan

Anonym sa...

Har du hört om PRATA OM DET? Annars hett tips.. man blir så lycklig.. är ju lite av det som följer i kölvattnet av en del av detta missbruk.. (inte alla, men några, och i vissa fall gränslandet)

http://prataomdet.se/om/


PRATA OM DET är oavsett vad det gäller en bra strategi, istället för att sitta själv och skämmas och göra hemliga saker och mår skit..

Bamsekram och GOD JUL!


/Lizzie