men Misse har parkerat sig mitt framför TV´n där ettan visar fåglar.
Jag undrar om han minns den gången han faktiskt fångade en på balkongen och kom insvansandes med den i munnen, stolt varvandes mig innan han la den under köksbordet.
Min räddningsaktion startade ögonblickligen och jag stoppade in den lilla pippin i kattens transportbur där den fick hämta sig efter chocken.
När den väl började flaxa därinne öppnade jag dörren och iväg flög den för att aldrig återkomma.
Nej, han minns säkert inte, men det gör jag.
Aldrig har jag väl känt mig som en större hjälte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar