emellanåt. Samma sak har jag varit med om.
Känner ni igen det här?
fredag 30 november 2012
Egentligen vore det kanske bättre
om min bil fick stå i garaget idag, men se det går inte. Jag ska till västerort och bli bjuden på en biltvätt.
Jo, ni läste rätt.
Biltvätt.
Min bästis har köpt en massa tvättar, "ett superbra erbjudande".Tvättarna måste nyttjas före sista december, alltså ska jag bli bjuden på fin bil och kaffe, och hon ska bli bjuden på min senaste bok.
Forden och jag börjar forcera snömassorna om ungefär en timme.
Vad gör ni idag?
Jo, ni läste rätt.
Biltvätt.
Min bästis har köpt en massa tvättar, "ett superbra erbjudande".Tvättarna måste nyttjas före sista december, alltså ska jag bli bjuden på fin bil och kaffe, och hon ska bli bjuden på min senaste bok.
Forden och jag börjar forcera snömassorna om ungefär en timme.
Vad gör ni idag?
torsdag 29 november 2012
Varken idag eller i morgon
blir det heltidsskriverier. Idag hinner jag nog dra igång ett nytt kapitel, men i morgon har jag massor med annat att göra, som att åka till min bästis i västerort och sedan gå på julmiddag.
Tur då att hela helgen står till mitt skrivförfogande.
Annars är jag mest förvånad över att media verkar vara förvånad över att SD har fått fler sympatisörer. Nu sägs det att man sympatiserar för att partiet är utsatta för ett mediadrev.
I don´t think so.
Är det verkligen så att man inte förstår att den som röstar på det partiet faktiskt håller med om att människor kan delas in i värdekategorier efter kön, etnicitet, religion och sexualitet.
Vit, kristen och heterosexuell man är normen.
Vit, kristen och heterosexuell man som är övertygad om sin egen suveränitet men skiter som på sig av rädsla för kvinnobröst, mörkt hår och Koranen.
Missnöjesparti?
I don´t think so.
Tur då att hela helgen står till mitt skrivförfogande.
Annars är jag mest förvånad över att media verkar vara förvånad över att SD har fått fler sympatisörer. Nu sägs det att man sympatiserar för att partiet är utsatta för ett mediadrev.
I don´t think so.
Är det verkligen så att man inte förstår att den som röstar på det partiet faktiskt håller med om att människor kan delas in i värdekategorier efter kön, etnicitet, religion och sexualitet.
Vit, kristen och heterosexuell man är normen.
Vit, kristen och heterosexuell man som är övertygad om sin egen suveränitet men skiter som på sig av rädsla för kvinnobröst, mörkt hår och Koranen.
Missnöjesparti?
I don´t think so.
onsdag 28 november 2012
Nu kom snön.
Just precis när jag klev hem från centrum med mina nya svarta byxor i en påse.
Bakom mig gick en liten person, kanske fem år.
"Titta pappa", sa hon lyckligt och skuttade upp och ned. "Titta, de snöar."
Hennes glädje var så smittsam att till och med jag sträckte ut tungan och försökte fånga en av flingorna.
Nu har det gått över och nu kan snön försvinna.
För övrigt kan jag berätta för oupplysta att det varken är Grey´s eller Scandal ikväll.
Vi ligger bara en vecka efter sändningarna i USA och i förra veckan var det Thanksgiving, och då sänder man tydligen inte serier.
Istället sänder femman en tv-film om Liz Taylor och Richard Burton, Liz & Dick, med Lindsay Lohan i huvudrollen. Den har fått oroväckande lågt betyg på Imdb, så för min del blir det nog Trinny & Susannah i Australien, 7:an 21.00.
Ungefär så efter en bra skrivstugedag.
Bakom mig gick en liten person, kanske fem år.
"Titta pappa", sa hon lyckligt och skuttade upp och ned. "Titta, de snöar."
Hennes glädje var så smittsam att till och med jag sträckte ut tungan och försökte fånga en av flingorna.
Nu har det gått över och nu kan snön försvinna.
För övrigt kan jag berätta för oupplysta att det varken är Grey´s eller Scandal ikväll.
Vi ligger bara en vecka efter sändningarna i USA och i förra veckan var det Thanksgiving, och då sänder man tydligen inte serier.
Istället sänder femman en tv-film om Liz Taylor och Richard Burton, Liz & Dick, med Lindsay Lohan i huvudrollen. Den har fått oroväckande lågt betyg på Imdb, så för min del blir det nog Trinny & Susannah i Australien, 7:an 21.00.
Ungefär så efter en bra skrivstugedag.
Matpaus
och katten ville gå ut på balkongen.
Det var först då jag insåg att det regnade in. Och när jag ryckte mattan åt sidan för att den inte skulle få för mycket vatten på sig stötte jag till den höga keramikvasen från Ikea, som är så himla bra till Gladiolus och Amaryllis på skaft, så att den välte och gick i tusen små, små bitar.
Kattfötter och krossat porslin är en sådär kombination.
Och när jag ändå dammsög var det lika bra att dammsuga hela lägenheten och klockan ett ska jag tvätta så att jag har rena kläder på fredag när jag på dammiddag och i eftermiddag måste jag skaffa ett par svarta byxor eftersom de trehundra par jag redan har är för små. *Drar ett djupt andetag.*
Men jag skriver samtidigt.
Deadline, ni vet.
Det var först då jag insåg att det regnade in. Och när jag ryckte mattan åt sidan för att den inte skulle få för mycket vatten på sig stötte jag till den höga keramikvasen från Ikea, som är så himla bra till Gladiolus och Amaryllis på skaft, så att den välte och gick i tusen små, små bitar.
Kattfötter och krossat porslin är en sådär kombination.
Och när jag ändå dammsög var det lika bra att dammsuga hela lägenheten och klockan ett ska jag tvätta så att jag har rena kläder på fredag när jag på dammiddag och i eftermiddag måste jag skaffa ett par svarta byxor eftersom de trehundra par jag redan har är för små. *Drar ett djupt andetag.*
Men jag skriver samtidigt.
Deadline, ni vet.
I tv-serier/filmer
används biroller ofta för att få huvudkaraktärerna att lära sig något om sig själva, i Grey´s Anatomy (just nu på min tv) är det mer regel än undantag.
Jag är inne i en sådan passage i mitt manus nu.
Någon behöver lära sig något, alltså är det dags för en rejäl spegling från en bikaraktär.
Tjohej.
Vi åker hit idag. Vaarmt och skönt.
Och för er som kommer hit för första gången och tror att jag är superrik och på riktigt åker till Mallis var och varannan dag; nope. Detta är mina mentala skrivstugor och vem som helst är välkommen att hänga på.
Jag är inne i en sådan passage i mitt manus nu.
Någon behöver lära sig något, alltså är det dags för en rejäl spegling från en bikaraktär.
Tjohej.
Vi åker hit idag. Vaarmt och skönt.
Och för er som kommer hit för första gången och tror att jag är superrik och på riktigt åker till Mallis var och varannan dag; nope. Detta är mina mentala skrivstugor och vem som helst är välkommen att hänga på.
Det fulaste man kan ha är inte
gröna jeans till en lila tröja, köksgardiner med små kottar på, porslinshundar i furuhyllan eller en rostig bil från 1974.
Det fulaste man kan ha är "dålig karaktär." Det verkar gå en rysning genom Sverige när en hemsk, karaktärslös, människa visar sig.
Jag har ju jobbat i en bransch där man blir utsatt för sådana påpekanden. "Hur svårt kan det vara, det är väl bara att lägga av, man får väl skärpa sig?"
Precis som man sa till mig om min relation "det är väl bara att lämna", medan jag med min karaktär inte visste hur man gjorde det utan att gå sönder och försökte göra det bästa jag kunde (som inte alltid hade med vad som var bäst för mig att göra, eftersom jag - ovan på kärleken - var tvångsmässig.)
Karaktär. Herregud om en människa inte har karaktär.
Det är värre än att vara elak.
En stor bloggerska skrev något dräpande om en person häromveckan och nu är det alltså chefredaktören för Chic, som uttalar sina rädslor för kontrollförlust.
För vad annat än rädsla kan få en människa att uttala sig på det sättet?
Är hon lugn och trygg med sig själv så blir man väl inte provocerad så till den milda grad att man beter sig så elakt?
Charlotta Flinkenberg får inte följa med på vår tjejmiddag på fredag.
Man måste vara jättesnäll om man vill hänga med oss.
Den supermodiga kvinnan - Åsa Engman - som törs berätta att hon är på väg att äta ihjäl sig, är däremot varmt välkommen. Jag har nästan älskat ihjäl mig. Vi har mycket att prata om, Åsa och jag.
Och Chic? Nä, vi läser inte den tidningen, va?
Det fulaste man kan ha är "dålig karaktär." Det verkar gå en rysning genom Sverige när en hemsk, karaktärslös, människa visar sig.
Jag har ju jobbat i en bransch där man blir utsatt för sådana påpekanden. "Hur svårt kan det vara, det är väl bara att lägga av, man får väl skärpa sig?"
Precis som man sa till mig om min relation "det är väl bara att lämna", medan jag med min karaktär inte visste hur man gjorde det utan att gå sönder och försökte göra det bästa jag kunde (som inte alltid hade med vad som var bäst för mig att göra, eftersom jag - ovan på kärleken - var tvångsmässig.)
Karaktär. Herregud om en människa inte har karaktär.
Det är värre än att vara elak.
En stor bloggerska skrev något dräpande om en person häromveckan och nu är det alltså chefredaktören för Chic, som uttalar sina rädslor för kontrollförlust.
För vad annat än rädsla kan få en människa att uttala sig på det sättet?
Är hon lugn och trygg med sig själv så blir man väl inte provocerad så till den milda grad att man beter sig så elakt?
Charlotta Flinkenberg får inte följa med på vår tjejmiddag på fredag.
Man måste vara jättesnäll om man vill hänga med oss.
Den supermodiga kvinnan - Åsa Engman - som törs berätta att hon är på väg att äta ihjäl sig, är däremot varmt välkommen. Jag har nästan älskat ihjäl mig. Vi har mycket att prata om, Åsa och jag.
Och Chic? Nä, vi läser inte den tidningen, va?
tisdag 27 november 2012
"Är det du som har skrivit den?"
frågade postkassörskan medan hon gav mig paketet med pocketböcker från förlagssystem samtidigt som hon tog betalt för påsarna jag köpt för att kunna skicka de tre exemplaren av Sonjas hemlighet som låg framför henne på disken. Hon såg skeptiskt på min legitimation innan hon lämnade tillbaka den.
"Ja", svarade jag och öppnade kartongen med pocketböcker. "Jag har skrivit den här också", sa jag och höll upp ett exemplar av Sonjas sista vilja."Vill du ha en?"
"Tack", sa hon.
"Varsågod", sa jag.
"Ja", svarade jag och öppnade kartongen med pocketböcker. "Jag har skrivit den här också", sa jag och höll upp ett exemplar av Sonjas sista vilja."Vill du ha en?"
"Tack", sa hon.
"Varsågod", sa jag.
Nu undrar ni förstås vilket väder jag har i förorten.
Och då kan jag berätta att det vet jag inte för jag har inte varit utomhus idag. Sonen säger att det regnade när han både gick och kom hem.
Däremot har jag konsulterar SMHI när det gäller resten av veckan och i morgon blir det också regn, på torsdag snö, fredag okej - någon minusgrad - och på lördag kommer vintern i form av sol och fem-sex minus.
På söndag, första advent, blir det sol och sju minusgrader.
Nu vet ni hur ni ska klä er de närmaste dagarna.
Själv ska jag sätta på mig regnrocken.
Jag måste tyvärr gå ut en sväng.
Däremot har jag konsulterar SMHI när det gäller resten av veckan och i morgon blir det också regn, på torsdag snö, fredag okej - någon minusgrad - och på lördag kommer vintern i form av sol och fem-sex minus.
På söndag, första advent, blir det sol och sju minusgrader.
Nu vet ni hur ni ska klä er de närmaste dagarna.
Själv ska jag sätta på mig regnrocken.
Jag måste tyvärr gå ut en sväng.
Fru venus
har läst Sonjas hemlighet.
Tusen tack!
Det är verkligen en helt oenig kritikerkår som har läst båda mina Sonjaböcker.
Idag ringde min gamla chef, och han och hans fru tyckte bäst om den första.
I Halmstad träffade jag två personer, där den ena gillade ettan bäst och den andra tvåan.
Venus, ovan, gillar nummer två bäst.
Jag tänker att det är bra och blir lika glad för både och.
Tusen tack!
Det är verkligen en helt oenig kritikerkår som har läst båda mina Sonjaböcker.
Idag ringde min gamla chef, och han och hans fru tyckte bäst om den första.
I Halmstad träffade jag två personer, där den ena gillade ettan bäst och den andra tvåan.
Venus, ovan, gillar nummer två bäst.
Jag tänker att det är bra och blir lika glad för både och.
Nu är väl tv4 doktorn ute och cyklar lite?
Man pratar alkoholmissbruk och enligt den forskning jag fick ta del av på beroendedagen så är gentiska faktorer viktiga. Sedan skadar det inte om miljön bäddar bra och att man förstås använder favoritdrogen, vilken det nu är.
Doktorn använder sig av lite väl gammal forskning verkar det som.
Men annars är han bra och säger som det är.
Heja.
Nu slänger jag mig över mitt manus.
Herregud, jag har bara en månad på mig.
Ungefär hälften kvar.
Idag åker vi hit.
Tjoho!
Doktorn använder sig av lite väl gammal forskning verkar det som.
Men annars är han bra och säger som det är.
Heja.
Nu slänger jag mig över mitt manus.
Herregud, jag har bara en månad på mig.
Ungefär hälften kvar.
Idag åker vi hit.
Tjoho!
måndag 26 november 2012
DET VAR VÄRST
vad det pyntas i svenska hem trots att det inte är tillåtet än.
Herregud, det finns ju REGLER.
Jag känner mig manad att för fjärde året i rad förklara hur ni ska göra för att göra rätt, trots att jag verkligen inte har tid med det här igen.
REGEL 1. Inget julfixeri överhuvudtaget innan första advent.
REGEL 2. Första advent får ljusstakar och stjärnor lysa upp fönstren. Vi som älskar granslingor med fiffigt ljus i får hänga upp dessa; med fördel lätt vilande på gardinstången i vardagsrummet.
Man får nu dricka ett glas glögg och äta en lussebulle. Vill man bli tjock äter man, som jag, fyra plus två jättestora pepparkakor. Lunch hoppar man därmed över första advent.
REGEL 3. Andra advent är det lämpligt att tänka på blommor, såsom amaryllis och hyacinter. Gärna i mångfald och i flera färger. Julen är på alla sätt smaklöshetens högtid, skit i stilfullt, all in är det som gäller. Se gärna flirtkuleexemplet nedan.
REGEL 4. Tredje advent, lite beroende på när det infaller - men låt oss för enkelhetens skull säga en dryg vecka innan julafton - får tomtar, halmbockar, julgran och barnens dekorerade flirtkulor från dagis komma fram (ni vet de där som var så glittriga precis när de kom hem ... för 17 år sedan. De som är fula som stryk och som inte ens barnen själva vill kännas vid. Du hävdar förstås fortfarande att det är "gulligt. Det är det inte, det är fult, men det är okej eftersom det är all in som gäller.) Det är också nu alla tar fram sin morfars hemmagjorda tomte och ställer den på samma plats som alltid.
REGEL 5. INGEN JULKINKA INNAN DAGEN FÖRE DOPPAREDAGEN.
Denna regel får jag kämpa med; OMG vad folk gör fel.
I affären är man listig och kallar den "helgskinka" en månad innan första advent, och det går folk på: "Jaja, men är det helgskinka kan det väl inte vara så farligt?"
Jo, det kan det. Det är k-a-t-a-s-t-r-o-f.
Jag ska på julbord på fredag. Kommer jag att äta julskinka? Nej, naturligtvis inte.
REGEL 6. Julklappar. Varje barn får ett paket på morgonen. Lämpligt är ett spel eller en bok. Den stora julklappsutdelningen sker sedan direkt efter Kalle Anka. Det är grymt att låta barn vänta just den här dagen, det finns 364 dagar till man kan träna sådant på.
REGEL 7. Ska man vara ensam hemma på julafton, som jag till exempel var förra året, ska man ha laddat med sådant man gillar. Det behöver inte ha ett dugg med julen att göra.
Fem timmar Stolthet & Fördom, tre kilo lösgodis och en tupplur mitt på dagen gör att vips så är det juldag och då finns det inga regler alls.
REGEL 8. Alla ska vara snälla mot varandra från första advent till sista december.
REGEL 9. Alla ska vara snälla mot varandra från första januari till första advent.
REGEL 10. Varje jul köper man en bok av författaren Åsa Hellberg. Denna nya tradition får kvinnorna att kvittra, männen att räta på ryggen och barnen att glädjas över att mamma och pappa hånglar i soffan.
Herregud, det finns ju REGLER.
Jag känner mig manad att för fjärde året i rad förklara hur ni ska göra för att göra rätt, trots att jag verkligen inte har tid med det här igen.
REGEL 1. Inget julfixeri överhuvudtaget innan första advent.
REGEL 2. Första advent får ljusstakar och stjärnor lysa upp fönstren. Vi som älskar granslingor med fiffigt ljus i får hänga upp dessa; med fördel lätt vilande på gardinstången i vardagsrummet.
Man får nu dricka ett glas glögg och äta en lussebulle. Vill man bli tjock äter man, som jag, fyra plus två jättestora pepparkakor. Lunch hoppar man därmed över första advent.
REGEL 3. Andra advent är det lämpligt att tänka på blommor, såsom amaryllis och hyacinter. Gärna i mångfald och i flera färger. Julen är på alla sätt smaklöshetens högtid, skit i stilfullt, all in är det som gäller. Se gärna flirtkuleexemplet nedan.
REGEL 4. Tredje advent, lite beroende på när det infaller - men låt oss för enkelhetens skull säga en dryg vecka innan julafton - får tomtar, halmbockar, julgran och barnens dekorerade flirtkulor från dagis komma fram (ni vet de där som var så glittriga precis när de kom hem ... för 17 år sedan. De som är fula som stryk och som inte ens barnen själva vill kännas vid. Du hävdar förstås fortfarande att det är "gulligt. Det är det inte, det är fult, men det är okej eftersom det är all in som gäller.) Det är också nu alla tar fram sin morfars hemmagjorda tomte och ställer den på samma plats som alltid.
REGEL 5. INGEN JULKINKA INNAN DAGEN FÖRE DOPPAREDAGEN.
Denna regel får jag kämpa med; OMG vad folk gör fel.
I affären är man listig och kallar den "helgskinka" en månad innan första advent, och det går folk på: "Jaja, men är det helgskinka kan det väl inte vara så farligt?"
Jo, det kan det. Det är k-a-t-a-s-t-r-o-f.
Jag ska på julbord på fredag. Kommer jag att äta julskinka? Nej, naturligtvis inte.
REGEL 6. Julklappar. Varje barn får ett paket på morgonen. Lämpligt är ett spel eller en bok. Den stora julklappsutdelningen sker sedan direkt efter Kalle Anka. Det är grymt att låta barn vänta just den här dagen, det finns 364 dagar till man kan träna sådant på.
REGEL 7. Ska man vara ensam hemma på julafton, som jag till exempel var förra året, ska man ha laddat med sådant man gillar. Det behöver inte ha ett dugg med julen att göra.
Fem timmar Stolthet & Fördom, tre kilo lösgodis och en tupplur mitt på dagen gör att vips så är det juldag och då finns det inga regler alls.
REGEL 8. Alla ska vara snälla mot varandra från första advent till sista december.
REGEL 9. Alla ska vara snälla mot varandra från första januari till första advent.
REGEL 10. Varje jul köper man en bok av författaren Åsa Hellberg. Denna nya tradition får kvinnorna att kvittra, männen att räta på ryggen och barnen att glädjas över att mamma och pappa hånglar i soffan.
Kajsa Ingemarsson
pratar idag om ensamhet.
Och när jag tänker efter så vore mitt skrivliv förfärligt utan Pernilla, Simona och Susanne
När något nytt händer i mitt liv så berättar jag alltid för dem först.
Även tråkigheter.
För det är ensamt. Och ett stort ansvar. Och förfärligt självförtroendesänkande. Bara i sekunder totalt hybrisframkallande.
Skrivare bör ha skrivvänner.
Det blir bäst då.
Och när jag tänker efter så vore mitt skrivliv förfärligt utan Pernilla, Simona och Susanne
När något nytt händer i mitt liv så berättar jag alltid för dem först.
Även tråkigheter.
För det är ensamt. Och ett stort ansvar. Och förfärligt självförtroendesänkande. Bara i sekunder totalt hybrisframkallande.
Skrivare bör ha skrivvänner.
Det blir bäst då.
"Rätt" förskola har hört av sig.
"Jag vill börja med att ge dig ett stort varmt tack för din insats och att du
informerar oss om händelsen. Jag ser mycket allvarligt på händelsen som, tack
vare dig, inte blev något trauma för barnet ifråga.
Vid det aktuella
tillfället vet jag att det var 4 pedagoger med barngruppen och du uppfattade
endast två pedagoger som ansvariga för gruppen och jag förstår att du tyckte det
var för många barn för två vuxna.
Jag försäkrar dig om att din information kommer att leda till omdelbara åtgärder, så som genomgång av utflyktsrutiner, ansvarsfördelning vid utflykter samt självklart samtal med berörd personal om var i våra rutiner det har gått snett.
Jag försäkrar dig om att din information kommer att leda till omdelbara åtgärder, så som genomgång av utflyktsrutiner, ansvarsfördelning vid utflykter samt självklart samtal med berörd personal om var i våra rutiner det har gått snett.
Om du har några frågor
eller funderingar hittar du mitt telefonnummer och mailadress nedan."
Topp, säger jag.
Kanal 9, 21.00
"New in town."
FILM - AMERIKANSK ROMANTISK KOMEDI FRÅN 2009.Lucy vill stiga i graderna på jobbet och för att visa sig värdig lämnar hon sitt bekväma liv i Miami för ett uppdrag på landsbygden i Minnesota. Uppvaknandet är bryskt och relationen till invånarna till en början frostig.
FILM - AMERIKANSK ROMANTISK KOMEDI FRÅN 2009.Lucy vill stiga i graderna på jobbet och för att visa sig värdig lämnar hon sitt bekväma liv i Miami för ett uppdrag på landsbygden i Minnesota. Uppvaknandet är bryskt och relationen till invånarna till en början frostig.
I rollerna: Renée Zellweger, Siobhan Fallon, Harry Connick jr, Frances Conroy, JK Simmons. Regi: Jonas Elmer.
Har sett. Helt okej har jag för mig.
God morgon
Idag ägnar jag mig åt papper och åter papper som måste vara klara idag, men vi kan väl höras senare?
Hej hopp!
Hej hopp!
söndag 25 november 2012
Jag är superslut.
Men bra slut, efter ännu en helg borta.
Nästa gång jag ska iväg är fredag 14 dec, men då har jag bett om att få åka fram och tillbaka samma dag.
På fredag ska damligan på julbord.
Det är en sådan trevlig uppsättning skrivande kvinnor att jag har längtat sedan vi bokade bordet i ... somras.
Enbart bejakande, upplyftande och stöttande tjejer är inbjudna; sådana som hissar det som är bra istället för att dissa det som inte är det.
Det är stor like på sådana bruttor.
En av dem figurerar jag med i Bokias jultidning.
Hurra!
Nästa gång jag ska iväg är fredag 14 dec, men då har jag bett om att få åka fram och tillbaka samma dag.
På fredag ska damligan på julbord.
Det är en sådan trevlig uppsättning skrivande kvinnor att jag har längtat sedan vi bokade bordet i ... somras.
Enbart bejakande, upplyftande och stöttande tjejer är inbjudna; sådana som hissar det som är bra istället för att dissa det som inte är det.
Det är stor like på sådana bruttor.
En av dem figurerar jag med i Bokias jultidning.
Hurra!
lördag 24 november 2012
Halmstad är fantastiskt på många sätt,
inte minst för att handeln här har sålt så oerhört många exemplar av Sonjas sista vilja. Hurra!
Lotta Bromé var förstås lysande, hon är påläst, rolig och inte rädd för att släppa kontrollen. En superproffs.
En helt annan sak. Jag har alltid trott att go´kväll är direktsänt.
Men det är inte möjligt.
Johanna Västman är här i Halmstad med sin fina kokbok December (som hon har skrivit tillsammans med Jens Dolk) och inte i studion i Umeå trots att det ser så ut.
Nu vet ni det.
Vi ska äta finfin middag klockan åtta på finfina Akvarell och fram till dess ska jag slöa på mitt lika finfina rum.
Anneli var här idag. Åh, vad roligt det är att träffa bloggvänner.
Vi tar ett hurra på det också!
Lotta Bromé var förstås lysande, hon är påläst, rolig och inte rädd för att släppa kontrollen. En superproffs.
En helt annan sak. Jag har alltid trott att go´kväll är direktsänt.
Men det är inte möjligt.
Johanna Västman är här i Halmstad med sin fina kokbok December (som hon har skrivit tillsammans med Jens Dolk) och inte i studion i Umeå trots att det ser så ut.
Nu vet ni det.
Vi ska äta finfin middag klockan åtta på finfina Akvarell och fram till dess ska jag slöa på mitt lika finfina rum.
Anneli var här idag. Åh, vad roligt det är att träffa bloggvänner.
Vi tar ett hurra på det också!
fredag 23 november 2012
Han skolkade
för att få de här idag:
Helt rätt tycker hans mamma.
Jag packar.
Två byten för säkerhets skull.
Tajt klänning eller vid klänning är frågan.
Alltså tar jag med båda.
Ifall tanten ändrar sig efter fem timmar på tåget.
Det har ju hänt att en sådan ändring har skett och så har jag stått där i helt fel utstyrsel.
Inte i morgon.
Jag är redo.
Tjohej.
Helt rätt tycker hans mamma.
Jag packar.
Två byten för säkerhets skull.
Tajt klänning eller vid klänning är frågan.
Alltså tar jag med båda.
Ifall tanten ändrar sig efter fem timmar på tåget.
Det har ju hänt att en sådan ändring har skett och så har jag stått där i helt fel utstyrsel.
Inte i morgon.
Jag är redo.
Tjohej.
Jag jagar förskolan, eftersom Vittra säger att det inte var deras
förskola som var på utflykt idag.
Ändå tyckte jag mig se gröna västar med Vittra på ryggen. Kan jag ha sett så fel?
De är, så vitt jag kan googla mig till, den enda engelskspråkiga friskolan i Sjöstaden, dit lärarna sa att de var på väg.
Den manliga läraren pratade bara engelska med barnen och det vet i sjutton om det är okej om förskolan inte har engelska som huvudspråk (vi pratar ju typ treåringar)?
Detta har gett mig huvudbry som ni förstår, men jag ska lämna det nu och så fort sonen har gett sig iväg = ut ur badrummet, ska jag duscha, fila fötterna och måla naglarna.
Tåget till Halmstad går åtta i morgon bitti så jag tänkte att jag kroppspiffar och packar idag, istället för i morgon bitti.
Visst är det bra tänkt?
Nu drog han på konsert.
Bathroom, here I come!
Ändå tyckte jag mig se gröna västar med Vittra på ryggen. Kan jag ha sett så fel?
De är, så vitt jag kan googla mig till, den enda engelskspråkiga friskolan i Sjöstaden, dit lärarna sa att de var på väg.
Den manliga läraren pratade bara engelska med barnen och det vet i sjutton om det är okej om förskolan inte har engelska som huvudspråk (vi pratar ju typ treåringar)?
Detta har gett mig huvudbry som ni förstår, men jag ska lämna det nu och så fort sonen har gett sig iväg = ut ur badrummet, ska jag duscha, fila fötterna och måla naglarna.
Tåget till Halmstad går åtta i morgon bitti så jag tänkte att jag kroppspiffar och packar idag, istället för i morgon bitti.
Visst är det bra tänkt?
Nu drog han på konsert.
Bathroom, here I come!
Jag har åkt tunnelbana.
Det gjorde en hel förskolegrupp i gröna västar också.
Ni vet när man får en känsla av att något inte kommer att gå vägen, den fick jag när jag såg hur de alldeles för många små i förhållande till vuxna spreds ut i vagnen. "Jag tänker ha koll", sa jag till en dam och så log vi i samförstånd.
När tunnelbanan stannade vid Gullmarsplan fick de av alla ungar utom en, en liten plutt på kanske två och ett halvt och som inte syntes i den stora stolen han satt. Men jag hade koll. Som sagt.
Med två gigantiska Hellbergkliv var jag framme hos pojken, lyfte upp honom och slängde mig mellan dörrarna. "Ni glömde en", ropade jag, och lämnade över honom till en manlig fröken som sa "Oj, då, tack."
"Bra att du hade koll", sa damen.
"Ja, det var bra", sa jag.
Nu ska jag maila till förskolan.
Ni vet när man får en känsla av att något inte kommer att gå vägen, den fick jag när jag såg hur de alldeles för många små i förhållande till vuxna spreds ut i vagnen. "Jag tänker ha koll", sa jag till en dam och så log vi i samförstånd.
När tunnelbanan stannade vid Gullmarsplan fick de av alla ungar utom en, en liten plutt på kanske två och ett halvt och som inte syntes i den stora stolen han satt. Men jag hade koll. Som sagt.
Med två gigantiska Hellbergkliv var jag framme hos pojken, lyfte upp honom och slängde mig mellan dörrarna. "Ni glömde en", ropade jag, och lämnade över honom till en manlig fröken som sa "Oj, då, tack."
"Bra att du hade koll", sa damen.
"Ja, det var bra", sa jag.
Nu ska jag maila till förskolan.
Den här veckan
ligger jag efter mot min målsättning. Än så länge har jag dock marginalen på min sida.
Jag hade förstås tänkt att skriva idag, men så blev det tokerier med sonens Swedish House Mafia konsert i morgon. Plötsligt hade polarna bytt biljetter till ikväll, vilket gjorde att sonen inte hade någon att gå med i morgon.
Så medan han är i skolan har jag tagit tag, och har nu äntligen hittat en kille som vill byta sin biljett mot sonens.
Vi ska ses på centralen när han kommer med tåget.
Att kunna hjälpa honom med det är värt att ligga lite efter.
Tidigt i morgon bitti åker jag till Halmstad och för Afternoon tea på Tylösand.
Det ska bli såå kul!
Jag hade förstås tänkt att skriva idag, men så blev det tokerier med sonens Swedish House Mafia konsert i morgon. Plötsligt hade polarna bytt biljetter till ikväll, vilket gjorde att sonen inte hade någon att gå med i morgon.
Så medan han är i skolan har jag tagit tag, och har nu äntligen hittat en kille som vill byta sin biljett mot sonens.
Vi ska ses på centralen när han kommer med tåget.
Att kunna hjälpa honom med det är värt att ligga lite efter.
Tidigt i morgon bitti åker jag till Halmstad och för Afternoon tea på Tylösand.
Det ska bli såå kul!
Igår skrev jag på
det här.
Väldigt spännande, förstås.
Vad tror ni?
Kan Sonja och hennes vänner erövra världen (i alla fall Norge)?
Vad tror ni?
Kan Sonja och hennes vänner erövra världen (i alla fall Norge)?
torsdag 22 november 2012
Som ni vet så är jag ingen mattant.
Vi kan nästan säga att det är tvärtom. Men ungsstekta kycklingfiléer kan var min nya fläskfilé, herregud vad god och saftig kycklingen blir.
Till det serverade jag mig själv broccoli, cocktailtomater, fetaost, en gnutta bacon och en gnutta smör. Helt ärligt skulle jag kunna äta exakt det varje dag.
Sonen får gäster ikväll och jag ska se en dvd: "Nathalie." Fransk romantik.
Har ni sett den?
Till det serverade jag mig själv broccoli, cocktailtomater, fetaost, en gnutta bacon och en gnutta smör. Helt ärligt skulle jag kunna äta exakt det varje dag.
Sonen får gäster ikväll och jag ska se en dvd: "Nathalie." Fransk romantik.
Har ni sett den?
Ps.
Det är onekligen attraktivt med ett parti som har två partiledare (Romson/Fridolin) som båda är föräldralediga samtidigt.
Me like.
Andra roddar partiet så länge, det är inte svårare än så.
Me like.
Andra roddar partiet så länge, det är inte svårare än så.
Jag slänger mig in i den här torsdagen
med en sällan skådad frenesi.
Mest för att om jag inte gör det kommer jag att somna.
Här sovs det inte länge på morgonen.
Och somnas inte i tid på kvällen.
Det är processen som har drabbat mig. Processen.
Visst låter det fint?
Det är bättre att ägna sig åt den på dagarna än på nätterna.
I know.
Min nattsömn kommer förhoppningsvis gynnas av att jag i ett par timmar befinner mig här.
Häng med för tusan.
Mest för att om jag inte gör det kommer jag att somna.
Här sovs det inte länge på morgonen.
Och somnas inte i tid på kvällen.
Det är processen som har drabbat mig. Processen.
Visst låter det fint?
Det är bättre att ägna sig åt den på dagarna än på nätterna.
I know.
Min nattsömn kommer förhoppningsvis gynnas av att jag i ett par timmar befinner mig här.
Häng med för tusan.
Dagens hiss går till Marcus Birro
som vågar berätta om återfallet han tog i somras.
Återfall, som nästan väger tyngre på skuldvågen än missbruket självt.
Återfall, som nästan väger tyngre på skuldvågen än missbruket självt.
onsdag 21 november 2012
En författares lunch.
Det som ser väldigt äckligt ut på högerkanten är tonfisk. Högre upp Keso och så tomat och en avocado.
Väldigt LCHFishigt.
Det känns som om det är bra för min kropp.
Det är också väldigt bra med väldigt mycket godis på fredagar.
Jag tror det kallas balans.
Ikväll Grey´s och Scandal.
En underbar tv-kväll.
Jag tror vi säger så.
Väldigt konstig dag. Eller hur man missar en skrivdag.
Idag, när jag rotade i ett skåp efter något, hittade jag ett julkort med en vinetikett i.
Rich, som han hette, ägde Round Hill tillsammans med sina föräldrar, och jag var där på besök 1989.
Självklart blev jag kidnappad av Google när jag försökte jag ta reda på vad som hände sen.
(Man ska inte googla när man ska skriva.) och vips hade flera timmar gått.
Nu ska jag hämta sonen, han ska ta bort stygnen efter den lilla operationen förra veckan.
Skriva får jag göra ikväll, för i morgon står annat på agendan.
Jag siktar mot 1000 ord. Det räcker för att jag ska vara nöjd idag.
Rich, som han hette, ägde Round Hill tillsammans med sina föräldrar, och jag var där på besök 1989.
Självklart blev jag kidnappad av Google när jag försökte jag ta reda på vad som hände sen.
(Man ska inte googla när man ska skriva.) och vips hade flera timmar gått.
Nu ska jag hämta sonen, han ska ta bort stygnen efter den lilla operationen förra veckan.
Skriva får jag göra ikväll, för i morgon står annat på agendan.
Jag siktar mot 1000 ord. Det räcker för att jag ska vara nöjd idag.
Det enda vi behöver ha fokus på den här förmiddagen
är förstås Simonas besök hos Malou.
Det finns flera saker som är stort med det besöket, inte minst det faktum att Simona skriver i en inte alltid så uppmärksammad kategori av litteratur; Romance.
Varm kärlek är inte så poppis att prata om. Är den dessutom underhållande kvalificerar den sig oftast inte (om den inte är skriven av en man förstås, då är just könet på författaren så fantastiskt att boken får vara med ändå, trots sitt kärlekstema.)
Den kalla får däremot vara med både här och där. Och det vemodiga. Och det svenska melankoliska.
Det är lyckopillren som måste hållas borta.
Well, well, well, vi förstår bättre, vi som emellanåt tycker att livet självt är tillräckligt jobbigt.
Och vi älskar att Simona får prata romantik med Malou.
Programmet börjar klockan 10.
Hurra!
Det finns flera saker som är stort med det besöket, inte minst det faktum att Simona skriver i en inte alltid så uppmärksammad kategori av litteratur; Romance.
Varm kärlek är inte så poppis att prata om. Är den dessutom underhållande kvalificerar den sig oftast inte (om den inte är skriven av en man förstås, då är just könet på författaren så fantastiskt att boken får vara med ändå, trots sitt kärlekstema.)
Den kalla får däremot vara med både här och där. Och det vemodiga. Och det svenska melankoliska.
Det är lyckopillren som måste hållas borta.
Well, well, well, vi förstår bättre, vi som emellanåt tycker att livet självt är tillräckligt jobbigt.
Och vi älskar att Simona får prata romantik med Malou.
Programmet börjar klockan 10.
Hurra!
tisdag 20 november 2012
Jag gillar att första advent är i december i år.
Fråga mig inte varför det spelar någon roll, men det gör det.
Sonen verkar strunta i julen och om vi har en julgran i år. Han tittade lite konstigt på mig när jag frågade och sa att han kanske "blir sugen senare."
Blir mig hit och blir mig dit.
Julgran blir det. En ny från Rusta. 199 kronor enligt Simona som bidrog med bilder häromsistens.
Den gamla föll isär förra julen och sedan införandet av plastgran 2007 så kommer det inte någonsin in en levande igen.
Ny gran, alltså.
Allt annat juligt är gammalt.
Jag gillar inte nya julsaker.
Möjligtvis kan jag tänka mig en ny julskiva ... med gamla låtar, så jag kan ta i som om jag fortfarande var med i skolkören från 1978 då vi sjöng Hosianna fyrstämmigt så oerhört vackert att de gamla tanterna på hemmet började gråta.
Nu ska jag fortsätta städa.
Vi hörs i morgon.
Hej då, bloggen.
Sonen verkar strunta i julen och om vi har en julgran i år. Han tittade lite konstigt på mig när jag frågade och sa att han kanske "blir sugen senare."
Blir mig hit och blir mig dit.
Julgran blir det. En ny från Rusta. 199 kronor enligt Simona som bidrog med bilder häromsistens.
Den gamla föll isär förra julen och sedan införandet av plastgran 2007 så kommer det inte någonsin in en levande igen.
Ny gran, alltså.
Allt annat juligt är gammalt.
Jag gillar inte nya julsaker.
Möjligtvis kan jag tänka mig en ny julskiva ... med gamla låtar, så jag kan ta i som om jag fortfarande var med i skolkören från 1978 då vi sjöng Hosianna fyrstämmigt så oerhört vackert att de gamla tanterna på hemmet började gråta.
Nu ska jag fortsätta städa.
Vi hörs i morgon.
Hej då, bloggen.
Jag behöver röra på främst min rumpa.
Alltså vickar jag iväg nu, mycket nöjd med dagens arbete. När veckan är över (fredag) borde jag ha nått 40 000 ord vilket är ungefär halva manuset.
Heja mig.
Vi har städkväll här idag, med fokus på sonens rum där han har bett om hjälp med att rensa i röran.
Be om hjälp belönas i det här hemmet med just hjälp.
Kan själv är helt klart överreklamerat, rent av fånigt om ni frågar mig.
Nu går jag och köper sopsäckar, det kan vara så illa att det behövs ...
Heja mig.
Vi har städkväll här idag, med fokus på sonens rum där han har bett om hjälp med att rensa i röran.
Be om hjälp belönas i det här hemmet med just hjälp.
Kan själv är helt klart överreklamerat, rent av fånigt om ni frågar mig.
Nu går jag och köper sopsäckar, det kan vara så illa att det behövs ...
måndag 19 november 2012
Dag 43 i nedräkningen mot nyårsafton och deadline.
2500 ord.
Bra jobbat, Hellberg.
Jag började med att kolla över strukturen och skriva ned - extremt kort - vad som händer kapitlen jag hittills har skrivit.
Det blir lättare att gå tillbaka och ändra om det behövs när jag ska börja redigera, på typ julafton.
Så fort jag gör ett uppehåll försvinner detaljer och trådar från min ynkliga hjärnkapacitet, därför är det också bra med en kapitelstruktur så jag vet var jag slutade senast "Petra" var på tapeten.
OM - peppar peppar, tvi tvi tvi *knackar mig i huvudet* - något skulle inträffa på vägen som gör att jag inte kan skriva som jag önskar är det också bra att veta vad som hittills har hänt, i alla fall i stora drag.
Så.
Idag skrev jag kapitel 24 och 25.
Precis som i mina tidigare böcker blir det korta kapitel och snabba scenbyten. Fem huvudkaraktärer.
Jojo, jag tror banne mig att jag är på gång.
Och att det blir en rätt trevlig berättelse.
Bra jobbat, Hellberg.
Jag började med att kolla över strukturen och skriva ned - extremt kort - vad som händer kapitlen jag hittills har skrivit.
Det blir lättare att gå tillbaka och ändra om det behövs när jag ska börja redigera, på typ julafton.
Så fort jag gör ett uppehåll försvinner detaljer och trådar från min ynkliga hjärnkapacitet, därför är det också bra med en kapitelstruktur så jag vet var jag slutade senast "Petra" var på tapeten.
OM - peppar peppar, tvi tvi tvi *knackar mig i huvudet* - något skulle inträffa på vägen som gör att jag inte kan skriva som jag önskar är det också bra att veta vad som hittills har hänt, i alla fall i stora drag.
Så.
Idag skrev jag kapitel 24 och 25.
Precis som i mina tidigare böcker blir det korta kapitel och snabba scenbyten. Fem huvudkaraktärer.
Jojo, jag tror banne mig att jag är på gång.
Och att det blir en rätt trevlig berättelse.
Klockan nio startar mitt marathon mot 31 december.
Jag behöver hålla ett tempo på tvåtusen ord per dag eftersom det kommer att gå bort dagar när jag måste göra annat, som att signera böcker i Halmstad (på lördag), Kungmässan (14 dec), Frölundatorg (14 dec) och Farsta (15 dec) (tjoho).
Vi startar med en skrivstuga, utan en sådan är det naturligtvis omöjligt att få ihop en enda mening.
Jag har nästan visat alla från favoritsajten, så om det blir hus i repris får ni ha överseende.
20 minuter fri surf, sedan kör vi!
Vi startar med en skrivstuga, utan en sådan är det naturligtvis omöjligt att få ihop en enda mening.
Jag har nästan visat alla från favoritsajten, så om det blir hus i repris får ni ha överseende.
20 minuter fri surf, sedan kör vi!
söndag 18 november 2012
Jag vet inte hur många gånger jag har bytt
lampan ovanför spisen, men det är några gånger.
Redan första gången jag bytte blev jag irriterad på att den nya lampan inte alls lyste lika starkt som den jag hade innan och förgrymmad talade jag ut med Kjell & Co om mitt problem.
Någon starkare lampa än den på 25 watt kunde de ändå inte leverera, och varje dag har jag irriterat mig på det svaga ljuset, varje dag.
Idag insåg jag att det är två lampor i fläkten.
TVÅ!
En på varje sida.
Det tog mig sex år att upptäcka.
Jag är i chock.
Redan första gången jag bytte blev jag irriterad på att den nya lampan inte alls lyste lika starkt som den jag hade innan och förgrymmad talade jag ut med Kjell & Co om mitt problem.
Någon starkare lampa än den på 25 watt kunde de ändå inte leverera, och varje dag har jag irriterat mig på det svaga ljuset, varje dag.
Idag insåg jag att det är två lampor i fläkten.
TVÅ!
En på varje sida.
Det tog mig sex år att upptäcka.
Jag är i chock.
Så. Mycket bättre.
Det är i soffhörnan vid den guldiga kudden som de romantiska komedierna skrivs.
Nu vet ni det.
Min söndag är olik andra söndagar,
eftersom jag på sin höjd kommer att skriva ett blogginlägg eller två, för övrigt får pennan vila.
Istället hänger jag mig med full kraft åt annat, ni vet sådant där hemmapyssel som är så trevligt.
Det viktigaste pysslande kommer att vara att röja mitt vardagsrumsbord som jag inte längre ser bordsskivan på.
Madre, vad jag kan lägga prylar där.
Fyra fjärrkontroller, telefon, två anteckningsblock (inte så fina), tre anteckningsblock (fina), kalender, utläst bok, läserjustnubok, två par glasögon, näsdukar (två paket), två glasögontorktrasor, tuggummin (tre sorter), tandpetare, skal från clementin, väckarklocka (?), tre olästa böcker, tre glasögonfodral, ett tomt kuvert (A4), två blockljus på en bricka, en skål på hög fot med diverse smått "bra att ha till hands i en soffa" som nagenfil och en femkrona, naggellack (över, under och färgat), handcreme, tre visitkort, halsband, armband, lila signeringspenna, bläckpenna, kvitto och tre flaskor näsdroppar.
Nej, ni får inte se en bild och ja, det kommer att ta ett tag.
Vi hörs.
Istället hänger jag mig med full kraft åt annat, ni vet sådant där hemmapyssel som är så trevligt.
Det viktigaste pysslande kommer att vara att röja mitt vardagsrumsbord som jag inte längre ser bordsskivan på.
Madre, vad jag kan lägga prylar där.
Fyra fjärrkontroller, telefon, två anteckningsblock (inte så fina), tre anteckningsblock (fina), kalender, utläst bok, läserjustnubok, två par glasögon, näsdukar (två paket), två glasögontorktrasor, tuggummin (tre sorter), tandpetare, skal från clementin, väckarklocka (?), tre olästa böcker, tre glasögonfodral, ett tomt kuvert (A4), två blockljus på en bricka, en skål på hög fot med diverse smått "bra att ha till hands i en soffa" som nagenfil och en femkrona, naggellack (över, under och färgat), handcreme, tre visitkort, halsband, armband, lila signeringspenna, bläckpenna, kvitto och tre flaskor näsdroppar.
Nej, ni får inte se en bild och ja, det kommer att ta ett tag.
Vi hörs.
lördag 17 november 2012
"Före detta fruars klubb"
Jag kom in först på slutet. Synd, jag hade gärna sett den igen.
Diane Keaton, Bette Midler och Goldie Hawn är en lyckad skådespelarkombination.
Iställer ser jag en dvd, Game Change, om Sarah Palin under förra presidentkampanjen.
Med Julianne Moore, Woody Harrelsen och den alltid lika begåvade Ed Harris.
Diane Keaton, Bette Midler och Goldie Hawn är en lyckad skådespelarkombination.
Iställer ser jag en dvd, Game Change, om Sarah Palin under förra presidentkampanjen.
Med Julianne Moore, Woody Harrelsen och den alltid lika begåvade Ed Harris.
Det tog lite mer än tre timmar, men nu har jag
skrivit klart och skickat iväg det jag skulle.
Än så länge är jag rätt kass på att beräkna hur lång tid saker och ting tar att skriva, i alla fall i timmar.
Dagar är lättare.
När jag slår upp mitt manus på måndag morgon har jag 43 dagar på mig till deadline och slipper jag influensa, kräksjuka eller ryggskott borde det gå.
Nu tänker jag gå ut.
Än så länge är jag rätt kass på att beräkna hur lång tid saker och ting tar att skriva, i alla fall i timmar.
Dagar är lättare.
När jag slår upp mitt manus på måndag morgon har jag 43 dagar på mig till deadline och slipper jag influensa, kräksjuka eller ryggskott borde det gå.
Nu tänker jag gå ut.
Mmmmm Lördag.
Den här dagen har en agenda, men allt hänger på hur dagens skrivpass går.
Som vanligt så börjar jag med det.
Vi kan väl höras klockan tolv så kan jag berätta om det har gått som jag planerat?
För ändamålet behöver vi som vanligt en skrivstuga och min tanke var att vi skulle ta oss till New York men jag hittade inget jag gillade, så vi åker tillbaka till Mallis.
Vad tycker ni om det här?
Som vanligt så börjar jag med det.
Vi kan väl höras klockan tolv så kan jag berätta om det har gått som jag planerat?
För ändamålet behöver vi som vanligt en skrivstuga och min tanke var att vi skulle ta oss till New York men jag hittade inget jag gillade, så vi åker tillbaka till Mallis.
Vad tycker ni om det här?
fredag 16 november 2012
Åh, nej,
jag som trodde att det var "På spåret" ikväll. Attans också.
De där som gör tv-trailers för kommande program borde inte lägga ut dem så tidigt att vi tittare tror att programmet är på gång följande fredag när det egentligen en hel månad kvar.
I am 50.
Jag lyssnar inte längre på allt som sägs; jag drar slutsatser av det jag tycker mig höra.
Det kan ni ju tänka på, trailermakare.
De där som gör tv-trailers för kommande program borde inte lägga ut dem så tidigt att vi tittare tror att programmet är på gång följande fredag när det egentligen en hel månad kvar.
I am 50.
Jag lyssnar inte längre på allt som sägs; jag drar slutsatser av det jag tycker mig höra.
Det kan ni ju tänka på, trailermakare.
För mig handlar det om humanism.
Enbart. Inte politik. Humanism. Människors lika värde. Vi.
Så jag har inte så många argument när man börjar prata om pengar, kriminalitet, integration för jag är humanist, även om min syn förstår att de som står längst ned på samhällsskalan är de som inte alltid kan ta hand om sitt liv som de önskar.
Många Hellbergare, bland andra min morfars far, utvandrade från Sverige i början av århundradet i ett försök att hitta en bättre tillvaro i ett nytt land.
Jag hoppas de blev mottagna med värdighet och respekt.
Trots sin blekhet, sina språkproblem, sina traditioner och sin enorma fattigdom.
"Berättelser från tidigare svenska emigranter beskrev livet i den amerikanska mellanvästern positivt och hyllade religiös tolerans, politisk frihet och alla tillfällen som gavs för att förbättra sin levnadsstandard."
Enligt Wikipedia var det 1,3 miljoner svenskar som lämnade landet i början av 1900-talet.
Troligtvis många förfäder till dem som nu skyr att människor kommer till Sverige för att få en bättre tillvaro.
Fredag. Vad säger vi?
Personligen tycker jag att ett litet hurra är på sin plats.
Inte för att helgen kommer att vara arbetsfri, tvärtom har jag en hel del att ta tag i.
Men fredag är ändå fredag, även i Hellbergarnas kulturarbetarlya.
Jag har en ny deadline för manuset jag arbetar på, ett manus som har fått stå åt sidan de senaste veckorna. Nu är det slut med det och full fart framåt.
I helgen ska jag avsluta det jag håller på med och på måndag är det manuset med arbetsnamnet "Korsningen", som gäller.
Sista december låter väl bra?
Tjohej, här kommer en skrivstuga.
Inte för att helgen kommer att vara arbetsfri, tvärtom har jag en hel del att ta tag i.
Men fredag är ändå fredag, även i Hellbergarnas kulturarbetarlya.
Jag har en ny deadline för manuset jag arbetar på, ett manus som har fått stå åt sidan de senaste veckorna. Nu är det slut med det och full fart framåt.
I helgen ska jag avsluta det jag håller på med och på måndag är det manuset med arbetsnamnet "Korsningen", som gäller.
Sista december låter väl bra?
Tjohej, här kommer en skrivstuga.
torsdag 15 november 2012
Jag älskar mina listor.
Just nu Adlibris topphundrapocketlista där Sonjas sista vilja ligger på plats 35.
Och så älskar jag min tvättstuga som så här dags är lugn och skön.
God morgon!
Och så älskar jag min tvättstuga som så här dags är lugn och skön.
God morgon!
onsdag 14 november 2012
Vet ni vad?
Jag tror att jag ska lägga mig i min säng och se på mina teveserier.
Visst låter det skönt?
I morgon ska jag vara i tvättstugan klockan sju.
Det är oskönt.
jag tror vi säger så.
gonatt, bloggen.
Visst låter det skönt?
I morgon ska jag vara i tvättstugan klockan sju.
Det är oskönt.
jag tror vi säger så.
gonatt, bloggen.
Jag har haft en av mina tröttdagar idag.
När jag ska summera en sådan går inte det eftersom jag har gjort lite här och lite där, inget rejält fokus någonstans.
Ikväll ska jag sätta lite färg på mina naglar och sedan ligga i soffan och vifta med fingrarna tills allt är torrt.
Det är onsdag vilket betyder helggjuten tevekväll. Först Grey´s och sedan Scandal.
Perfekt.
Ikväll ska jag sätta lite färg på mina naglar och sedan ligga i soffan och vifta med fingrarna tills allt är torrt.
Det är onsdag vilket betyder helggjuten tevekväll. Först Grey´s och sedan Scandal.
Perfekt.
Bibliotekstjänst har recenserat
Sonjas hemlighet. Hurra!
"Åsa Hellberg bor i Stockholm där hon arbetar som coach och föreläsare. Sonjas hemlighet är hennes tredje bok och en fristående fortsättning på Sonjas sista vilja (2012) som blivit en stor framgång. De tre väninnorna Susanne, Rebecka och Maggan är tillbaka. Nu har de sällskap av journalisten Kicki och fotografen Fredrik som fått i uppdrag att fylla i luckorna i Sonjas historia för den bok Maggan skriver om henne. Det ska visa sig att Sonja undanhållit en hel del för vännerna och de hemligheter som kommer fram är av det explosiva slaget. Handlingen växlar mellan Susannes fashionabla Londonhotell, Rebeckas fantastiska villa på Mallorca och Maggans mysiga kvarterskrog i Paris. Hellberg har ett drivet språk och är en god historieberättare. Gillar man chick lit-genren blir man inte besviken, det är god underhållning för stunden."
"Åsa Hellberg bor i Stockholm där hon arbetar som coach och föreläsare. Sonjas hemlighet är hennes tredje bok och en fristående fortsättning på Sonjas sista vilja (2012) som blivit en stor framgång. De tre väninnorna Susanne, Rebecka och Maggan är tillbaka. Nu har de sällskap av journalisten Kicki och fotografen Fredrik som fått i uppdrag att fylla i luckorna i Sonjas historia för den bok Maggan skriver om henne. Det ska visa sig att Sonja undanhållit en hel del för vännerna och de hemligheter som kommer fram är av det explosiva slaget. Handlingen växlar mellan Susannes fashionabla Londonhotell, Rebeckas fantastiska villa på Mallorca och Maggans mysiga kvarterskrog i Paris. Hellberg har ett drivet språk och är en god historieberättare. Gillar man chick lit-genren blir man inte besviken, det är god underhållning för stunden."
Teater.
Jag var ju på det igår. Becky Shaw. Fantastiskt roligt.
Suzanna var lysande men även resten av ensemblen var i högform.
Vill ni se en rolig föreställning - som ändå emellanåt bränner till - då är mitt tips
att gå hit.
Suzanna var lysande men även resten av ensemblen var i högform.
Vill ni se en rolig föreställning - som ändå emellanåt bränner till - då är mitt tips
att gå hit.
tisdag 13 november 2012
Dagens schema innehåller så vitt skilda ting
som skriverier, huvudoperation och teater.
Mittpunkten, det där med huvudet, tillhör sonen.
Han har i evigheter haft en ofarlig liten knöl mitt på huvudet, som idag ska plockas bort via ett litet kirurgiskt ingrepp.
"Du behöver inte följa med", sa han igår och lät nästan som om han inte ville att jag skulle göra det. Hahahhhaaahhahahaha. Det är naturligtvis ingenting att diskutera.
Jag är en öm moder.
Jag kommer att se till att han kommer hem.
Därefter åker jag till stan och går på teater och ser Suzanna Dilber (blogg Suziluz) i Becky Shaw. Suzanna har skrivit Dubbelexponering.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Läs den!
Men ingen dag börjar utan en skrivstuga. Idag drar vi till Ibiza.
Häng med för tusan!
Mittpunkten, det där med huvudet, tillhör sonen.
Han har i evigheter haft en ofarlig liten knöl mitt på huvudet, som idag ska plockas bort via ett litet kirurgiskt ingrepp.
"Du behöver inte följa med", sa han igår och lät nästan som om han inte ville att jag skulle göra det. Hahahhhaaahhahahaha. Det är naturligtvis ingenting att diskutera.
Jag är en öm moder.
Jag kommer att se till att han kommer hem.
Därefter åker jag till stan och går på teater och ser Suzanna Dilber (blogg Suziluz) i Becky Shaw. Suzanna har skrivit Dubbelexponering.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Läs den!
Men ingen dag börjar utan en skrivstuga. Idag drar vi till Ibiza.
Häng med för tusan!
måndag 12 november 2012
Jag letade efter gamla papper
och jag hittade inte det jag sökte, däremot annat.
Som att jag, när jag började på Philip Morris 1991, fick en ingångslön på 14 500.
Och att jag gick en säkerhetsutbildning för receptionsanställda, 1996.
Den var säkert bra men jag kommer inte riktigt ihåg den, faktiskt.
1997 började jag på Kraft Foods som säljare. 20.500 kronor tjänade jag tydligen då.Jag vet att jag bad dem sänka min lön (!)med 150 kronor eftersom den extra hundralappen i lön kostade 400 kronor mer i dagisavgift, 1995.
Och så hittade jag hela min förlossningsberättelse, inte minut för minut, men nästan.
30 timmar tog den.
Det var det värt.
Sedan hade jag sparat en nöjesbilaga från Aftonbladet.
29 dec 1989 listade man decenniets viktigaste nöjesmänniskor i Stockholm.
80-talets dörrvakter. Jojatackar.
Tydligen var jag rolig.
Hurra!
Som att jag, när jag började på Philip Morris 1991, fick en ingångslön på 14 500.
Och att jag gick en säkerhetsutbildning för receptionsanställda, 1996.
Den var säkert bra men jag kommer inte riktigt ihåg den, faktiskt.
1997 började jag på Kraft Foods som säljare. 20.500 kronor tjänade jag tydligen då.Jag vet att jag bad dem sänka min lön (!)med 150 kronor eftersom den extra hundralappen i lön kostade 400 kronor mer i dagisavgift, 1995.
Och så hittade jag hela min förlossningsberättelse, inte minut för minut, men nästan.
30 timmar tog den.
Det var det värt.
Sedan hade jag sparat en nöjesbilaga från Aftonbladet.
29 dec 1989 listade man decenniets viktigaste nöjesmänniskor i Stockholm.
80-talets dörrvakter. Jojatackar.
Tydligen var jag rolig.
Hurra!
Eva, från mitt förlag,
var snäll att ta med böckerna jag fick när vi jobbade i Göteborg för ett par helger sedan. Jag fick dem alldeles nyss levererade från hennes bil.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Här finns allt från Gardell till bakverk och båtar.
Och Sune.
Jag ska höra med sonen hur han ställer sig till lite högläsning.
Kan han koppla bort att han är arton tror jag att vi kan få en kul stund.
Jag är rätt bra på att läsa barnböcker.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Här finns allt från Gardell till bakverk och båtar.
Och Sune.
Jag ska höra med sonen hur han ställer sig till lite högläsning.
Kan han koppla bort att han är arton tror jag att vi kan få en kul stund.
Jag är rätt bra på att läsa barnböcker.
Ibland pratar jag med människor
som är som gjorda för sitt jobb.
Jag är ofantligt tacksam när jag har fått prata med en sådan.
Jag är ofantligt tacksam när jag har fått prata med en sådan.
Det var länge sedan jag läste en deckare.
Men jag fick Hans-Olov Öbergs "Djävulens tonsteg" när vi sågs senast i Göteborg och jag kunde inte sluta läsa när jag väl började. Det är alltid mitt bästa betyg.
(Tyvärr var det motsatsen till Marian Keyes senaste, och jag är så oerhört ledsen för det. Jag inbillar mig (och hoppas) att det handlar mer om mig än om henne och att jag bara inte orkar läsa för många ord och utsvävningar längre.)
Tillbaka till Hans-Olov som använder precis rätt mängd ord. Och bra ord. Han komplicerar inte någonting utan tvärtom rinner ögonen över sidorna i den här pusseldeckaren, vilket passar mig perfekt.
Romanen utspelar sig i Västerås, där en pojke från en gosskör hittas död. I centrum för berättelsen står Elias, tolv år, en brådmogen och rätt ensam gossopran som har sina egna teorier om mordet. Vi möter också polisen Benny som är den som har örat mot marken och en journalist, Annelie, som högst troligt får ihop det med Benny. I alla fall i nästa bok.
Vi pratar 70-tal med tydliga små markörer som trimmade moppar, aids intåg och OÄ-läxor i ett samhälle som beskrivs väl (jag har för mig att författaren själv är från Västerås.)
Den här deckaren lyckas vara småputtrig och läskig på en gång. Inte läskig som i mord och sådant elände, men läskigt för att det är svårt att få grepp om karaktärerna när saker och ting inte är som det verkar vara från början.
Djävulens tonsteg har precis kommit ut i pocket och är den första delen i en trilogi, andra delen som är ute nu heter "Någon att lita på."
Det här är jättebra.
Det enda som störde mig var alltför många semikolon och kolon, men i sammanhanget är det förstås en petitess.
Heja Hoo.
Nu ska jag läsa tvåan.
(Tyvärr var det motsatsen till Marian Keyes senaste, och jag är så oerhört ledsen för det. Jag inbillar mig (och hoppas) att det handlar mer om mig än om henne och att jag bara inte orkar läsa för många ord och utsvävningar längre.)
Tillbaka till Hans-Olov som använder precis rätt mängd ord. Och bra ord. Han komplicerar inte någonting utan tvärtom rinner ögonen över sidorna i den här pusseldeckaren, vilket passar mig perfekt.
Romanen utspelar sig i Västerås, där en pojke från en gosskör hittas död. I centrum för berättelsen står Elias, tolv år, en brådmogen och rätt ensam gossopran som har sina egna teorier om mordet. Vi möter också polisen Benny som är den som har örat mot marken och en journalist, Annelie, som högst troligt får ihop det med Benny. I alla fall i nästa bok.
Vi pratar 70-tal med tydliga små markörer som trimmade moppar, aids intåg och OÄ-läxor i ett samhälle som beskrivs väl (jag har för mig att författaren själv är från Västerås.)
Den här deckaren lyckas vara småputtrig och läskig på en gång. Inte läskig som i mord och sådant elände, men läskigt för att det är svårt att få grepp om karaktärerna när saker och ting inte är som det verkar vara från början.
Djävulens tonsteg har precis kommit ut i pocket och är den första delen i en trilogi, andra delen som är ute nu heter "Någon att lita på."
Det här är jättebra.
Det enda som störde mig var alltför många semikolon och kolon, men i sammanhanget är det förstås en petitess.
Heja Hoo.
Nu ska jag läsa tvåan.
Den här dagen bjuder på blandad kompott.
Vissa saker sker på hemmaplan och för annat måste jag förflytta mig.
Jag vet i alla fall att vi kommer att behöva en skrivstuga. Den kommer här.
För övrigt kan jag berätta att jag fortfarande håller på att rädda livet på min
pelargon.
Jag kan omöjligtvis slänga den så länge den kommer med små skott.
Även fula växter bringar glädje i det här hemmet.
Jag vet i alla fall att vi kommer att behöva en skrivstuga. Den kommer här.
För övrigt kan jag berätta att jag fortfarande håller på att rädda livet på min
pelargon.
Jag kan omöjligtvis slänga den så länge den kommer med små skott.
Även fula växter bringar glädje i det här hemmet.
söndag 11 november 2012
Vi kan väl säga att jag och min nya skrivare
"har haft en dust." Vi har kämpat väl i två timmar.
Jag vann.
Peppar, peppar.
Nu har jag tre skrivtimmar på mig innan jag måste tvätta.
So long. Jag drar hit, till Dagens skrivstuga.
Jag vann.
Peppar, peppar.
Nu har jag tre skrivtimmar på mig innan jag måste tvätta.
So long. Jag drar hit, till Dagens skrivstuga.
Egentligen skulle jag åkt till min andra bästis idag,
jag tänkte skänka henne mitt senaste alster som födelsedagspresent, men jag orkar inte.
Vaknade för sent, måste skriva, tvätta och starta upp den nya skrivaren. I omvänd ordning eftersom sonen står och studsar och behöver scanna in något.
Och på tal om sonen.
Han gjorde en remix på Petra Marklunds "Händerna mot himlen", som uppmärksammades av hennes skivbolag, Razziarecords, som hörde av sig och ville göra den till en "officiell remix".
Han fick betalt och häromdagen släpptes den( tillsammans med två till.)
Det betyder att den finns på Spotify, att radiostationer och DJ´s får den.
Och på Youtube förstås.
Vaknade för sent, måste skriva, tvätta och starta upp den nya skrivaren. I omvänd ordning eftersom sonen står och studsar och behöver scanna in något.
Och på tal om sonen.
Han gjorde en remix på Petra Marklunds "Händerna mot himlen", som uppmärksammades av hennes skivbolag, Razziarecords, som hörde av sig och ville göra den till en "officiell remix".
Han fick betalt och häromdagen släpptes den( tillsammans med två till.)
Det betyder att den finns på Spotify, att radiostationer och DJ´s får den.
Och på Youtube förstås.
lördag 10 november 2012
Min son har aldrig ätit svartvinbärsgelé.
Det är mitt fel eftersom den gör sig så illa mot mina paradgrenar köttfärssås och fläskfilé.
Alltså bjuder jag idag på kalvstek till gelén.
Vad gör jag inte för det lilla livet.
Ikväll kommer jag att se på Så mycket bättre och därefter Downtown Abbey.
För er som är totalt ointresserade av brittisk aristokrati, kan jag rekommendera The kids are alright, 21.35 på fyran. Eller På smällen, på trean 21.30.
Det var väl det.
Nu ska jag gå och ösa steken.
Alltså bjuder jag idag på kalvstek till gelén.
Vad gör jag inte för det lilla livet.
Ikväll kommer jag att se på Så mycket bättre och därefter Downtown Abbey.
För er som är totalt ointresserade av brittisk aristokrati, kan jag rekommendera The kids are alright, 21.35 på fyran. Eller På smällen, på trean 21.30.
Det var väl det.
Nu ska jag gå och ösa steken.
Det var när jag stod bredvid min bästis i Söderköping
och vi visade varandra våra magar - och skakade lite på dem - som jag kom till någon form av acceptans av allt det nya. Det rundare, som precis som min väninna sa, väldigt snyggt fyller ut rynkorna.
Hon fyller 50 nästa sommar.
När hon fyllde 40 var hon lika vacker som alltid men tunn som en sticka och med en varm och stickig peruk på huvudet. Hon var mitt i sin cellgiftsbehandling och egentligen såg det nog inte så bra ut. Tumören var stor, HER2 positiv och i arton av tjugofem lymfkörtlar hittades cancerceller. Då var hennes döttrar fyra och sex.
Tio år senare, snart då, har hon tagit bort det andra bröstet samt äggstockarna - allt för att motverka återfall. Av de långa och tuffa behandlingarna kom hon alldeles för tidigt in i klimakteriet och nu har man konstaterat benskörhet, så att rida flera hästar som hon tidigare gjort varje dag är inte att tänka på.
Så. Magar. Och att vi kan stå och skaka dem tillsammans är skithäftigt.
Nästa sommar ska jag hålla tal.
Det vågade jag inte tro när jag höll ett för nio år sedan.
Hon fyller 50 nästa sommar.
När hon fyllde 40 var hon lika vacker som alltid men tunn som en sticka och med en varm och stickig peruk på huvudet. Hon var mitt i sin cellgiftsbehandling och egentligen såg det nog inte så bra ut. Tumören var stor, HER2 positiv och i arton av tjugofem lymfkörtlar hittades cancerceller. Då var hennes döttrar fyra och sex.
Tio år senare, snart då, har hon tagit bort det andra bröstet samt äggstockarna - allt för att motverka återfall. Av de långa och tuffa behandlingarna kom hon alldeles för tidigt in i klimakteriet och nu har man konstaterat benskörhet, så att rida flera hästar som hon tidigare gjort varje dag är inte att tänka på.
Så. Magar. Och att vi kan stå och skaka dem tillsammans är skithäftigt.
Nästa sommar ska jag hålla tal.
Lördag.
Det här resandet har gjort mig ofantligt trött. Nu är det två veckor till nästa gång så jag har tid på mig att komma tillbaka.
Då blir det Halmstad och afternoon tea på Tylöhus.
Jag var med på det evenemanget i våras och det är oerhört trevligt, inte minst för att jag träffade Anna Fredriksson och Suzanna Dilber. Vilka tjejer och vilka böcker.
På tisdag ska jag se Suzanna på teatern, i "Becky Shaw" på Playhouse.
Det ska blir oerhört roligt, jag minns inte när jag senast var på teater ... för vuxna.
Den här dagen ska ägnas åt skriverier, men först ska jag ila till centrum och bunkra så att vi klarar oss genom helgen. Sen. Då ni.
Vi åker hit!
Då blir det Halmstad och afternoon tea på Tylöhus.
Jag var med på det evenemanget i våras och det är oerhört trevligt, inte minst för att jag träffade Anna Fredriksson och Suzanna Dilber. Vilka tjejer och vilka böcker.
På tisdag ska jag se Suzanna på teatern, i "Becky Shaw" på Playhouse.
Det ska blir oerhört roligt, jag minns inte när jag senast var på teater ... för vuxna.
Den här dagen ska ägnas åt skriverier, men först ska jag ila till centrum och bunkra så att vi klarar oss genom helgen. Sen. Då ni.
Vi åker hit!
fredag 9 november 2012
Lite turnébilder
snodda från finfina Karlskoga tidning och finfina Motala tidning.
 |
| Efter lunchen med "Alfred Nobel" Just den här bilden är lånad från Elizabeth Gummesson. |
 |
| On stage. Jag var först ut, vi satt i startordning. 20 minuter per person. |
 |
| Singering i Karlskoga. Svart tunika med vitt foder. |
 |
| Först ut även i Motala. 10 minuter presentation. Benvit tunika med benvitt foder. Silverglittriga manchetter . |
När han precis hade börjat i sexårs
blev han en morgon ledsen. Det kan ha varit ett av de nya barnen han inte kände, eller fröken som för dagen vikarierade, som gjorde att han bestämde sig för att det var bäst att gå hem.
Så det gjorde han. Barfota. Över gator. Han gick fort. Jättefort eftersom han längtade så efter sin mamma.
På förskolan upptäckte man snabbt att han var borta och ringde till hans pappa som inte hade någon vårdnad och som hade jobbat natt och som vände sig och somnade om efter att ha pratat med skolan. Självklart förvissad om att de ska ringa mig också.
Hans mamma öppnade inte, hon var på jobbet och det hade han glömt bort. Han satte sig i trappen utanför lägenheten och grät. I två timmar väntade han på sin mamma innan han gav upp och gick han tillbaka till skolan, barfota, över gatorna.
När de ringde mig för första gången var det för att tala om att han hade kommit tillbaka, två och en halv timma efter han försvann, och för att berätta att han var förtvivlad.
Ingen letade efter honom. Ingen gick hem för att se om det var dit han hade gått. Ingen hade ringt polisen.
Jag hoppas att deras rutiner har ändrats till idag, men man undrar ju.
Så det gjorde han. Barfota. Över gator. Han gick fort. Jättefort eftersom han längtade så efter sin mamma.
På förskolan upptäckte man snabbt att han var borta och ringde till hans pappa som inte hade någon vårdnad och som hade jobbat natt och som vände sig och somnade om efter att ha pratat med skolan. Självklart förvissad om att de ska ringa mig också.
Hans mamma öppnade inte, hon var på jobbet och det hade han glömt bort. Han satte sig i trappen utanför lägenheten och grät. I två timmar väntade han på sin mamma innan han gav upp och gick han tillbaka till skolan, barfota, över gatorna.
När de ringde mig för första gången var det för att tala om att han hade kommit tillbaka, två och en halv timma efter han försvann, och för att berätta att han var förtvivlad.
Ingen letade efter honom. Ingen gick hem för att se om det var dit han hade gått. Ingen hade ringt polisen.
Jag hoppas att deras rutiner har ändrats till idag, men man undrar ju.
Här är man borta från omvärlden några dagar
och så kommer man hem till att Anneli har läst Sonjas hemlighet.
Hurra och tusen tack!
Den här nyheten kom jag också hem till, i min Bokia i Farsta.
Hurra och tusen tack!
Den här nyheten kom jag också hem till, i min Bokia i Farsta.
Jag är inte på plats idag, istället vill jag presentera
Karina Johansson, som jag har varit bloggvän med sedan 2009. Då träffades vi till och med; Karina var snäll nog att komma fram till mig på bokmässan, vilket jag blev så oerhört glad för eftersom jag var rätt ensam.
I dagarna kom hennes andra bok, Utan egen vinning.
Den första, Bara en pärla, släpptes 2010.
I dagarna kom hennes andra bok, Utan egen vinning.
Den första, Bara en pärla, släpptes 2010.
Berätta,
vad handlar den om?
”Utan
egen vinning” är en spänningsroman som utspelas i Sunne där jag bor.
Historien
kretsar kring kattföreningen Stjärnan som länge kämpat för att kunna starta ett
katthärbärge, och som nu äntligen har fått möjligheten att göra det.
I
inledningen av storyn åker de till Uddebergs gård strax utanför Sunne för att
titta på ett gammalt stall. I samma veva hittas en kvinna död på gården men
föreningen bestämmer sig ändå för att flytta in i stallet och börjar renovera.
Snart
börjar fler märkliga saker hända och föreningen inser snart att det är någon som
inte uppskattar att de använder det gamla stallet…
Hur
var det att skriva tvåan jämfört med att skriva "Bara en
pärla"?
Tack
och lov hade jag skrivit en hel del på ”Utan egen vinning” när ”Bara en pärla”
släpptes. Jag säger tack och lov eftersom jag tror att det hade varit lättare
att få skrivkramp om jag skulle börja från noll, när första boken var tryckt.
Rent
generellt blir det så klart aningen svårare andra gången, eftersom man måste se
till att ha andra typer av karaktärer och händelser med, att hela tiden
tänka nytt och inte återupprepa sig. Men - jag gillar utmaningar. Det är det som
håller skrivlusten vid liv! (även om jag ger upp ungefär tre gånger om dagen när
jag är som djupast inne i skrivprocessen...)
När du
släppte första boken vet jag att du var med i många lokal evenemang. Hur ser
planen ut nu?
En del
fokus ligger på att marknadsföra mig här i Värmland, så det som hittills är
inplanerat är julmarknader och framträdanden och signeringar i värmländska
bokaffärer, först och främst. Eftersom katter har en central roll i boken har
jag också blivit inbjuden till en smådjursklinik som ska ha Kattens dag i
december.
Jag
älskar att sitta ensam och skriva, men jag gillar också väldigt mycket att vara
ute och träffa folk så den typen av arrangemang är roliga att medverka
i.
Har du
börjat fundera på eller kanske rent av börjat skriva, på
trean?
Jajamensan,
den har jag skrivit en hel del på! Där kretsar handlingen kring en
amatörteaterförening som råkar ut för en del trubbel. Jag
har skrivit storyn från början till slut så nu vet jag vilka vägar den kommer
att ta. Men, mycket jobb återstår med att bygga upp karaktärer och miljöer och
allt annat. Antar att jag kommer att stryka och lägga till ett och annat kapitel
också, innan jag är färdig.
Baksidestext:
Stina vaknade av ett kras. Hon slog upp ögonen och stirrade ut i mörkret.
Det var glas som krossades och den här gången lät det inte som om någon krossade
fönstren till stallet utan att ljudet kom från en plats en bit undan. Hon la
handen runt handtaget på en spade och öppnade långsamt dörren. Den här gången
skulle han inte komma undan.
Äntligen kan kattföreningen Stjärnan bygga ett härbärge för hemlösa katter. De letar lokal och hittar snart ett stall som stått öde i årtionden vid Uddebergs gård utanför Sunne.
Men ingenting blir som Stina och de andra medlemmarna tänkt sig. I samma veva som de ska flytta in hittas en kvinna mördad på gården och under renoveringen börjar märkliga saker hända. Snart förstår de att allt har ett samband med deras flytt till Uddeberg. Frågan är bara vem som inte uppskattar att de bygger om det gamla stallet.
"Utan egen vinning" är en fristående uppföljare till debutromanen "Bara en pärla" som gavs ut 2010. Handlingen är förlagd till Sunne, Värmland, där också författaren Karina Johansson bor.
Äntligen kan kattföreningen Stjärnan bygga ett härbärge för hemlösa katter. De letar lokal och hittar snart ett stall som stått öde i årtionden vid Uddebergs gård utanför Sunne.
Men ingenting blir som Stina och de andra medlemmarna tänkt sig. I samma veva som de ska flytta in hittas en kvinna mördad på gården och under renoveringen börjar märkliga saker hända. Snart förstår de att allt har ett samband med deras flytt till Uddeberg. Frågan är bara vem som inte uppskattar att de bygger om det gamla stallet.
"Utan egen vinning" är en fristående uppföljare till debutromanen "Bara en pärla" som gavs ut 2010. Handlingen är förlagd till Sunne, Värmland, där också författaren Karina Johansson bor.
Visst låter den spännande?
Heja Karina, och varmt lycka till!
torsdag 8 november 2012
Det fanns fler underbara saker på min turné.
Min bästis sedan 40 år har sedan ett halvår en hästgård i Söderköping. Jag svängde förstås in för att se familjens nya hem.
 |
| Stallet med jättemånga boxar |
 |
| Ett eget ridhus är ju bra att ha. Att jag aldrig har tänkt på det. |
 |
| Den yngsta av hennes hästar. Han är fem månader och bits. Längre bak ses den ömma modern. |
 |
| En hund tillhör en hästgård. Den här kan sjunga om man spelar blockflöjt för den. |
Det där med att vara författare är väldig lyxigt.
När jag lämnade det fina hotellet i Karlskoga igår var jag lycklig. Det händer inte så ofta så för att hålla kvar känslan drog jag på musiken i bilen så högt att den överröstade min medsjungning och så stampade jag gasen i botten mot Motala. Via Örebro och Mariebergs köpcentrum där jag passade på att signera några böcker på Bokia.
Motala. Vad ska man säga? Fantastiskt förstås. Återigen underbara arrangörer som hade gjort det så fint och bekvämt för oss författare; Thomas Erikson, Monika Ahlberg, Christer Lundberg, Christopher O Regan och undertecknad.
Sett till antalet signerade böcker kan man säga att matlagning slår humor, deckare, historia och romantik med hästlängder. Kön till Monikas singeringsbord var lååååååång.
Så här såg den snälla publiken ut:
Så här snäll ser Christer Lundberg ut:
Och så här snälla var Bokia i Motala som bjöd på middag efter föreställningen.
Talare är den underbare konferenciern Thomas Arvidsson.
Kuriosa: Jag träffade Susanne Bolls mamma. De är jättelika och hon verkar lika snäll som Susanne!
Motala. Vad ska man säga? Fantastiskt förstås. Återigen underbara arrangörer som hade gjort det så fint och bekvämt för oss författare; Thomas Erikson, Monika Ahlberg, Christer Lundberg, Christopher O Regan och undertecknad.
Sett till antalet signerade böcker kan man säga att matlagning slår humor, deckare, historia och romantik med hästlängder. Kön till Monikas singeringsbord var lååååååång.
Så här såg den snälla publiken ut:
Så här snäll ser Christer Lundberg ut:
Och så här snälla var Bokia i Motala som bjöd på middag efter föreställningen.
Talare är den underbare konferenciern Thomas Arvidsson.
Kuriosa: Jag träffade Susanne Bolls mamma. De är jättelika och hon verkar lika snäll som Susanne!
onsdag 7 november 2012
Bokens dag i Karlskoga
var fantastisk.
Vi började med att träffa Alfred Nobel, och jag har aldrig blivit räddare än när det jag trodde var en docka reste sig och sträckte fram handen.
En föreställning 15.00 och en 19.00.
Över 300 personer per föreställning.
Efter en presentation av en påläst Elisabeth så hade vi tjugo minuter var att prata om våra böcker.
Oerhört spännande med fyra så olika författare, jag tror att vi hade lika roligt som publiken.
Nu laddar jag om för att åka till Motala.
Heja Obama!
Vi började med att träffa Alfred Nobel, och jag har aldrig blivit räddare än när det jag trodde var en docka reste sig och sträckte fram handen.
En föreställning 15.00 och en 19.00.
Över 300 personer per föreställning.
Efter en presentation av en påläst Elisabeth så hade vi tjugo minuter var att prata om våra böcker.
Oerhört spännande med fyra så olika författare, jag tror att vi hade lika roligt som publiken.
Nu laddar jag om för att åka till Motala.
Heja Obama!
 |
| Fantastisk guidad tur av Nobel himself |
 |
| Christopher O´Regan och |
 |
| Elisabeth Gummesson på kryckor. |
tisdag 6 november 2012
Strax rullar Forden ut ur
garaget mot Värmland.
Sonen håller ställningarna och tar hand om katten (som alltid är hans när jag tycker att det är lämpligt.)
Ungefär så.
Jag tror att vi hörs.
Sonen håller ställningarna och tar hand om katten (som alltid är hans när jag tycker att det är lämpligt.)
Ungefär så.
Jag tror att vi hörs.
måndag 5 november 2012
Körde "testen" i helgen.
Jag viftade med en flaska julmust framför sonen som såg alldeles förfärad ut och skrek :"nej, nej, nej, inte före första advent."
Här smackar jag förtjust och nickar belåtet.
Arton år av tukt och herrans förmaning (jag kan ha sagt något om uteblivna tomtar) har gett ett strålande resultat.
Här smackar jag förtjust och nickar belåtet.
Arton år av tukt och herrans förmaning (jag kan ha sagt något om uteblivna tomtar) har gett ett strålande resultat.
Nu är det på riktigt
Good Bye printer.
Satan.
Jag måste ha en ny, men en lika flådig som den som nu har lagt av är bara löjligt när den inte höll längre än fyra år och otaliga manusutskrifter.
Det blir fix med sådant, och bil, idag.
Bil, som jag skulle tagit tag i under gårdagen.
Det regnade, alltså fick jag anledning att skjuta upp det, vilket gör den här dagen en gnutta stressig.
Kämpa Åsa, kämpa!
Satan.
Jag måste ha en ny, men en lika flådig som den som nu har lagt av är bara löjligt när den inte höll längre än fyra år och otaliga manusutskrifter.
Det blir fix med sådant, och bil, idag.
Bil, som jag skulle tagit tag i under gårdagen.
Det regnade, alltså fick jag anledning att skjuta upp det, vilket gör den här dagen en gnutta stressig.
Kämpa Åsa, kämpa!
söndag 4 november 2012
Åh, vilken härlig tjej och kommentar!
"Hej!
Jag är en 19 årig chockad tjej! Varje gång jag lånar en bok och läser den så tänker jag, gud om jag bara kan krama om denna författare och berätta hur underbar hon är. Jag var igår i biblioteket och kollade på nya böcker och vips, så hittar jag sonjas sista vilja. Tänker jag kan ju läsa den, fastän den inte känns direkt min typ för att huvudpersonerna är mycket äldre och svåra att relatera till. Jag satte igång idag med läsa den och, guess what? Har redan läst klart den. Shit shit shit alltså! den var så oerhört bra, och då ska du tänka att detta kommer från en 19 åring. Jag nästan längtade till att bli 50 år och ha kvar mina vänner och leva ett så underbart liv. Sättet du skriver på gör verkligen att man lever sig in i varje sak. Och ja hade inte svårt att relatera som jag trodde. Allting, rädslan för kärlek, rädslan för lämna de ''trygga'', allt finns hos en.. Rädslan att söka terapi. Att hålla hemligheter, att våga vara glad och verkligen leva. Shit alltså! Din bok får 5 stjärnor av 5. Och jag är glad att du lämnade din blogg i slutet! Uppskattas som fan. för nu, för första gången fick jag skriva ett stort tack till författaren! jag ska helt klart läsa fler böcker av dig :) Nu finns du på min favorit-författar lista :D
Kraaam och tack
Lolla
Jag är en 19 årig chockad tjej! Varje gång jag lånar en bok och läser den så tänker jag, gud om jag bara kan krama om denna författare och berätta hur underbar hon är. Jag var igår i biblioteket och kollade på nya böcker och vips, så hittar jag sonjas sista vilja. Tänker jag kan ju läsa den, fastän den inte känns direkt min typ för att huvudpersonerna är mycket äldre och svåra att relatera till. Jag satte igång idag med läsa den och, guess what? Har redan läst klart den. Shit shit shit alltså! den var så oerhört bra, och då ska du tänka att detta kommer från en 19 åring. Jag nästan längtade till att bli 50 år och ha kvar mina vänner och leva ett så underbart liv. Sättet du skriver på gör verkligen att man lever sig in i varje sak. Och ja hade inte svårt att relatera som jag trodde. Allting, rädslan för kärlek, rädslan för lämna de ''trygga'', allt finns hos en.. Rädslan att söka terapi. Att hålla hemligheter, att våga vara glad och verkligen leva. Shit alltså! Din bok får 5 stjärnor av 5. Och jag är glad att du lämnade din blogg i slutet! Uppskattas som fan. för nu, för första gången fick jag skriva ett stort tack till författaren! jag ska helt klart läsa fler böcker av dig :) Nu finns du på min favorit-författar lista :D
Kraaam och tack
Lolla
Tack själv, Lolla!
"I min ålder" om "man" går upp i vikt,
så gör "man" det mest, i alla fall synligt, runt midjan och i brösthöjd (oavsett var den höjden befinner sig. Min ligger lågt för att säga som det är.)
Jag fick en storlekschock hos behåaffären idag, samma som jag har fått innan i byxochblusdito.
När jag har mätt huvud och fötter kan vi säga att jag har fullständig koll på hur mycket mer av mig jag måste lära mig att gilla.
Nu ska jag skriva lite till innan jag fortsätter att läsa "Djävulens tonsteg." Den har börjat oerhört bra.
Jag fick en storlekschock hos behåaffären idag, samma som jag har fått innan i byxochblusdito.
När jag har mätt huvud och fötter kan vi säga att jag har fullständig koll på hur mycket mer av mig jag måste lära mig att gilla.
Nu ska jag skriva lite till innan jag fortsätter att läsa "Djävulens tonsteg." Den har börjat oerhört bra.
Magnus Uggla.
Såg ni gårdagens låtbytarprogram? Expressens recensent har aldrig tidigare förstått Ugglas storlek men vi som har varit med ett tag har förstås det.
Jag är inte ett dugg förvånade över det han gjorde med Ljungströms låt igår, är ni?
Ps. Recensenten låste in sig på toa och grät i en halvtimma efter Ugglas framträdande. Jag har aldrig gråtit så länge. Någonsin. Ledsen har jag däremot varit. I flera år.
Jag är inte ett dugg förvånade över det han gjorde med Ljungströms låt igår, är ni?
Ps. Recensenten låste in sig på toa och grät i en halvtimma efter Ugglas framträdande. Jag har aldrig gråtit så länge. Någonsin. Ledsen har jag däremot varit. I flera år.
Idag har jag en diger lista att följa.
Först och främst måste jag skriva.
Sedan måste jag tvätta bilen, tanka och fylla på kylarvätska.
Det skulle heller inte skada med några varv med dammsugaren.
Och så är det fortfarande det där med kläder som jag inte har löst.
Min favorittunika glömde jag att tvätta igår.
Att glömma favoriter är rena vansinnet.
Jag har en kofta som jag har använt hur många gånger som helst när jag har föreläst och varje gång har jag tänkt inte den här gamla trasan igen väl.
Sedan måste jag tvätta bilen, tanka och fylla på kylarvätska.
Det skulle heller inte skada med några varv med dammsugaren.
Och så är det fortfarande det där med kläder som jag inte har löst.
Min favorittunika glömde jag att tvätta igår.
Att glömma favoriter är rena vansinnet.
Jag har en kofta som jag har använt hur många gånger som helst när jag har föreläst och varje gång har jag tänkt inte den här gamla trasan igen väl.
 |
| Föreläsning Rival 2011 |
 |
| Bokmässan 2009. Herregud, vad smala ben jag hade. |
 |
| Tv4 2009 |
lördag 3 november 2012
Kvällens filmtips:
Pappa på burk.
Fyran 21.30.
Sonen är på fest med halloweentema, så jag skulle hjälpa honom med lite smink. Det blev inte alls bra.
"Jag gör det själv istället", sa han och slet åt sig ögonskuggan (nä, det gjorde han inte, men dramaturgiskt låter det bättre.)
Och istället för att lägga skuggan på ögat, som jag som inte kan se utanför boxen hade gjort, så skuggade han ena kinden rätt mörk och lät den andra vara mer eller mindre blek.
Med ögonskugga.
Jädrigt fiffigt, faktiskt.
Jag är inte på fest som ni förstår.
Istället laddar jag för min bilturné nästa vecka.
På tisdag åker jag bustidigt för att hinna till Karlskoga där jag ska medverka på Bokens dag tillsammans med konferencier Elisabeth Gummesson och författarna Christoffer O´Regan, Katarina Wennstam och Tommy Körberg.
På onsdag åker jag och forden vidare till Motalas bokens dag, där jag framträder tillsammans med konferencier Thomas Arvidsson och författarna Thomas Ericsson, Monica Ahlberg, Christer Lundberg och, igen, Christoffer O´Regan (som för övrigt var lysande på Simonas releasfest när de två pratade historia.)
På torsdag åker jag hem.
Visst kommer jag att ha en rolig vecka?
Fyran 21.30.
Sonen är på fest med halloweentema, så jag skulle hjälpa honom med lite smink. Det blev inte alls bra.
"Jag gör det själv istället", sa han och slet åt sig ögonskuggan (nä, det gjorde han inte, men dramaturgiskt låter det bättre.)
Och istället för att lägga skuggan på ögat, som jag som inte kan se utanför boxen hade gjort, så skuggade han ena kinden rätt mörk och lät den andra vara mer eller mindre blek.
Med ögonskugga.
Jädrigt fiffigt, faktiskt.
Jag är inte på fest som ni förstår.
Istället laddar jag för min bilturné nästa vecka.
På tisdag åker jag bustidigt för att hinna till Karlskoga där jag ska medverka på Bokens dag tillsammans med konferencier Elisabeth Gummesson och författarna Christoffer O´Regan, Katarina Wennstam och Tommy Körberg.
På onsdag åker jag och forden vidare till Motalas bokens dag, där jag framträder tillsammans med konferencier Thomas Arvidsson och författarna Thomas Ericsson, Monica Ahlberg, Christer Lundberg och, igen, Christoffer O´Regan (som för övrigt var lysande på Simonas releasfest när de två pratade historia.)
På torsdag åker jag hem.
Visst kommer jag att ha en rolig vecka?
Meningslöst inlägg. Läs det inte.
Jag har skrivit och så har jag handlat och så har jag tvättat.
Eller, det sista håller jag på med just nu.
Och så är det är mycket möjligt att jag måste sova en stund, ni vet en sådan där tupplur på soffan.
Jag är dramatiskt trött.
Och skyll inte på mig om du har läst ända hit.
Jag varnade faktiskt,
Eller, det sista håller jag på med just nu.
Och så är det är mycket möjligt att jag måste sova en stund, ni vet en sådan där tupplur på soffan.
Jag är dramatiskt trött.
Och skyll inte på mig om du har läst ända hit.
Jag varnade faktiskt,
fredag 2 november 2012
Specialisttandvård
De hade inte riktigt läst på innan vi kom, de trodde att sonen var där för en kosmetisk korrigering och att han skulle betala själv.
Det ändrades när han öppnat munnen.
Efter det rekommenderade tandläkaren att han inte skulle planera att flytta från Stockholm efter gymnasiet eftersom det här kunde ta ett tag och generera många ingrepp.
I värsta fall måste de operera fram de permanenta tänderna och sedan dra dem på plats.
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas han slipper det.
torsdag 1 november 2012
Väldigt dåligt med uppdateringar från förorten idag.
Nästan som om jag har haft annat för mig än att stirra in i skärmen.
Så är det naturligtvis inte.
Jag har haft mig ett litet flow. Och så har jag funderat på vilka kläder jag ska ha på mig när jag ska på bokdagar nästa vecka.
Det alldeles nödvändigt att jag börjar stirra in i min garderob istället för att skriva på prilliga små berättelser, särskilt som det inte finns tid för att byta om efter jag sladdar in i Karlskoga någon gång vid lunch på tisdag.
Alltså måste jag köra 25 mil i något piffigt och svanskotebekvämt, alternativt hitta en toa när jag kommer dit och snabbt glida i något piffigt.
Ni hör att jag tänker högt här, eller hur?
Ingen normal människa bloggar om sådana triviala saker som klädbyten ...
Så är det naturligtvis inte.
Jag har haft mig ett litet flow. Och så har jag funderat på vilka kläder jag ska ha på mig när jag ska på bokdagar nästa vecka.
Det alldeles nödvändigt att jag börjar stirra in i min garderob istället för att skriva på prilliga små berättelser, särskilt som det inte finns tid för att byta om efter jag sladdar in i Karlskoga någon gång vid lunch på tisdag.
Alltså måste jag köra 25 mil i något piffigt och svanskotebekvämt, alternativt hitta en toa när jag kommer dit och snabbt glida i något piffigt.
Ni hör att jag tänker högt här, eller hur?
Ingen normal människa bloggar om sådana triviala saker som klädbyten ...
Var inte det här en helgdag förut?
Jag har för mig att jag var ledig från jobbet och att morgondagen var en klämdag.
När ändrades det? (Jag har googlat med hittar inte.)
Nu är det plötsligt söndag på lördag och jag hänger inte längre med.
Inte för att det spelar mig någon roll.
Jag gör samma sak vilken dag vi än pratar om.
Idag åker vi hit.
När ändrades det? (Jag har googlat med hittar inte.)
Nu är det plötsligt söndag på lördag och jag hänger inte längre med.
Inte för att det spelar mig någon roll.
Jag gör samma sak vilken dag vi än pratar om.
Idag åker vi hit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)