måndag 26 november 2012

Kajsa Ingemarsson

pratar idag om ensamhet.

Och när jag tänker efter så vore mitt skrivliv förfärligt utan Pernilla, Simona och Susanne
När något nytt händer i mitt liv så berättar jag alltid för dem först.
Även tråkigheter.
För det är ensamt. Och ett stort ansvar. Och förfärligt självförtroendesänkande. Bara i sekunder totalt hybrisframkallande.

Skrivare bör ha skrivvänner.
Det blir bäst då.

3 kommentarer:

Annika sa...

Så är det. Tillhör ett skrivargäng som träffas regelbundet och det är guld värt.

Simona sa...

Åååh. Dito på allt!

Kati sa...

Jag tror faktiskt att just den biten skulle passa mig. trivs bra ensam. även i långa perioder. då blir sällskap dessutom så mycket roligare.