Jag har just fått mail från sajten

som jag har lånat alla mentala skrivstugor av, och de är inte nöjda med mina länkningar. Det förstör någon form av statistik på Google. Jag förstår inte riktigt det där, men slutar förstås med länkningarna.

Jag är dock glad för att jag tackade företaget i båda Sonjaböckerna, det har varit kul att ge er Mallorcahus.

Väry upptagen.

Bloggen får sova så länge.

Men vi hörs väl?

(Jag är lite orolig att ni inte är kvar när jag kommer tillbaka ...)

Kvällens lite udda, men bra, film

börjar på femman nu.
Up in the air, med George Clooney
Betyg; sevärd. Clooney är grym.

På vardagsrumsbordet

ligger tre böcker som jag så gärna vill läsa:
Anna Fredrikssons "Augustiresan", Karin Wahlbergs "Än finns det hopp" och den romantiska komedin "Projekt Rosie" av Graeme Simsion.
Men jag har inte riktigt ro, än. Inte att skriva nytt heller.

Sjunde oktober ska jag träffa min redaktör och då ska vi gå igenom "En liten värld" inför slutredigeringen.
Just den veckan flyttar jag, så jag antar att det tar några dagar för mig att hugga tag, men sedan så.
Då ni blir det åka av.
Medan jag väntar på det kan väl ni läsa mina boktips?

Stackars, stackars, stackars

Colin Firth, som har varit med i filmen som just nu visas på fyran.
Inte ens jag står ut med att se den.
Jag städar istället.

Det är det där när man vet att man ska flytta ... Jag Man struntar liksom lite i hur det ser ut, tills kaoset har trängt sig in i sängen och jag man inte längre kan ligga där för att jag man inte får plats bland alla grejer.

Så, Colin Firth kommer inte att hålla mig sällskap.Jag lyssnar istället på vem-vet-mest, och skriker ut mina inte alltid så korrekta svar medan jag slänger allt som ska slängas där det ska slängas.

Idag får jag nycklarna till andrahandslägenheten.
Tjohej not so much, men vi är i alla fall på väg.

Jag är kär.

I Jessica Andersson.
Ser reprisen av Skavlan.
Vilken kvinna!

Jag köpte ett par flaskor av världens bästa deo idag.

Och en flaska nagellack.
Expediten, som såg att jag var varm och stressad, hivade genast fram det hon kallade "ett makalöst bra överlack. Torkar på sekunden."
Det gjorde det inte alls.
Det vet jag för jag stoppade ett finger på ena nageln för att testa.


Världens bästa, i alla fall för en svettig författare.

Det är jätteroligt

när människor bara talar i klyschor (just nu SAS VD på fyran.)
Bla bla bla bla bla. Typ.

Men kul att det går bra.
Jag älskar SAS sedan min tid på dotterbolaget (tror jag att det var, syster kanske.), Scanair.
Vet ni hur mycket jag längar efter att resa?
Ibland tänker jag att jag skulle göra som många vänner, åka iväg själv en vecka och bara skriva. Men jag vet inte, det tål att funderas på. Jag skriver ju rätt bra hemma även om det ligger åt sidan just nu för att jag har flyttstress.
Och flyttsvett.

Jag börjar packa ihop på måndag.
Då får jag nycklarna till andrahandslägenheten.
Men herregud vad mycket det är som ska fixas innan själva flytten. Teve, bredband, el, flyttfirma, flyttstäd ...

Sa jag svett?

Det är bokmässa.

Utan mig.
Det gör inte ett dugg. Ska jag vara där vill jag kunna vara i en monter och sälja böcker. Eller för all del, stå på en scen och prata om dem.
Min nästa bok kommer i april, så om den kommer att vara aktuell när det är mässa nästa september återstår att se. Sonja har ju varit långlivad, vi kan väl hoppas att "En liten värld" också blir det.

Annars har jag tackat ja till en lägenhet från första januari. Jag blev nummer ETT!!
Jag säger inte ett dugg mer innan det är klart och påskrivet, och det kan dröja ett par veckor till.

Däremot kan jag säga att jag flyttar ut ur den här lägenheten elfte oktober.
Det kommer att bli toppen med en andrahandstrea i drygt ett par månader.
Den enda jag är orolig för är Misse. Men han är en skön och nyfiken katt, så han klarar nog två flyttar.
Han får med sig sin favoritsovplats, sonen och mig.
Jag hoppas det räcker.

Jag klev in hos doktorn

och klev ut med ett telefonnummer till någon annan.
En gynekolog.
Det ska tydligen finnas sådana som man inte behöver remiss till och dessutom i min förort.
Tjohej på det, jag ringer i morgon.

För övrigt?
Jo, tack, det är nog dags att börja packa. Från första oktober har vi den andra lägenheten även om vi inte behöver flytta härifrån förrän den sjuttonde.

Mina blogginlägg är inte direkt briljanta just nu, men jag kommer tillbaka.
Med kraft.

Har vi verkligen pratat klart om min SÖMN!

Den jag ägnar mig åt två timmar i taget med en timmes vakenhet emellan?
Inte?
Efter ännu en skitnatt tänker jag kliva upp till vårdcentralen och beställa en tid hos någon vars favoritämne är hormorner.
Men först ska jag på visning och sedan fika med en väninna.

Tjollahopp?
Nä, jag är för TRÖTT för det idag.

Iiiii

Det är bara ett par veckor kvar tills jag ska presentera "En liten värld" för första gången. Internt för Forums sälj på en konferens.
Nu börjar snart nedräkningen.
Nästa vecka fotar vi omslaget. Veckan efter det påbörjar vi sista redigeringen. Detaljerna. Finliret. Sista varma handen.
Som sagt.

Iiiiiii.

Nu "Livet på Operan" på ettan.
Se det, är betyget.

Nu har jag i alla fall fixat ett fintint andrahandsboende fram till första januari.

Den passar min familj helt perfekt.

Och så har jag varit på visning av en förstahandslägenhet idag. Inflyttning ... första januari!

Vore inte det helt fantastiskt om jag fick den?

Lite ljus på väg.

Tack, vem det än är som har sänt det.

På söder,

vi har lite manusgenomgångar, precis som jag ska ha med mitt eget manus 7 oktober.
Så jag hinner inte blogga.
Ville bara säga det.
Hej då.

I brist på annat

är Bachelor programmet som står på just nu och jag har mycket svårt att förstå varför jag tittar. För det är egentligen rätt äckligt med allt hånglande.
Alltså inte hångel i sig, det är ljuvligt, utan hångel med tre personer ungefär samtidigt.
Han säger sig vara kär i alla tre, och i den fjärde som åkte hem frivilligt.

Jag har googlat hur det går men tänker inte berätta det här,såklart.

Däremot kan jag sätta in en bild på den första bachelorettanm Trista.
Det var en lyckosam serie. Så här ser familjen ut idag.

Han var en urgullig vildmarkskille, vill jag minnas.
Hon var en ratad tjej från The Bachelor året innan.
Amore!
Men att åka till St Lucia och hångla med tre personer för att hitta den, eller, ännu värre - vara en av de tre?
Nähä, vet ni vad.
Då hade jag hellre fortsatt vara singel.

Min kalender

är en sådan där med papper och pärmar.
I den står ingenting idag, vilket betyder läsning, latning och en och annan tanke på ditt och datt.

Ditt kan vara min bok som kommer ut i april. Den är fortfarande under redigering.
Datt är den som kanske kommer 2015 och som jag har skrivit hälften av, men tagit en paus ifrån eftersom det utöver ditt och datt förekommer en hel del grubbel på ett ... så småningom trevligt nytt boende.

Som till exempel det här.
Häng med, vettja!

Etta på Bokus ljudboktoppslista

Hurra!

Åsas 5:2-blogg presenterar ...

fastedagen.
Den välbehövliga. Jag tror faktiskt inte att jag tog handen ur godisskålen en enda gång i lördags på födelsedagskalaset. Jättepinsamt när jag tänker på det nu: Hej, jag heter Åscha. Jag tror att jag sa så mer än en gång för att jag munnen full av kola.

Min fasta består av ingenting, ingenting och ingenting på 24 timmar (från middag till middag nästa dag) och då äter jag en kycklingfilé (en och en halv, idag) med grönsaker. En gnutta olivolja och en gnutta chilisås. Jag har inte en aning om hur många kalorier det är men eftersom jag redan har gjort mina 24 timmar så är det inte så noga.

Klockan är sju och nu börjar det mörkna i förorten.
Härligt!
Jag läser vidare.
Är en sträng men mycket rättvis redaktör.

Hur har ni det i stugorna?

Frysigt?

Visst är det härligt?

Något som inte är härligt är att när man svarar på en Blocketannons så får man inget svar tillbaka.

Nada. Inte tack för visat intresse. Ingenting.

Ytterst märkligt tycker jag som förstås är exemplarisk, så fort jag säljer något där:

Tusen tack, men tyvärr ...

Ja, ni vet.

Hyfs.

Bohuslänsk uppfostran utmynnar i just sånt.

På onsdag och fredag ska jag på visning igen.

Jag återkommer om när exakt jag behöver era tummar.

Då kan man ju undra varför den här bloggaren

inte skriver sitt första inlägg förrän mitt på dagen och då kan jag berätta att det beror på att hon somnade om tre gånger fram till halv elva.
Jag har väl aldrig varit piggare!

Den här dagen ska jag ägna åt att läsa min N:s manus.
Här kommer den finfina lässtugan.
Toodeloo.

Two weeks notice.

Femman 21.00.
Jag har sett den mååååånga gånger men i stor brist på bra söndagsunderhållning är den bäst i menyn.
Se den, är betyget från romcomexperten i Farsta.

Sitter i N:s soffa med fyra fjärrkontroller,

och ingen av dem har lust att fungera för att få upp ljudet på teven.
Grr.
Resten av familjen sover, vilket jag också borde göra egentligen, men det är rätt omöjligt att somna om nu för tiden.
Så jag smög ut vattenkokare, pressobryggare och kaffe från köket. A sover i en liten alkov där, så jag stör minst om jag hänger i vardagsrummet.
Framför en ljudlös teve.
Men med min dator i knäet.

By the way, skriver ni knät eller knäet?
Båda tycks vara lika korrekta.

Igår var vi på födelsedagsuppvaktning. Femtio år. N.s kusin såg ut som om hon var trettio. Det är något med generna i den där familjen, förstod jag när jag träffade även andra släktingar.
Det var trevligt som tusan.
Bland annat träffade jag ett par som berättade att de hade stoppat barnen; fem, sju och nio, i båten och seglat över Atlanten till Karibien.
Gosh, vad modigt.
Jag törs knappt åka över Östersjön i en jättebåt.

Det var väl det så här dags.
Vad gör ni?

Det finns ingenting så ofräsht

som doften av gårdagens drickande.
Usch.
Det lutar inte ett dugg åt att jag någonsin kommer att dricka alkohol igen och stanken får mig bara mer säker på det.

I love att vara nykter (nej, jag är varken alkoholist eller rabiat, jag har bara sedan 2007 valt bort att berusa mig) och har inga som helst problem med att säga det, eller att tacka nej när det bjuds.
Jag har aldrig varit med om att det inte direkt har respekterats.
Det kanske har uttryckts att någon aldrig skulle göra samma val.
Men det är helt okej.
Jag går hem när det inte går att prata med den personen längre.

Nu håller jag för näsan och går tillbaka till tvättstugan.

Jag har bestämt mig för att vara lycklig den här helgen,

så kan jag återgå till deppen på måndag igen.
Nu är det fullständigt omöjligt att vara lycklig en hel helg, men jag kan i alla fall se till att ligga på en övre delen i skalan.
Jag går hårt ut med att tillbringa förmiddagen i tvättstugan, innan jag ska välja kläder och gå på födelsedagsuppvaktning med N till hans kusin.

Jag har knep att ta till när det gäller lycka, som för mig är när jag får en andrenalindusch av något slag. Senast jag gav mig en sådan, var när jag var på väg till biblioteket Nykvarn och bestämde mig för att det var dags för världens bästa låt. Alla tiders bästa.
Inget,
och jag menar inget,
ger mig samma kickpåslag som den här.
Den ska spela högt. Vrålhögt. Och så ska man hänga med i basen med hela, jag menar hela, kroppen! .

Hur länge har ni era datorer?

Min börjar allt för ofta få en blå skärm som ser helt livsfarlig ut (för en dator).
Jag har har haft den i ett och ett halvt år, och det är en billigare variant från Acer som jag snart har skrivit två manus på.
Min gamla HP, inte så billig,  hade jag i nästan fyra år tills tangenterna trillade av efter tre manus.

Tangenter och sånt som är viktigt för mig och mitt arbete funkar lysande på den här.
Det är den där blå som skräms.

Det är såklart jättetrevligt att butikspersonal

noterar att man har kommit innanför dörrarna, men sedan börjar det numera ett hejande som är oerhört påfrestande.
På MQ är det värst. Igår fick jag vrida huvudet uppåt, för då stod en yngling på en stege och hojtade hej. Innan det hade jag hälsat på två andra som liksom inte låter en vara ifred, om ni förstår vad jag menar. De tar lovar runt en som om det skulle göra att en fattig författare helt plötsligt hivade fram ett guldkort.

Idag i en annan butik kände jag mig också överfallen.Två personal i butiken. Jag tvingades att hälsa på båda vid olika tillfälllen!

Så. Ska vi från och med nu bestämma att ni hälsar om jag söker ögonkontakt.
Gör jag inte det vill jag konstatera att varenda tröja är gjord i kliig ull, ifred. Utan hejsan, och "vad kan jag göra för dig idag." Hålla truten har jag lust att svara.

Är jag en förfärlig människa?
De är ju bara trevliga, säger sonen som inte alls är bekymrad över allt detta hejande.
Vad säger ni?

Den höll på framför näsan en bra stund

innan den flög in i munnen och ner i svalget.
Jag fattade först när jag började harkla mig och den plötsligt var borta.
Småflugdjävlar. Jag har flera framför mig varje dag.
Jag tror att de kommer från blommorna på fönsterbänken och på balkongen, i köket har jag inga.
Tips, någon, innan jag äter upp någon som gör mig jättesjuk.

Idag fastar jag fram till tre.
Sedan tror jag att jag ska förstöra det med att äta godis.
Det är ju fredag. 
Barnsliga Åsas favoritdag!

Herrejösses, vad trevligt det är i Nykvarn.

Det här mötte mig i dörren till biblioteket och redan där är ju Nykvarn hemma, kan man säga.

Det var jätteroligt att  föreläsa, och nu sitter jag framför teven och väntar på att Pernilla ska ta över Debatt.
Hon sitter bakom Bert och Johan, på rad två, och kommer när skolan ska debatteras.

I fredags

skrev hon ett blogginlägg om läxor. Hon kan det där med både blogg och skola, och responsen lät inte vänta på sig. I vanliga fall säger hon sig ha ett par hundra läsare varje dag, inlägget om skolan har lästs av över 100 000.
Igår ringde Debatt, och idag är hon på väg till Göteborg for att vara med i kvällens direktsändning, 22.00.
Pernilla Alm. Lärare, författare och grym bloggare.

Sa jag att det var 22.00?
Jag är hemma igen då, tror jag.

Nu ska jag strax bibblanpiffa.
Jag tror att jag kör den svarta looken idag.

Varken naglar eller ögonbryn blev tjusiga igår,

så jag har ägnat förmiddagen åt att göra mig föreläsningsfin..
Återstår att välja kläder.

Eftersom jag är ett planeringfreak och sällan lämnar något åt slumpen, har jag förstås tagit reda på hur lång tid det tar att köra till Nykvarn (ungefär 40 minuter) och till biblioteket.
Jag vill gärna se platsen jag ska föreläsa på, alltså ska jag vara där en halvtimma innan utsatt tid. Det är en del av min förberedelse.

Det är det att fundera ut en föreläsningsplan också. En och en halv timma prat (OM MIG!) är vanligtvis inga som helst problem (?), men jag vill ändå ha en tråd att hålla i.
Det får skvalpa i huvudet tills jag åker vid femtiden. Senast jag föreläste på bibliotek hade jag bara släppt en bok, nu har jag tre. Och fyra, om jag ska hinta lite om det som kommer i vår.

Det enda som är skrämmande är att kvällens åhörare måste köpa biljetter.
Tänk om ingen kommer?!

Den här gången blev det oerhört jobbigt att vara på lägenhetsvisning.

Själva lägenheten var fin och skulle passa oss bra, men tyvärr kände jag tvärtom för området.
Enligt nuvarande hyresgäster var det "rätt lugnt" i området och i huset. Barnfamiljen i våningen över hördes, och tyvärr frågade jag inte på vilket sätt, för om man hör barn gråta står jag inte ut.
Om man hör stamp i golvet bryr jag mig däremot inte ett dugg om.

Så jag vet inte om jag ska säga ja eller nej. Just nu har jag plats sex, och behöver inte fundera så mycket. Om jag har plats ett i morgon före 11.30 (för att alla framför mig har tackat nej) måste jag ta ett beslut.

Jag väntar fortfarande på visningskallelser till tre lägenheter i Farsta.
Man kan tyvärr bara visa intresse för tre i taget, så jag får helt enkelt vänta.

Och ni som annonserar på blocket, vad sägs om att svara dem som mailar?
Jag tillhör väl en gammla skola, men tycker att det tillhör att tacka för visat intresse när man har lagt ut en annons som någon svarar på.
Så det så.

Vad skriver ni?

Dra ett djupt andetag eller ta ett djupt andetag?

Jag skriver inte just nu.

Men som sagt, det gör inget eftersom boken som kommer ut i april redan är skriven. Den ska bara redigeras lite till.
Den andra, Sara, är till hälften klar och så fort pulsen lägger sig ska jag skriva klart. Lusten växer för varje dag jag låter bli manuset.
Jag är lite lägenhetsuppgiven just nu, därför blev jag extra glad när jag fick en inbjudan om att vara med på en författarkryssning nästa år när min nya bok kommer.
Jag längtar.
Inte minst för att jag tror att jag har en lägenhet då.

Nu ska jag läsa och till det behöver vi en stuga, det var ett tag sedan.
Det här är en repris, men oj vad vi kan trängas fint i soffan på uteplatsen.

Kristian Gidlund är död.

Familjen berättar det i hans blogg.

Jag tycker att han var enastående.

Den här dagen. En tisdag.

• Sonen: En kindtand vill fortfarande inte komma ut och nu ska man öppna, karva ut lite ben och ge den en schysst bana ut. Vi hoppas att det räcker.
• Bostad: Vi landade till sist på plats tre. Bättre än två, känns det ändå som. Men åh, vad jag tyckte om den lägenheten. Jag hade dock fått undvika balkongen. Femte våningen är inte min grej, trots inglasning. 
• Åsa: Fikat med kompis som jag inte träffat på hela sommaren.

Ingen läsning, inget skrivning.

I morgon ska jag planera torsdagens föreläsning på Nykvarns bibliotek (18.30-20.00), måla naglarna och ge mig själv nya ögonbryn. Det är inte riktigt klokt vilket lyft lite färg kan ge. 

I need lyft kan jag berätta.

Håret måste också anta en mer enhetlig färg. Jag ska fotas igen 3 oktober, för något oerhört speciellt som jag bara säger A om än så länge, och då behöver frillan vara i finfin form.

Jag känner mig fortfarande slankare utan att vara det.

Nä, Kajsa Ingemarsson,

visst köper jag att många av oss kan förändra våra liv, jag har tappat dig när du säger att vi skapar alla våra omständigheter. Hur tänker du då?
(Och jag tror att svaret provocerar, så det kanske är bättre att komma överens om att jag tror på att vissa av oss (svensk, vit ... frisk ) har fått bättre spelkort än de flesta andra på vår jord. Och det är klart att det finns många kreativa vägar att hitta mat, men det är fortfarande hungern som styr. Och det är maten som mättar, inte lusten att finna den.)

Jag har också varit nyfrälst. Det brukar gå över och landa i någon form av realism den dagen livet hinner ikapp.

Storytels blogg

rekommenderar, bland andra, Sonjaböckerna som höstlyssning när "när mörkret är som deppigast och vardagen verkar som mest outhärdlig."
Bra tänkt, tycker författaren!

Ingen före mig i kön

har tackat nej till lägenheten jag tittade på igår. Svarstiden går ut 11.30, men med de andra lägenheterna har avhoppen kommit rätt snart efter visningarna.
Jaja, idag har jag inte tid med lägenheter, i alla fall inte på förmiddagen. Jag ska med sonen till tandläkaren.

I våras drog han ut sex mjölktänder med förhoppningen att nya som inte ville komma fram skulle börja röra sig och idag ska vi se hur det har gått om man behöver hjälpa till att dra dem på rätt plats eller inte. Förhoppningsvis inte. Vid elva vet vi mer.

Ungefär så.
Vad gör ni?

Det har aldrig varit mer folk på en visning,

och därför är det osannolikt att jag får lägenheten jag tittade på idag, trots alla era fina hejarop.
Jag hade plats fem och det räcker nog tyvärr inte i det här fallet.

På onsdag fortsätter jakten men i en annan söderförort.
Någon gång måste det väl vara min tur.

Nu idol.

9 254

Det är så många gånger en ÅsaHellbergsbok lånades ut 2012. Minus ljud och e-böcker som kom först 2013.
Det är minsann i mig inte så illa, om man betänker att en bok som min (mina) oftast inte köps hem i mer än ett exemplar oavsett om det är kö efter dem eller inte.

Idag är en fastedag. Det betyder att jag inte äter på hela dagen,bara middag ikväll.
Det går bra, jag är inte ett dugg hungrig, men partar ändå till det med mer kaffe än vanligt.
Gevalia har ett snabbkaffe som heter Millicano.

Blanda 2 msk (normal är tsk, men vi friskar på i det här receptet) kaffe med 2,5 dl hett vatten i en stor mugg. Fyll på med 1,5 dl mjölk (värm den gärna).
Vips har du en väldigt god latte.

Det är skönt när vädret matchar sinnesstämningen, tycker jag.

Inte för att jag är som ett lågtryck, men kanske lite åt det hållet för tillfället, även om jag som vanligt jagar ljuspunkter. Några sådana finns även den här veckan. Såklart.
På torsdag ska jag till exempel prata om mina böcker och skrivande på biblioteket i Nykvarn. Det ska bli jätteroligt.
I morgon ska jag fika med en kompis, det är också ljust och fint.
Ikväll och på onsdag ska jag på lägenhetsvisningar. Det är fint bara om jag får en av dem, annars blir det mest ledset.

Sonen och jag blickade längtansfullt mot en av dem igår när vi var och röstade.
"Där", sa jag och pekade mot den inglasade balkongen på fem trappor. "Det är där jag vill att vi ska bo."

Malin har läst

"Sonjas hemlighet."
Tusen tack!

Själv vet jag inte riktigt hur jag ska ha det med läsandet och skrivandet idag.
Det kan också bli så att jag ser en film.
Måndagen ligger liksom öppen.
Vad vi kan fastslå är att det spöregnar i min förort.
Äntligen!!

Kyrkovalet enligt fyran: Valdeltagandet har gått upp med 0.8 procent.

De främlingsfientliga har dubblat sina mandat.
Det är en rättighet man har, den att avstå. Jag har avstått i de flesta kyrkovalen, även ett par till riksdagen.
Men det kändes så viktigt den här gången, extra viktigt. Och jag trodde att vi var många fler som tyckte så.
Jag hade fel.

Och i morgon är det som sagt måndag igen.

"Vi kan väl

fota våra fötter ihop, sådär symboliskt "vi är på väg att rösta", så kan jag lägga upp bilden på min blogg sen?"

Sonen låter hälsa att han här sträcker ut långtån. Inte åt er, men åt mina ofantligt löjliga idéer.

Jag förstår fortfarande inte vad han menar.

Här har jag bestämt mig och stoppat i kuverten.

Förstagångsväljaren, den snart världsberömde DJ:en, funderar bakom skynket.

Sedan handlade vi. Han ska laga mat idag.
Kyckling nå´t.
Själv har jag tvättat bort mascaran och nu sitter jag i min fåtölj och tror att jag ska se "Maffiabröder."
Har ni sett den?
Såklart ni har. Jag är alltid tvåa på bollen när det gäller de mest hyllade filmerna.

Ungefär så.
I morgon är det måndag.
Det gör inte så mycket.

Miljöpartiet minsann.

"Det kristna budskapet är i grunden en kärleksförklaring till Skapare, medmänniska och den värld där vi lever.
Det budskap som Jesus Kristus gav oss medför ett ansvar för medmänniskan och skapelsen – en global solidaritet.
Vi vill ha en öppen kyrka där människor oavsett kön, hudfärg, ålder, social/ekonomisk bakgrund eller personlighet ska känna sig hemma och delaktiga i.
Vi vill verka för jämställdhet och är helt emot all form av diskriminering, t.ex. på grund av sexuell läggning eller etnicitet.
I dagens samhälle, där hårdnande ekonomiska ramar skapar ökade klyftor, är kyrkans sociala verksamhet av största vikt. Därför bör diakoni lyftas fram och prioriteras.

Kyrkan bör fungera som en mötesplats för människor, där det personliga mötet med medmänniskan är lika viktigt som mötet med den inre verkligheten.
Kyrkans budskap måste få konsekvenser och leda till ett arbete för ökad kompetens hos såväl anställda som förtroendevalda inom frågeställningar som hållbarhet, resurshantering, klimathot, ekonomisk utjämning, global rättvisa, fred mm.
Vi vill att kyrkan ska gå före och skapa en mer jämlik och solidarisk lönestruktur i sin organisation, för att på så sätt visa att budskapet får konsekvenser."

Och sossarna:

För en öppen folkkyrka med framtidstro

Socialdemokraternas vision är ett Sverige där vi alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro. Vårt manifest "För en öppen folkkyrka med framtidstro" med tolv punkter ligger till grund för kyrkovalet.

Svenska kyrkan ska sätta människors behov i centrum

1. Visa lyhördhet och omsorg vid dop, konfirmation, vigslar och begravningar.
2. Förena goda traditioner med nytänkande så att fler känner sig delaktiga.
3. Håll Sveriges kyrkobyggnader och kyrkogårdar öppna och välvårdade.

Svenska kyrkan ska stå upp för allas lika rätt och värde

4. Visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi inte hör hemma i folkkyrkan.
5. Arbeta för internationell solidaritet, social rättvisa och hållbar utveckling.
6. Var drivande i religionsdialog och i arbetet mot mobbning och rasism.

Svenska kyrkan ska bekämpa de växande klassklyftorna

7. Slå larm när kommun, landsting och stat inte tar sitt ansvar för välfärden.
8. Avskaffa alla avgifter i Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet.
9. Skapa fler sommarjobb åt ungdomar i samverkan med kommunerna.

Svenska kyrkan ska bidra till gemenskap och utveckling

10. Ta vara på församlingshemmen som öppna mötesplatser i lokalsamhället.
11. Skapa en god arbetsmiljö och utvecklingsmöjligheter för alla anställda.
12. Bedriv diakonal verksamhet som bryter ensamhet och utanförskap.

Centern är också bra, men vill på slutet av sitt valmanisfest ha 100 nya kyrkokörer. Eh. Jaha?

Fria Liberalerna kör kort och gott:

1. Öppen och fördomsfri kyrka 
2. Satsa på internationellt arbete, religionsfrihet och religionsdialog 
3. Större valfrihet i kyrkan
4. Öka kunskapen hos barn och unga 
5. Förnya gudstjänsterna 
6. Kyrkan ska ta socialt ansvar 
7. Prioritera kyrkomusiken 
8. Delta i samhällsdebatten - lyft etiska frågor
9. Förstärk frivilligarbetet 
10. Bevara vigselrätten för alla 
11. Sök nya samverkansformer 
12. Utveckla Svenska kyrkan i utlandet 
13. Värna miljön – gör kyrkan klimatsmart 
14. Vårda kyrkobyggnaderna

Borgerligt alternativ får inte min röst. Jag tror inte på att du måste tro för att dela värderingar:

MED KYRKAN I CENTRUM
I höstens kyrkoval ställer en ny nomineringsgrupp upp. Vi heter Borgerligt alternativ och är
partipolitiskt obundna. Vår uppfattning är att kyrkan ska styras av personer som har kyrkan, dess
värderingar och tro som utgångspunkt – inte politiska åsikter och agendor.
Vi kommer att verka för att de värderingar kyrkan vilar på ska ta större plats i samhället. Vi talar
ofta om öppenhet, tolerans och mångfald i Svenska kyrkan, men vi måste bli ännu bättre på att föra
fram detta i praktiken. Mycket görs redan i dag men vi kan göra mer för att låta fler upptäcka
kyrkan som en välkomnande och trygg plats under hela livet.

En kyrka för alla.

Jag tror inte alls på att separera kyrkan från staten. Betalar gärna min kyrkoskatt om jag får komma och gå som jag vill, som den jag är, utan regler och förordningar som inte överensstämmer med min tro på att alla måste vara välkomna.
Så nu vet ni det.

(Jag som nu har bestämt mig för att rösta inser att det finns massor med små skitpartier, utöver rastisteländet finns det också partier som är emot samkönade äktenskap. Jag tror faktiskt att jag den här gången lägger min röst på ... )

Sonen och jag gör vår plikt om ungefär en timme.

Vi såg en riktigt bra film igår,

Traffic. 7.7 på Imdb. Finns på netflix.
Micheal Douglas och Benicio Del Toro i högform.
Se den är det starka betyget från förorten Farsta.

Är på Söder.

vi ska strax äta frukost, och sedan ska N städa med sin förening medan jag ska åka hem och leta reda på mitt röstkort till kyrkovalet, som jag la någonstans när lägenheten skulle visas.
Jag ska försöka släpa med mig sonen till hans första val.
Ju fler vi blir som röstar för humanism desto bättre är - och blir - det.
Gör det du också, vettja!

Kolla här vad fint

Cyndi har målat!

Jag beundrar dem som kan hantera penna och pensel. Själv har jag fantasi nog men ingen möjlighet att göra något av det eftersom jag helt saknar förmåga att konstnära.

Däremot känner jag mig tryggare och tryggare med mitt eget hantverk; att skriva små lustiga historier om kärlek och vänskap. Och att jag kan göra det på mitt sätt.
Jag kan bara inte skriva just nu.
Men det gör inte ett dugg. Om jag skulle fråga förlaget skulle de troligtvis säga att det är bra om jag har ett nytt manus klart i april, när "En liten värld" kommer ut.  Jag kommer att vara klar långt tidigare än så.
Om jag bara får en lägenhet, eller i alla fall besked om att en är min (så får jag väl hyra i andra hand ett par månader.)

Just nu (kan ändras till tisdag då ansökningstiden går ut) ligger jag bra till på TRE lägenheter i Farsta. Jag skulle LÄTT kunna bo i vilken som helst av dem.
På måndag ska jag titta på den första och jag kommer nog att be er hålla tummarna för den.
Så fort jag såg den visste jag att där vill jag bo.
Trots litet.
Trots dyrt.
Där vill jag bo.

Har vi pratat om att det är fredag?

Eller att jag nu för tiden, sedan sonen slutade skolan, aldrig är ensam. Han jobbar med sin musik hemma och hans flickvän bor tillfälligtvis också här (men har jobb på en krog.)
Har jag berättat om mitt ensamhetsbehov, hur mycket jag gillar att umgås med mig själv?
Jaja, det är väl en tidsfråga innan en nittonåring flyttar hemifrån. Jag hjälper till med utfösandet genom att för första gången i hans liv tjata: Ta bort, städa undan, töm diskmaskin, stäng dörren, gå tyst, bär ut sopor, handla.

Ikväll är det bara han och jag.
Vi ska se Suits, äta tacos och umgås på riktigt.
Ps: Jag äter mitt utan bröd men troligtvis med smågodischoklad till dessert.
Det är fredag och då är det fest.
Jag har inte blivit helt tappad.

De flesta av mina skrivande vänner

ska till bokmässan i Göteborg om två veckor, bland annat Suzilus. Läser ni hennes blogg? Det borde ni göra. Få använder sitt språk som hon.

Jag ska inte dit. Tack och lov. Jag är aningens ofokuserad för tillfället och först när jag vet vart jag ska flytta tror jag att jag kan koppla av lite igen.
Lägenheten jag tittade på i förrgår gick till en annan. Jag var tvåa. För andra gången.
Har jag redan berättat det?
Säkert.
Jag kan berätta något för min son, för att fem minuter senare berätta samma sak igen.
På gott humör men ansenligt stressad, skulle man kunna sammanfatta det.

En annan sammanfattning vi kan göra är gårdagens fasta som gick utmärkt.
Från onsdag 19.00 till igår 19.00 när jag åt rester av köttfärssås och en jätteskål med grönsaker och mozzarella.
Jag känner mig fortfarande slank utan att jag är det.
Inte ett gasutsläpp sedan jag bytte kost för två veckor sedan.
Ibland ser jag annonser för tabletter man kan äta om man har gasig mage.Så dumt, när det troligtvis räcker att ta bort vetemjöl och kanske mjölk.

Idag ska jag läsa.
N:s manus är omarbetat och jag ser fram emot att se vad som har hänt efter det.
Här är dagens lässtuga. Häng med. 781 kvm boyta. Vi kommer att få plats.

Åsa, får du något gjort?

Inte ett jota.
Hen som har köpt min lägenhet kommer hit och ska ta en titt till, så jag har dammsugit för att hen inte ska få ett dammallergianfall. I övrigt får hen ta det som det är.
Så.
Hen ska flytta in och vi ska flytta ut.
Jag undrar fortfarande vart.

Mannen i mitt liv

är ute och seglar. Bokstavligen. Just nu en halvtimma från Vaxholm. De går för motor, eftersom det i princip är stiltje.
Var jag vill komma?
Jo till en T-shirt.
Tolfte september och han är på havet och behöver inget tjockare plagg än en T-shirt.
Helt galet!

Jag har mina vinterjackor tills de faller i trasor.

Den stora röda - tung och jättevarm - har gjort sitt. Dessutom har den mörka fläckat lite här och där som inte går bort.
Jag älskar att handla kläder, men inte just vinterjackor.
Anyhow, eftersom jag mer är ett nervvrak än något annat just nu, så har jag inget annat för mig än att söka på vinterkläder.

(Jag borde verkligen inte blogga om struntsaker, men har inget bättre för mig.)

För att höja kvaliteten på det här inlägget får ni istället ett par skor från Karen Millen.

Torsdag.

Misse och jag hänger. Dricker kaffe. Tar det lugnt.
Idag är ännu en fastedag. Fram till 19.00 ikväll blir det inget annat är vatten, både vanligt och mineral.
På riktigt är det skönt (för att jag väljer själv och vet att jag ska äta ikväll.)

Det är en läsdag i Farsta och till detta behöver vi en stuga.
Den kommer här.
Häng med för tusan.

Tvättar, lagar mat, skäller, går på visning,

svettas, ser Idol.
Ska: vända tvätt i torkrum, städa upp i köket, hämta torr tvätt, bädda och duscha.

Skriva säger ni?
Nä, inte den här veckan.
Jag har tagit skrivledigt.

Och Heja och grattis till Ebba som debuterar med sin "Kristalläpple" och som har sin releasefest idag!

Jag höstpyntar inte

som jag brukar, jag vet inte ens var mina fina ljuslyktor är någonstans. Mina kuddar är nedpackade i brist på soffa och jag har inte städat mer än ett svep med dammsugaren (jaja, och naturligtvis toaletten och köket!), sedan visningen för två veckor sedan.
Min älskade höst har kommit av sig på fler plan än de vädermässiga.

Men satan vilken vår jag har att se framemot.
Ny bok.
Jag längtar!

Mina andra böcker syns inte längre hos Adlibris, bara om man söker på dem kommer de fram.
Så är det att ligga på ett förlag som har packat ihop utan att ha packat ihop.
Eh?
Precis så.

Tio år sedan Anna Lindh dog.

Minns ni?
Jag satt i bilen utanför Kraft i Upplands-Väsby. Presskonferensen dröjde. Till sist var jag tvungen att gå in. Mina kollegor satt samlade runt teveapparaterna, möten om kaffepaket fick vänta. Vi grät. Jag kramade människor jag aldrig tidigare rört vid.

Sonen var nio. Vi var vid utrikesdepartementet och NK och la blommor i de redan stora högarna, det kändes viktigt. Den kollektiva sorgen som i sin tur skapade en närhet till främlingar har jag bara har upplevt vid tre tillfällen och den är mäktig.
Och flyktig.
Vi människor glömmer snabbt det vi borde komma ihåg.

Hellbergs matblogg presenterar

tisdag tionde september.

Frukost: två kokta ägg, en avocado. Tre koppar Gevalia mellanrost.
Lunch: En burk makrill i tomatsås.
Middag: En kycklingfile, en stor bil mozzarella, 15 minitomater, två dl broccoli, basilika, två msk olivolja, i tsk balsamvinäger.

Ingen hunger, ingen luft som behöver ut.
Jag känner mig slankare utan att jag är det, men som ni kanske minns är det känslan jag är ute efter först och främst. Komma i jeansen kommer på andra plats.
Och det är tur att det känns bra för fy tusan vad ofräsch jag känner mig för övrigt.
Trött, svettig och ful ... men ändå rätt glad.
Ja, ni fattar.

I min förort är det snart mörkt.
Jag hade velat bada fötterna men baljan ligger nedpackad i förrådet och jag orkar inte hämta den.
Jag målar mina brutalkorta skrivnaglar istället. Vinröda. Om jag hittar lacket.

18-21 grader fram till på lördag
Sedan, äntligen, får jag mitt höstväder!

Är det bara jag

som tycker att det är jättekonstigt att kläder görs i ull?

God morgon, Musiclovers.

Jag är en lätt människa. Vill ha lätta böcker, lätt musik, lätt konst, lätta teveserier, lätta filmer och omge mig med lätta människor.

Abba.
Det svänger, det är viktigast. Tempot måste kännas i kroppen, vare sig vi pratar upptempo eller ballad. Texterna är lysande och okomplicerade. Jag förstår vad Björn säger. Viktigt när jag ska sjunga med eftersom jag så lätt sjunger en egen hittapåtext när jag inte fattar.
Det finns människor (konstiga människor) som tycker om det svåra. Komplicerade. De gillar det som gör ont eller som inte går att begripa. Eller så begriper de det som min hjärna inte mäktar med. Eller så är det mitt hjärta. Jag vet inte så noga. Lätt är det i alla fall inte.
Om de människorna skulle skriva böcker skulle jag inte läsa dem. Det skulle vara att läsa utan njutning.

Jag vill härmed slå ett slag för oss som gillar lätt.
Heja oss.
Man kanske tror om oss att vi inte är lika smarta som de där som läser svårt.
Pyttsan.
Jag vill hävda att vi som gillar lätt har det tillräckligt svårt ändå.

Tisdag.
Vad tycker vi om det?

Japp, här får jag återigen bekräftat att man inte MÅSTE äta under fastan.

För mig funkar det bättre med ingenting alls än lite, det vet jag sedan tidigare, och 56 kilobloggen håller med.
Tjohej.
Nu är jag i alla fall mätt på en kycklingfilé och mängder med grönsaker.

Jag har snart fastat i ett dygn.

Det var inte riktigt meningen att det skulle gå 24 timmar, men summa summarum har det gått rätt bra.
Jag har lite löst provat 5:2 sedan jag såg programmet om det på Svt, men under sommaren har jag just släppt alla tyglar (Lovely, by the way.)
Jag har inte riktigt koll på det där med 24 timmar och hur man ska äta, ni som kan det här kanske kan hjälpa mig?

Igår åt jag min sista måltid 18.00.Sedan dess har jag alltså inte ätit någonting. Om jag äter kvart över sex idag har det ju gått 24 timmar, ska jag äta 500 kalorier då eller är min fasta "klar" eftersom det gick ett dygn emellan?

Jag googlar mina böcker, aldrig någonsin mig själv.

Men fick för mig att jag skulle bildsöka på mitt namn (eftersom jag är rastlös, skrivoförmögen och svettig(?))
Den här är från Kungsträdgården och eventet med barncancerfonden.
Frågan är vad jag ser.
Hahahahahaha

Min son är nitton,

vilket säkert är anledningen till att jag inte hänger med när jag läser om en sexåring och hens ett och ett halv år YNGRE syskon som har varsin Ipad.
Är det så idag?
Föräldern som skrev om det gjorde det som om det var alldeles självklart.

På den tiden, när sonen var lika gammal -år 2000 - kopplade man upp via modem och hade minuttaxa, därför fick vi bara koppla upp lite varje dag.
Däremot fick han spela dataspel. De kom på den tiden på cd ...

Jag har ingen Ipad, har du?

Jaja, det är sänkt pris.

Men ändå.
Trea på Bokus ljudbokslista är ändå roligt.

Eftersom jag ändå inte verkar kunna skriva särskilt bra just nu, hade jag en tanke på att börja rensa i förrådet. Lägenheten är i stort tom på skit, det mesta är nämligen flyttat två trappor ned.
Man flyttar grejer innan visning, för er som inte vet. Mycket grejer. Inte en pinal som talar om vem du är får vara kvar. Jag lämnade mina egna böcker i hyllan. Hehe
Men så är det det där med att det fortfarande är sommar ute.
Att bära när det är hundra grader varmt är jag inte intresserad av. Då väntar jag hellre.

Idag blir det manus om jag kommer igång, annars läser jag istället.
Det är ju en del av jobbet det också.
En skriv - och lässtuga behöver vi då.
Här är den Igen.
Det är ett tag sedan (säkert över ett år) jag visade det här huset första gången. Tydligen inte sålt än. Märkligt. Sämre lägen har sålts. Men vad vet jag, en rätt bostadslös författare av lustiga romaner.

Nu kämpar vi. Okej?

Åsas matblogg presenterar

Pasta med kycklingsås.

Stek kyckling, rödlök. champinjoner. Blanda grädde med ketchup. Häll över. Låt koka i 7-8 minuter.
Häll över den nykokta pastan, se till att allt blandas. Strö över finfördelad röd eller gul paprika. Hade jag haft persilja hade jag hackat det och rört i.
Jag åt bara såsen tillsammans min nya hängup; mozzarella, tomat, basilika, olivolja med en skvätt balsamvinäger och örtsalt. Skulle kunna leva på det.

När vi åt tvingade jag  flickvännen att se ALLA mina bilder från New York.

Ungefär så.
På fyrans Wallander spelar Lia Boysen en av huvudrollerna.
Hon skulle göra sig utmärk Susanne när någon vänlig själ kan tänka sig att göra film av mina tjejer.

Jag har hittat mitt drömbord.

På Miomöbler.
Det är i alla fall fantastiskt fint på bild.

Söndagsbloggen presenterar

kvällens tevetips!

Eh.

Jag vill gärna säga att jag gick in med hög ambition att bjuda er på en trevlig lista på bra program, men trots att jag har lusläst tablån så hittade jag ingenting. INGENTING. Det var ingen rolig läsning.
Tyvärr.

Själv ska jag ägna mig åt en bok.

Sen ser jag nog något från mitt filmskåp.
Något romantiskt. Jag är lite på det humöret.

Jag somnade.

Eftermiddagstupplurar kan vara något av det bästa livet erbjuder.
Och kärlek.
Jag ska till Söder och kärleka lite nu.

När den här svettattacken har gått över.

Tidigare har mitt klimakterie böljat lite fram och tillbaka.
Men det verkar ha bestämt sig nu.
Övergångsåldern.
Övergång till vad då?
Jag saknar mina balanserade hormoner!

Sonens flickvän jobbar på en krog i stan.

Som servitris.
Idag ville inte en gäst betala för maten.
På en smart krog blir man då lite omsigochkringsig. Man lyssnar på gästen, tar till sig av kritiken och rättar till där det är möjligt.

Här kräver man att flickvännen, servitrisen, står för notan.

Hon sms:ade sonen och bad honom kolla om det verkligen var rätt.
N och jag, som båda är gamla krogisar, kunde intyga att det är det verkligen inte.

Ibland undrar jag om nutida företagare som har anställda, har förstått att internet finns. Att illa bemötande sprider sig som vattkoppor, vare sig det gäller hur man behandlar kunder, gäster eller som i det här fallet, anställda.
Puckon!!

Jag har inte kommit igång än.

Surfar mest på bostadsförmedlingens sajt. Ska på visning på onsdag kommande vecka och på tisdag veckan efter det. Sju år i bostadskön och nu hakar jag på där jag har möjlighet.

Jag tittade på en lägenhet häromdagen, i närheten av Älvsjö. Tyvärr hade det bott ett par katter i lägenheten och på loftgången, och familjen skulle bara flytta några portar upp i huset. Det är lätt att räkna ut att man skulle ha längtande katter utanför dörren ett tag, eftersom de sällan flyttar bara för att deras ägare gör det.
Min katt hade fått fnatt.
Tre personer var på visningen. Märkligt få. Lägenheten var jättefin.

En annan visning jag var på var i Högdalen. Den tackade jag ja till, men kom tvåa. Underbar. Stor balkong, otrolig utsikt. Rätt ny. Där var vi sex-sju personer på visningen. Jag hade köplats sex . Uppenbarligen tackade fyra före mig nej.

Jag är tankemässigt upptagen med lägenhet just nu och skriver kanske 500 ord per dag för tillfället. Det blir bok av det också till sist.
Och det är mer bråttom med bostad än nytt manus.

Det är lika bra att dra igång den här dagen.

Jag gör det med kameran så att ni får en exakt Farstarapport.
Men först ska ni få en skrivstuga, den kommer här och kostar 150 miljoner. Det kan bero på tennisbanan.

Så. Då kör vi.
Kämpa nu förih-lvete, Hellberg!

Deckarväder.

Balkongsvalka

Gotta love the early mornings.

En känd friidrottare

pratar (igen) med pressen och säger att han, när han knarkade och blev påkommen, förlorade allt.
Förlora allt är när familjen lämnar en, inte när uppdrag försvinner.
Med det bestämt kan vi gå vidare med den här fredagen.

Jag sov till nio. Förvisso vaken flera gånger under natten, men jag somnade om. Hurra för det.
Naturligtvis kommer det att göra underverk med mina skriverier, de som har haltat hela veckan.
Nya tag idag, och dagen till ära får ni en herrejoössesskrivstuga. Vill ni köpa den är den er för 100 miljoner.
Nu kör vi. Mot kaklet. Heja, Åsa, heja!

Determinativt pronomen (ja, jag googlade)

Det är ett jäkla överanvändande av det, om jag får säga vad jag tycker.
Senast för en stund sedan av Lisbeth (visst är man du med henne efter hennes julvärderi?) i Rapport.

Behöver ni exempel på ofoget?
Obama använde den bil som hade skeppats hit från Amerika.
Åsas förslag:
Obama använde bilen som hade skeppats hit från Amerika.

Åsa har sålt den lägenhet som hon bott i de senaste sju åren.
Åsas förslag:
Åsa har sålt lägenheten som hon bott i de senaste sju åren.

Det bord som stod i vägen ...
Åsas förslag:
Bordet som stod i vägen ...

De frukter som hängde längst ned ...
Åsas förslag:
Frukterna ...

Asch, ni fattar.
Sluta genast.

Åsas kostblogg ger svar på: Hur går det med dieten?

Jo tack, jag spottade nyss ut en mun med varma koppensoppa eftersom jag - samtidigt som jag drack - studerade innehållsförteckningen och hittade både det ena och det andra som gav den 16 g kolhydrater per portion färdig soppa när det som är okej är max 5.
Ut med eländet, alltså.

Vid det här laget vet ni att jag går all in med mina projekt, vare sig det gäller böcker eller kosthållning. Jag går in med exakt samma entusiasmnär jag bryter dem.
Det är då jag blir nöjd om jag får mycket glass (andra gånger kan det vara annat men just nu är jag besatt. BESATT, av glass).
Hos N och A finns hela frysen full av Lidl´s fantastiska pinnar, jag har själv lanserat idén med att köpa 5 paket åt gången.
Ångrar det lite nu.

Anyhow, för er som fortfarande äter som normala människor så är det rent nödvändigt att prova till exempel den här smaken (finns fler), jordgubb och vit choklad, för typ 25 kronor.

(Vad jag åt istället för soppan? Makrill i tomatsås.)

Bild lånad av Kardemummagumman.se

Idag rekommenderar jag Bröllopsduellen på sjuan. 21.00. Det är ingen film jag vill se igen, så jag väljer något annat ikväll, troligtvis SYTYCD. TV11 21.00.

Och för er som har BBC entertainment, ni missar väl inte bästa talkshowen med Graham Norton? Stjärnorna tar liksom av sig slipsen i den soffan.
Rysligt bra. Tisdagar 22.00.

Jag fick till lite i alla fall.

Heja mig.

Jag träffade en författarkollega häromsistens som berättade att hon levt under existensminimum i ungefär 20 år. När hon nu har lyckats (lyckats jättemycket) har hon svårt att använda pengarna. Hon är van att leta att grejer i soprum.
Fy satan vad vissa är värda framgång.

När jag själv får råd ska jag:
1. Träffa bra kvinnlig doktor och prata klimakterie.
2. Skaffa nya glasögon.
3. Gå till tandläkaren.

Jahaja.

Torsdag.
Och jag funderar på ansvar. Eget och andras.
Jag tycker att jag måste påminna allt och alla om det mesta.
Tröttsamt.

I mitt manus funderar jag på att använda ordet sorggasm (ett jättebra ord, ni läste det först här i just det här inlägget.)
Sista orgasmen med en gillad partner.
Vad säger ni?
Bra va?

Japp, jag gör ett nytt försök att skriva idag.
Här är dagens skrivstuga.
Kämpa nu, Hellberg, kämpa!

Tycker ni att vi ska summera den här skrivdagen?

Jag borde ha skrivit i alla fall ett par sidor så här dags.
Noll.
Jag har skrivit exakt noll sidor.
To much on my mind, som inte har särskilt mycket med mina karaktärer att göra.
Och så har jag varit hungrig.
Det enda jag hade hemma var grönsaker, så nu har jag ätit en tallrik med bara det.

Kidsen?
De steker pannkakor.
Sådana där goda som jag inte äter längre.

Om man ställer tantsvett mot tonårssömn,

vilket man är tvungen till i den här lilla lägenheten, så vinner svetten. En iskall dusch och skrubb med en borste är helt nödvändigt för att jag ska känna mig fräsch och jag struntar i om kidsen vaknar av min skönsång från badrummet.

Därefter är det manus.
Häng med.
Här är dagens stuga.

Det går lååångsamt framåt.

Jag slarvar. Ägnar mig åt annat. Kommer igång först när två nittonåringar har vaknat och då är lugnet jag behöver för mitt flow borta.
Alltså:
Jag måste komma igång tidigare.
I morgon till exempel.
Då ska jag tvätta klockan sju.
Rätt tid att gå upp om jag vill vara igång med manuset den perfekta manustiden, åtta noll noll.

Ikväll rekommenderar jag dokumentären på nian, börjar nu.
Louis Theroux gör ruggigt bra program.
Jag tror inte att det här är ett undantag.

Men vad är det med kroppsdoften?

Det känns som om jag behöver duscha tre gånger om dagen sedan klimakteriet ANGREP min kropp.
Och idag tog jag bara en droppe av en parfym som passade mig för något år sedan. Nu fick jag kväljningar och har gnuggat med tvättlapp för att få bort eländet (funkade inte.)
Min teori är förstås att detta hänger ihop.
Kroppen utsöndrar något nytt som inte funkar med parfymer från då .... när jag var ung och hade ägglossning.

NU ska jag skriva bok.

Åsas kostblogg presenterar: ETT dygn senare.

Inte ett enda rörelse i magen (magen låter så mycket trevligare än tarmen ...)
Skillnaden är oerhört stor, eftersom bubblet har varit min följeslagare hela sommaren.

Jag har precis ätit frukost. Två ägg och en liten avocado. Till middag blir det samma sak som igår; en kycklingfilé med alla möjliga grönsaker. Olivolja och flingsalt på. Dressing är inte min grej, men oljan är viktig så jag kör oliv som är gott och nyttig. Jag saltar aldrig när jag lagar mat, inte ens potatis när jag kokar det, så jag flingar till det efteråt om det behövs.
Under dagen hoppas jag att få i mig vatten, jag glömmer att dricka emellanåt.

Nu Sara. Nytt kapitel. Jag ska skriva ett helt. I mitt fall betyder det max 1500 ord. Förhoppningsvis ska jag också påbörja nästa. 2000 är målet också idag.
Häng med.
Här är dagens skrivstuga.

Grattis Madeleine och Chris.

Bebisar är ljuvliga.
För tillfället försöker jag att lära min att ta lite mer eget ansvar.
Det går trögt.
Nu är han en raring eftersom han alltid gör allt jag ber om, men det är det där att kunna se själv ...
Jaja.

Kunglig bebis.
Det är kul!

Jag är nöjd med dagens 1000 ord,

eftersom de tog tid att skriva. Kapitlet är i alla fall avslutat och det var mitt primära mål idag.
För övrigt är jag dagvill.
Jag tänker tisdag.
Varför vet jag inte, kanske för att måndagar vore bra att hoppa över?
Det kan också vara så att jag längtar till i morgon, att den här första kolhydratfria dagen ska vara över.

Jag är rätt hungrig (sugen på glass) just nu ...

Åsas blomblogg presenterar

Orkidén.

Vi kan väl vara överens om att den är lite galen med sin utväxt med nya stjälkar mitt på.
Brukar de se ut så här?
Jag vet inte eftersom det här är alldeles för avancerade växter för mig egentligen. Jag blir bara nervös för att jag ska ta livet av dem.

Medan ni funderar på om ni har sett något liknande, tar jag tag i Saras problem.
Idag härifrån.
Mot kaklet.
Tjoho.

I mitt senaste alster, Sara, är det lite rörigt just nu.

Sara befinner sig i trångmål och jag vet inte hur hon ska ta sig ur det.

Jag kan fundera mig blå på hur problemen ska lösas, men det är oftast helt blankt i huvudet tills jag öppnar dokumentet och sätter fingrarna mot tangenterna.
Däremot kan jag komma på något som jag kan lägga in längre fram (och då skriver jag ned det i min fina skrivbok, annars är det borta nästa sekund), men då aldrig hela "scener" som många av mina kollegor pratar om.
För mig handlar det mer om karaktärsdrag, kanske att någon ska visa sig vara en buse när man hela tiden trott något annat. Typ. Hur buseriet ska visa sig har jag däremot ingen aning om innan det är dags att skriva om det.

Egentligen skulle jag bara skriva att jag har ätit sommarens sista glass, en Magnum orginal.
I morgon börjar jag ta hand om mig själv igen.

Från och med i morgon

är det slut på sockerintag i den här kroppen. Och kolhydrater, i alla fall de mest uppenbara som bröd, pasta och potatis.

Det gick jättebra från januari till juni (när jag började äta glass som blev ett startskott), och jag tror förstås att det kommer att gå lika bra nu.
Jag är trött på min trötta, svullna kropp och min gasiga mage.
Vikten struntar jag i, jag har inte vägt mig på evigheter. Istället vet jag hur jag vill känna och det är dit jag strävar.

Jag behöver vara stark både mentalt och fysiskt i höst, för fysiken behövs när jag skriver så mycket. Det är ett stillasittande som min rygg är lagom förtjust i, så de raska promenaderna är lika viktiga som kosten om jag ska bli stark igen.

Sömnen kan jag inte påverka, jag vaknar av värmevallningarna, men jag kan ta igen en del av det med en tupplur här och där. Det är också en del av välbefinnandet.
Sedan ska jag överväga hormoner. Jag måste bara läsa på lite först och inte lägga mig i händerna på varken läkare (som säger naturligtvis) eller naturmedicinlobbyn (som säger galenskap.)

Eric Saade på fyran.

Heja!

God morgon.

Och det är faktiskt en sådan, tack vare att jag har lyckats somna om flera gånger.
Ingen uppgång fem idag, alltså.
Och inget ont i halsen (hurra).

Det här är dagens skrivstuga.
Ett kapitel ska skrivas klart och ett annat påbörjas.
En månad kvar till deadline. 10 000 ord/vecka.
Det kan gå, men det är troligare att jag ger mig själv en vecka till eller två.

Livet för övrigt är ju liiite rörigt just nu.