Eller att jag nu för tiden, sedan sonen slutade skolan, aldrig är ensam. Han jobbar med sin musik hemma och hans flickvän bor tillfälligtvis också här (men har jobb på en krog.)
Har jag berättat om mitt ensamhetsbehov, hur mycket jag gillar att umgås med mig själv?
Jaja, det är väl en tidsfråga innan en nittonåring flyttar hemifrån. Jag hjälper till med utfösandet genom att för första gången i hans liv tjata: Ta bort, städa undan, töm diskmaskin, stäng dörren, gå tyst, bär ut sopor, handla.
Ikväll är det bara han och jag.
Vi ska se Suits, äta tacos och umgås på riktigt.
Ps: Jag äter mitt utan bröd men troligtvis med smågodischoklad till dessert.
Det är fredag och då är det fest.
Jag har inte blivit helt tappad.
3 kommentarer:
Mysig fredag. Det tog två år av tjat innan sonen flyttade :) Så stå ut. :) Men samtidigt som han stack så kom det in en ny prins i form av pojkvän till ena dottern.
Vi verkar gå i samma skor med den skillnaden att flickvännen bor 4,5 mil långt borta och har egen lägenhet samt arbete. Å andra sidan de tillbringar lika mycket tid här som hos henne :-)
maria; jag står ut:)
Izabella; den här flickvännen hade också en liten andrahandslägenhet, det var när hon blev av med den som hon fick bo hos oss. Jättegullig tjej, så det är enbart roligt!
Skicka en kommentar