Exempel: Jag (medberoende) vaknar på morgonen glad som en lärka och möts i köket av min partner som av någon anledning är sur som ättika.
Mitt lärkeri är därmed som bortblåst och jag går direkt in i min partners surhet; antingen genom att försöka muntra upp honom (försöker ta ansvar för hans känslor) eller så blir jag butter själv.
Träningen handlar om att stanna kvar i det jag känner när jag kliver upp ur min säng.
Mina känslor är mina, dina känslor är dina.
Min partners surhet är inte min surhet.Jag är ansvarig för vad jag känner.
Min partners surhet är inte min känsla.
Jag är jag och du är du.
Nu sjunger jag vidare på min sång.
Är ni med?
Du behöver inte bemöta din partner med samma känsla som hon/han har, du har rätten att känna som du vill.
På samma sätt som din partner har rätt att vara sur när han/hon vaknar.
Vi har alla rätt till våra känslor.
Att träna under kommande vecka:
Gå inte in i andras känslor (behåll din egen).
Försök inte förändra vad andra känner (det är deras känslor).
Ni är fortfarande med va?
13 kommentarer:
tack för den!
Ja, jag är med, och jag träääääänaaaaar!! *skrattar* Är fortfarande en aning trickigt; t.ex. att inte tolka "tonen" i ett sms och "ta åt mig" eller reagera. Särskilt inte som jag har satt en rejäl gräns, och det nog inte direkt uppskattas. :-)
Fast det blir indirekt att jag får öva på att sätta gränser för mig själv! (INTE agera på medberoendet, och att acceptera att jag inte är direkt populär hos alla just nu t.ex.)
Går faktiskt över förväntan. Särskilt som jag har roliga saker att distrahera mig med! Började morgonen med att skratta, och det vet jag inte när det hände sist. (får bara lite ångest å då då, men den är väl övergående antar jag)
Kramen!
Lizzie
Ps. övar mig också indirekt att inte gissa/tolka/tro så mkt heller.. som att jag VET hur andra känner, innan dom har sagt nått, bara genom "tonen" i ett sms t.ex. Ursäkta långt å rörigt svar! Ds.
undrar förresten om det finns någon korrelation mellan att gå emot rädslor, stå ut med ångesten tills den avklingar och förmågan att börja skratt titt som tätt åt nästan vad som helst(som jag börjat få senaste tiden). . . Kan tänka mig att det gör det! :-) Underbar "sidovinst" isf! (tänker skratta på, fast andra blir surare och surare för att jag inte är som jag "brukar")
/Lizzie
Jättebra råd för ALLA relationer, inte bara beroende/medberoende (även om jag kan tänka mig att det blir extra viktigt att påminna sig om det där).
Fick mig en liten "aha-upplevelse" när jag läste ditt inlägg. Tack!
Jag blir helt fast när jag läser detta...har haft en ganska tung dag, varför vet jag inte...som avslutning på den så hittar jag länken..
Det stämmer ju att man äger sin egen känsla men jag vill ha min partners...den ser så mycket mer behaglig ut..Som medberoende (inte till min partner, från uppväxten)så ligger det så mycket o pyr, en ständig klump i magen som man letar febrilt efter en upplösning till. det som e mest farsinerande är att jag aldrig härleder min klump till en historik. Jag har den o har alltid haft den, har alltid velat tagit bort den...provat olika varianter. Jag har inga hard feeling till hon som var den missbrukande eller till han som var medberoende, båda är borta o har det bra.
Nu e jag vuxen o jobbar med den dagligen o är inte alls lika bekväm för min omgivning. Jag tar ju plats o säger vad jag tycker med hjärtat inte vad alla förväntas höra... jag skapade många av dem under den tiden som jag var i "bubblan", en bekväm avstämmande person som inte tog någon plats alls. Nu har en förändring skett o då uppkommer så många andra motgångar, den är med andra människor. Förr var motgången den inre, nu har den flyttas till extern problemlösning...näää..jag vet att den fortfarande ligger hos mej...Jag ska bara försöka hålla fokus...
Tack för "läxan"
Tack du anonyma! "jag vill ha min partners...den ser så mycket mer behaglig ut.." DEW kände jag igen!! Klickade till i mig. Att jag faktiskt ibland också blir avundsjuk på andras välmående, och vill HA det. istället för mitt eget kanske för tillfället suriga eller smärtsamma. Hm.. Nu väckte du nya tankar i mig! Tack för det! Var rädd om dig!
/Lizzie
Lizzie; heja!:)
Malin; ja, det är bara extra förstäkt hos oss som är medberoende eftersom vi lättare känner andras än våra egna känslor.
Anonym; välkomme. Även om vi har försonats med år bakgrund är det viktigt att vi ser hur den har format oss och på vilket sätt vi har "skadats".
Det är lätt att förtränga det som är smärtsamt och ändå måste vi igenom just det.
Kroppen minns det hjärnan vill lägga bort, kan det vara den klump du pratar om?
Kram åsa
Sanna mina ord att jag är med, här ska övas minsann. Mina känslor är mina, andras är deras, jag är med. Jag ska inte ta in ett mikrogram av någon annans kommande vecka. Bara lyssna. Inte ta över. Behålla mina. Det blir till att påminna mej känner jag. Men det här var ett bra inlägg för mej, mycket bra. Den hänger ihop med andra funderingar. Tack!
Det här är så universellt bra - och klockrent skrivet. Tack!
Trollet; heja!
Nemo; heja du också:)
Fy.. sitter här i sängen och har haft en rejäl dipp på grund av beroendets egoism. Min sambo tycker att han kämpar och kämpar, vilket han gör! Men - det vore så skönt att någon gång få känna att "nu handlar det bara om mig". Inte något om honom!
Lilla jag kommer fram, och jag är både förbannad och ledsen, och.. tom samtidigt.
I morgon bitti vill jag inte ha kvar den här känslan. Men jag vill inte heller glömma och inte gå igenom det jag känner. Puh.. jag måste alltså bearbeta det här som en vuxen människa, och det känns inte bra, jag vill skrika, slå och gråta.
Suck...
Kramar// En som försöker vara vuxen och förnuftig
Ps. Jag är på vägen i eget tillfrisknande, både som beroende och som anhörig, men ibland så kommer den lilla "jävulen" och grabbar tag i mig och släääääpar mig ner. Det känns dock skönt, för jag vet att det brukar finnas en mening med det. Det lär ju alltid finnas alla känslor, även om jag kommer att bli bättre och bättre :) Ds.
Jag har inte läst bloggen så mkt... Ännu! ser att Diffe används här också, vi byter ut "Lilla jävulen" i mitt förra inlägg till Diffe då :) för det kanske är lättare att förstå :)
Sara; välkommen hit.
Glöm inte känslor faktiskt bara är känslor. Och känslor har en förmåga att ändra sig, ibland från en timma till en annan.
Kram Åsa
Sant - och det hjälpte att skriva av mig. Det är dags att skaffa en dagbok igen - det var 10 år sen sist, och den hjälpte mig mycket.
I morgon blir det möte, och i dag gemensam delning. Puh, diffe (både min och min sambos) vill ha ett enklare liv :(
Men - känslor är härliga och jobbiga :)
Kram och tack för allt du skriver Åsa!
Skicka en kommentar