Sugna på att gråta lite?

Det kan man ju vara, tänker jag. A good cry en lördag om man inte har något annat för sig.

Hachiko - En vän för livet.
7:an. 20.00.

Själv har jag inte bestämt mig.
Det är det där med djur och barn ...

Vi pratar omslag.

Färg.
Titel.
Det kluras i Skåne, Stockholm, Halmstad och Farsta.

23 oktober kommer hon.

Det där med recensioner.

Här är två tankar om min första bok.


1.

”Casanovas kvinna är baserad på författarens sanna historia om att leva tillsammans med en sexmissbrukare. När Lotta träffar Jonas är hon en ensamstående mamma som precis börjat träffa män igen, de blir förälskade och inleder snart ett förhållande. Till en början verkar allt bra och okomplicerat men snart nystas en stor härva av otrohet och lögner upp. Det är en historia om missbruk, medmissbruk, behandling och försök till läkning. Men karaktärerna görs inte universella och den sympati och igenkänning som borde eftersträvas i denna typ av berättelse kommer aldrig. Språket är simpelt och helt utan liv. Historien berättas rakt upp och ned och när det saknas något att berätta så fylls det ut med ovidkommande detaljer. Åsa Hellborg arbetar som coach för personer som är utsatta för otrohet och sexmissbruk. Romanen är hennes debut. /Lektör: Erika Johansson”

2.

 Denna bok är så känslosamt och fint skrivet. Kan inte komma ihåg när jag sist läste en bok som berörde mig så mycket som denna. Stundtals strömmade tårarna. Jag kunde inte lägga den ifrån mig, samtidigt ville jag inte att den skulle ta slut. Jag levde mig in i varje litet ord, undrande hur en människa som upplevt allt detta kunde vara så förstående och kunna berätta så känslosamt om det. Hur orkade hon med allt? Själv hade jag aldrig haft det tålamodet som Lotta hade. Jag hade nog brutit förhållande ganska snart efter jag fått veta hur allt låg till. Hoppas att Åsa kommer att skriva flera böcker, för när Casanovas kvinna tog slut, ja då blev allt så förfärligt tomt.

av Kristina Simar lektör/bokrecensent, 2009-10-29

Finfina Anneli

fyller 50 idag. Man kan alltid gå in här och säga grattis.

Men vad konstigt det blev idag då.

Jag är i full gång med redigeringen och ska ägna de sex närmaste dagarna åt den. Idag gjorde jag ett avbrott för att åka till en polisstation och skaffa ett nytt pass till min son.
Vi kom tjugo i tre, fem i såg vi anslaget som sa att vi måste ha kontanter, och klockan tre stod jag vid en bankomat när sonen ringde och sa att passansökan stängde klockan tre och att jag kunde strunta i att ta ut pengar.

Istället tog vi en ny väg hem, hjälptes åt att handla och pratade om relationer.
Herrejösses vad trevligt det är att ha en snart arton.

Man kan faktiskt

tro att Sanna Lundell och jag har pratat ihop oss, det har vi inte, vi är bara så där vansinnigt kloka på varsitt håll.
Min åsikt om barn och alkohol föddes långt innan jag själv slutade dricka helt och hållet. Jag tyckte att det var vettigt i samma ögonblick jag blev mamma.

God morgon.
Vad säger ni om att åka hit idag?
4 400 000 Euro.

När man tänker på det så är bokbranschen -

eller i alla fall författardelen av den -väldigt ointresserad av ålder.

Jag har inte mött ett enda lyft ögonbryn när min ålder har kommit på tal; ingen har sagt att nu lilla gumman kan du inte längre, och inget förlag (jag har ju faktiskt två) har sagt att nä, du, vi vill ha en yngre förmåga.
Ingen har heller sagt att de hellre vill ha en man, eller att det ligger mig i fatet att jag är ensamstående mamma.

Nu är ensamståendet snart över såklart. Men ändå.
Det där har jag fått kämpa med i alla år.
Tips; avstå franska chefer om du är ensam med din knodd.
Undvik också branscher där unga oförlösta civilekonomer är ute efter ditt jobb.
Egentligen skulle jag säga undvik att vara solo om du kan, men det är ju inte så det ser ut idag.
Anyway.


Bokbranschen bryr sig inte, och det är jag tacksam för.

Det ska bli lite grått i förorten idag

och det passar mig utmärkt eftersom jag nu går i en vecka av totalt redigeringsfokus.
Ni vet läget när det är moln. Då åker vi hit.

Visst kan man längta

efter svartvinbärssaft?

Vattkoppor.

Det kan man ju tro är helt oaktuellt vid snart arton års ålder, och det är det också ... och har varit i hela ungens liv.
Det är inte bra.
Jag hade en arbetskamrat som fick det som vuxen och han blev supersjuk.

I morgon tar jag med mig min 189 cm långe yngling  till vårdcentralen.
Det är dags för ännu en vaccination.
Först i augusti fyller han år och får bestämma själv.

Järvastadens egen Spader Dam har

läst Sonjas sista vilja.

Men vad hon menar med att man kan leva utan att ha läst den förstår jag inte riktigt.
Det kan man förstås inte!

Jag fick en röd näsa idag,

vilket jag kan tacka dagens sommarpratare, Emma Wiklund, för. När hon pratade om sin pappa blev jag så ledsen att jag låg kvar på gräsmattan och torkade tårarna medan solen brände.
Det var fint.

Lina har läst

Sonjas sista vilja.
Tusen tack!

Andra städer jag skulle vilja åka till är

Paris, Hongkong och Tokyo. Och Sidney. Och Dublin. Och Edinburgh. Och Rom, herregud jag glömde Rom.

Men Farsta är fint. Det är det verkligen.

Agneta är i New York

och hennes glädje är så smittsam att jag måste titta på mina bilder därifrån.
Och så blir jag nostalgisk. Och varm. Och lite tårögd. För att vi kunde göra det där. Och för att det blev så bra.

Som när vi åkte tunnebana till Canal Street.

Eller när vi fikade och tittade på folk i West Village

Eller fikade för att det var nya människor att titta på
utanför Macy´s.

Och vi gick och vi gick och vi gick

Och åt och åt och åt.


Nu ska jag dricka vatten.
Hej då.

Ni vet när man skrattar

så att man tappar andan och måste fäkta med armarna för att få luft för att man inte vill dö på golvet på Riche?

Alla andra jag känner hade ryst och slängt en sådan bild på sig själv. Alla.
Inte min väninna.
Hon hävdade att hon aldrig någonsin hade fått andra på så gott humör som med den omedvetet tagna bilden på sig själv en tidig morgon efter att ha jobbat en hel natt


Det är helt klart så att 50 plus rockar.

Självförsörjande

Söta

Inte så söta



Nu måste katten och jag ta en tupplur.
Hejsan hoppsan.

Men kolla vilken bok

Malin tipsar om.

Förortsmåndag,

och Nilla ska träffa ett förlag. Jag blir så oerhört glad för hennes skull. Häromdagen blev jag lika glad när jag fick ett telefonsamtal från en vän som har kämpat och som nu verkar gå i mål. Hurra, vad det är roligt.


Och hurra för mig som får redigera andra boken om Sonja.
Idag åker vi nog hit.

Bikini på,

bikini av.
Förorten har inte bestämt sig för hur den ska ha det.
Jag handlar så länge. Havregryn är beställt.

Nedanstående inlägg

är ett bevis för att det spelar ingen roll vad "alla andra säger", det är vad du säger till dig själv som avgör om du tycker att du kan eller inte.
Sedan kan förstås omgivningen spä på känslan du själv har och då kan det ju bli riktigt illa. Jag har  många kompisar som aldrig tog en ton igen för att musikläraren sa att det var bäst så ...

Det är därför vi ska passa oss för vad vi säger till våra unga (eller till varandra. Men ungarna är viktigast.)
Att bekräfta någons känsla är inte att hålla med. Det är att lyssna utan att värdera. Och älska ändå.
Typ.

Jag vet att ni förstår. Ni är de klokaste läsare som finns.

Om fyra månader

kommer andra boken om Sonja.
Det är min tredje bok.
Ändå samma låga självförtroende. "Andra" kan. Jag har bara haft tur eller nå´t.
Jag borde gå till mig, alltså till en bra coach.


Märkligt det där, hur olika jag ser på mig själv.

Jag har sovit som en kratta.

Och boven i det dramat heter kaffe klockan sexton noll noll. Två koppar.
Idioti, men gott.
Morgonens omgång, den enda som hädanefter är okej , dricks ur den här.

Det är inte en favorit, men den är okej när de andra två är i disken.

God morgon!

Det var värst vad ynkligt bloggliv jag har just nu.

Idag har jag ägnat mig åt att fixa en ny telefon. Min gamla fina Ericson, som aldrig har varit särskilt fin men miljövänlig, mår inte så bra. Och inte jag heller när jag pratar i den. Ljudet är förfärligt och nu gick det inte längre.

Och så målar jag naglarna. Jag ska ju på stan i morgon, gudbevars.

Lördagsöppet.

Tjoho.
Har jag berättat att jag lever med två njutare?
Det är inspirerande för någon som mest har bråttom (utan att ha särskilt mycket att brådska till ...)
Därför är det trams att jag längtar efter badkar. Jag har nämligen haft ett i en annan lägenhet och de 5, 5 minuters bad jag tog där en gång varannan månad bevisade en gång för alla att en dusch är perfekt för mig vare sig jag tror det eller inte.


Men så finns det guldkorn som till och med jag gläds åt.
I morgon kväll ska jag sätta på mig mascara och träffa en väninna på stan.
Det, mina vänner, är som en hel kurort.

Fredagsstängt.

Häromdagen regnade det så mycket att det droppade från mitt balkongtak. 

Det gör det inte idag.

Vi hörs i morgon.

Någon gång skulle jag vilja umgås med en stajlist.

Någon som sög tag i mig och vände och vred, mätte och suckade, för att till sist komma på vilken klänning som skulle passa mig och min kroppsform alldeles perfekt eftersom jag aldrig någonsin har kommit på det själv.
Ni behöver jag ingen klänning, och kanske aldrig någonsin igen, men om -bara om - skulle det vara oerhört roligt att exempel umgås i ett provrum med Camilla Thulin. Eller Trinny och Susannah.


Vet du vilken typ av klänning du klär i, eller gissar du vara för att du var fin i en sådan 1989?

Jag följer Martin Melins blogg

och nu är han i Fjällbacka och visar bilder därifrån.
Åhhhh.
Jag ska också åka till västkusten någon gång snart. Och troligtvis klämma in en signering eller två (hej Lysekil) men mest hälsa på mina brorsbarn. Hem och vända. Jag är ju mitt i min redigering och några lata dagar är inte att tänka på.

Och så måste jag visa er vad jag fick med posten idag:

Tusen tack Frida, den blir perfekt på min tågresa västerut.

Det kan hända att jag tar en promenad till

stranden idag.
Det blir i så fall årets debut. Aldrig någonsin har den varit så sen.
Jag satsar på lite fräknar, det är en bra början.

Åh,

jag vet. Jag är en romantisk tok alltför medveten om verkligenheten.

Vad sorgligt.

Nora Ephron, skapararen av flera av mina favoritfilmer, "When Harry met Sally", "Sleepless in Seattle", "You´ve got mail" och en av de senare "Julie and Julia", är död.
En oerhört inspirerande kvinna, om man som jag är lätt besatt av bra romantiska komedier.

Jag har fått en award.

Av Shamrock.
För att jag har släppt min andra bok.
Hurra och tack!

Åh.

Eva har också läst

och har lite invändningar mot perspektivbyten i stycken och kapitel.

Tusen tack, Eva!

Bokboxen

har recenserat Sonjas sista vilja.
Tusen tack!

Ibland verkar det som om de som vill skriva

en bok mer läser böcker om hur man gör det snarare än att sätta igång själva.

Dagens tips blir alltså att hitta det DU behöver för att skriva din bok, istället för att känna att du gör fel för att du har läst för många böcker om hur man egentligen ska göra.
Det är bättre att börja och över tid se vad man eventuellt behöver hjälp med, än att göra sådant som för dig kanske bara är hindrande.

Man vet inte vilken typ av skrivare man är om man aldrig har försökt.

Åh, vet ni vad jag bara ramlade in i igår?

Mistrals dotter, från 1984, baserad på Judith Krantz bok. Judith som för övrigt debuterade vid 50 års ålder och som skrev flera böcker som sedan filmades.

Och visst kommer ni väl ihåg den här signaturmelodin?

Sveriges viktigaste tidsskrift, Fjällbackabladet,

har recenserat Sonjas sista vilja.

Hurra.

Lysande skrivväder.

Ska vi låtsas att vi är här?

Exakt sex stycken jordgubbar

har balkongplantan jag fick producerat.
Vad säger ni om det?
De är förstås löjligt goda.

Det kan komma tre till.
Don´t worry.
Detta viktiga kommer jag förstås att hålla er uppdaterade på.

I stan spöregnar det

och i förorten skiner solen.
Jag tog en promenad till torget där jag träffade en fjällbackabo varpå jag genast började prata bohuslänska.
Märkligt, det där. Eller omärkligt, kanske. Oftast vet jag inte att jag byter dialekt förrän någon säger att jag pratar annorlunda. Sonen hugger gärna på bohuslänskan och min lillebror på den egenkomponerade farstadialekten.

Dagens redigeringspass gick för övrigt utmärkt och jag närmar mig slutet. 
I morgon, då ni.

Pokémon.

"Du får önska dig precis vad du vill", sa jag utmattat till min sexårige son när han helt plötsligt inte ville vara med i de sista uttagningarna till Småstjärnorna längre. Vi  - alltså mamman som drev på sin talangfulle son tillsammans med producenten - hade då försökt med allt i en timme.
"Kan jag önska mig Pokémonkort?" frågade han hoppfullt och när jag sa att han kunde få två buntar blev han så glad att han gick upp på scenen och gjorde det han skulle.

Han var inte med i fler sådana tävlingar.

Att jag ens kom att tänka på mitt miserabla föräldraskap var för att de små figurerna fortfarande verkar populära, i alla fall visar fyran avsnitt just nu.

Idag slänger jag mig in i den här fina skrivstugan.
Häng med, för tusan!

Kalenderflickorna idag 21.00 på femman.

Väldigt underbar. Se den.

Bra dag i skrivstugan och

jag närmar mig lösningen på det som har varit lite klurigt.
Deadline om fem veckor.
Sedan ska vi prata titel (Sonjas sista vilja hette något annat långt fram i processen), omslag och allt det där som också ska till innan det blir en bok i hyllan.

Tjoho.
Nu måste jag vila rumpan.

Det verkar som om de flesta författare

har drömt om att skriva en bok så länge de kan minnas.
Det kan inte jag komma ihåg att jag drömde om.
Snarare skulle jag nog ägna mig åt något sceniskt. Om det sedan handlade om sång, musik, dans eller teater spelade ingen roll. Allt var roligt och allt var möjligt.

Jag hade inte skrivit många ord utanför mitt huvud när jag skrev Casanovas Kvinna, men efter det fanns det ju ingen hejd.
Så man behöver inte ha haft författardrömmen sedan man var liten för att skriva en bok vid 46.
Man kan ha drömt om att bli variéartist också.

Midsommardag.

Och jag fortsätter med min redigering.
Snart är jag så klar att jag kan läsa igenom allt, men inte riktigt än.
Jag jobbar på.
Dagens mentala skrivstuga är den här.

Tja,

vad säger man: Lomelino, släng dig i väggen?

Jag vet inte vad ni tycker om kombon

texmex och jordgubbstårta, men vi tycker att det funkar. Man kan alltid använda olika tallrikar om man är knusslig.

När jag blir mer vuxen ska jag se ut så här.

Tingeltangel i öronen, sjal på axeln och kort fräsigt hår.

Dame Judy Dench, 78.

Önskar er alla en härlig midsommarhelg.

Själv kryper jag in här.

Förra inlägget var nummer 5000.

Jag tänker inte gå tillbaka för att se vad alla dessa har handlat om, men jag tror att vi kan hitta en röd tråd det första året, och en annan det senaste.

Otrohet och skrivande. Två liv, men ändå inte. Såklart. 

Det har hänt en hel del sedan första inlägget i februari 2009.

En del har jag berättat om, annat behåller jag för mig själv.

Jag tror att det är viktigt. Det senaste alltså.

Kan man behålla sin integritet kan man nog blogga hur länge som helst.

Mitt sikte är nu 2015.

I den här familjen

görs det ingen skillnad på veckodagar, inte heller på helger.
Same, same.

Mentalt befinner jag mig här.
I verkligheten i min soffhörna.

Jag antar att många av er checkar ut idag och därför vill jag passa på att önska er en härlig midsommar.

Och här,

är något är lite KNAS, tack Fru Venus!!!!!
När ni klickade på länken som låg här så kom ni in på ER EGEN blogger home av någon anledning.

Mycket märkligt.
Jag bifogar inga fler länkar idag.

Anneli har läst Sonjas sista vilja.

Jag blir ju så innerligt glad när ni tycker om min bok och karaktärer.
Tusen, tusen tack!!!

Jag jobbar på och vi hörs.

Dagens skrivstuga.

Åh,

vad störtskönt!

Återigen får vi läsa om en "offentlig" otrohet

och jag hoppas att hon som har blivit bedragen får hjälp med att förstå att det inte handlar om henne, att hon inte duger eller inte är fin nog.
För det är hon.
Och det var jag.
Och det är alla ni som har varit i samma situation.
Det är inte hos er det brister.

Det betyder dock inte att det inte kan brista för andra.
Trots att de har er. Trots att ni är bäst.
Det kan brista ändå.
Det handlar ju inte om er.

Underbar film.

Fantastiska skådespelare.
Betyg: Se den.

Bio.

I stan. Kors i taket.
Återkommer med rekommendation.

Fina Nina ger

Sonjas sista vilja betyget 5.
Jag har svimmat.

Bra dag i skrivstugan.

*klapp, klapp, klapp*

Jag skulle tro att jag behöver den här veckan också men sedan kan jag skicka tillbaka manuset till min redaktör.
Det kommer en tvåa, hörrni.
När det börjar bli riktigt mörkt och ruggigt i höst.

Läs ettan så länge, vettja!

Mina vana trogen (?)

har jag tagit en rask morgonpromenad. Jag säger vana för att lura hjärnan att tro att det är en toppenidé att flänga runt i Farsta när man skulle kunna sitta i soffan och sippa på sitt morgonkaffe.

Jag skulle tycka att det vore underbart att komma i de vita byxorna som satt som en smäck bara för ett par månader sedan.

Nu frukost, dusch och redigering.
Idag åker vi hit.

Jag ska banne mig sluta googla.

"Klimakteriet har karaktäristiska symtom som svettningar, vallningar, huvudvärk, sömnbrist, viktökning, hjärtklappning, ledsmärtor och minskad sexuell lust. Efter klimakteriet ökar risken för hjärt- kärlsjukdom, återkommande urinvägsinfektioner, framfall, gles hårväxt, skeletturkalkning sk osteoporos med komplikationer som ökad risk för benbrott."

Ny S-anongrupp för anhöriga i Göteborg

startar i morgon.

Är du anhörig till en sex & kärleksmissbrukare så gå. Även om det är läskigt. Gå.
Det är fantastiskt att få träffa andra i samma situation och det läskiga går över på tio minuter.
Gå!

Hej, S-anon i Göteborg startar i morgon 120618 kl 19 30. I Johanneskyrkan.

Jag ryyyyyser när jag tänker på vissa uttryck.

Unna mig/sig är det värsta men inte så lång därifrån kommer Stå på dig. Det senare sägs bara till kvinnor och barn. Ett annat kvinnouttryck är skinn på näsan. Det får nog komma som trea på min lista över dumheter som kommer ur munnen från och till kvinnor.

Har ni rysuttryck?
Berätta, så kan jag undvika dem i boken jag redigerar just nu.

Den mest förekomna frågan när det gäller

Sonjaboken är hur jag kom på historien. Det är också den enda frågan jag inte kan svara på eftersom jag inte "kommer på historier." Jag skriver fram dem.

Exakt en halv procent är klar när jag börjar skriva.
När jag började skriva Sonjas sista vilja hade jag en bild i huvudet av två kvinnor som gick i en tredjes fotspår, det var allt

Hur gör du? Hur mycket vet du om vart du vill, med vem och varför, varför varför?

Jodå,

det blev lite värdefullt skrivet idag också innan jag var tvungen att kliva in i tvättvärlden.
Resten av dagen behöver jag låta bli att tänka och bara koppla av, allt för att kunna koppla på i morgon igen.

I morgon kväll ska jag på bio.
Har ni sett den här?

Anna har läst Sonjas sista vilja.

Klicka här.

Tusen tack!!

Och om det ska bli en tvåa som Anna ser fram emot så behövs en skrivstuga, alldeles särskilt idag.
Den här. Åh, så fin!
30 miljoner.
Åh.

Finaste Elin med guldkornen

kom till Bokia Avenyn.
Och Peter som har skrivit den alldeles utmärkta Anfäkta.
Att Joanna kom till Kungsbacka vet ni redan.

När jag var i Farsta kom Shamrock, Spader Madame, Ninas Skrivarlya och Ebba från Skrivarvisioner 

Fattar ni två saker?
1. Det är utmärkt att ha en blogg.
2. Det är utmärkt att skriva böcker.

Nu ska jag fortsätta redigera.
Idag kör jag så länge jag orkar, målet är att få klart ett nytt kapitel.

Egentligen borde man inte blogga om att man

inte orkar blogga.
Det är så förbannat ointressant att ni aldrig borde besöka den här bloggen igen.
Jag kan inte ens lova att det blir bättre i morgon.
Man vet ju aldrig hur det är med sånt, jag kanske vaknar och är på en jävla humör och så låter jag det gå ut över bloggen.
Det har hänt ... andra, och det kan hända mig.

Jag tror jag stannar där. Tack.

Göteborg dag 3

Inget regn idag heller, i alla fall inte än så länge.

Jag ska strax packa ihop, checka ut och ta mig till Östra Nordstan där jag tänker ta ett varv innan mamma kommer och vi ska åka till Frölunda.
Där väntar hennes väninnor Margareta och Svea. Tanterna ska äta lunch när de har tröttnat på min signering.
Själv ska jag vidare till Bokia Avenyn och 16.42 går mitt tåg hem till min lilla familj.

Nästa gång jag kommer hit är det bokmässa.
Tjoho.

Jag är så väldigt busy

att jag inte hinner med varken min egen eller era bloggar.
Göteborg är mycket trevligt måste jag säga.
Dagens restaurangtips är SOHO där vi åt lunch idag. Vilket ställe.

Min middag intager jag i morgonrock i min soffa i den lilla sviten; en kycklingwrap, en påse Polly och hoppsanhejsanKerstin en påse chips.

Nu ska jag se fotboll. Heja Sverige.

När frukostmatsalen öppnade 07.00

stod jag utanför.
Idag ansträngde jag mig för att äta något annat än ostmackor eftersom det finns så mycket annat att välja på som inte finns i farstaköket.
Det gick sådär.
Men det var gott.

Dagens två signeringar är senare i eftermiddag så jag hinner ta en promenad på stan och äta lunch innan vi åker till Backaplan och Allum.

I en svit på åttonde våningen.

Och visst hade det varit bra om jag hade med mig kamerasladden, men icke sa nicke.
Ni får tro mig när jag säger att jag har det rätt bra här in Göteborg.

Här bor jag.

Nästa termin

ser sonens ämnen ut så här. Hade jag haft nedanstående kursplan hade jag också gärna gått tredje året på gymnasiet:

Engelska C
Religionskunskap A
Arbetsmiljö och säkerhet
Instrument/sång, nivå 3,
Övrigt instrument
Ljudteknik B
Ensemble A
Kultur- och idéhistoria
Nutida konst
Körsång A
Projekt och företagande
Pedagogiskt ledarskap
Arrangering och komposition
Musikverksamhet
Projektarbete

Dagens kvällspyssel

kommer att handla om packning, nagelvård och fotfilar.
Min knallrosa kavaj är given på signeringen och om utifall att jag blir väldigt smutsig i Kungsbacka (?) så har jag med mig extrakläder till de kommande dagarna.
Bra tänkt, eller hur?

I morgon bitti klockan fem ska jag in i duschen.
Tjohej.
Göteborg!

Se där,

det blev en hel del gjort idag.
Jag vet hur jag vill ha det och hur jag ska komma dit.
Just nu är jag i slutet av manuset och sedan kommer jag att börja om från början igen. Då ska de stora bitarna = strykningar/tillägg vara på plats.

Tjohej, det blir en bok av det här också vad det lider.

Idag är en annan dag.

Och efter ett par timmar i telefon så är det redigering som står på schemat.
Rättare sagt ska jag skriva ett eller ett par kapitel till. Förtydliga, fördjupa.
Ni vet
Jag tror att vi kommer att trivas utmärkt i den här stugan, eller vad tror ni?

Stekt falukorv.

Jo då.
Tre år sedan sist.
I den här familjen är det inte jag som protesterar mot sådan mat.

Idag körde jag med "snälla."
Det  är inte klokt vad bra det funkar ibland.

Jag är en rätt tuff tjej,

och den här pipigheten som har kommit de senaste åren har jag lite svårt att förlika mig med.
Jag så lättrörd att jag kan bryta ihop för att en myra klarade sig över gatan.
Ni fattar?
Jag är lätt outhärdlig. Till och med för mig själv.

Det är ju så lätt att komma ihåg VM 1994.

Mest för att jag var höggravid och lycklig. Jag hade förvärkar och var hemma på västkusten.
Och Sverige bara vann och vann och vann.
Det var väldigt roligt med fotboll då vill jag minnas.

Så här ska ett svenskt fan bete sig.

Heja Spader!

Idag vaknade jag med självförtroendet i bott.

Lägg lite skuttande hormoner på det så har ni läget klart för er.

Det bästa med att vara gammal och trött är att man vet att svackor går över om man låter bli att klamra sig fast i botten. Jobbar man på brukar det gå över.

Allt, precis allt, blir bättre i den här skrivstugan.

Hurra,

min mamma, som jag inte har träffat på ett år, kommer till signeringen på Frölunda torg tillsammans med två väninnor.

Väldigt tidigt torsdag morgon går tåget västerut.
Så här ser schemat ut:
Torsdag 12-17 Kungsbacka, Kungsmässan.
Fredag 15.30 - 16.30 Bokia Backaplan. 17.15-18.15 Bokia Allum
Lördag 12-13 Bokia Frölunda 13.30-14.30 Bokia Avenyn.

Enkät:

Om du fick resa, bostad och biljetter till matchen, skulle du då åkt till Ukraina för att se Sverige spela EM?

(Nej, det är klart att inte jag skulle. Jag ska till Göteborg.)

Jag tror att jag sa att

mitt tredje manus om Sonja skulle vara klart i slutet av sommaren, men så kommer det inte att bli eftersom tvåan seglade upp på redigeringshimlen med en deadline i slutet av juli.
Vi kan väl säga att det blir en boksommar i år också.
Sonjas sista vilja började jag skriva på i början av juli förra året. Det är ju inte klokt att det är mindre än ett år sedan.

Jag slänger mig över manuset och tar med er hit.

Jag träffade Linda

på Tylöhus när vi var med på samma bokevent.
Hon kom sent för att hon hade jobbat på HM. Ingen ville ta hennes pass ...

Lomelinos tårtor. Har ni sett boken? Deen är grym.
Inte bara det.
Linda bloggar och gör fler tårtor och cupcakes.
Kolla här.

Har plockat fram den här:

Den första boken jag läser av henne. Om 50 sidor vet vi om jag vill läsa klart.

Fru Venus

har läst Sonjas sista vilja.

Hurra, och tusen tusen tack!

Idag ska vi äta jordgubbe.

Vi har nämligen bara en att dela på.
I love min jordgubbsplanta!

God morgon.

Det hängisha är borta och jag är på ett strålande humör.
Igår var jag en tjurpelle men det gick över när jag fick prata av mig med en kamrat.
Tänk att det alltid funkar med kommunikation.

Idag ska jag se över kommunikationen i manus två.
Det ska bli mig ett sant nöje.

Vad tror ni om att åka hit idag (igen). Det är värt det tycker jag. Kolla fjärde bilden.

Att prata med någon i en mobil

i tre timmar och fyrtiofem minuter är förstås rena rama galenskapen, men vad gör man inte när man har mycket att avhandla.
Jag missade hela filmen jag ville se, men den var tydligen med Drew Barrymore och har man sett en med henne så har man sett nästa också.

Och nu är det mitt i natten.
Sov gott.

Jag känner mig lite hängish,

det ska bli intressant att se om det bli något av det eller om det går över.
Det får väldigt gärna passera eftersom jag ska till Göteborg nästa vecka.

För säkerhets skull tager jag mig en yttepytteliten tupplur.
Det blir jag i alla fall inte sämre av.

Nu vet jag vad som saknas för att jag ska komma igång,

efter att ha testat disk, bäddning och dusch:
En SKRIVSTUGA!

Så. Nu.

Jag har fått tillbaka mitt manus

från min redaktör med "arbetsuppgifter" som jag ska hugga tag i idag.
Nu ska det förfinas så till den milda grad att ni vill slänga er över tvåan när den kommer.
Den kommer att bli grym.
(Och redaktören har förstås rätt i allt hon säger. De brukar faktiskt ha det även om det svider.)

Nu kör vi.

Jag är mitt emellan storlekar.

På fötterna.
(Senast jag provade skor var i New York när jag som alla andra ville ha ett par Converse.
"They look good on you", sa femtonåringen som satt bredvid.)

Jag behöver för tillfället inga skor.
Men om de här hade funnits i 38, 5 så kanske.

Å ena sidan

Å andra

Ibland kan det man inte ser vara helt avgörande

Idag drar det igång.

Jag kan inte påstå att jag är särskilt intresserad av annat än Sveriges matcher. Första är på måndag.
Själv var det meningen att jag skulle vara livsfarlig vänsterytter i Tanums IF i slutet av 70-talet.
Vi var ett rätt skönt gäng mellan15 och 40 som ... kämpade väl.
Lena och Maria var bäst och hade benskydd.

Jag hade i alla fall skor med dobbar.

Susanne B skriver ett inlägg

som får mig att rysa. Jag har ingen morgontidning men det har hon.

Jag vet inte vem som har skrivit det här,

första gången jag läste det var för flera år sedan.
Tack Agneta som mailade det igen eftersom jag har tappat min kopia.
Enjoy. 

2 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Det är med stor glädje jag informerar er att företagets årliga midsommarfest ska firas med utegrillning vid Hällens Badplats den 20 juni.
Vi arrangerar med bord och stolar, utebar, salladsbuffé och en tvåmansorkester kommer att spela mysiga sommarsånger under aftonen.
Dags att koppla av och njuta av kvällen! Ni kan se fram emot att möta VD som kommer att vara lekledare och även ansvara för att midsommarstången kläs.
Ni får gärna ta med egen snaps - företaget står för fritt vin, öl och alkoholfritt!
Jag önskar er och era familjer en härlig midsommar!
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor
3 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Det var inte alls meningen att gårdagens meddelande skulle isolera våra icke-svenska kollegor. Vi är medvetna om att ni inte har samma traditioner, grundade på en ogudaktig asatro, som vi har.
På grund av detta kommer vi att kalla vårt möte "våravslutning" från och med nu. Det kommer varken att finnas en majstång eller sjungas några snapsvisor.
Jag önskar er och era familjer en trevlig tid.
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor

4 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Jag refererar till ett diskret tips från en medlem i Anonyma Alkoholister som kräver ett "torrt" bord. Jag är glad att kunna uppfylla detta önskemål, men påpekar samtidigt att anonymiteten sedan inte kommer att garanteras.
Dessutom kommer det inte att vara tillåtet att ta med egen snaps på grund av fackklubbens intervention: Alla kanske inte har råd.
Tina Johansson
Ansvarig för personalforskning

8 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Vi har nu placerat ett av borden långt borta från grillbuffén för alla medlemmar av "Weight Watchers" och ett bord mycket nära de mobila toaletterna för alla som väntar barn. Bögar får sitta bredvid varandra.
Lesbiska kvinnor behöver dock inte sitta bredvid bögarna, utan får ett bord för sig själva. Självklart får bögarna ett blomsterarrangemang på sitt bord.
Är ni nöjda nu?
Tina Johansson
Ansvarig för dårhuset

10 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Naturligtvis kommer vi att skydda icke-rökare för rökare och placera rökar- respektive ickerökarbord på varsin sida om ett avgränsande buskage. Alternativt placeras rökarna i ett alldeles eget, tättslutande, tält.
Tina Johansson
Ansvarig för förtryck av personal

11 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Vegetarianer! Jag har bara väntat på er! Jag struntar fullkomligt i om det passar er eller inte: Vi kommer att grilla!!! Om ni vill får ni gärna flyga upp till månen för att den 20 juni kunna sitta så långt bort som möjligt från "dödsgrillen", som ni kallar det. Njut av salladsbuffén och käka råa tomater!
Förresten: Tomaterna har också känslor. De skriker när man skär i dem,jag har hört det. Där fick ni!
Jag önskar er alla en urusel midsommar, sup er fulla och kola av!!!
Slampan från tredje våningen

15 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Jag är säker på att jag talar för oss alla när jag önskar och hoppas att Tina Johansson är på bättringsvägen. Det skulle uppskattas mycket om ni hjälper till och skickar många "krya på dig"-kort till psykavdelningen.
Ledningen har under tiden bestämt att det inte kommer att bli någon fest den 20 juni. Ni får ledigt denna eftermiddag på företagets bekostnad.
Fredrik Lindfors
Tillförordnad ansvarig för personalfrågor

"4 Looks To Turn Heads At Ascot"

är rubriken i mailet från Karen Millen.

Men jag vet inte jag. Nog för att jag älskar England (av någon anledning som jag faktiskt inte rakt av förstår) men Ascot är nog inte min grej.
Däremot kan jag tänka mig hatt.
Jag hade en marinblå pillerburk till min hellånga marinblå cape med persiankrage, once upon a time.
Det var väldigt tjusigt vill jag minnas.

Vad säger ni flickor.
Skulle ni kunna tänka er en någon av dessa kreationer?

Bilden lånad från theverysimong.com