Maten. Utan bilder.

Jag vet inte varför jag inte tog upp kameran när min Steak frites bordelaise (oxrygg, märg och svartpeppear) á 350 SEK serverades, men jag tror att det var chocken. Eller kanske snarare förvåningen. Ordet chock kan säkert användas bättre.

Det troligaste är att det är modernt, men ändå ...

På min tallrik låg, förstod jag senare, en biff. En rätt stor. Typ 200 gram.
Man såg den inte, den var nämligen täckt av rostad lök.

Försök nu att se det framför er: en ryggbiff på tvåhundra gram, helt täckt av rostad lök.
That was it.
Nada mas, på tallriken (från Villeroy & Boch, jättesnygg).
Inte en färg, inte ens ett dekorativt löv.
En biff täckt med rostad lök.
Punkt.
Jag tittade på tallriken och på Nisse och han tittade på tallriken och mötte min blick.

Till detta gråbruna serverades en standardaktig sås/sky, pommes och tre salladsblad.
När jag insåg att jag behövde blunda för att äta så smakade det oklanderligt och köttet var perfekt tillagat. Under täcket låg märgen och tillsammans med svartpepparn som låg runt kanterna på köttet blev det gott.
Men skulle rätten dö av lite färg?

Och ja, jag åt en förrätt.
En löjromstoast. Brödet (som enligt menyn var Brioche) var rätt torrt, men annars är det väl svårt att misslyckas med en sådan, tänker jag. Hade jag varit kallskänka hade jag dragit ned på storleken på gräddfilsklumpen som låg bredvid löjromen på det torra brödet, men annars okej om än rätt tråkigt.

Nisse åt till förrätt rökta räkor och en god fänkålsmajonnäs, och till varmrätt lamm (som jag inte tycker om.) Han varmrätt såg aptitlig ut, och till lammracken serverades någon form av potatisgratäng.

Till dessert år vi chocolat à la menthe – päron, chokladmousse, mynta och vanilj och en omelette norvégienne – vit kaffeparfait, körsbär och pecankrokant.
Båda var mycket goda.

Servitören var rätt opersonlig, lite sådär nonchalant som serveringspersonal kan vara emellanåt, men han gjorde sitt jobb.

Behållningen var sällskapet av Nisse. Vi har alltid lika mycket att prata om.
Och så inredningen. Den är fantastisk!

Vi har tidigare varit på Fem små hus, som bara ligger en gata bort. Lika mycket källarvalv men kanske inte lika trendigt som Le Rouge. Jag tyckte dock bättre om både servicen och maten där, om man nu vill ha mys och gamla stan.

Utöver att vi firade ett år, så firade vi att arbetet med En liten värld är klart. Restaurangen finns med i boken och jag har hela tiden sagt att mitt tack till honom ska bli att få bjuda honom dit. Han har varit min assistent, korrläsare, inspiratör, bollplank och det är en ynnest att vara tillsammans med någon som så hjärtligt tar sig an mina berättelser och på riktigt blir engagerad.

För övrigt då?
Jo tack, idag återgår jag till hängig igen och tänker ligga i soffan resten av dagen för att jag har fått tag på säsong två av Vita huset. I min videobutik. Södra Stockholms bästa.
Filmkedjan i Farsta, där kan vi snacka om service!