Sista dagen för Bokboxens tävling.

Klicka här om du vill vinna Sonjas sista vilja.

Vilken start på den här dagen.

enlig O har recenserat Sonjas sista vilja.

"Vill du läsa en bok som är underhållande, varm och välskriven? En bok om riktig vänskap mellan kvinnor i medelåldern? En bok som tar dig med till London, Mallorca och Paris och som du läser med ett leende på läpparna? Då ska du definitivt läsaSonjas sista vilja av Åsa Hellberg."

Tusen, tusen tack.

Då kan man ju fundera på varför min mage pajjade.

Om jag listar livsmedlen kan väl ni säga oj, oj, oj om något av följande är känt för att putta någon i riktning mot toaletten.

• Kabanoss 
• Färskpotatis 
• Kidneybönor
• Sockerärtor.
• Rivet äpple.
• Riven pepparrot.

Det var det.

Några tips?

Varm potatissallad med

kabanoss. Kan det heta så? Något korvaktigt i alla fall.
Ett av recepten från Coops matkasse som jag fick i releasepresent.
Jag äter aldrig korv så det blir väl otroligt bra, tror jag.
Potatisen får gärna koka nu för jag är hungrig.
Jättehungrig.
Jag är inte att leka med då kan jag meddela.
Sonen har redan gått och gömt sig.

Det här kan vara en ny Åsaserie

Trean 21.00.

NECESSARY ROUGHNESS

Danielle Santino kämpar för att kombinera livet som ensamstående mamma till två tonårsbarn med rollen som psykolog till framgångsrika idrottsmän, artister och politiker. Inte en helt lätt uppgift. Serien Necessary roughness är baserad på den sanna historien om psykologen Donna Dannenfelser som anlitades av det amerikanska fotbollslaget New York Jets. Huvudrollsinnehavaren Callie Thorne blev Golden Globe-nominerad och en andra säsong av den framgångsrika serien är under inspelning. Tvåbarnsmamman och psykologen Danielle Santino upptäcker att hennes man bedrar henne. Samtidigt som hon ansöker om skilsmässa, som visar tydliga tecken på att utvecklas till ett regelrätt krig, får hon uppdraget att bli terapeut åt stjärnorna i proffslaget New York Hawks. Men det är inte alldeles lätt att kombinera föräldraskap och karriär och samtidigt få utrymme för sina egna romantiska eskapader.

Jag använder de nedersta

hyllorna i mina köksskåp. På de andra står tallrikar, glas och handmålade kaffekoppar som jag sällan, eller aldrig använder.
Igår råkade jag som av en liten händelse dra med mitt lilla finger bara pyttlite vid kanten på den andra hyllan. Det blev helt grått.
G-R-Å-T-T.

Idag har jag lyft ut allt ur skåpen och städat. Jag kunde inte sova i natt för att jag visste om allt det där dammet.
Påminn mig om att aldrig pilla med fingrarna där igen.
Det är inte att det finns där som är problemet.
Det är vissheten om det.

Någon har googlat på

inspirationsblogg viktminskning.
Det var ju tråkigt att de hittade hit.
Jag har aldrig varit hungrigare.

God morgon.

Jag vet inte riktigt vad den här familjen gör, men jädrar vad dammigt det är här jämt.
Idag måste jag ta tag.
Det är förstås utmärkt eftersom jag måste ägna mig åt lite tankeverksamhet under redigeringen.

Visst tänker man bra när man städar?

Sjung om studentens lyckliga dar.

Just hemkommen från studentuppvaktningen måste jag säga att dagens ungdom är bra trevlig.

Själv sjöng jag den truddelutten 1980 efter två år på gymnasiet, och har för mig att jag tog körkort samma dag.

Jag har dessutom för mig att det var just sjätte juni. I så fall är det 32 år sedan idag.
Hahaha hahaha haha.
Det säger sig självt att det är helt omöjligt.

Och Bokus topplista. Plats 17.

Hurra!!!
Klicka här.

Min bokhylla består

i princip enbart av lättsamma saker som underhållning, relationsdramer och deckare. Det jag tror är "säkra kort" för min smak.

Jag hade troligtvis aldrig läst "Berg har inga rötter" om det inte var så att jag träffat Manne Fagerlind på en julmiddag
Och det var väl tur det, för jag tyckte oerhört mycket om hans bok.
Ni som inte bara måste ha fluff har en läsupplevelse att se fram emot.
Jag tror till och med att flera förlag ville ha den här debuten.
En prisvinnare?

Jag glömde ju skriv - och lässtugan.

Vi kan ha varit här förut. Det gör ingenting, i alla fall inte för min del.
Häng med.

Idag ska jag på en studentuppvaktning,

minsann.
Utöver att det ska bli trevligt, så tänkte jag att jag i smyg ska studera hur det går till. Om ett år är det dags för oss och det är då hela släkten från västkusten ska komma. Faster Åsa ska bädda ned sina tre (trean kommer i september) syskonbarn i sin stora soffa. Det vet de inte än, de i släkten som är läskunniga.
Men kanske nu om de ser det här på min blogg?

Annars blir det nog mest manusläsning idag.
Har man en deadline så har man.

Jag har läst igenom halva manuset, petat

in lite ändringar här och där, och har funderat en del ... samtidigt som jag har mungiporna uppdragna.
Jag tror den blir bra, hehe.

Nu ska jag läsa klart Mannes bok "Berg har inga rötter."

Jag bara skryter och skryter och skryter.

Ni får ha lite tålamod med all den här sprittade glädjen för Sonjas sista vilja.
Den här gången är hon utvald som en av Bokias Låna & Läs-böcker.

Mitt förlag,

Bra Böcker, är snabba med det senaste.

Jag har till dags dato

skrivit tre hela manus och påbörjat ett fjärde.
Den viktigaste lärdomen jag tar med mig är att jag inte behöver varken lust eller flow för att det ska bli bra.
Jag behöver bara gneta på.
Lusten gör det möjligtvis roligare, men resultatet blir varken bättre eller sämre.

För mig var det superviktigt att förstå.

Nu ska jag börja redigera mitt livs tredje manus.
Tjohej.

En väldigt bra morgonpromenad.

Det var strålande väder på Söder.

Efter ihopklämnningen av behagen gick jag in genom nästa dörr där jag fick lämna blod, ett rör av tre fick de fram, och så mättes mitt fortfarande låga blodtryck (105 genom 65.)
På min fråga vad som avgör lågt eller högt blodtryck svarade sköterskan att det är det den som är V-Ä-L-T-R-Ä-N-A-D som har lågt.

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahahhahhhahahaha.

Jag tar tunnelbanan till Skanstull

och promenerar till SÖS..
Än så länge är vädret fint och jag behöver röra på mig, särskilt som jag ska sitta med manus två resten av dagen (hurra).

Vi hörs.
Sen.
Tjohej.

Signeringsturné i Göteborg.

14-16 juni.
Jag ska var lite här och där och börjar i Kungsbacka den fjortonde.
Den femtonde är jag på Backaplan och Allum, och den sextonde i Frölunda och på Avenyn.

I morgon efter mammografin ska jag

börja redigera tvåan.
Hurra, vad roligt det ska bli.

I love redigera och jag har en deadline!

Sonja får vara med på en lista till.

Det är ju inte riktigt klokt det här.

Det varnas ibland för romantik,

att det är för osannolikt och att det sätter griller i huvudet på folk eftersom det inte är så verkligheten ser ut.
Är inte det lustigt?
Lite hyggliga män, lite hyggliga kvinnor och så är det overkligt?

Det tragiska kärleken, den som innehåller allsköns skit, den är okej att beskriva. Den hyllas till och med. Men så fort hygglighet och pirr i kropp och knopp är i fokus så blir det alldeles tokigt för en del.
Så här kan det se ut:
"Gud bevare oss från romantiken. Är det några böcker som har förstör tunga tjejers syn på kärleken så är det just romance. Besvikna på att sagorna inte överensstämmer med verkligheten lämnar de relation efter relation. Dessa böcker är skadligare för samhället än våldsamma dataspel."


Kommentar klippt från DN.

Och en till!

Nu är det Boktokig som har läst.

Tusen tack!

En recension!

Och jag vet inte riktigt om Breakafast book club  tycker om boken eller inte, mer inte tror jag.
Ler gör jag i alla fall.
Tusen tack!

Ibland undrar jag om någon verkligen

har provat de kläder som produceras.
Häromdagen var jag i en av många stora butikskedjor och på galgarna hängde rader av klänningar som faktiskt inte kan vara klädsamma på en endaste människa.

Själv ska jag verkligen inte köpa någon klänning.
Jag nyper i tyget, värderar, vrider lite och konstaterar att nä, inte den här gången heller. Verkligen inte.
Men jag önskar att de gjorde dem lite finare för er som faktiskt vill handla.

Jag läser en blogg.

Några tjejer har åkt iväg en helg. Till bad. Och shopping och middagar och skratt.
Jag vill också.
Åh, vad jag vill.

Det känns som om New York väckte något som legat gömt ett tag.

Central Park

Tävling

på Bokboxen. Fem finfina signerade böcker i vinstkorgen.

Får ni också felmeddelanden

på Blogger? Typ när ni har kommenterat? Error 503?
Det är inte roligt när man (jag) har skrivit en lång kommentar och så vips är den borta.
Grrr.

Jag har under en tid

varit övertygad om att det utanför mitt köksfönster, i det stora trädet, har bosatt sig en oerhört sällsynt fågel med något vitt vid halsen.

En skygg typ och jag har smugit fram emot trädet för att inte störa i det glesa boet som paret (jo, de är två) har byggt. Jag har i min naturiver till och med haft med min kamera och när jag såg fågeln på marken på ett annat stället tog jag en bildserie.

Det gick sådär. Jag ser inte ens var fågeln är.

Anyway. Hellberg ger inte upp. Hellberg söker svar. Den som söker den skall finna.
En ... tada.
Ringduva.

Bild lånad från Wildlifegarden.se 

Det var det.

Jädrar,

vilken båt de engelska kungahuset åker runt i på Themsen. Väldigt guldig och fin.
Och så tusen roddbåtar som paddlar så mycket de kan runt om.
Hade jag varit i London hade jag också stått på en kajkant och viftat med en flagga, som väldigt många andra verkar göra.
Hon är poppis, Queen Elisabeth 2.

Alltid klädd i starka färger så att britterna ska kunna se henne i en folkmassa. Den här hatten syns ju fint.
60 år på tronen.
Grattis!

Helena vann min bok,

och nu har hon läst.
Hon verkar gilla den.

Tusen tack, Helena!

Jag har varit på Cervera och

pratat stekpannor och vill förstås vidarebefordra kunskapen jag fick.
Värm aldrig upp en stekpanna på högsta värmen (om du inte har en gjutjärn.)
Där fick jag så att jag teg.
Jag har alltid värmt upp på högsta. Ska sluta med det nu när jag förstår att det är jag själv som förstör beläggningen i mina stekpannor.

Visste ni det här?
(och är ni inte jätteglada att jag berättade detta viktiga?)

Tvättstuga

betyder att jag inte kan ha morgonrock betyder att jag har en söm i rumpan betyder att det känns så där att sitta = manus först när jag är klar med tvätten

På tisdag ska jag på mammografi? Ni struntar väl inte i de kallelserna, väl?
Just nu erbjuds man (i Stockholm?) att vara med  i en stor studie och det tackar jag förstås inte nej till.
Direkt efter mammografin ska jag gå till nästa rum där jag får besvara en enkät, lämna blodprov och mäta mitt blodtryck.

Nytt samtalsämne: Dagens hiss.
Petra Nielsen berättar på fyran om hur hon blev nykter (och om hur hon var som aktiv alkoholist.)
Heja!

Sex timmar Scarlettmaraton

och jag är nöjd.

"Storyline

Atlanta, 1873. It's another day (Melanie's funeral, in fact), and Scarlett is determined to win back Rhett (who's spending a lot of time with Belle Watling). First, she goes to Tara and spats with Sue Ellen over Tara. Then she goes to Charleston, presenting herself to Rhett's mother and friends, to Rhett's dismay. But when she's caught in a compromising position with Ashely, she retires to her mother's people in Savannah, and her overbearing grandfather Robelard, while Rhett courts a new bride. Scarlett also seeks out her O'Hara relatives and meets her cousin Colum, a priest (and gunrunner). And knowing them, she goes to Ireland. There she meets the handsome Earl of Fenton, who owns Ballyhara, the ancestral home of the O'Haras. And when Scarlett buys it from him, she becomes the financial and spiritual head of the family. But her newfound happiness is short-lived as disasters strike...Written by Kathy Li  "

Från IMDB

Kolla vad jag har, kolla vad jag har, kolla vad jag har.

6 timmars frosseri.

Blä och fy.

Jag provade en parfym som jag gör ibland när jag går förbi en pifferiaffär.
Idag skvätte jag på mig lite Galliano som doftade så gott när jag stoppade näsan vid korken. De tio första minuterna doftade den himmelsk, sedan var det kört.

Jag har tvättat handlederna hundra gånger men skitlukten sitter där den sitter.

Det var i alla fall skönt att komma hem.
Jag inbillar mig att jag känner ännu mer tacksamhet för mitt tak efter att ha varit ute i regnet en stund.

Ur Sonjas del tre:

Synd att han inte var trevligare. Han var fruktansvärt snygg naken.

Jag har inte kommit igång än.

Av "ska bara" återstår efter dusch, nagelkapning, pill i naveln och meningslöst surfande enbart att äta något.
Det lutar åt två kokta ägg. De är kvar sedan morgonens frukost och passar perfekt i min inte längre så lilla mage.

Sedan är jag redo.

Mina ticks verkar öka in antal.

Sedan tidigare har jag mina ögon som fladdrar  okontrollerat hit och dit och jag har också en hemsk ovana att konstant nynna. Det är småtrevligt för alla utom för den som lever nära mig.

Nu kan vi lägga till att jag helt plötsligt kommer med små, men höga utrop. Jag säger helt enkelt högt det jag tänker. "Japp", "Hurra", "Fan också", "Orkar inte", "Ja, där satt den" är små exempel på sådant jag hojtar högt när jag är bland andra människor.
Jag förstår att de tittar och undrar.
JAG tittar och undrar.

Mitt mummel är inte heller helt friskt och härrör troligtvis från att jag just nu skriver min tredje bok på ett år. Jag mumlar dialoger. Helt meningslösa som aldrig någonsin kommer att återfinnas i mina böcker.
Jag kan vara väldigt sjuk.
Låt mig bara skriva klart trean innan det konstateras.

Idag åker vi hit. Den här altanen blåser bort mummel på ett väldigt behagligt vis.

Det är så roligt att se att flera män

också har läst - eller ska läsa om Sonja. En gammal jobbarkompis höll upp sin nya bok på FB alldeles nyss, och i inkorgen hade jag ett mail från en skolkompis hemifrån västkusten som just hade läst klart. Igår fick jag ett mail från min gamla chef som sa att han såg fram emot del två och tre och min nya förlagskollega berättade i Stenungsund att han hade läst och tryckt på gilla.

Jag kanske ska sluta säga att det är en bok för tjejer och istället säga att det är en bok för alla som gillar tjejer.
Vuxna tjejer.
Alla gillar väl oss.
Eller?

Det går inte längre,

nu måste även jag ut i regnet.

För ett ögonblick övervägde jag att ta en tupplur först men kom på att en sådan är rätt skön när jag kommer hem efter att ha burit tunga matvaror genom forsande vattenmassor och stormbyar.

Fredag,

och Karolina Fjällborg har ett örhänge som ser ut som ett körsbär.
Det där med ett örhänge är - och var aldrig - min grej. Det blir osymmetriskt och stör mitt synintryck. Inte för att jag kan se mig själv, men det räcker att jag vet hur snett det ser ut på andra.
Nu vet ni det!

För övrigt kan jag berätta att jag har fått göra mitt första gästbloggsinlägg. På fantastiska Bokboxen.
Klicka här.
Nästa vecka lottar de ut några ex av Sonja sista vilja, så håll utkik.

Inte ens Ryan Reynolds

kan rädda den här filmen.
Jag förstår nu varför jag aldrig varken har sett  - eller hört talas om - den tidigare.

En romantisk komedi som jag inte har sett.

"Just friends", och den måste vara bra eftersom Ryan Reynolds är med.
Sjuan, 21.00.

Jag HAR bloggat lite dåligt idag,

min mamma har helt rätt i det.
Ordningen återställs härmed.

Jag tycker mest att den här lediga dagen har flugit iväg. En skvätt skriverier på trean, en skvätt promenad och en skvätt förlagsprat är väl det av vikt som har hunnits med.
Vad jag har gjort resten av tiden vet jag inte.
Jag har nog bara varit ineffektiv, och herregud vad skönt det har varit och vad bra jag är på det.

Jag menar det verkligen när jag säger att jag inte har gjort någonting. Jag är en av de få människor jag känner som faktiskt klarar det.

Liz,

som ni alla BORDE känna, har bytt blogg igen.
Det är ingen ordning på den flickan (titta på hennes bilder. När hon säger att hon har tre barn, varav en nästan vuxen, är det lätt att tro att hon fantiserar.)
I alla fall så återfinns hon numera här, om inte ni redan har hittat henne.

Hon var min första bloggidol i slutet av 2008. En sådan glömmer man inte.

Klar.

Då åker vi hit.
Fy satan, vad skönt det hade varit. Under något solskydd. Lite bris. Isvatten.
På eftermiddagen hade vi solat, badat och pratat strunt. På kvällen grillat, skrattat och pratat mer strunt.

Nästa år?

Tror ni att jag har kommit igång?

Nä. Det varit för mycket av annat än så länge. Snart så.
Jag tager mig en dusch först. Och lite parfym (det är viktigt).
Och en skrivstuga (oerhört viktigt.)

Ett, två och tre!

Och Shamrock,

som jag fick träffa live på signeringen i Farsta har läst boken om Sonja.
Tusen tack, Shamrock.

På den här moderniteten

ska jag lyssna på bästa Pernilla när hon gästar P4 Stockholm efter nyheterna 8.30 idag.

Lyssna på nätet om ni inte har en lika fin riktig radio som jag.

Jag blir så otroligt glad när någon

tycker om min bok.

Den här gången är det Litteraturmagazinet som recenserar Sonja sista vilja.

"Varm berättelse som går rakt in i hjärtat."

God morgon.

Idag ska jag få skriva igen.

Hurra!

Och mer om min kamrat A.

Inte nog med att jag har fått en matvecka från Konsum, nu ska vi på bio också.
Jag får bestämma film och letar förtvivlat efter någon härligt, livsbejakande och gärna lite roligt.
Tror ni att den här är bra?

Jag har nynnat

den förbannade "you raise me up" som den säkert inte heter men ni vet vilken jag menar, i flera dagar nu.
Det är fåret Franks fel. Jag ska sluta se reklamfilm.

Nu ska jag ta ett varv i min bokhandel och säga hej, och sedan handla.
Dagens mat blir någon form av kyckling.

Nästa vecka har jag fått en matvecka från Konsum i present av min vän A.
Då behöver jag över huvudtaget inte fundera på vad vi ska äta.
Hurra, vad skönt.

Hurra. Tillbaka på Adlibris topphundra.

Plats 77. Visst är det helt fantastiskt?
Jag bad just Simona (som skriver utförligt om Stenungsundseventet på sin blogg) att sparka på mig den dagen jag inte är ödmjuk eller full av tacksamhet över allt jag får vara med om just nu.
Det är härligt och inte ett dugg töntigt att bete sig som ett barn på julafton. Coola människor får hänga med någon annan än mig.

För det är lite julafton varje dag just nu, och fy tusan vad jag njuter.

De såg lite trötta ut,

bandet som säljer mer plattor än någon annan svensk artist.
Vid just det här ögonblicket var dansgolvet tomt, när buggarna drog igång hade det varit omöjligt att fotografera. Och nej, jag rörde inte en fena. Ingen ville dansa med mig!

Själv såg jag trött ut igår. Ibland sover jag helt enkelt inte om jag bor på hotell och dricker kaffe några timmar innan sänggående. Att sätta mascara på de ögonen var inte att tänka på. Jag fick presentera min bok utan smink. Det gick bra det också och framöver verkar det som om jag "måste" åka till västkusten och signera.
Hurra!
Dessutom blev jag inbjuden att medverka i ett stort Bokevent i Karlskoga i november och det ska naturligtvis också bli hur roligt som helst.

Nu blir det ett vanligt liv ett tag. Tror jag i alla fall.

Hemma.

Men bilder får ni i morgon. Vill ni prompt se bilder nu så hoppa in till Simona som bytte av mig när jag åkte åkte.
Det har i alla fall varit helt fantastiskt och oerhört roligt att träffa bokhandelspersonal som ju faktiskt är de som säljer våra böcker.

God mat, bra presentationer och trevlig sällskap på finfina Stenungsbaden.
Det blir inte bättre än så.

Stenungsund äger.

Lasse Stefanz buss står på parkeringen. Det finns risk för att Hellberg bjuder upp till en bugg i kväll.

Update Smajlisar

Jo tack, det går bra att skriva utan att liva upp meningarna med :). Utom på Facebook, som jag nog också borde ta tag i. Inte för att jag är där så ofta, men mer nu än för ett halvår sedan.
Alltså. No more smajlisar anywhere.

Oops,

vad det blev mycket att göra.
Frukost, dusch, pack, handling och diverse kattpysslor gör att förmiddagen flyger fram till tolv då jag måste dra mig mot centralen och tåget mot Göteborg/Stenungsund.
Datorn får följa med, så vi hörs på tåget.

Hjälp.

Mina fina syrener har lagt ned verksamheten. Håller inte sådana kvistar mer än ett dygn?

Jag har inte varit ute

idag heller.
Hade nog trott att jag skulle vara sugen på en badstrand efter tvättstugan, istället blev jag trött och sov en timme.
Sedan gick jag förvisso ut, men bara till affären där årets mest brända rygg uppenbarade sig. På en kvinna i min ålder. Satan, vad det måste göra ont.

Well, solskador behöver jag uppenbarligen inte tänka på. Däremot på vad jag ska ha på mig i Stenungsund som jag åker till i morgon.
Jag kanske ska återanvända de hiskeliga klackarna jag hade på mig på min releasefest?

Sanna har läst min bok!

"Jag hade Sonjas sista vilja i min hand i lördags eftermiddag och började läsa den direkt. 

Den gav mig en behaglig känsla på en gång och när jag hade läst kapitel 6 kom ”pirret”, inom mig, det som jag behöver för att vilja läsa vidare. Jag bara måste veta vad som kommer att hända med de tre väninnorna som Sonja lämnat sin sista vilja till.
Jag log därför att Sonja styrde och ställde med sina väninnor som hon gjorde – och kan lite fundera på varför de gjorde som hon ”krävde”.
Jag älskade väninnorna och deras relation – och känner mig en aning avvundsjuk på dem/n.
Det var kändes bra att väninnorna var så olika - med sitt bagage – och att kärlek kan vara olika för alla.

När jag läst klart boken var jag både nöjd och irriterad.
Nöjd för att mycket löst sig för väninnorna – men irriterad för att så mycket kändes oklart.
De hade bara ”klivit över tröskeln” till något nytt men...

Jag ville läsa mer – ha mer.

Alla borde följa Sonjas vilja i sina liv – på sina sätt!

Boken ger en måbrakänslan och ger leende på läpparna!"

Tusen tack, Sanna!!!

Och från balkongen doftar det syrén.

Jag fick ett fång igår.
Inne doftar de för starkt, men från den öppna balkongdörren kan jag nästan lura mig till att jag har en trädgård.

För övrigt har jag fullt sjå att hålla liv i alla apelsinträd och alla vad de nu heter men som är så fina och som absolut inte få dö.

I mitt fall tar jag snarare livet av dem med mina blöta omsorger än något annat. Ibland glömmer jag om jag har vattnat och så gör jag det igen för säkerhets skull. Dessutom har jag ingen riktig koll på om jorden ska vara torr eller ständigt fuktig, och så tänker jag att det ju inte är någon skillnad på mitt vattnande och om det regnar ... som det skulle göra på deras naturliga växtplats.

Jag kan verkligen inte resa bort mer än 24 timmar. Att sonen skulle kunna ta hand om växterna tror jag inte på. Det måste vara min känsliga hand som pysslar.
För övrigt kan jag meddela att jordgubbsplantan snart levererar ännu en jordgubbe. Den kommer vi också att dela på.

Mamma,

Grattis på Mors dag!
Och grattis till mig själv och grattis alla andra mammor.

Bukett från gårdagens signering.

Och så vill jag gärna ge 12 poäng

till den här underbara kvinnan. Jag tycker hon ska leda finalen i Sverige nästa år.

Foto: Svt

Oj, Oj, Oj

OJ, vad häftigt.


Det är så roligt, så häftigt och hon är så värd vartenda poäng. 


Och Christer Björkman, också så värd.


Herregud, hela Sverige är värda det här!


(Italien, pilutta er.)

Åh, vad det var roligt.

Och vilka besök Farsta fick!
Sanna, Shamrock, Spader, Nina,  Ebba, gamla klienter och vänner, blandades med unga män som köpte present till mamma, kvinnor som köpte presenter till sig själva och skeptiska som tittade mer än pratade.

Med på köpet av boken fick man idag ett läppstift och ett nagellack från Fleur de Santé.
Bra Böcker bjöd på rosa tårta, och Marabou på Dark.

Tusen tack till alla er som kom!!!

Idag ska jag sätta på mig min

Sonja-kavaj. En knallrosa som passar alldeles utmärkt ihop med min bok.

Som 50+ ska man akta sig för starka färger läste jag någonstans.

Dumheter.

Det är i alla fall inget jag tänker lyssna på.

H&M 199:-

God morgon.

Verkligen!
Jag har sovit i åtta och en halv timma.
Utvilad med nymålade naglar är en bra början om man ska signera böcker.
Min första bokhandelssignering. Och i Farsta.
Det är stort.
Bokia har till och med en annons i lokaltidningen.

Om man verkligen

vill se celluliterna så kan man knuffa ihop huden lite. Jag vet inte riktig vad det är med mig med som sitter här och smaskar i mig chips med ena handen, medan den andra masserar överarmen just precis där det är som allra gropigast.
Jag kan vara en av de märkligaste människor jag känner.

Nu ska jag måla mina naglar. Har jag tur får jag signera några böcker i morgon.
Klockan ett.
Bokia i Farsta centrum.
Kom!

Långlunch

i Globen.
Alltså inte i, men i området.
Mycket trevligt.

Och min bok fanns i bokhandeln.

Fredag,

och jag ska äta lunch med en före detta arbetskamrat. Mycket trevligt.
Fika häromdagen och lunch idag.
Herregud, jag börjar mer och mer likna en vanlig människa.

Balkongsäng.

Jag borde ligga här oftare. Istället är det ett av kattens många viloplatser.

Jaha.

Så särskilt uppdaterad blogg har jag inte bjudit på idag.

När jag gick ut en stund tidigare träffade jag en kvinna som visste att jag skulle till New York och vi pratade länge om staden, min son som inte vill tillbaka förrän han är 21 och kan gå ut. Och så pratade vi om alla höga fina hus.
Det här till exempel.

Trump Tower Fifth Avenue. 58 våningar.

Ps. Det är inte mig han vill åka med när han är 21.
Han tycker att jag ska åka med en väninna istället.

God morgon.

För det är det väl?
Jag har inte riktigt tid att känna efter idag. Än.
Vi hörs i eftermiddag.

Jag har fikat med en kompis, tagit en promenix

och konstaterat att jag har om inte Sveriges, så i alla fall Farstas, svullnaste ben och fötter.
Vad gör man åt sån´t, ni som vet? Är det en 50-års present?

Jag kanske ska googla?
Säg det jag inte hittar på det sättet.

Man kan säga att jag har coachat mig själv

till allt jag har skrivit hittills.
Med deadlines, positiva självomdömen och belöningar.

Jag var och puttade på en bloggerska som inte var snäll mot sig själv idag, och det är precis motsatsen till vad jag är.
Man kan säga att jag totalt och hämningslöst skämmer bort mig själv med tolerans, självuppskattning och en viss hybris, men det funkar ju.

Målet är att böcker ska bli skrivna och det blir de.
Idag inte alls så mycket som jag hade planerat, men det gör ingenting. Tankeverksamhet räknas också.

I början är det lite pilligt.

Personer ska få former, bli tydligare. Konflikter måste till. Och i mina alster, flirt och charmerier förstås. Gärna tidigt. Det betyder inte att det är hållbart, bara att det finns en nerv redan från början.
Det ska liggas (jodå, minsann) eller i alla fall längtas efter. Redan i början.
Ja, ni fattar.
Det tar lite tid. Särskilt när jag inte än riktigt vet vart jag ska. Jag har just nu två alternativa slut. Två HELT olika. Eftersom det ska avsluta serien om Sonja är det viktigt som tusan.

Jag kan behöva lite sol för att bestämma mig.

Medan barnen på gården sjunger

"Lilla snigel, akta dig", så kryper jag in i det här huset.
Jag ska skriva en bok.

Jag vill bara säga att ni får använda

hur många smajlisar ni vill. Det är jag som tränar på att ransonera mina egna.

Tjoho, det är onsdag.
Vad säger vi om det?

Jag blir så otroligt glad!

"Min känsla när jag läste SONJAS SISTA VILJA påminde väldigt mycket om hur det kändes att se filmen "Mamma Mia."

Så skriver Ebba i sin blogg. Klicka här.
Tusen tack, Ebba!

Det är varken bra eller dåligt,

men jag klarar inte klet och smet. Varken i text eller i verkligheten.

Smet kan vara ord som "håller om" i ett kommentarsfält, eller "kramen". Hu. Funkar inte på mig.
"Gumman" är alltid klet om det inte sägs till en dotter.

Eller så kan det vara i kommunikation när någon tycker synd om, lägger huvudet på sned och frågar hur det är med darr på rösten.
DubbelHu!

Jag skulle aldrig någonsin berätta något som jag misstänker kan framkalla det jag kallar smet (och som för er säkert är vanlig omtanke).
Berättar jag något här så twistar jag det såpass att ni inte kan bemöta det med klet av typen "Åh, söta gumman, så ledsen. Här kommer kramizen. Önskar jag kunde hålla om på riktigt."
Jag ryser till och med när jag skriver det.

Nä. Här tar vi bohuslänska tag. Skakar fast hand och säger skärp till dig.
Det är mycket bekvämare.

Inte ett ord skrivet idag.

Än.
Istället tittar jag på tågbiljetterna jag just fått från Bra Böcker. Det är dags att fundera på kläder igen.
Nästa vecka är det ett stort Bokhandelsevent i Stenungsund, och många förlag är på plats med sina författare. Inte samma dag, dock.
Alltså är jag där och pratar om Sonja måndag - tisdag, och när jag åker hem kommer Simona.
Å andra sidan kanske vi ändå inte hade hunnit umgås.

Jobb är jobb, vare sig det är vansinnigt roligt eller inte.

Nyamko Sabuni väljer

Karen Millen.
Hellberg nickar förtjust.

Bild lånad av Expressen.

Jo då.

Jag har hittat ett filmredigeringsprogram på min dator. Nu ska jag bara våga använda det också.
__________________________________________________________

Och hade jag varit bjuden på dopet hade jag absolut burit hatt.
Äntligen.

Så liten.

Och så viktig för så många fler än hennes närmaste.
Tur att hon verkar ha kloka föräldrar.

Foto Kate Gabor/Kungahuset.se  

Har vi varit här?

Fint är det i alla fall. Kanske lite för modernt för min smak, så någon flytt blir det inte tal om.

Igår sa jag något om att skriva

mellan  åtta och tolv.
Det har redan spruckit med närmare två timmar. Mest för att jag för första gången på länge sov.
SOV.
Det var precis vad jag behövde, och jag får väl helt enkelt senarelägga skrivtiden.
Vi får se hur mycket jag hinner innan den yngsta Bernadotten ska döpas.

Solen skiner, hurrni!

Jag tänkte att jag skulle ha mig en liten

trevlig författarintervju på film, och vad passade då bättre än att använda den oanvända kameran när man hade Lotta Bromé som sidekick.

Sagt och gjort. Kameran lånades ut till Dag Öhrlunds gode vän (från Blekinge. Lång historia) och denne snälle man filmade hela intervjun.
Jag har nu sett filmen och på vissa ställen skakade det betänkligt, men på andra gled kameran så fint så fint.

Alltså skulle jag behöva redigera lite. Ta bort skaket. Lägga in min bok just där istället eftersom jag gärna vill ha intervjun i bakgrunden.
Den kursen har jag inte gått.
Och den finns inte på nätet.
I alla fall inte en som jag förstår mig på.

Jag önskar verkligen att jag hade ett större teknikintresse.

Det fanns inte en enda ren strumpa,

alltså hänger jag just nu i tvättstugan.

I morgon och på onsdag har jag veckans skrivdagar eftersom jag var borta hela helgen, och om det är möjligt - vilket det är om SMHI håller vad de lovar - tänkte jag kombinera det med lite sol.
Planen är att skriva 8 till 12.
Sol max en timme. Vi tar det försiktigt med varandra så här års.

Så här börjar Agnetas recension.

(Och nu funkar länken) "Åh! Ååååhhhh!"

Tusen tack! Jag blir ju så glad att det knottrar sig på smalbenen.

50% av den här familjen

har börjat hurtbulla med promenader före frukost medan jag själv ligger i sängen och funderar på om jag ska äta en eller två mackor.

Möjligtvis kan jag tänka mig att hänga på någon morgon, men inte den här.

Halv fem kräktes kattten i soffan.
Jag var raskt uppe med skurattirajler, och när det jobbet var klart var det inte att tänka på att kliva upp vid sex och promenera.
Man får betänka att jag är 50 och därför lite seg i starten. Man kan också betänka att jag gärna ger mig själv ursäkter för ditt och datt.
Man kan inte ens så noga veta om katten verkligen gjorde det där vid halv fem eftersom bevisen är bortstädade.

Coola skyItfönster i Farsta just nu.

§

Vilken helg!

Vilka människor.
Åt långfrukost med Anna Fredriksson

och Suzanne Dilber

 idag.
Det var så trevligt att jag nästan missade tåget.

Igår kväll åt vi en sådan där middag som jag man inte riktigt vet vad den består av eftersom jag man inte så ofta hör så långa matnamn.
I alla fall så var det MÅNGA små portioner av bara gott, oavsett vad det hette.
Akvarell. Fantastisk restaurang ... och personal.

Jag har lagt min tumme bredvid för att ni ska få ett storleksbegrepp. Min tumme är rätt liten ...

Sill och potäter, tro det eller ej.

Stekt ostron. Mums.

Jag har för mig att det här är vaktel.
Till det och alla andra goda smågrejer på tallriken serverades
mos av potatis och kronärtskocka.

Och det här är vaniljglass och annat ...
De goda calvadosflamberade
äpplena glömde jag lägga på tallriken innan jag fotade.

Bokevent.

200 gäster samsades i kongressen,

Suverän och påläst Lotta Brome´pratar med undertecknad.

Anna Fredriksson med sin etta Sommarhuset.

Om drygt en timma kommer 200 glada

åhörare för att få sig samtal om böcker, och lite mat, till livs.
Vi har packat upp.
Det var ett enkelt jobb med den utsikten.

Men först var vi och hälsade på Bokia som är med och arrangerar det här eventet.

Just nu är jag på mitt rum med papiljotter i håret. Det är dags för pifferi.

Ikväll blir det megamiddag med hela gänget.
Det är SÅ roligt att vara författare.

Framme vid nio igår kväll

och då var Bra Böcker-gänget samlade.Nu frukost, sedan ska jag packa give-aways. 200 personer kommer klockan 15.00.

Dag, Ulrica och Camilla

Lotta & Eva, kolla utsikten!

Carina (som ÄLSKADE min bok) & Dag, hennes man.

Ankhjärta. Fick jag reda på först efteråt ....

Den lilla chokladbiten längst fram var fylld med sprak.

"Sonjas sista vilja platsar i min prinsesstårteklubb"

Så börjar Annikas recension av Sonjas sista vilja.

Jag var lite låg och ensam på tåget, nu är jag på ett strålande humör igen!
Annika. Tusen tack.

Så här tror jag.

Många har köpt min bok, men få har hittills läst det.
Varför jag tror så är för att jag inte får några (nya) googlingsträffar, kommentarer eller mail som jag fick efter förra. Eller så var det för att den första berörde de som skulle beröras och så var det därför man hörde av sig?

I alla fall.
Är du på bloggen och hälsar på för att du har läst Sonjas sista vilja, så säg hej.
Jag uppskattar det jättemycket.

Nu ska jag tvaga mig innan jag ska sätta mig på tåget mot Halmstad.
Datorn får följa med. Och kameran.
Det kan finnas tårtor som jag måste föreviga.