onsdag 10 november 2010

Det finns inte särskilt många böcker

om medberoende, och de som finns läses troligtvis av anhöriga till missbrukare.
Det finns en något större mängd böcker om missbruk - och om att sluta med det samma - och jag är rätt övertygad om att även de läses mest av anhöriga (?).

Vi är oftast oerhört pålästa och till att börja med läser vi för att vi vill få vår missbrukare att sluta, lite senare i vår process för att förstå varför vi inte kan få vår missbrukare att sluta.
I det senare är det bra läsning.
Förhoppningsvis tar vi med oss att det faktiskt inte handlar om oss.

Inga böcker i världen kan dock ersätta praktiserandet, det vill säga att göra något av de insikter som informationen ger oss.

4 kommentarer:

Millan sa...

jo så är det nog..att vi läser..o läser om hur varför o vad..o för att i slutänden inse att vi är totalt maktlösa..och då börjar ens egen process mot det sjuka..det väldigt sjuka..vårt eget medberoende..det är nästan värre än alkoholismen tror jag...

Jag är sjukt medberoende..men medveten om att jag har denna sjukdom..det tar inte bort den..men gör att jag kan hyffsat kontrollera mitt eget beteende..

Att lämna den man älskar..för att den älskar sin drog mer..är hårt..det gör ont..ja rent av förbannat ont..det är som att plocka bort en del av sig själv..

Men det är ju så..att jag kan inte göra något..o har gjort allt...så nu är det inte mitt val..det är hans..o jag väntar..hoppas o önskar..men vet kanske ändå hur det blir..o det gör ont..men livet går vidare..smärtan kanske gör mindre ont om ett tag..

Min medberoende person tycker synd om missbrukaren för att han blivit övergiven..men den tycker inte synd om sig själv som blivit ratad av flaskan..

Kramar om..en dag ska jag skriva en bok..om oss..oss medberoende..en dag när styrkan är på topp..när livet äntligen vänt..då så..kanske fortare än jag tror..din bok är bra..den beskriver exakt så som vi är..sen spelar det ingen roll...vad deras beroende är..för vi agerar lika

Kram Millan

Åsa Hellberg sa...

Millan; ja, vi är lika oavsett missbruk eftersom vi hade vårt medbereonde långt innan vi träffade missbrukaren...

Kram Åsa

Martina sa...

Äntligen!!
Tusen tack !
Köpte boken och fann mej själv i den.
Har under flera års tid levt som medberoende.
Nu funkar det igen,nu funkar det inte...ständigt dessa upp och ned gångar.
Skönt att inse att jag inte är ensam!

Åsa Hellberg sa...

Martina; du är inte ensam:)