och vädra någon av mina blåsor, men inbjudningarna låter vänta på sig.
Det kan bero på att jag inte har skickat något invitation till mig själv i år heller.
Vi ensamföretagare gör oftast inte det.
Alltså går vi miste om glittret, den fulla chefen och klapparna i baken.
På den tiden jag var anställd i den stora amerikanska koncernen firades julens ankomst på Spårvagnshallarna, Konserthuset, Nordiska museet och Berns bland annat.
Det är inte det att jag inte kan se fördelarna med en skinkmacka och flanellpyjamas i soffan i Farsta, tro mig, det kan jag.
Men glitterÅsa finns också och hon borde luftas allra minst en gång per år.
8 kommentarer:
ha ha ha! Kan trösta med att jag inte heller har någon julfest att gå på. Ordnas inga personalfester, kick-offer, resor, luncher eller annat kul inom landstinget... Men kan va skönt att slippa se folk göra bort sig i fyllan och villan(-; Kram
Älskar julbord och julfester. Men jag får inte gå på så många jag heller
Det är orättvist som tusan!
Ja det borde du få!=) Men nu bir du nog bjuden ska du se!;D
Jag har turen att få gå på en kul på mitt ena jobb och en mer lugn jullunch med det andra...;) Båda är trevliga på olika sätt=)
Kram!
Adela
Gör en egen julfest med goda vänner istället. Det är betydligt mycket trevligare. :)
Det känns litet B när man är arbetslös också. Men man kan trösta med att i skolvärlden blir inte festerna heller glamorösa. Det luftas liksom inga festblåsor. Vad ska vi göra åt det? Bloggträff?
Haha! Underbart skrivet. Jag förstår precis.
Härlig blogg du har. Ska kika in här fler gånger.
Ha en riktigt fin helg!
Adéla; hoppas det:)
Nina; bra idé!
Spader; ännu en bra idé!
Elin; tusen tack och välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar