Forden och jag

ska snart ta oss till Dysberoendekliniken.
Tittar man ut genom fönstret ser det ut som om det det kan vara en god idé att vara ute i tid (som om jag inte alltid är det...)

Check, check, check på det som jag hade på förmiddagens lista.
Hela eftermiddagen går åt till arbetet på kliniken och det känns bra att listan på göranden är nollad.
På min lista står bara det viktigaste, och gör jag en lista glömmer jag resten.
Smart.
Det andra kommer att dyka upp ändå och ju viktigare det blir desto närmare kommer det listan med det jag kan/vill/måste göra.
Att fundera på det jag ändå inte hinner/vill/kan är onödiga tankar och sådana ägnar jag mig inte åt.
Då skriver jag hellre ner dem så att jag ta fram dem när det är läge.

Ut ur hjärnan och ner på papper är en bra idé.