Man pratar om döden

i fyrans morgonprogram och möjligtvis kan man tycka att det finns mer upphetsande saker att prata om en lördagmorgon.
Å andra sidan är döden - som Per Ragnar säger i programmet - en del av livet.
Och kanske är det så att vi borde prata mer om det eftersom vi alla är på väg åt det hållet?

Själv tänker jag hålla mig vid liv tills min son är vuxen och klarar sig själv, i alla fall är det ett mål som jag alltid har haft.

Däremot har jag funderat på följande dilemma och här kanske ni kan hjälpa till.
Om jag skulle dö i till exempel en bilolycka, på vilket sätt får man då tag på min son.
Och vem kontaktar honom?
Försöker man hitta andra "myndiga" anhöriga innan man ringer på dörren till sonen?
Och tänk om jag inte går att identifiera på en gång?

Eftersom jag har hela vårdnaden kan jag fundera på sånt och istället för att bara tänka på det borde jag faktiskt ta reda på fakta.