onsdag 10 november 2010

Kusin Christian

härjar bland grytorna fyrans förkväll, och det är så roligt att se hur lik han är sin pappa, i utseendet, men också i hur han skämtar och pratar.
Min son är också oerhört lik sin pappa, gesterna och hållningen är identiska.
Jag tror att jag är rätt lik min mamma i utseendet, men om vi också har likheter i röst, mimik och kroppsspråk vet jag faktiskt inte.

Kan man själv se om man är lik sina föräldrar?
Och i så fall, på vilket sätt är du lik dina?

9 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Det verkar vara något speciellt med Fjällbacka...

Lik mina föräldrar...? Näää, det kan jag väl inte tänka mig. Bara i allt jag gör och är. Nej, inte allt, men mycket.

Anonym sa...

Finns säkert en och annan likhet.

En en som är lite udda, är att jag ibland sitter på ett alldeles speciellt sätt. Exakt likadant sitter min pappa också. Dessutom minns jag att min farfar också satt så där.
För några år sedan hittade jag ett urgammalt foto på farfars far. Döm om min förvåning när jag såg att han satt på det här speciella sättet, han också!

Som sagt. En lite udda likhet. Men dock en likhet :)

Ninas skrivarlya sa...

Jag är nog mest lik min pappa tror jag, både till sätt och utseende. En kul grej är att min dotter och jag sitter på samma knäppa sätt med fötterna och har samma minspel i ansiktet, men hon har samma skratt som en av sina fastrar. Så visst har man arv från båda sina sidor. :)

Anneli Stålberg sa...

Efter att ha pratat med mina halvsyskon verkar jag vara mest lik min pappa, som jag tyvärr aldrig fick träffa.

Anonym sa...

Folk tycker inte att jag är lik min mamma - och min pappa känner de inte.
Men jag kan ibland "känna" at jag gör en liten min eller rörelse som är min mammas.
Dessutom så fick jag veta av min pappas fru att han ofta låg med ena foten utanför täcket - så länge att den blev kall sen tog han in den - det har jag också gjort (men inte lika mycket sedan jag fick reda på det - konsigt nog för det är inte medvetet medvetet)
Jo en sak till min pappa tyckte inte om när det blev för mycket rutin på något - inte heller på arbetsplatsen, Där är jag väldigt lika - och jobb som inte jag kan styra lite och ordna efter mig själv och variera har jag inte kunnat stanna på.
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Nilla; ALLT är speciellt med Fjällbacka!

Karina; haha, den bilden skull vara roligt att se.

Nina; ja, tydligen:)

Anneli; där har du och jag det likadant.

Sanna; vi ärver kanske mer än vi tror?

Martina sa...

Jag såg likheter med min farmor och ser likheterna med min pappa.
Vi gillar att fota bla.
Ser mej själv i min dotter och min son har många karaktärs drag från mej.
Kul :)

Åsa Hellberg sa...

Martina; visst är det roligt att se att drag går från generation till generation?

Sus sa...

Aha =) Han låter hes idag..