Sitter med Misse och dator i famnen,

månadens nya Elle ligger bredvid mig och framför näsan svävar en pytteliten fluga fram och tillbaka, fram och tillbaka.

När en fluga är i farten kan man ju kanske tycka att katten borde intressera sig för den, men icke. Istället för att rädda mig från irriterande flygfän lommar han långsamt iväg till köket och lägger sig på den varma fönsterbrädan.
Den skulle jag vilja få plats på.
Efter nattens vädring glömde jag sätta på elementet i vardagsrummet och de arton grader som min gamla termometer från Fjällbacka visar är alldes för få för en frysprick som jag.
Min pläd är aldrig långt borta från mig så här års.
Med den runt mig och ett par tjocka sockor på mina kalla fötter klarar jag mig troligtvis genom det här vinterhalvåret också.

Om fem månader är det Skärtorsdag.