lördag 8 januari 2011

När sonen

är borta dansar mamman på bordet, äte pizza slices och kliar katten mitt på huvudet som han gillar allra mest.

Jag har svårt att förstå att det nyss har varit jul.
I december pratades det inte om något annat och två veckor efter att de ynka tre dagarna inföll så är de hos mig helt passé.

Och på tal om jul och december: Jag tror stenhårt på förväntningar och köper inte ett dugg att man inte ska förvänta sig saker och ting för att man kan bli besviken.
Tvärtom.
Går det åt fanders så har man i alla fall mått särdeles bra under förväntanstiden och
jag tror inte att besvikelsen blir större för att man har låtit bli att dras med av entusiasmen innan det där viktiga ska hända.

Ta ut segern i förskott är bra som tusan, då har man i alla fall vunnit minst en gång.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Helt rätt inställning!!

Anki sa...

Men exakt så!! Du satte ord på min känsla jag har ex. när jag väntat barn...och "alla" höjt ett varnande finger när jag varit FÖR LYCKLIG FÖR TIDIGT!? Ajabaja, inte vara glad före 12:e veckan! Mäh!! Jag är ju en överlycklig (blivande) mamma just DÅ! Skulle jag förlora den lille så var jag ju lycklig och mamma under de veckorna i allafall! Det tror jag bara både det lille livet och mamman mår bättre av! I allafall jag.

Ta ut alla lyckor det går i förskott!! :-D

Pennelina sa...

Vi ska fira jul nu till veckan då yngsteman kommer hem :-D

Maten är redo, hur det blir med paket vet jag inte än... det hänger på FK.

Kramar från mig <3

Åsa sa...

Bra inställning!