Jag har varit med i en marschorkester.

Vi hade röda korta kavajer, beiga klockade kjolar och knästrumpor.

Jag spelade tvärflöjt och hade notstället på armen.

Bohus Bataljon... som det svängde.

Sen var jag drillflicka, ni vet en sådan där som svänger och snurrar hit och dit med en pinne.

En pinne som jag för övrigt har kvar.

Vid ett par tillfällen var jag tamburmajor och då kliver man i täten av orkestern och ger order med en riktigt stor tjusig käpp.

Det var min morfar som gjorde den åt mig.

Vit med en stor guldklump.

Jag lånar en bild för att illustera ungerfär hur det såg ut:

Från Paradorkester.se

Jag har inte aning om varför jag kom att tänka på det just den här torsdagen.

Den dagen jag förstår hur min hjärna fungerar ska jag säga till.