Så.

Då knatten är återbördad till barnkammaren.
Den ömma modern har tagit ett rejält tag i köket, plockat kycklingen ur frysen, svept med dammsugaren över golven och har nu en paus innan köket ska stökas till igen.

Jag ser på tv och ett program med en träningscoach som heter Gillian och idag handlar det om - utöver viktminskning och kost/träning - också om det faktum att vi som föräldrar smittar våra barn med vår egen självbild, vilket inte alltid är särskilt lyckat.
Särskilt inte om föräldern är död och barnet är 42.
Det börjar bli hög tid att ta egna beslut om vem man vill vara i den åldern.
Föräldrar kan möjligtvis vara en orsak- till och med en trolig - till att man inte är den man egentligen vill vara, det är dock en ickefungerande ursäkt som vuxen.

Vill vi inte att våra barn ska ha en vriden självuppfattning när de är 42 är en bra start att hyfsa till vår egen.
Om visar dem att vi duger, så duger de också.
Svårare än så är det faktiskt inte.

I programmet gick det bra.
Pappan började se och bekräfta sin son, helt tvärtom mot vad hans egen pappa gjorde, och vips hände saker med både självkänsla... och vikt.
Hos båda.