lördag 29 januari 2011

Medan tvätten sköter sig själv

har jag blivit bjuden på dessert - vaniljglass med varma bär - och jag känner mig hiskeligt bortskämd.
Och tacksam för sonens omtänksamhet som visar sig alldeles lagom mycket.
När jag frågade honom igår om han kunde tänka sig att svabba av golvet "fick han se om han hade lust".
Jag städar också på lust så jag förstår honom.
Däremot har både han och jag en förmåga att se till att lusten infinner sig och det gjorde den tydligen för honom idag.

Jag tjatar aldrig och har aldrig gjort.
Han tjatar aldrig och har aldrig gjort.

Vi kan vara världens mest otjatiga familj.
Och minsta.
Det kan bero på det.
Det finns ingen att tävla mot och ingen att tävla om.
På gott och ont.

2 kommentarer:

Anonym sa...

I kväll blev det två smörgåsar med kaviar och ett glas oboj så jag skulle gärna ha velat låna din son när jag kom hem.
Alldeles för trött för att göra mat - eller ens hämta hem.
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Det hade det blivit för mig också om inte sonen hade fått för sig att servera mig fläskfilé:)